2013-08-31

Vad händer om det blir nej?

Barack Obama har valt att söka stöd i kongressen för att angripa Syrien. Det är oerhört dramatiskt ögonblick i Obamas presidentskap, och kan även vara det i USA:s roll som ledare av den fria världen.

Debatten om hur aktivt USA ska vara i omvärlden har alltid funnits. Under George W Bushs presidentskap var kritiken oerhört hård, främst från demokrater (och Obama), mot hans mycket interventionistiska utrikespolitik. Under president Obama har kritiken på senare tid kommit i ökande grad från republikanskt håll, där Ron Paul och nu hans son, Rand Paul, vill att USA drar tillbaka stora delar av sin militär från utlandet.

Nu kommer USA få en rejäl debatt om den frågan.

Utgången i kongressen är långtifrån säker, men min gissning är att den kan landa i ett knappt ja, där representanthuset kommer vara svårast nöt att knäcka. Det som kommer fälla avgörandet är att en del ledamöter inte på detta tydliga sätt vill vingklippa en amerikansk president, även om de i sak kanske inte tycker en attack mot Syrien är nödvändig.

För vad händer om det blir nej? Det handlar som sagt inte bara om Syrien. Det handlar om vilken roll USA ska spela och det handlar mer akut också om Iran. Om president Obama får nej skickar det en stark signal till det iranska ledarskapet att USA:s röda linjer inte är mer än en linje i sanden. Det skickar, tror jag, en stark signal att USA inte längre kommer föra en lika aktiv utrikespolitik, inte längre vara världens polis, om man vill använda det uttrycket. Om det är positivt eller inte är upp till var och en att avgöra.

Vi står inför en mycket intressant debatt, en som kanske förändrar USA:s roll i världen under lång tid.



2013-08-30

När jag träffade Obama

Alla läsare av denna blogg var inte med när det begav sig, anno 2008. Nu när det Barack Obama kommer till Sverige kan det var läge att minnas tillbaka.

Jag genomförde då mitt livs roligaste resa, en vecka i New Hampshire dagarna före och efter det superheta primärvalet. Hillary Clinton, Rudy Giuliani, John McCain, Mitt Romney - alla for de kors och tvärs över den lilla delstaten.

Barack Obama var också där såklart. Han hade vunnit valet i Iowa och kom segerrusig och segerviss till New Hampshire. På hans kampanjmöten rådde en euforisk stämning. Jag besökte ett av dessa i Concord. Det blev en lång väntan utanför i kylan, men det var det värt.


Så här skrev jag då om hans anförande:
"När Obama varvar igång och pratar om hope, då kan man gå ut och göra vad som helst för den mannen. Han varvar humor med allvar, tar i på rätt ställen och pratar lugnt och tyst på rätt ställen. Publiken älskade honom och paret bredvid skrev upp sig som volunteers i kampanjen."
Jag gillade Obama då (gör fortfarande) men var inte alls lika övertygad om hans storhet som många andra. Inte heller är jag lika lyrisk över honom som talare som det stora flertalet. Det här talet var dock något utöver det vanliga. Utan tvekan det häftigaste tal jag upplevt. Det var härligt, samtidigt som det var lite läskigt att kännas hur pass mycket man rycktes med. Hur påverkad jag kunde bli av ett tal.


Eftersom jag varit på plats i god tid hamnade jag längst fram. Likt alla framgångsrika amerikanska politiker tog han sig tid och skakade han med så många han kunde komma åt. Och lite lustigt är det att när jag summerade samtliga kandidaters handslag så vann Barack Obama och John McCain, lite senare respektive partis presidentkandidat.

Obama sekunderna innan jag hälsar på honom, eller han på mig, hur man nu vill se det...

2013-08-07

Barack Obama till Sverige

Att USA:s president kommer till Sverige är stort. Det är bara andra gången någonsin som en sittande amerikansk president besöker Sverige. Den förste var George W Bush som var här för ett EU-toppmöte när Sverige var EU-ordförande, så Obamas besök bli första bilaterala besöket. Som sagt, det är stort!

Sveriges relation till USA är bättre än möjligtvis någonsin. Dessutom kan vi krydda just detta år med två extra kryddor:

  • Det är 375 år sedan New Sweden grundades kring det som idag är delar av Delaware, New Jersey och Pennsylvania. Kolonin fanns kvar i sjutton år, till 1655, då holländarna tog över den. 
  • I år är också 230 år sedan USA och Sverige skrev under det första handelsavtalet mellan länderna. Från amerikansk sida var det ingen mindre än Benjamin Franlin som undertecknade.

När jag i mars besökte Washington hälsade jag på vår dåvarande ambassadör, Jonas Hafström. Det visade sig att han hade avtalet i en bok på bordet i sitt kontor.


Jonas är en av de personer som ska ha äran av de goda relationerna mellan USA och Sverige. Han slutade nyss som Sveriges ambassadör och är nu tillbaka på UD i Stockholm, men var i DC från 2006. Naturligtvis ska också hans chef, Carl Bildt, ha mycket cred, bland annat genom de utmärkta kontakterna både med Hillary Clinton och John Kerry, samt många andra amerikanska politiker.

Inte heller att glömma är vår svenskättade vän, kongressledamoten Randy Hultgren, som bildat ett Friends of Sweden-nätverk i representanthuset, som spridit sig till senaten.

Hultgren med undertecknad och hans assistent Katie Brookens.
Grunden till de goda relationerna har dock inte att göra med enbart enskilda personer, utan genom att Sverige idag är ett land som inte ständigt faller ut i hatattacker mot USA, som kunde ske under Olof Palmes tid. Vi är ett frihandelsvänligt, positivt land, med en befolkning som tar in mycket amerikansk kultur och många svenska politiker som åker över havet för att lära och se i amerikanska kampanjer.

Sverige var en av initiativtagarna till det frihandelsavtal mellan EU och USA som nu ska börja förhandlas fram. Vilket jag gissar kommer vara en av de viktigaste punkterna som avhandlas på mötet. Sådan konstruktivitet vill nu USA visa sin uppskattning för. Samt att vi nu under lång tid deltagit med trupp i Afghanistan.

Frågan är: Kommer Barack Obama och Fredrik Reinfeldt spela någon basket? En sport de båda utövat.