2011-11-23

Huntsmans genombrott?

I natt var det återigen republikansk presidentkandidatsdebatt och återigen var temat utrikes- och säkerhetspolitik. Efter en extremt lång inledning på sändningen, med nationalsång och allt, blev det en av höstens bättre debatter. Kanske såg vi också Jon Huntsmans genombrott, eller i alla fall en höjd profil för honom.



Newt Gingrich
Vi börjar med den nya front runnern. Han var, om möjligt, ännu självsäkrare än vanligt. Naturligtvis klagade han på frågorna och debattformatet, men bara en gång. Någon gång berömde han till och med frågan! Hans problem kom i slutet av debatten då han försvarade en mjukare linje gällande illegala invandrare. Han menade att folk som bott här i tjugofem år och var rotade i samhället inte kunde kastas ut, bara för att de en gång i tiden invandrat illegalt. Utan tvekan klarade han ordväxlingen med Mitt Romney och hela frågan betydligt bättre än Rick Perry, men den här frågan lär garanterat höra till efterspelet - exempelvis vilket tidsgräns han tycker man ska sätta, är tjugo år också för länge, femton? - och Gingrichs hållning är inget som gillas av någon majoritet republikanska väljare.

Jon Huntsman
I den första halvan av debatten var hans ganska synlig och framförallt tydlig. Dessutom med åsikter som skiljde sig från alla från scenen, Ron Paul undantaget. Han menade att det var rätt att ta hem trupperna från Irak och att man tämligen snabbt - oklart exakt hur snabbt - borde ta hem dem från Afghanistan också. För fyra år sedan hade en sådan åsikt snabbt straffat ut dig, men numera är även republikanska väljare rejält krigströtta.
Huntsman visade att han verkligen kan frågorna och han lyckades berätta ett antal gånger att han varit ambassadör i flera länder, däribland Kina.
I andra halvan av debatten försvann han nästan helt. Hade han varit med även där skulle debatten definitivt blivit en genombrott för honom. Nu har den potentialen att bli det, men troligen inte lika starkt.

Mitt Romney
Inte så mycket nytt att säga. Återigen kryssade han genom debatten oskadd. Visade vid flera gånger upp stora faktakunskaper om allt mellan himmel och gjord, samtidigt som han har tydliga åsikter om vad som bör göras och inte göras. Stabilt och bra.

Herman Cain
Även om han undvek klavertramp så blir det uppenbart i hans svar hur lite han kan. Ofta säger han att han måste veta mer om situationen innan han kan uttala sig. Efter ett tag tänker man att det vore bra om han hade koll på någon av dessa frågor innan han blev president och inte bara behövde förlita sig på rådgivare efter han blivit det.

Ron Paul
Jag tyckte ju ett tag i början av kampanjen att han en aning försökte slipa av hörnen på svaren så de inte skulle vara lika vassa och stöta bort lika många människor. Det har han helt lagt av med. Hörnen är sylvassa och under en debattkväll har han säkert tio olika svar som vart och ett av dem skulle göra honom omöjlig som vinnare av nomineringen.

Rick Santorum
Återigen stabil insats, men inget som lyfte taket i arenan. Kunnig, välformulerad och seriös, men inget genombrott på något sätt. Råkade kalla Afrika för ett land, vilket säkert kommer jaga honom lite.

Rick Perry
Inga klavertramp, vilket får anses som en seger för honom. Stabil insats, men han känns aningen osäker, även om han försöker låta som motsatsen. Varje gång han pausar, om det så bara är en sekund, blir man rädd att han glömt bort vad han ska säga. Såg på Twitter-flödet under debatten att flera kände samma sak. Inte en känsla man vill utstråla va?

Michele Bachmann
Hon är faktiskt bättre i utrikes- och säkerhetsfrågor än inrikesfrågor. Hyfsat seriösa och balanserade svar, där hon vågar står en mildare linje än exempelvis Rick Perry. Insatsen var inte av det slag som vänder hennes kräftgång i opinionen, men det gjorde verkligen inget sämre.

Första klippet från debatten (där Mitt Romney säger att Mitt är hans riktigt namn, och flera på Twitter  påpekade omedelbart att hans riktiga namn är Willard).

2011-11-16

Kissinger som Cains utrikesminister?


Milwaukee Journal Sentinel har släppt fler guldkorn från intervjun med Herman Cain (där vi tidigare sett hans problem att kommentera president Obamas göranden i Libyen).

I detta klipp säger Cain att han frågat Henry Kissinger om han ville bli hans utrikesminister, men att Kissinger tackade nej.

Kampanjen säger att Cain bara skämtade. Kolla på klippet och döm själva.

Att Cain nu ber C-span att inte filma hans möte med Manchester Unions ledarredaktion kan man ha viss förståelse för.

2011-11-15

Libyen? Vilket land är det nu igen?

Herman Cains uppgång i opinionen är bruten och nedgången inledd. I CNN:s senaste mätning tappar han från 25 till 14%, i PPP från 30 till 25%, i CBS från 25 till 18%.

Det är anklagelserna som sexuella trakasserier mot flera kvinnor som inlett fallet. En intervju med ledarredaktionen på Journal Sentinel kommer accelerera fallet.

Utrikespolitiken är Herman Cains största svaghet. Hans erfarenhet av frågorna är noll. Cain är affärsman och har inte varit politiker tidigare i sitt liv. På många sätt en tillgång i dagens politiska klimat, där jobb och ekonomi dominerar väljarnas agenda, och väljarna dessutom är urtrötta på politiker. Men en amerikansk president ska också vara commander-in-chief. Det är en grundförutsättning.

I intervjun med Journal Sentinel får han frågan om han gillar eller ogillar president Obamas hantering av Libyen-krisen.

“O.K., Libya. President Obama supported the uprising, correct? President Obama called for the removal of Qaddafi — just want to make sure we’re talking about the same thing before I say ‘Yes, I agree,’ or ‘No, I didn’t agree.’" 

Ledarredaktionen bekräftar att Cains frågor och han säger att han inte tycker att presidentens approach var den rätta, "for the following reasons”. Han pausar. “Nope, that’s a different one. I’ve got to go back and see.”

Efter det babblar han i fyra-fem minuter om att president Obama borde ha tagit reda på mer om oppositionen, alltså de som störtade Khaddafi, vilket han tror att Obama inte gjorde.

Cains kampanj försvarade honom genom att säga att han bara sovit fyra timmar.

Här har ni hela spektaklet:

2011-11-14

Ditt och datt

Den 23 november är deadline för den så kallade "super-kommittén", som tillsattes under sommaren i samband med uppgörelsen om att höja lånetaket. Kommittén innehåller sex demokrater och sex republikaner, vars uppdrag är att komma överens om besparingar på minst 1,2 biljarder dollar under de kommande tio åren. Hittills tyder inte mycket på att de kommer bli överens om ett förslag.

Senator Mark Warner, som gärna hade varit medlem av super-kommittén, har föreslagit en plan B, om kommittén inte kommer överens. Antingen röstar kongressen för planen från "Gang of Six", där Warner ingick, eller den av president Obama Bowles-Simpson-planen. Båda innebär besparingar på över fyra biljarder dollar.

Gloria Cain, Hermans fru, har inte synts till i makens kampanj sedan maj. Men nu talade hon ut och försvarade honom mot anklagelserna om sexuella trakasserier: "He totally respects women", sa hon bland annat.

Apropå ovanstående. I en intervju med GQ ber de Herman Cain att likna sina motståndare vid glassorter. Mitt Romney är "plain vanilla", Rick Perry "rocky road". Michele Bachmann kallar han "tutti frutti".

Chelsea Clinton, dotter till Bill och Hillary, kommer börja jobba på NBC News.

Crossroads GPS, med Karl Rove som en av grundarna, går upp med teve-reklam i fem delstater. Bland annat denna mot Elisabeth Warren i Massachussetts:



Det som många trodde skulle bli Barack Obamas största svaghet som president var utrikes- och säkerhetspolitiken. Den kan istället bli hans främsta tillgången i nästa års val. Bara 30% har förtroende för hans ekonomiska politik, medan 63% stödjer hans anti-terrorist-policies, 52% gillar hans hanteringar av Irak-kriget och 48% av Afghanistan. 49% ger honom godkänt för utrikespolitiken som helhet, mot 44% som inte gillar den.

2011-11-13

Stillsam Commander-in-Chief-debatt

Republikanerna har debatterat igen. Denna gång i South Carolina om utrikespolitik. Det var en tämligen händelsefattig debatt, men här kommer hur som helst mina omdömen:

Rick Perry
Kanske hans starkaste debattframträdande hittills. Inga misstag, skämtade ett par gånger rätt roligt om misstaget i förra debatten, stark och övertygande i retoriken och lyckades dessutom lansera en ny idé som fick en del uppmärksamhet i och efter debatten. Han sa att alla länder som skulle få bistånd från USA skulle börja på noll. Sedan var det deras uppgift att motivera varför de skulle ha pengar.

Perry har i huvudsak använt humor för att krishantera efter megablundern i förra debatten. Kampanjen körde reklam på nätet med budskapet: "What goverment department would you like to forget?" I Letterman presenterade Perry kvällens top tio-lista med ursäkter varför han glömde det tredje departementet. Det har funkat bra. Hade detta varit hans första misstag i en debatt hade han nästan gått stärkt ur situtionen. Men det var det ju som bekant inte och skadan är likväl stor.

Newt Gingrich
Den person som troligen ersätter Herman Cain som delad etta tillsammans med Mitt Romney är Newt Gingrich. Han klarade utrikesdebatten väl, men hade inga riktigt starka tillfällen. Det märks som vanligt att han har rätt bra koll på vad han snackar om och han lät bli att attackera programledarna och media. Dessutom lät han mer som en presidentkandidat än en teve-kommentator.

Mitt Romney
Återige oskadd efter en debatt. Vid flera tillfällen - som när han pratade om Pakistan - visade han på kunskap om frågorna och han låter alltid trovärdig. Ingen gav sig på honom - Gingrich tackade till och med nej till en direkt möjlighet som programledarna gav honom - och han är ytterligare ett steg närmare nomineringen.

Jon Huntsman
Som tre gånger ambassadör - senast i Kina - är detta Huntsmans hemmaplan. Men det var inget han lyckades utnyttja. Eftersom han knappt når en procent i mätningarna fick han väldigt få frågor, och han själv gjorde inget för att försöka injicera sig i debatten. Säkerligen förstod publiken att han är kunnig, och han lyckades nämna erfarenheterna som ambassadör, men han kändes inte på något sätt outstandig jämfört med de andra.

Herman Cain
Utrikespolitik är Cains svagaste område. I flera intervjuer har han visat på kunskapsbrister, som att han inte visste vad "right of return" var för något i Israel-Palestina-konflikten. Osäkerheten märktes i debatten genom att den normalt så slagfärdige kandidaten nu pratade lugnt och försiktigt. Men han klarade sig utan misstag, och det är en seger för Cain.

Debatten slog också något sorts rekord - 999 nämndes inte en enda gång.

Michele Bachmann
Hon sitter i kongressens underrättelseutskott och det märks att hon kan en del. Framförallt när hon pratade om Pakistan och USA:s relation till landet. Lite slagord och kampanjretorik förekom, men utrikespolitiken är inte det området som får henne att framstå som oseriös.

Rick Santorum
Kändes återigen nästan osynlig. Han visade på erfarenhet när ämnet var Iran, men i övrigt gjorde han en blek figur.

Ron Paul
Han skiljde som vanligt ut sig, men när det kommer till utrikesfrågor mer än kanske någonstans annars. Han vill dra hem alla amerikanska trupper som finns stationerade utomlands (tror jag), vill stänga Guantanmo, motståndare till waterboarding och andra hårdföra förhörstekniker (här fick han uppbackning av Huntsman).

Trots de udda åsikterna var han rätt anonym i debatten. Inte mycket fokus hamnade på honom.

Första delen av debatten:

2011-11-10

Oops

Det minnesvärda från den republikanska debatten i Michigan är ordet "oops". Mycket möjligt är det ordet som sammanfattar Rick Perrys presidentkampanj. Det var nämligen han som yttrade det efter att han misslyckats med att komma på det tredje departement han skulle lägga ner om han blev president. 

Kolla klippet:



Ser man inte i hans ansikte på slutet att han inser att kampanjen nog i praktiken är över?

Här mina omdömen om debattörerna:

Rick Perry
Nu när anklagelserna om sexuella trakasserier haglar mot Herman Cain så finns - eller fanns - det en chans för Perry att åter ta sig in i racet. Efter det extremt pinsamma ögonblicket i debatten där han glömmer bort det tredje departementet han vill lägga ner - Department of Energy kommer han senare på - så är den chansen minimal. Om det hade varit första gången han snubblat i en debatt så hade han klarat sig, alla inser att man för ögonblicket kan glömma bort saker. Men det är inte första gången. Det är ytterligare en fadäs i en lång rad av sådana.

Risken för Perry är att hans fundraising i det närmaste helt tar stopp. Förra kvartalet drog han inte mest pengar av alla. Det lever han fortfarande på. Men på senare tid kan det inte ha varit mycket. Nu tar det nog nästan helt slut.

I övrigt satte han inga avtryck i debatten.

Mitt Romney
Helt oskadad efter debatten, vilket alltid är en vinst för en front runner. I svar efter svar visar han bred kunskap och seriositet. Långsamt vinner han över de republikanska väljarna.

I denna debatt var det ingen som gav sig på honom och han fick prata om favoritämnet ekonomi. Hemmaplan och hemmavinst.

Herman Cain
Man märkte har programledarna hade funderat på hur de skulle kunna ta upp anklagelserna mot honom i denna debatt som handlade om ekonomi och jobb. De sa att en bolagstyrelse skulle kunna tveka att anställa en VD i ett företag med sådana anklagelser mot sig och undrade hur väljarna skulle göra. Publiken buade åt frågan och Cain svarade kort att alla anklagelser var falska. Romney fick sedan chansen att kommentera men passade. Därmed gick debatten vidare.

Cain klarade sig som vanligt bra. 999 kom upp ett otal gånger, och han slapp försvara den mot de andra debattörerna som i tidigare debatter.

Newt Gingrich
Han har smugit sig upp till tredje plats i opinionen efter Romney och Cain. Därför ändrar han inte ett vinnande koncept. Gingrich fortsatte i denna debatt, som tidigare, att gnälla på programledarna, deras frågor och medias inkompetens i största allmänhet. Han kastar åt publiken köttben - som att Fed-chefen borde få sparken - och håvar in applåderna.

Jag är tveksam till om det räcker i längden. Han känns mer som en kommentator än en presidentkandidat. Men samtidigt blir det uppenbart i varje debatt att han är mycket kunnig, påläst och intelligent.

Jon Huntsman
Inga misstag, men inte heller något annat. En debatt i mängden som varken gör från eller till för honom.

Rick Santorum
Jag tycker att han numera klarar sig rätt bra i debatterna. Det ger noll och intet genomslag i opinionen, men han ska inte ge upp. När Cain faller i mätningarna - vilket jag tror bara är en tidsfråga - så kan han segla upp. Just nu ligger Gingrich bättre till att bli nästa sol som går upp, men Santorum är inte uträknad.

Michele Bachmann
För henne var det också en debatt i mängden. Inga misstag, men inte heller några insatser som gör att hon hamnar i väljarnas blickfång igen.

Ron Paul
Samma som flera av de andra, en debatt i mängden som varken gör till eller från.

Nästa debatt är på CBS och går av stapeln i South Carolina, om bara tre dagar. Rick Perry måste gråta när han tänker på det.

Här hittar ni några andra historiska misstag i presidentdebatter.

Första klippet från debatten:



SvD, DN.