2011-03-29

Detaljerad recension av Decision Ponts

Jag blir förvånad om någon av er kommer läsa en mer detaljerad och noggrann recension av president Bushs bok Decision Points än vad Ronie Berggren på Amerikanska nyhetsanalyser har presterat.

Den är lång, men väl värd att läsa. Ronie Berggren har följt Bush på nära håll under tio år.

Jag har följt Bushs karriär i tio år - sedan presidentvalet 2000 (och i sju år har jag i princip följt hans karriär dagligen) och har därför en god övergripande förståelse av Bushs presidentskap. Jag har under dessa år sett flera hundra timmar av Bushs diverse tal (och har ca 150 timmar inspelade).

Han har läst böcker och skrifter om Bush från höger och vänster och nu, inför recensionen, läst om flera av böckerna. Recensionen gör det pinsamt tydligt hur enfaldiga många svenska journalister är när det kommer till amerikansk politik och Bushs presidentskap.

Själv har jag inte hunnit läsa boken än, men den ligger här i bokhögen.

2011-03-28

Den latinamerikanska väljargruppen växer fort

Amerikaner med latinamerikanskt ursprung utgör nu 16 procent av befolkningen i USA. Upp från 13 procent 2000. Bland barn (under 18 år) är siffran hela 23 procent. Över hälften av befolkningstillväxten i landet de senaste tio åren kommer från den här gruppen.

Detta är, eller kan bli, ett problem för republikanerna - och såklart en stor tillgång för demokraterna.

Varför? För att demokraterna hittills presterat så mycket bättre i den här väljargruppen.

John McCain fick bara 31 procent av de latinamerikanska rösterna i presidentvalet 2008.

McCain är en bra illustration på republikanska politikers dilemma. Han hade utmärkt sig som en politiker som ville ha breda och hyfsat generösa lösningar på frågan om illegala invandrare (i huvudsak från Mexico). Den uppgörelse som han stod bakom våren 2007 sänkte nästan hans presidentkampanj. Han fick backa från den och helt sluta prata immigration. Frågan var återigen känslig när han ställde upp för omval till senaten 2010 och han intog då en - i mitt tycke - obehagligt hård linje. Det funkade och han avvärjde enkelt den svåraste utmanaren i det egna partiet.

I nio delstater dubblades den latinamerikanska befolkningen senaste tio åren. John McCain vann sju av dessa, bland annat hans hemstat Arizona. Än så länge är gruppen alltså inte tillräckligt stor för att tippa balansen åt andra hållet. Men gruppen kommer fortsätta växa. Till exempel i Florida, en delstat som är välkänd för att kunna avgöra vem som vinner ett presidentval.

Så är loppet kört för republikanerna hos den latinamerikanska gruppen? Nej, naturligtvis inte. President Bush fick 44 procent av gruppens röster 2004. Hans bror, Jeb Bush, nådde över 50 procent när han blev omvald som guvernör i Florida. Republikanerna kan också peka på att Marco Rubio blev vald till senator från Florida, Susana Martinez till guvernör i New Mexico och Brian Sandoval till dito i Nevada.

Men så länge som republikanska primärvalsväljare lägger vikt vid frågan om illegala invandrare, och de republikanska kandidaterna använder frågan mot varandra så kommer republikanerna ha uppförsbacke hos den latinamerikanska väljargruppen.

2011-03-27

Därför vinner Romney nomineringen

Bloggen 538 (antalet elektorsröster) förklarar varför de tror att Mitt Romney kommer vinna den republikanska nomineringen:

Essentially, you can divide the Republican candidates into two groups. First, there are what I’d call “quick strike” candidates: those who need to score a win in Iowa or New Hampshire and hope to march the nomination on the basis of momentum. ...

Then there are the “long haul” candidates. These candidates might not be quite as dynamic, but they have the cash and the organizational strength to be prepared for a long campaign. ...

The thing about Mr. Romney is that, perhaps uniquely among the Republican field, he qualifies for both groups.

Men lämnar också en brasklapp: Sjukförsäkringsreformen som Romney genomförde som guvernör i Massachussetts. Hur illa kommer väljarna tycka om den?

2011-03-26

Läget i opinionen

Den republikanska nomineringen är fortsatt vidöppen. Men något har ändå hänt de senaste månaderna.

Tidigare var det tre personer som kunde kallas front runners: Mitt Romney, Mike Huckabee och Sarah Palin. Nu är det bara två: Romney och Huckabee. Palin har tappat både hos Gallup och CNN (pdf). Hos Pew (pdf) ligger hon även där på tredje plats.

Hos Gallup är Huckabee den som går starkast. Från 12% i september till 19% idag. Romney har i samma mätning tappat från 19 till 15%. Palin från 16 till 12%. Michelle Bachmann kom med i mätningen första gången i februari och gick då in direkt på 4%. Nu ligger hon på 5%, vilket är bättre än flera andra omtalade kandidater som Daniels (4%), Pawlenty (3%), Barbour (2%) och Huntsman (2%).

Hos CNN hade Palin i januari 19%, nu är hon nere i 13%. Före henne hittar vi återigen Mike Huckabee på 21% (21% i januari), Mitt Rommey på 19% (18%) och Newt Gingrich på 15% (10%). Daniels, Pawlenty och Barbour ligger även här på 2-3%.

Det har inget med den republikanska nomineringen att göra, men Bill Clintons popularitetssiffror hos Pew är uppe hans högsta nivå någonsin. 67% favorable, och 29% unfavorable. Det är högre än när han lämnade presidentposten 2001, 64-34. Det är också rejält högre än 2008 då han åkt land och rike runt och attackerade Barack Obama, när den demokratiska primärvalssäsongen var igång. Då var siffrorna 52-42 och en del trodde att han för evigt förstört sin ställning i det demokratiska partiet. Tydligen inte.

För en annan ex-president verkar det också ha vänt. George W Bush är visserligen inte uppe på plussiffror ännu, men trenden har definitivt vänt. 2008 var det bara 31% favorable och 65% unfavorable. Nu är siffrorna 54-42.

2011-03-25

Ditt och datt

Det kan bli två Minnesotabor som tävlar om den republikanska nomineringen. Förutom Tim Pawlenty också kongressledamoten Michelle Bachmann. Hon har hintat flera gånger och rest flera gånger till till de tidigare delstaterna. Nu rapporterar CNN att hon kommer starta en exploratory committee i juni. Hon lade själv upp länken till artikeln på sin Facebook-sida, vilket väl får ses som någon sorts bekräftelse.

Haley Barbour sägs ha den skarpaste politiska hjärnan i det republikanska partiet. Trots det verkar han göra en del misstag. Det har tidigare skrivits om att han använt delstatens flygplan när han åker på rent partipolitiska saker runt om i landet. Visserligen klämmer han in delstatsbusiness samtidigt, så formellt är det säkert korrekt, men det ser inte så snyggt. Trots det använde han återigen flygplanet när han besökte CPAC nyligen.

Ron Paul funderar på att ställa upp i presidentvalet igen. Gör han inte det så kan vi mycket väl istället få se hans son, Rand Paul, som kandidat. Paul den yngre valdes så sent som i januari in i senaten.

Jon Huntsmans väntande presidentkampanj som finns i formen av en political action committee fortsätter att förbereda sig för ambassadörens hemkomst i april. Nu genom att anlita en medieköpare. Alltså en person som köper tid för teve- och radioreklam. Kyle Roberts heter han och på senare tid jobbat för senatorerna Marco Rubio och Jerry Moran samt guvernörskandidaten Meg Whitman. De har även biffat upp kommunikationsdelen rejält.

Intresset för presidentvalet är betydligt lägre än motsvarande tid för fyra år sedan. 2007 sa 24 procent att de följde valet noga, nu ligger siffran på 15 procent. Media rapporterar också mycket mindre. 2007 handlade 9-10 procent om valet, nu ungefär 1-2 procent.


Sarah Palin omtalas ofta som favoriten hos Tea Party-rörelsen. Det är inte bilden som kommer fram i en ny opinionsundersökning. Bland Tea Party-anhängare får Mitt Romney 24 procent av rösterna när det kommer till frågan vem de vill se som republikansk presidentkandidat. Han följs av Mike Huckabee på 19 procent, Newt Gingrich 15 procent, Ron Paul 13 procent och Sarah Palin bara 12 procent. Tim Pawlenty får fyra procent.

Vår gamla kompis Joe Heck, som jag skrivit om tidigare eftersom vi fanns på samma kampanjkontor i södra Las Vegas inför valet 2008, har tidigt kommit ut som Romney-supporter. Han stödde Mitt Romney redan 2008 och denne återgäldade stödet när Heck blev vald till representanthuset 2010.

Joe Heck en lördagmorgon i juli 2008, på kampanjkontoret i södra Las Vegas, då han kampanjade för att bli omvald som delstatssenator. Han förlorade, men gjorde comeback och är nu kongressledamot för Nevadas tredje distrikt.

2011-03-24

Först ut: Tim Pawlenty


Minnesotas tidigare guvernör, Tim Pawlenty, blev först ut av de tunga kandidaterna att officiellt ge sig in i presidentkampanjen, genom att bilda en exploratory committee.

Det skedde genom en video som lades upp på Facebook:



T-Paw är 50 år gammal, född i St Paul, hans far körde mjölkbil, modern dog i cancer när Tim var femton år gammal. Han pluggade juridik vid University of Minnesota, och jobbade senare som arbetsmarknadsjurist. Vid universitetet träffade han Mary Anderson som han senare gifte sig med och tillsammans de har två tonårsdöttrar. Mary är aktiv i en baptistkyrka där också Tim gått med.

Politiken gav han sig in i första gången 1989 då han som 28-åring valdes in i den lilla staden Eagans City Council. 1992 valdes han i Minnesotas representanthus och blev majoritetsledare 1998. 2002 slog han ganska enkelt demokraternas kandidat och blev följaktligen guvernör i januari 2003. Omvalet 2006 blev tuffare. Demokraterna nådde stora framgångar över hela landet. I
Minnesota tog de över majoriteterna både i representanthuset och senaten, men Pawlenty klarade sig, även om han bara vann med en procentenhets marginal.


Redan 2005 nämndes Pawlenty i presidentspekulationer, men han meddelade att om han omvaldes så skulle han tjänstgöra hela perioden, fram till 2011. Pawlenty var en av John McCains tidiga supporters. Han delade ordförandeskapet i hans presidentkampanj och var en av fyra-fem slutliga kandidater till att bli McCains vicepresidentkandidat.

På senare tid har han noggrant förberett en presidentkandidatur. Via en political action committee har han donerat pengar till republikanska kandidater i hela landet. Som vice ordförande för de republikanska guvernörerna har han rest land och rike runt för att kampanja och hålla fundraisers. Flera resor till Iowa och New Hampshire har det blivit och den nästan obligatoriska boklanseringen - Courage To Stand - med efterföljande bokturné.


Så, hur ser hans chanser ut?

Han har en intressant story. En self made man, pappans arbetarbakgrund, den tuffa uppväxten, hockeyspelare. I lanseringsvideon säger Pawlenty:
“At a young age I saw up close the face of challenge, the face of hardship and the face of job loss. I know many Americans are feeling that way today. I know that feeling. I lived it.”
Han brukar säga att han vill republikanerna ska vara partiet för "Sam's Club, not the country club".

Pawlenty blev konservativ guvernör i en vänsterlutande delstat och har där lyckats balansera budgeten och sänka skatterna. Det kan imponera på väljarna. Samtidigt kan det i beslut och åsikter från den tiden finnas ammunition för motståndarna. Exempelvis han har gjort helt om i frågan om global uppvärmning. Då ville han ha lagstiftning för att komma tillrätta med problemet. Nu säger han rätt ut att han hade fel. Men frågan lär fortsätta jaga honom. I övrigt har inte mycket än så länge poppat upp från hans förflutna. Några höjda avgifter på exempelvis cigaretter, men annars inte så mycket.

Tim Pawlenty är inte favorit hos någon grupp. Det kan naturligtvis vara en svaghet att vara allas andra- eller tredjehandsval. Men det kan också bli den helt avgörande styrkan som gör att han vinner nomineringen. Representerar du en väljargrupp, så finns det andra grupper som inte gillar dig. Det kan bli svårt för dig att hämta stöd utanför gruppen. Och ingen grupp är troligen så stark att den på egen hand kan rösta fram sin kandidat. Så när deras kandidater faller bort, kan dessa väljare vända sig till Pawlenty. Han jobbar just nu hårt på att hålla sig väl med alla grupper. Tea Party-rörelsen (Tea-Paw), de socialkonservativa och de mer oberoende mittenväljarna. Han har en profil som gör det i alla fall teoretiskt möjligt att han kan vinna i både Iowa och New Hampshire. Mitt Romney är svag i Iowa, men stark i New Hampshire. Mike Huckabee och Sarah Palin tvärtom. Till exempel.

Pawlentys svaghet är att han - trots ganska aktivt kampanjande under ett par år - fortfarande är tämligen okänd hos väljarna och registerar inte stöd högre än 4-5 procentenheter. Därför är det nog klokt av honom att vara först ut.

En annan möjlig svaghet är hans brist på karisma. Speciellt när han ställs bredvid starka personligheter som Sarah Palin, Mike Huckabee, Newt Gingrich och Barack Obama.

T-Paw strax till höger om mitten - både i bilden och politiken?

Jag upplevde detta på nära håll i november när jag besökte Minnesota. Pawlenty kampanjade för Tom Emmer som ville efterträda honom som guvernör. På den lilla flygplatsen i Alexandria hade ett 50-tal personer samlats. Det blåste kalla vindar och till slut landade planet med Emmer och Pawlenty. Jag gick fram och hälsade på honom och bytte några ord. Han var väldigt trevlig och artig, men det saknades något. Den där kontakten jag fick med Mike Huckabee, eller den starka karisman jag kände hos John McCain och Barack Obama, den fanns inte. Han påminde om Rudy Giuliani som kändes som han helst hade varit någon annanstans när jag träffade honom i New Hampshire 2008.
Nu ska vi komma ihåg att detta var en kampanj för någon annan. Han kan ha haft en dålig dag. Men samtidigt, de riktiga proffsen har få - eller inga - dåliga dagar.

Varför spelar det här roll? Ska du vinna i Iowa och New Hampshire så innebär det att du personligen måste övertyga tusentals väljare. De träffar många kandidater, är inte det minsta imponerade, och ska du nå fram måste du ha något extra. Annars vinner du inte där - och vinner du inte där vinner du inte nomineringen.

Jag hoppas att jag får chansen att träffa honom igen nästa år i New Hampshire. För att se om det andra intrycket slår det första. Är det så skulle jag inte blir förvånad om republikanernas presidentkandidat heter Tim Pawlenty.

2011-03-15

Ditt och datt

Michelle Bachmann fortsätter att känna av stämningarna och bygga stöd inför en eventuell presidentkampanj. Senast i New Hampshire. Där hon påstod att skotten i Lexington och Concord, som var de första militära striderna i amerikanska revolutionen, avfyrades i New Hampshire. Lexington och Concord ligger i Masschusetts.

En annan Minnesota-bo som nyligen varit i New Hampshire är Tim Pawlenty. New York Times hakade på och menar att han försöker tilltala alla grupper i sin ännu inte officiella presidentkampanj.

Via Twitter spreds ryktet att Tim Kaine, demokraternas ordförande, sagt till en klass studenter att han kommer ställa upp i senatsvalet i hans hemmastat Virginia. Det har tvingat DNC att medge att han är "increasingly likely to run".

Om han gör det, ställer upp i senatsvalet, vem tar då över DNC? Washington Post spekulerar och räknar bland annat upp senator Dick Durbin, svenskättade guvernören Jennifer Granholm från Michigan och guvernör Ted Strickland från Ohio.

Ron Pauls Liberty PAC drog in 1,1 miljoner dollar förra månaden, varav det mesta under en enskild dag. Det ser alltså ut som om Paul återigen kommer satsa på presidentposten.

Tidigare senatorn från Indiana, Evan Bayh, som fanns med på Barack Obamas lista över tänkbara vicepresidentkandidater, har efter senaten börjat jobba på en juristbyrå i Washington. Nu håller han kvar en fot i politiken genom att bli kommentator på Fox News.

Just nu har åtta senatorer meddelat att de inte ställer upp för omval nästa år. Fem demokrater och tre republikaner. Sammantaget är 23 demokratiska och 10 republikanska platser uppe för omval 2012.

En av dessa, som slutar, är senator John Ensign från Nevada. Han har haft stora problem i opinionen efter att det förra året blev känt att han haft en sexuell relation med frun till en av hans medarbetare.