2012-08-31

USA-panelen om Romneys tal

Dagens frågor i Svenska Dagbladet till Elisabeth Walentin, Frida Stranne och undertecknad.


1. Klockan fyra svensk tid höll Mitt Romney sitt tal som varade i cirka 40 minuter. Hur uppfattade du talet? 
2. Var det något särskilt som stack ut? 
3. Hur skulle du vilja sammanfatta konventet?

För övrigt tycker jag verkligen att ni ska läsa mina kollegors bloggar:

Elisabeth: StockholmYankee.se
Frida: EvolveraScientica.se


Mitt Romneys tal


Han gjorde entré som vid ett State of the Union-tal, tog god tid på sig att hälsa publiken som fanns på båda hans sidor. Talet började segt, jag såg framför hur talet var spiken i kistan för hans kampanj, men det tog sig. Det tog sig rejält.

Inledningen var långsam. Han beskrev hur USA nu inte var allt det som folk hade hoppats på när de röstade på Barack Obama för fyra år sedan. Via månlandningen och Neil Armstrong gled han över i sin egen uppväxt i Michigan, och det var nu talet började ta sig.

Rösten stockade sig när han beskrev hur hans pappa varje dag hade lagt en ros på sängbordet bredvid hans mammas säng. Att det var så hon visste att han dött, när rosen en dag saknades. Det var ett starkt ögonblick, men han skyndade vidare från det lite för snabbt.

Sedan riktade han sig till kvinnliga väljarna, när han berättade om hur hans mamma ställt upp i senatsvalet och ställt frågan varför kvinnor ska ha mindre att säga till om.


Efter det återigen fokus på Obama: Man vet att det är något fel med president Obama, när du vet att den bästa känslan du hade var dagen du röstade på honom. Anledningen, menade Rommey, var att Obama inte hade någon erfarenhet från näringslivet. Jobb för Obama handlade om staten.

Han beskrev starten på Bain Capital. Hur han själv trodde på idén, men inte så många andra. Att han funderade på att be kyrkan om en investering, men kom på bättre tankar. Det var dåligt nog om han förlorade investerarnas pengar, "jag ville inte komma till helvetet också".

Därefter en upprepning av det inledande budskapet: Obama kan inte säga att ni har det bättre idag, än för fyra år sedan. Och så fokus på de löften han ger. Plan för att skapa 12 miljoner nya jobb, genom fokus på fem saker: energi, skola, frihandel, balansera budgeten, småföretagen (sänkta skatter, bort med Obamacare).

Hans kanske bästa oneliner var denna:

"Obama lovade få haven att sluta höja sig ... mitt löfte är att hjälpa er och er familj."

Till sist några minuter utrikespolitik: Cred till Obama för Osama bin Laden, men kritik för Iran, Israel Polen och den flexibilitet som Obama lovade president Putin efter valet.

Avslutningen var, liksom början, floskelfylld. Sånt där funkar bättre på amerikaner än på mig, men jag tyckte ändå dessa delar drog ner talet en del.

Inte ett lysande tal som får håret att resa sig på armarna, men sannolikt det bästa jag sett Romney leverera. Berättelserna om familjen, mamma och pappa mjukade upp honom rejält, och han ställde de avgörande frågorna till väljarna: har du det bättre nu än för fyra år sedan - och tror du att kommer ha det bättre om fyra år, med samma politik som nu?


Talet borde ha förmedlat mer optimism. Det fanns där i flera meningar och delar, men känslan nådde inte riktigt fram, inte till mig i alla fall.

Hur som helst, ett bra tal, som jag tror gjorde att många väljare känner att Mitt Romney är ett fullgott alternativ. En seriös kandidat som definitivt duger som president. Och till slut, en människa, inte en politisk robot.

Nu väntar vi med spänningen på president Obamas tal om en vecka.



2012-08-30

Inte så mycket bounce

Hur mycket kommer Romney och Obama öka i opinionen efter sina respektive konvent? Jag har skrivit om det tidigare och nu har Nate Silver kommit med en utökad genomgång av hur stor, eller liten, uppgången kan bli.

Kort sammanfattat så menar Silver att mätningarna har varit ovanligt stabila i år. Det har inte ens hänt särskilt mycket vid dramatiska tillfällen, som Högsta domstolens beslut att upprätthålla Obamacare. Därmed tyder det mesta på att ingen av kandidaterna kommer att få en särskilt stor bounce.

Inlägget är (långt) och mycket läsvärt och innehåller bland annat denna bild på hur siffrorna förändrats historiskt efter konventen.

Klicka för större bild.

Min slutsats från tidigare står fast. Ska Romney vinna det här måste 1-2% ledning för Obama vända till 1-2% ledning för Romney efter båda konventen.


Buzz om Condi Rice

Paul Ryans tal har tagits emot positivt, även om många faktagranskare har varit kritiska (det kommer de vara nästa vecka på demokraternas konvent också). Den som det dock nog är mest buzz omkring är förra utrikesministern Condi Rice.

The Fix fångar stämningarna alldeles utmärkt:

"The speech she gave is the kind that keeps politicians in the national dialogue for years to come."

Hon pratade utrikespolitik, såklart, men det var den andra halvan, den om värderingar och inhemsk politik som var det nya. Där har hon inte hörts mycket tidigare och sättet hon fångade den republikanska ideologin var imponerande.

Spekulationerna om henne som presidentkandidat 2016/2020 är därmed i full gång. Där skulle dock hennes "mildly pro-choice" i abortfrågan vara en klart större nackdel, än vad den skulle ha varit som vicepresidentkandidat.

Om hon har framtida politiska planer - hennes engagemang i partiet senaste månaderna tyder på det - så kan hon stärka sin position ytterligare under de kommande två månadernas kampanj. Hon har nu blivit en stekhet inbjuden talare och kampanjare för alla republikaner runt om i USA. Det är sådant arbete man behöver göra som framtida presidentkandidat.

Men det behöver inte vara president hon siktar på, det kan vara guvernör eller senator i Kalifornien, exempelvis.

Det ska bli kul att följa!

Paul Ryans tal

En VP-kandidats jobb är att få motståndaren att framstå i dålig dager, och den egna kandidaten i motsatsen. Den första delen klarade han utmärkt, den andra godkänt.

Paul Ryan presenterade sin familj, berättade om kvarteret där han bott hela livet och sedan om hur Barack Obama besökt Janesville som kandidat 2008. Hur han sagt att en fabrik skulle räddas och finnas i ytterligare hundra år, och hur den senare lades ner. Det var dödstyst i arenan. Han räknade upp all statistik kring arbetslösheten och den dåliga ekonomin och ställde sedan den centrala frågan:

Utan en förändringar i ledarskap, varför skulle de kommande fyra åren bli annorlunda än de senaste fyra åren?


Han gick vidare och sa att Obama inte satsade på jobben, utan Obamacare. Återigen tog han även Medicare vid hornen och attackerade Obama för att han skurit ner programmet. Det största hotet mot Medicare, är Obamacare. Vi vill ha den här debatten, vi kommer vinna den här debatten, deklarerade han självsäkert.

Det mest effektiva i Ryans tal var denna bit, med attackerna mot Obama. Ryan har ett sätt att tala så det låter som han bara säger fakta.

Sedan gled han över till deras egna idéer för att lösa problemen, och han var tydlig med att de skulle komma tillrätta med skuldkrisen. Han jabbade till och med mot Bush-årens spenderarpolitik.

När han beskrev Romney kommenterade han dennes musiksmak: "There are the songs on his iPod, which I’ve heard on the campaign bus and on many hotel elevators."

Vi tillhör olika generationer, sa han, men delar samma värderingar, och så rabblade han upp de nu välbekanta framgångarna i Mitt Romneys liv.

Till sist inskärpte han att de tänkte ta ansvar, inte ducka för utmaningarna och lösa problemen.

Ett bra tal, levererat med rätt mycket självsäkerhet. Det blev dock lite segt mot slutet och hans case för Romney kunde ha varit starkare. Väljare som inte känner till Ryan sedan tidigare fick nog den bild som är den allmänt etablerade av honom: han har huvudet på skaft och skulle bli en kompetent vicepresident, men hundraprocentigt fokus på ekonomi och jobb.


Condi Rice

Jag tyckte att Mitt Romney borde välja Condi Rice till sin vicepresidentkandidat. Ikväll såg alla varför det hade funkat utmärkt. 


Hon levererade ett lysande tal. Ett tal som jag tror träffade rätt i hjärtat på många amerikaner. Hon inledde med utrikespolitiken, men kom ganska snart in på den amerikanska drömmen. När andra upprepar Obamas "you didn't build that" och attackerar det i en oneliner, så gjorde Rice det så mycket snyggare. Hon pekade på de amerikanska grundvärderingarna. Vi har aldrig varit avundsjuka mot andras framgång, sa hon.

Ett smart tal, som hon levererade strålande. Variation i takten, oerhört fint flyt och kraft bakom orden.

Mot slutet blev det tårögt i publiken. Hon berättade hur en liten flicka hade växt upp i ett segregerat Jim Crow-land, men där hennes föräldrar sagt att hon kunde bli president. Den lilla flickan blev utrikesminister.

Paul Ryan blev Mitt Romneys val som vicepresidentkandidat. Det hade funkat minst lika bra med Condi Rice.


Rob Portman, Tim Pawlenty och Mike Huckabee


Rob Portman var länge den som flest trodde skulle bli Mitt Romneys vicepresidentkandidat. Han skämtade själv om det direkt i början av sitt tal.

Det sägs att jag var på Romneys shortlist, "I guess it wasn't short enough." Det föll platt.

Portman drog sedan upp ett antal skillnader mellan Romney och Obama. Romney har jobbat i näringslivet, Obama har det inte. Vem skulle ni vilja ha som investerade era pengar? frågade Portman.

Ett ganska illa genomfört tal. Han försökte för mycket, kom inte i synk med publiken och flera oneliners föll till marken, eftersom han inte lyckades få publiken att uppfatta att det var dags att klappa.

Det togs sig lite mot slutet och han fick publiken att skandera "no more years", som alternativ till "four more years", som demokraterna kommer ropa på deras konvent nästa vecka. Ändå, verkligen inget höjdartal.


Tim Pawlenty var, liksom Portman, på den där listan av vicepresidentkandidater, precis som han var 2008. Ingen besvikelse över att inte ha blivit vald märktes. Istället skämtade han friskt. Welcome to Obamas retirement party, inledde han glatt med.

Han fortsatte i den stilen: Obama har skapat fler ursäkter än jobb, Obama är som en tatuering, coolt när man var ung, men nu tänker man: what was I thinking?! Obama säger ge mig mer tid och pengar. Din tid är ute, och vi har slut på pengar!

Men var lite schyssta, sa han: Många människor misslyckas på sitt första jobb.

Han blev seriös också, men i huvudsak var det ett humoristiskt tal. Bra inlevelse, bra flyt och ett rätt igenom bra tal


Mike Huckabee är den person jag träffat och sett med bäst scennärvaro. Det var en njutning att besöka hans kampanjevent i New Hampshire för fyra år sedan. Han har en bra röst och ett flyt i talet som är medryckande, och han levererade ett bra tal.

Han riktade sig mot de evangelikala väljarna och drog bland annat upp Obamas konflikt med katolska kyrkan.

Ett snyggt tal, inte briljant, men Huckabee är skicklig och träffade rätt i bröstet på många av de socialkonservativa väljarna.

John McCain och John Thune


John McCain var först ut av prime time-talarna. Han fokuserade starkt på utrikes- och säkerhetspolitik. 

Ett kraftfullt tal, med hårda attacker på president Obama som han menade struntade i folk runt om i världen som reste sig mot sina tyranner. I Iran hade protesterande ställt frågan vilka sida USA stod på, Obama hade inte svarat. Samma sak i Syrien. Obama "is not being true to our values", menade McCain. "America must be on the right side of history".

Med andra ord: En skoningslös sågning av president Obamas utrikes- och säkerhetspolitik.

Väl genomfört av den tidigare presidentkandidaten, men som alltid med McCain blir talen lite stolpiga.

Basketlängd på senator Thune.
John Thune är senator från South Dakota, som nämnts då och då i presidentkandidatspekulationer och även i vicepresidentkandidatspekulationer. 

Han inledde med basket. Sa att han ofta fick frågan om han spelat mot president Obama. Det har han inte. Skulle du vinna, om du spelade? Det vet jag inte, sa Thune, men han skulle vara lätt att försvara sig mot, eftersom han alltid går till vänster.

Sedan berättade Thune var hans efternamn kommer ifrån: Thune i Norge. Hans farfar utvandrade därifrån, och hade ett för krångligt efternamn, tyckte immigrationsmyndigheten och tvingade honom att välja. 

Efter den inledning övergick senator Thune till ett tal - ett tämligen okarismatiskt sådant - med vanliga attackpunkter: hög arbetslöshet, höga bensinpriser och lönesänkningar.

Ett sömnigt tal.


2012-08-29

Detta borde Paul Ryan säga

Ikväll (inatt kl 04, svensk tid) är det dags för Paul Ryan att äntra talarstolen på republikanernas konvent i Tampa. Detta är vad han borde säga.

Naturligtvis ska Paul Ryan presentera sig för amerikanska folket. De flesta vet väldigt lite om honom. Han ska berätta hur han bor där han växte upp, i Janesville, granne med farbror, faster bror och andra släktingar, och hur familjen bott där sedan 1800-talet. Om familjeföretaget - they built that! - och annat ur självbiografin.

Men jag tror också det vore smart att sedan inte bara hålla ett traditionellt tal. Scenen på konventet, med flera stora bildskärmar, är en PowerPoint-nörds våta dröm. Ryan har spritt sitt budskap genom YouTube-filmer som egentligen varit avancerade PP-presentationer. Han förklarar väldigt bra, och den talangen borde han använda i talet.

Gå igenom USA:s läge, nu och i framtiden. Visa hur Romneys plan kommer förbättra situationen, få kontroll över underskottet, skapa jobbtillväxt, och så vidare.


Ryan förklarar skattereformen.

Det kan tyckas trist, och kan vara det till viss del, men 20-30 miljoner människor kommer titta och han behöver inte ägna mer än 5 minuter åt det. Dessa minuter skulle visa hur inställda Romney-Ryan är på att tackla problemen.

Dessutom skulle det vara oväntat. Alla förväntar sig ett traditionellt tal. Hans förklaringar av läget skulle därför få stor spridning.

I kväll sitter jag uppe från klockan 02 och tittar på talen. På schemat står bland annat John McCain, Rob Portman, Tim Pawlenty, Mike Huckabee, Condi Rice och Susana Martinez. Jag finns på Twitter hela tiden, @MathiasSundin och #ampol.


Chris Christies tal

Det är omöjligt att inte få någon sorts känslor inför guvernören från New Jersey. Oavsett vad man tycker om åsikterna är sådana personer en krydda i livet och politiken. 


I kväll var han lika kraftfull som vanligt och talade om för alla som ville lyssna (och inte ville lyssna) varför det fick vara slut på allt tjafs om att det inte gick att fixa Washington. Det hade ju gått i New Jersey, då går det i Washington.

Han gick igenom allt som man hade sagt var omöjligt att göra i New Jersey, balansera budgeten, sänka skatterna, stå upp mot fackföreningarna, och så vidare. Nu, tre år senare, har vi gjort allt det, sa han. Det går att göra i Washington D.C. också.

Son till en irländsk pappa och en siciliansk mamma, som han kallade "the enforcer" förstår man att han blev som han blev. Och med den attityden talade han om vad republikanerna står för och vad demokraterna står för. Det var i grunden det vanliga, om hur den ena sidan säger sanningen och har lösningarna, de andra inte.

Det jag saknade var ett starkt case för Mitt Romney. Naturligtvis sa han att det var Romney och Paul Ryan som skulle fixa problemen i Washington, men mest för att de var republikaner.

Ett bra tal, underhållande och kraftfullt levererat, men Chris Christie överglänstes av Ann Romney.

Ann Romneys tal


Jag kunde se framför mig hur folket på Obamas högkvarter i Chicago tittade på Ann Romneys tal, såg på varandra och sa: "Tack gode Gud att det inte är hon som är deras presidentkandidat".

Det var ett rätt igenom lysande tal. Hon gick rätt genom rutan.

I början sa hon att hon inte skulle hålla ett politiskt tal. Det var fel. Hon rabblade inte siffror, drog inte de vanliga talking points, men hon lyckades väva ihop familj och politik på ett sätt som väldigt effektivt visade den republikanska, konservativa ideologin.

Hon riktade sig inledningsvis till USA:s kvinnor och var noga att genom talet visa att hon och Mitt hade en vanilj familj, inte ett "storybook marriage" utan ett "real marriage". För det i sagoboken innehåller inte vinterkvällar med fem pojkar som skriker alla på samma gång, MS eller bröstcancer.

Mitt tittar på Anns tal backstage.
"Mitt was not handed success, he built it", sa hon och attackerade attackerna mot makens tid vid Bain Capital.

Hon verkade på riktigt trivas i talarstolen, och hade fullt kommando över publiken. Som sagt, ett rätt igenom lysande tal som berörde och väldigt snyggt fångade vad som är den republikanska idén och tanken.


2012-08-28

Det är nu det avgörs

De två konventen tillsammans med de tre debatterna kommer att avgöra presidentvalet. Dessutom kommer troligen något oväntat inträffa, stort eller smått, som också kan ha en avgörande effekt. För Mitt Romney är konventet hans största möjlighet att vända opinionssiffrorna till sin fördel.

Den som leder innan konventen börjar har vunnit i tolv av de femton senaste presidentvalen, enligt Gallup. I deras sista mätning innan konventet ledde Romney med 47% mot Barack Obamas 46%.

Tittar vi istället på RealClearPolitics genomsnitt på de senaste mätningarna leder istället Obama med 1,1%. Tar vi genomsnittet på de fem mätningar som mäter enbart efter Paul Ryan utsågs till vicepresidentkandidat så är Obamas försprång 0,8%.

Det är med andra ord brutalt jämnt, men ändå samtidigt med en klar fördel för Obama. Han har haft ledningen oavbrutet sedan oktober förra året. Ingen stor ledning, som mest drygt 5%, oftast inom 2%, men ändå en ledning.


Konventen kan innebära stor skillnad i opinionen. Bill Clinton låg under mot George H. W. Bush 1992 innan konventet, men ökade med 14%-enheter, tog ledningen och vann. Fyra år tidigare hade samme Bush klart legat under mot Michael Dukakis, efter demokraternas konvent, men vände läget vid sitt eget konvent några veckor senare. .

Mellan 1964 och 2008 har den genomsnittlige "bouncen" varit 5-6%-enheter.

John Kerry däremot fick knappt någon skjuts alls i mätningarna. Barack Obama fick inte heller mycket till bounce av konventet 2008, mycket på grund av att McCain-kampanjen smart presenterade Sarah Palin som vicepresidentkandidat dagen efter Obamas tal, och därmed snabbt knipsade av uppmärksamheten för Obama. (Sen fick ju Palin andra effekter, men just då var det effektivt.)


Årets republikanska konvent kommer att känna på något liknande. Obama kommer inte presentera någon ny vicepresidentkandidat, men demokraternas konvent tar vid veckan efter och ger dem chansen att snabbt neutralisera eventuella framgångar för Romney.

Ska Mitt Romney vinna det här så är det här han måste slå till. Han behöver ta en ledning som är så stark att inte Obama tar tillbaka den en vecka senare.
1-2% ledning för Obama måste vända till 1-2% ledning för Romney, efter de båda konventen. Då har han en verklig chans, inte minst med tanke på att han och republikanerna från konventen och framåt sannolikt kommer ha mer pengar att spendera.


Höjdpunkter på republikanernas konvent

På grund av stormen Isaac har republikanerna, precis som för fyra år sedan, klämt ihop sitt konvent till tre dagar.


Jag kommer i huvudsak följa det på C-SPAN, CNN och Politico. Den officiella hemsidan är www.gopconvention2012.com och hashtag #gop2012. Ni får gärna använda #ampol också när ni twittrar.

Här är några av höjdpunkterna de tre kommande nätterna. Hela schemat hittar ni här.

Natten till onsdag

Klockan 02-03
Kelly Ayotte, senator, New Hampshire
Bob McDonnell, guvernör, Virginia

Klockan 03-04
Brian Sandoval, guvernör, Nevada
Artur Davis, kongressledamot, tidigare Obama-supporter

Klockan 04-05
Ann Romney, fru
Chris Christie, key note speaker och guvernör i New Jersey

Natten till torsdag

Klockan 02-03
John McCain, senator, Arizona
Rob Portman, senator, Ohio

Klockan 03-04
Tim Pawlenty, fd guvernör, Minnesota
Mike Huckabee, fd guvernör, Arkansas

Klockan 04-05
Condi Rice, fd utrikesminister, Kalifornien
Susana Martinez, guvernör, New Mexico
Paul Ryan, vicepresidentkandidat

Natten till fredag

Klockan 02-03
Jeb Bush, fd guvernör, Florida

Klockan 04-05
Marco Rubio, senator, Florida
Mitt Romney


2012-08-27

USA-panelen om republikanernas konvent

Dagens frågor till undertecknad, Elisabeth Walentin och Frida Stranne.


1. Vad betyder konventet för Mitt Romney och vad blir den stora utmaningen för honom?
2. Vilka är de stora frågorna på konventet och vilka är stridsfrågorna?
3. Finns det några jokrar i leken på konventet, likt Todd Akin som pressades till att pudla efter sitt våldtäktsutspel?


2012-08-26

Därför Obama. Därför Romney.

Min kollega i Svenska Dagbladets USA-panel, en amerikan boende i Sverige, Elisabeth Walentin, debatterar med DN:s förre chefredaktör, en svensk* boende i USA, Hans Bergström, om vilken presidentkandidat amerikerna borde välja i november.

Jag tycker båda artiklar är talande för den nu pågående presidentkampanjen.

Hans Bergströms skäl att välja Mitt Romney är att Barack Obama inte förtjänar omval. Indirekt tycker han att Romney vore bättre, men hans fokus är att Obama är skadlig för USA, inte att Romney är bra. Romney beskriver han som ett "dugande alternativ".

"Det främsta argumentet för Mitt Romney är att Barack Obama inte förtjänar att omväljas."

Elisabeth Walentin börjar med någon form av ursäkt för att Obama inte var så bra som många trodde han skulle vara, men räknar också upp en del av det hans åstadkommit. Sedan menar hon att förändringar tar tid och därför behöver Obama fyra år till. Alltså även där ett tämligen svagt argument för Obama. För även hon fokuserar på att motståndet är sämre, Romney skulle vara en återgång till George W Bushs politik.

"...med Romney i Vita huset, riskerar vi en bromsning av alla hopp och förändringar."

Som sagt, detta fångar kampanjen. Ingen av kandidaterna har ett riktigt starkt case för sig själva, utan är mer fokuserade på att alternativet är sämre. Därav den negativa kampanjen.

*Hans Bergström innehar nu även amerikanskt medborgarskap.

2012-08-25

Todd Akin påverkar inte Romneys chanser

Många, i Sverige i alla fall, tycks tro att Todd Akins bisarra uttalanden om "legitimate rape" och hans resonemang om hur kvinnans kropp reagerar under våldtäkt så att risken för att bli med barn efteråt minskar, skulle påverka Mitt Romneys presidentkampanj. Den påverkan är i minimal.

I Svenska Dagbladets USA-panel svarade jag att Akins påverkan på Romney i så fall handlar om en distraktion. Han får ägna några minuter som han vill prata om Obama, ekonomi och jobb till att kommentera Akin. Så har det hittills också blivit. Romney har fått kommentera, men  inte behövt lägga mycket tid på det.

Att Akins uttalanden skulle påverka folk att inte rösta på Romney är inte troligt. En fundersam väljare i Indiana väljer inte Obama före Romney för vad en senatskandidat i Missouri har sagt. Enbart om Romney skulle hantera Akin korkat skulle det kunna påverka.

Men kan de då inte påverka väljarna i Missouri? Jo, det är en möjlighet, men sannolikt inte mycket. Även där skiljer de på senat- och presidentval.

Dagens mätning visar just på det. Akin har tidigare lett mot demokraten Clarie McCaskill i varenda mätning sedan mars. I Post-Dispatch mätning leder McCaskill över Akin med 50-41%, +9%. I deras tidigare, från juli, ledde Akin med +5%.

Presidentvalet då? Romney leder, i samma mätning, med 50-43%, +7%, över Obama. I juli ledde han med +9%. Kanske är minskning pga Akin-effekt, kanske inte. Det är i så fall ingen stor effekt, om man jämför med raset för Akin, -14%.

Todd Akins stora påverkan är på maktbalansen i senaten. För att republikanerna ska få majoritet i senaten krävs att de tar netto fyra platser från demokraterna, idag är ställningen 53-47 till demokraterna. Missouri var en av republikanernas bättre chanser att ta en plats.

2012-08-23

Boktips: Obama's Last Stand

Jag har skrivit tidigare om Polticos och RealClearPolitics eböcker om kampanjerna, som kommer ut under kampanjerna, inte efteråt som brukligt.

Nu är det dags för Politicos tredje installation - Obama's Last Stand. Den första boken gav jag (typ) en trea i betyg, den andra en tvåa. Denna senast bok är ett uppsving mot den innan, så den får en trea i betyg.

Boken handlar bara om Barack Obama och hans kampanj. Temat är att No Drama Obama är utbytt mot Drama Obama. Kampanjen som 2008 var beryktat cool och stabil, innehåller nu bråk och tjafs och Obama har haft problem med sitt folk även i Vita huset.

Den beskriver också Obama-kampanjens strula inledning mot Mitt Romney. Misstag från kampanjen, från kandidaten och otur med omständigheterna.

Obama's Last Stand är läsvärd. Thrush ger en bakgrundsbeskrivning som kan vara bra att uppdatera, nu inför spurten. Men man ska komma ihåg att de som verkligen pratar i detta läge är före detta medarbetare. De kan vara missnöjda och ha en agenda.

2012-08-22

USA-panelen om Akin och abortbråket

Republikanska senatskandidaten, Todd Akin, har hamnat i duktigt blåsväder efter kommentarerna kring abort.



Republikanska partiet och Mitt Romney har uppmanat honom att dra sig ur och lämna över till någon annan republikan, men Akin biter sig fast. Hur stort problem är det för Romney?

Svenska Dagbladets USA-panel har svaren.


Ditt och datt

Bilden är fejk, men kul
Nu har siffrorna för kampanjernas finanser blivit offentliga. Romney-kampanjen och republikanska partiet hade, den sista juli, 186 miljoner dollar i kassakistan. Obama-kampanjen och demokratiska partiet hade 124 miljoner dollar.

Hittills har Obama-kampanjen spenderat 325 miljoner dollar. Romney-kampanjen 165 miljoner.

Restore Our Future, som stödjer Romney, drog in 7,5 miljoner dollar och har drygt 20 miljoner i kassan. Priorities USA Action, som stödjer Obama, drog in 4,8 miljoner och 4,2 miljoner i kassan. American Crossroads, som stödjer republikanska kandidater, drog in 7,7 miljoner och har 29,5 miljoner i kassan.

---

Har det blivit något "bounce", något skutt upp i opinionen, för Romney efter att han utsett Paul Ryan till vicepresidentkandidat? Om vi tittar på genomsnittet hos RealClearPolitics kan vi se en uppgång för Romney från 43%, dagen efter Ryan utsågs, till 45,5% (+2,5%) idag. Obama stod 12 augusti på 47,7% och nu på 47% (-0,7%).

Det blir inte helt rättvisande eftersom mätningar som presenterades 12 augusti inte mäter 12 augusti, utan dagarna innan. Det är i alla fall ett tydligt trendbrott dessa dagar. Från ett par veckor då Obama ökade avståndet, till ett par veckor där avståndet har minskat.

Jämfört med det historiska genomsnittet+4% som en VP-kandidat har gett, enligt Nate Silver på NY Times, så kommer Romney-Ryan inte upp i det.


2012-08-21

Inte onda mot goda

Per T Ohlsson sägs vara kunnig om amerikansk politik. Det är han säkert, men jag tycker ändå han målar en bild som tyder på bristande förståelse, som är väldigt vanligt förekommande i Sverige. Att amerikansk politik handlar om de onda (oftast republikanerna) mot de goda (oftast demokraterna). Så är det självfallet inte.

Per T skriver i söndagens Sydsvenskan om den lagarna om uppvisande av ID-kort vid röstning (som vi exempelvis har i Sverige).

"...vad som nu pågår är en republikansk offensiv för att pressa ned valdeltagandet som nästan leder tankarna till hur demokraterna i Södern gjorde allt för att utestänga svarta väljare efter inbördeskriget."

Det gäller att ta i, så alla verkligen förstår hur onda republikanerna är nu!

Först själva sakfrågan: ID-korten. Är det verkligen helt orimligt att kräva att den som röstar ska kunna visa att den personen faktiskt är den som den uppger sig att vara? Jag tycker inte det. Tvärtom är det väl helt rimligt att man har stränga vallagar som gör det väldigt svårt att fuska.

Men driver då republikanerna detta bara för den goda sakens skull?  De har inte några alternativa motiv om att det sannolikt är människor från minoritetsgrupper (som röstar på demokraterna) som främst kommer att missa att skaffa detta ID-kort och därmed inte kunna rösta? Jo, självfallet! Republikanerna hoppas vinna en fördel genom detta.

Så då måste republikanerna alltså vara onda!

Well, innan vi drar den slutsatsen ska vi fundera igenom varför demokraterna så hårt kämpar mot dessa lagar. Varför slåss de mot ett helt rimligt förslag? Naturligtvis för att de inser samma sak som republikanerna, att det främst är deras väljare som kommer missa att skaffa ID-kort och de därmed kommer förlora väljarmässigt på det.

Så då måste demokraterna alltså vara onda!

Sanningen är att båda sidor använder fula metoder för att vinna fördelar. Den ena sidan är inte god och den andra ond, de är båda lika goda kålsupare.

Man kan såklart tycka att den ena sidan har mycket bättre åsikter, och tycka att de andra har helt bisarra politiska förslag, men om man kopplar det till att också är goda eller onda i sitt agerande i kampanjer och i det politiska spelet så är man ute och cyklar. Tror man det är det väldigt svårt att förstå amerikansk politik, oavsett hur kunnig man än anser sig vara.


2012-08-19

Slaget om Medicare

Mitt Romneys kampanj försöker göra Medicare till en fördel, eller hindra demokraterna från att göra det till en av nackdel.

Även utan Paul Ryan vid sin sida hade Barack Obama och demokraterna gjort Medicare, sjukförsäkringssystemet för pensionärer, till en av attackpunkterna mot Romney. När Ryan presenterades som VP-kandidat gnuggade demokraterna händerna, eftersom frågan därmed fick så mycket större tyngd. Ryan är arkitekten bakom förändringarna som demokraterna säger kommer "end Medicare".

Romney-kampanjen förstod att attackerna skulle komma omedelbart när Ryan ställde sig bredvid Romney på USS Wisconsin i Norfolk, Virginia. De skulle tvingas till en debatt om Medicare. Lika bra att ta tjuren vid hornen utifrån filosofin anfall är bästa försvar.

Därför har både Romney och Ryan vid upprepade tillfällen attackerat Obama för att försämra Medicare. Deras trumfkorten är att Obama tar 716 miljarder dollar från Medicare, vilket är kopplat till Obamacare-reformen. Obama menar att dessa pengar är slöseri och onödiga utgifter.

Igår halade Romney-Ryan fram ytterligare ett kort ur rockärmen: Paul Ryans mamma. Hon bor i det som brukar kallas världens största ålderdomshem, The Villages i Florida, där över 50 000 människor bor, de allra flesta pensionärer. Hon använder sig just av Medicare och fanns med när sonen förklarade hur Romneys Medicare-reformen funkar och attackerade Obama för de 716 miljarder dollar han tar ur systemet.


Besöket fick bra genomslag i Florida-medier och framsidor som denna är guld värt för Romney-kampanjen:


Naturligtvis rullar det också reklamfilmer med samma budskap.


Självfallet är Obama-kampanjen lika aktiva på sin kant. Här med en reklamfilm.



Det som är intressant med Obama-kampanjens film är att den är utformad som ett svar på Romneys attacker. Jag tycker också det säger en del om Medicare-debatten hittills. Romney-kampanjens offensiv har överraskat Obama-kampanjen och de har hamnat på defensiven.

Det ska dock mycket till att Medicare skulle bli ett plus för Romney och vi ska komma ihåg att attackerna från hans sida kommer som ett nödvändigt ont. Med valet av Ryan skulle Medicare-debatten bil stor, hur de än gjorde. Det är inte Medicare som är Obamas största svaghet, det är ekonomin, och den Romney helst skulle vilja debattera. Anfall har hittills varit bästa försvar, men det återstår att se om det stämmer även i november.

2012-08-14

SvD-panelen om Paul Ryan

Jag har det roliga uppdraget att ingå i Svenska Dagbladets USA-panel tillsammans med Elisabeth Walentin och Frida Stranne. 


Idag kommenterar vi valet av Paul Ryan som vicepresidentkandidat - "Ryan en kick i Romney-kampanjen."

  • Hur påverkar valet av Ryan valrörelsen? 
  • Vilka styrkor har Paul Ryan? 
  • Hur påverkas Obamas och Romneys strategier? 
  • Vilka väljargrupper står slaget om nu?

2012-08-13

I Expressen: Obama har satt Ryan i rampljuset

Jag skriver i Expressen i dag om valet av Paul Ryan och hur president Obama har bidragit till att det blev just han. 


Obama valde att först uppmärksamma och sedan attackera Ryan, vilket gav honom det definitiva genombrottet i republikanska kretsar. Första tisdagen i november vet vi om det var ett politiskt genidrag, eller en dundertabbe.


2012-08-12

Valet av Ryan gör båda sidor glada

Jag skriver på Newsmill idag att valet av Paul Ryan gör både republikaner och demokrater glada:

"Paul Ryan är arkitekten bakom den ekonomiska politik som ska utradera budgetunderskottet och reformera populära välfärdsprogram. En budget som republikanerna älskar, och demokraterna älskar att angripa."

Demokraterna om Paul Ryan

Obama-kampanjen har naturligtvis inte låtit kritiken mot Paul Ryan vänta, även om de inte dragit igång det tunga artilleriet ännu. Väl förberedda har de redan lanserat en webbsida - The Go Back Team - och en webbvideo. Videon sammanfattar bra det som kommer bli deras attackpunkter mot Ryan.



Vi kommer också se betydligt hårdare attacker. Denna attack, från förra året, var riktad mot de förslag som Ryan kommit med och innehåller en gammal kvinna i rullstol som knuffas över en klippkant.

Observera att denna alltså inte kommer från Obama, den är producerad förra året, men som detta race har artat sig kan vi nog komma se något liknande från en Super-PAC.

2012-08-11

Paul Ryans vision för den ekonomiska politiken

Paul Ryan har lagt ner åratal på att forma en ekonomisk politisk vision för USA, och han har till slut fått så gott som hela det republikanska partiet att ställa upp bakom den. 

The Path To Prosperity är hans senaste version av de förslag och här är fyra videos där han själv förklarar vad han vill göra.

The Path to Prosperity Budget: Your Country. Your Future. Your Choice.



The Path to Prosperity (Episode 1): America's two futures



The Path to Prosperity (Episode 2): Saving Medicare




Path to Prosperity (Episode 3): 3 Steps to Pro-Growth Tax Reform




Romney presenterar VP-kandidat idag. Allt pekar på Ryan

Igår skrev jag att Paul Ryan har en god chans att bli Mitt Romneys vicepresidentkandidat, men att han kommer välja någon annan. Idag kom beskedet att VP-kandidaten kommer presenteras kl 15 svensk tid i Virginia - och alla tecken pekar på att det kommer bli Paul Ryan.



Alla rapporter pekar på Paul Ryan. Anonyma källor inom Romney-kampanjen bekräftar att det är han. på Intrade står Ryan just nu på 93%. Inte ett ord ännu på VP-appen där man skulle vara först med att få veta.

Låt mig då kort upprepa lite av det jag skrev igår: 

Ryan har kontroversiella idéer som går att använda mot Romney-Ryan i utvalda väljargrupper. Han är inte i sig särskilt skräckinjagande, istället framstår han som en policynörd fokuserad på ekonomisk politik. Han har en långsiktig vision för USA comeback (vilket Romney antydde i en intervju här om dagen).

Ryan kommer ge energi åt den republianska basen. Hardcore-republikanerna är nog i full sving redan, med Obama-motståndet som främsta drivkraft. De som inte är lika hardcore kan nog vakna till av det här valet, för Ryan är populär i det republikanska partiet.

Vi får på detta sätt - eller skulle kunna få i alla fall - en intressant policy diskussion om USA:s framtid. Det är två ideologier som möts, två riktningar, kanske, kanske - men håll inte andan - kan vi få en debatt om det. Mer sannolikt är att vi kommer dränkas i de lögner och överdrifter som speglat kampanjen hittills.

Snart kommer vi få se vad Obama-kampanjen har förberett för Ryan. Sannolikt attacker om Medicare.

Jag återkommer under dagen! Romney-Ryan ska ut på bussturné i fyra delstater, med start i Virginia.



2012-08-10

5) Paul Ryan

Jag inleder nedräkningen till att Mitt Romney ska berätta vem han valt som vicepresidentkandidat med den person jag tror har femte bäst chans. 

Igår redogjorde jag för förutsättningarna och Romneys riskmedvetna ledarstil.

Samtliga personer som hamnar på min topp fem-lista tror jag har en god chans att bli Romneys VP-val. Några av dem utanför den har det också. Vi vet med andra ord inte mycket, men det är kul att gissa och spekulera.


Femma på min lista är den 42-årige kongressledamoten från Wisconsin, Paul Ryan. Han var nyligen föremål för en av Ryan Lizzas profiler i The New Yorker - Fussbudget - How Paul Ryan captured the G.O.P.

Rubriken på artikeln är också anledningen till att Ryan skulle väljas av Romney- och att han inte kommer göra det.

Den ekonomiska politik han har hamrat ut har omfamnats av så gott som hela det republikanska partiet, trots att det i stora stycken är radikalt och kontroversiellt.

Ryans rykte inom ekonomisk politik är grundmurat gott, även hos de som inte håller med honom. Få anklagar honom för att vara oseriös. Helt enkelt eftersom han inte är det.

Med Ryan vid sin sida skulle Romneys redan starka fokus på ekonomin bli laserlikt. Han skulle visa väljarna att detta är den fråga han tänker lösa, och ge honom ökad trovärdighet hos väljarna inom området (som är valets viktigaste ur väljarsynpunkt).

Problemet med Ryan är i huvudsak att hans politik innehåller reformeringar av pensionssystem och sjukförsäkringssystemen för äldre och fattiga. Demokraterna kan tala om för pensionärerna i Florida, och andra ställen, hur Romney-Ryan tänker "end Medicare" (sjukförsäkringssystemet för äldre). Att det har utsetts till "årets lögn", av oberoende faktagranskare, kommer inte hindra demokraterna från att använda det, för det är så det funkar.

Nu är det ju Romneys ekonomiska politik han kommer gå till val på, men genom att välja Ryan visar han att denne kommer få stort inflytande just inom det området. Och Romney har redan tidigare öst lovord över Ryans budgetplan.


Paul Ryan klarar det grundläggande kravet av att vara en VP-kandidat som skulle klara av att bli president, om Romney dog eller fick avgå (det gör alla på min topp fem). Genom att han just är kontroversiell kan han nog även ses som en kandidat som väljs för att regera landet, inte i huvudsak för att vinna valet.

Tilläggas kan också göras att Ryan i huvudsak inte har någon erfarenhet från näringslivet. Han har varit politiker i Washington sedan 1999, då bara 29 år gammal. Det är ett minus, om än inte så stort.

Romney kan uppnå det starka fokuset på jobb och ekonomi utan Ryan, och även om det skulle hjälpa till är risken med hans kontroversiella förslag för stort. Därför tar Romney någon annan.


2012-08-09

Vem blir Romneys vicepresidentkandidat?

Det närmar sig. Mitt Romney utser snart sin vicepresidentkandidat. Jag tänkte räkna ner de fem som jag tror ligger bäst till. Första namnet kommer i morgon, men först lite om förutsättningarna kring hur en vicepresidentkandidat väljs och hur jag tror Mitt Romney tänker.

Egentligen är det nästan omöjligt för oss utomstående att ens gissa. Det finns så många faktorer vi inte känner till. Saker som kommer upp i granskningen av kandidaterna som gör att de faller bort.

Några saker vet vi i alla fall:

Mitt Romney har i hela sitt liv varit mycket riskmedveten. Han har tagit risker, men dessa har varit mycket välkalkylerade. När han fick erbjudandet om att starta och leda Bain Capital funderande han länge och tackade sedan nej. Först när han fick starka garantier att hans karriär på Bain & Company skulle fortsätta om Bain Capital blev en flopp.

Det var också så han ledde Bain Capital. I den inledande finansieringsrundan drog de in 37 miljoner dollar (idag förvaltar bolaget cirka 66 miljarder dollar) och dessa höll de hårt i. Bara efter mycket noga analyser, mycket data och statistik gjorde de investeringar. Tre-fyra år efter de inledande investeringarna genererade de över 50 procents avkastning.

Inget tyder på att Romney skulle agera annorlunda när det kommer till att utse en vicepresidentkandidat. I ljuset av Sarah Palin blir det ännu tydligare att han kommer vara försiktig.

Den första regeln när det kommer till vicepresidentkandidaterna är: do no harm.
En VP-kandidat är aldrig avgörande i en positiv riktning, därför är det viktigaste att de inte gör någon skada. En bra VP-kandidat kan stärka ett varumärke, som när unge, nytänkande sydstataren Bill Clinton utsåg unge, nytänkande sydstataren Al Gore. Eller täcka upp en svaghet, som när orutinerade Barack Obama utsåg superrutinerade Joe Biden. Men Clinton hade vunnit utan Gore och Obama utan Biden.

Det är i just det vi inte vet hur Romney kommer resonera. Kommer han välja en person som stärker det som redan är hans starkaste kännetecken (ekonomisk kunnande, erfarenhet från näringslivet) eller komplettera en svaghet (utrikeserfarenhet)?

Jag tror inte just det kommer spela så stor roll för Romney. Att utse en VP-kandidat är det första valet som president, brukar man säga. Presidentkandidaten utser personen som ska leda landet vid en kris, om de vinner valet och presidenten av någon anledning (dör, avgår) inte kan fortsätta. Det säger väljarna en del om hur personen resonerar och jag tror Romney kommer vilja visa dem att han i första hand inte tänker på att vinna valet, utan kunna regera det om han vinner. Palin blev ett val för att vinna valet, trots McCains slogan om Country First. Det såg folk igenom.

Därför tror jag också att det eviga pratet om vilka kandidater som kan vinna vilka delstater är något Romney kommer lägga liten vikt vid. En VP-kandidat sällan sådan påverkan på väljarna i hemmastaten att det spelar någon större roll. Om det står och väger mellan två likvärdiga kandidater så kan vågskålen tippa åt den ena på grund av något sådant (som Rob Portman och Ohio) men annars kommer det vara en liten faktor.

Den största risken för Romney är nog att han gör ett för tråkigt val. I sin iver att vara försiktig, kan det bli för tråkigt. Men, jag tror också att han kan ha hittat ett sätt runt det. Ett sätt att göra ett försiktigt, men samtidigt spännande val. Häng med de kommande dagarna så räknar vi ner.

2012-08-08

Läget just nu

Kampanjerna är aldrig stilla, men just nu väntar alla på vem Mitt Romney ska välja som vicepresidentkandidat och sedan på först republikanernas konvent i Tampa, Florida och sedan demokraternas dito i Charlotte, North Carolina. Ett bra tillfälle att uppdatera hur landet ligger in för avgörandet.

I RealClearPolitics genomsnitt för nationella mätningar leder nu Barack Obama med 47,6% mot Mitt Romneys 44,1%. Ledningen på 3,5% är den största sedan slutet av juni (då 3,8%). Ett par veckor tillbaka var ledningen bara 1,1% och det är mycket möjligt att Romneys utrikesresa är det som gynnar Obama nu.

Hos de två dagliga tracking pollsen är det jämnare. Rasmussen 46-45 till Obama och 46-46 hos Gallup.

När vi tittar till elektorsrösterna så behåller även där Obama en hälsosam ledning, med 247-191, där RealClearPolitics lägger ut delstater som Solid, Likely och Leans Obama/Romney. Åtta delstater, med 100 elektorsröster, är fortfarande Toss Up.

RCP har de två senaste veckorna flyttat tre delstater från Toss Up till Leans. Wisconsin och Michigan till Obama och Missouri till Romney.

I de åtta Toss Up-staterna leder Obama i sju av dem. Romney har bara ledningen i North Carolina.

Romney har alltså en fortsatt uppförsbacke.

Vi ska dock komma ihåg att Obama inte heller är i något bra läge. Hans approval rating förblir låg, 48%.
61% tycker att landet är på väg i fel riktning.
51% republikanska väljare är entusiastiska över att rösta, mot bara 39% av demokraterna, klart lägre än både 2008 och 2004.
Förtroendet för ekonomin är nere på -26 hos Gallup, från "toppen" på -16 i maj.

Kampanjernas egna ekonomi renderar stor uppmärksamhet. Juli blev tredje månaden på raken där Romney och republikanska partiet slog Obama och dito. 101 miljoner dollar mot 75 miljoner den senaste månaden. Vi ska komma ihåg att Obama haft ett försprång som sluppit spendera pengar på ett primärval, men det ser ändå ut som spurten kommer vara jämn ekonomiskt sett, eller kanske med fördel Romney.

Om vi antar att ekonomin hackar på ungefär som nu, alltså ingen direkt återhämtning, men inte heller någon större nedgång så kommer kampanjerna och kandidaternas insatser avgöra.

Närmast blir det intressant att se om Mitt Romney lyckas skapa ett positivt momentum med sitt val av VP-kandidat och ett lyckat genomfört konvent.


Värst hittills

Flera medier pekar ut denna reklamfilm som den värsta hittills. Super-PAC:en som stödjer Barack Obama, Priorities USA, menar att Mitt Romney, som VD för Bain Capital, var ansvarig (i alla fall indirekt) för en kvinnas död.

Radiokorrespondenterna


Denna vecka är det Sveriges Radios Washington-korre, den trevliga Ginna Lindberg, som är radiokorrespondent med eget program kl 15.03 i P1. Jag ska vara med idag och prata om amerikansk politik och presidentvalet, tillsammans med Elisabeth Walentin, Billy McCormac och Britt-Marie Mattsson. Lyssna gärna då.


2012-08-03

Jobben både bra och dålig nyhet

Dagens jobbsiffra för juli är dåliga nyheter för Obama, dåliga nyheter för Romney, bra nyheter för Obama och bra nyheter för Romney. En obegriplig mening, jag inser det. Låt mig förklara vad jag menar.

163 000 nya jobb adderades under juli och arbetslösheten ökade från 8,2 till 8,3%. Grundförutsättningen för mitt resonemang är att Obama gynnas av en starkare ekonomi och Romney av en svagare.

Siffran 163 000 var över förväntningarna som låg kring, eller strax under 100 000. Att slå förväntningarna är den goda nyheten för Obama, och därmed en dålig för Romney.

Men 163 000 jobb är är inget att slå för bröstet för, det krävs 200-300 000 jobb ytterligare i månaden för att på allvar kunna hävda att krisen är över och USA återhämtar sig fullt ut. Alltså en dålig nyhet för Obama, och en bra för Romney.

Att arbetslösheten tickar upp en tiondel är en god nyhet för Romney, och en dålig för Obama.

Sammantaget alltså både bra och dåliga nyheter för kandidaterna och framförallt inget som pekar i den ena eller andres riktning. Läget kvarstår i huvudsak. Ekonomin hackar, det är ingen återhämtning, men inte heller någon akut kris. Även fortsättningsvis får vi anta att valet kommer att bli jämnt och det ser mer och mer ut som om kampanjerna kan komma att spela en avgörande betydelse, om ekonomin fortsätter i nuvarande skick.


2012-08-01

Kiss my ass, passande avslut

I hörnrummet i John McCains kampanjkontor i Henderson, Nevada, huserade Rick Gorka. Pressansvarig för region väst åt McCain-kampanjen. Han har nu fått sitt internationella genombrott genom att säga åt journalisterna, som ropade frågor åt Mitt Romney, att hålla tyst och "kiss my ass". Synd om honom, för det är - vanligtvis - en riktigt trevlig kille, men ändå ett symboliskt slut på Romneys utrikesresa.


Gorka och Romney.
Gorka är som sagt en väldigt trevlig snubbe, så jag hoppas han kommer igen. Vi var ute och drack öl ett par kvällar när jag jobbade i McCain-kampanjen sommaren 2008. Jag träffade honom senast i New Hampshire i januari, då han precis börjat jobba med Romney och varit en av hans resande pressekreterare sedan dess. Mellan John McCain och Mitt Romney jobbade han åt Chris Christie och republikanerna i New Jersey.

Nu är Mitt Romney hemma i USA igen och vi kan sammanfatta hans utrikesresa: Han borde inte ha åkt.

Utrikespolitiken spelar inte en stor roll i denna valrörelse och farorna med att misslyckas var större än vinsterna av att lyckas. Speciellt eftersom Barack Obamas resa för fyra år sedan var så lyckad. Det blev bråk om ett besök på ett militärsjukhus, men i övrigt kan jag inte minnas några problem. Romney hade heller inget att bevisa, som Obama hade för fyra år sedan. Även om han saknar erfarenhet av utrikespolitik var det inte något som han attackerades för, eller något som upptog väljarnas tankar (förrän nu, kanske).

Detta är ju väldigt enkelt att säga med facit i hand, och märk väl att jag inte varnade inför resan.


Trots det var den inte totalt misslyckad. En del av det som spelar in i medias beskrivning av problem är sådant som inte skadar honom med väljarna där hemma. Jag tänker framförallt på kontroverser kring Jerusalem som Israels huvudstad och bråk med palestinska företrädare. Stödet från Lech Walesa kan nog bidra en del till att polsk-amerikaner ser mer välvilligt på Romney.

Eftermälet om resan kommer, i media, ändå vara att den var misslyckad och full av problem. Hur allvarligt det är i väljarnas ögon är svårt att säga, men det är självfallet inte bra. Som jag skrev efter de inledande problemen i London:

"Tanken kan väckas hos väljarna att han är för oerfaren, att han skulle göra bort sig utomlands, skulle verkligen underminera marken han står på."