amerikanskpolitik.se

Foten i munnen - igen

2012-02-02T10:16:00.001+01:00

När jag hör Mitt Romneys senaste verbala groda - "I'm not concerned about the very poor" - kommer jag att tänka på det Texas tidigare guvernör, Ann Richards, sa om den första president Bush: "Poor George. He can't help it - he was born with a silver foot in his mouth."

(För övrigt, när ska någon använda den mot Romney? Den är ju extra genial nu med tanke på att man får in ordet "poor").

Det börjar bli nu ett uppseendeväckande stort antal grodor som har hoppat ur Mitt Romneys mun (så många att det börjar produceras listor). Kampanjen och han själv kan hävda att de tas ur sitt sammanhang - vilket de gör - men har inte riktigt med saken att göra. Grejen är just att försöka undvika sådant som kan tas ut sitt sammanhang.

Över en hel kampanj - eller liv - är det naturligtvis omöjligt att undvika det. Tänk själv på allt du sagt som en motståndare skulle kunna klippa ihop till attack ads. Men i Romneys fall börjar det som sagt bli lite väl många, och de är dessutom av en, för honom, extra olycklig karaktär - de förstärker den bild som hans motståndare försöker sätta: en rik elitist utan koll, eller känsla, för vanligt folks vardag och problem (John Kerry någon?).

Lägg in bilden där Romney står med dollarsedlar instoppade i kläderna, addera hans 10000 dollars bet, "I like to fire people", "Corporations are people, my friend" och "I'm not concerned about the very poor" så har du en effektiv attack ad.

Till sist, vad försökte han säga? Att hans huvudfokus i kampanjen är medeklassen:

"I'm not concerned about the very poor. We have a safety net there. If it needs a repair , I'll fix it. I'm not concerned about the very rich.... I'm concerned about the very heart of America, the 90-95 percent of Americans who right now are struggling."

Game Change - the movie

2012-02-01T11:57:00.001+01:00

Game Change blev den mest uppmärksammade boken om presidentvalet 2008. Inte minst för att författarna påstod sig veta en hel del vad som pågick kring Sarah Palins roll i kampanjen.

Ed Harris? John McCain?

Mitt intryck av boken var att den var skriven med ett visst mått av fantasi. En del saker de påstår kan de helt enkelt inte veta, eller ha några källor till. Och det var just det som gjorde boken väldigt underhållande, vilket säkert filmen också blir.

Så här skrev jag om boken förra året:

"Köp boken, ta en nypa salt, läsk och popcorn så har du en underhållningen fixad en helg."

Känns som ett råd som mycket väl kan gälla filmen också, även om filmen troligen inte varar hela helgen.

Överlägsen Romney-seger i Florida

2012-02-01T04:16:00.000+01:00

Det är den största segern hittills för en kandidat. Newt Gingrich vann stort i South Carolina, men Mitt Romneys seger i Florida är ännu större. Det gör att uppförsbacken för hans motståndare är större än någonsin.

Nomineringsstriden ändrar nu karaktär. Visserligen har vi kvar Nevada bland de fem första, men kort därefter följer flera andra delstater. Nu blir det inte bara en delstat i taget där allt fokus ligger. Detta gör organisation och pengar ännu viktigare än tidigare. Om dessutom alla tre motståndare till Romney fortsätter - vilket de verkar göra - så blir det ännu svårare att slå honom. Skulle motståndet samlas till en enda kandidat vore chansen större.

Apropå pengar kom nyheten nyss att den super-PAC som stöder Romney, Restore Our Future, drog in totalt 30 miljoner dollar 2011. 17,9 av dessa under de senaste sex månaderna. Vid nyår hade de 23,6 miljoner i kassakistan. En hel del av dessa pengar är nu spenderade i South Carolina och Florida, men det borde finnas gott om resurser kvar att satsa.

Här är något av det jag hittade i vallokalsundersökningen i Florida:

Gingrich vann "very conservative" 43%-29% över Romney. Samma sak med de som anger "strongt support" för Tea Party-rörelsen, 46%-33%.

Men Romney vann den viktiga grupper som han förlorade i South Carolina, de som tycker ekonomi och budget är viktigaste frågorna. 62% sa att ekonomin är viktigaste frågan, 52% av dessa röstade på Romney. Han vann även gruppen som tyckte budgetunderskottet är viktigast (23%), men underpresterade något med 40% mot Gingrichs 35%.

Väljarna tyckte också att Romney var den kandidat som har störst chans att slå Obama, även detta till skillnad från South Carolina. 45% sa att detta var viktigaste egenskapen hos kandidaten, och 58% röstade på Romney.

Ron Paul har vunnit de yngre hittills. Inte så i Florida. Han kom tvåa i den gruppen med 25%, men Romney tog 41%. Det är ingen konstigt. Paul har knappt varit i Florida och istället byggt stöd i Maine, Colorado, Nevada och de caucus-stater som följer efter Florida.

Till sist: Newt Gingrich lovade en bas på månen. Blev det någon månbaseffekt? Den så kallade Space Coast ligger i valdistriktet Brevard. I hela Florida vann Romney med 46% mot Gingrichs 32%. I Breyard fick Romney 43% och Gingrich 33%. Så en liten månbaseffekt såg vi!

DN, SvD.

Money, money, money

2012-01-31T21:34:00.000+01:00

I dag är sista dag att rapportera till myndigheterna om kampanjernas fundraising. Så vi har fått en bild av hur deras finanser ser ut, både de som är kvar och de som har slutat.

Newt Gingrich drog in fem miljoner dollar i januari. Under sista kvartalet förra året fick hans kampanj in 10 miljoner, lite mer än vad som tidigare har rapporterats. Vid nyår hade kampanjen en skuld på lite drygt en miljon dollar.

Sedan tidigare vet vi att Mitt Romney fick in 24 miljoner sista kvartalet och hade vid nyår 19 miljoner i kassakistan. Ännu har vi inte fått se siffrorna för januari.

Rick Santorum fick in 4,2 miljoner i januari och även han hade drygt en miljon i kassakistan. Hur hans sista kvartal 2011 såg ut vet vi inte ännu.

Under Rick Perrys sista kvartal förra året minskade intäkterna rejält från det föregående kvartalet. Han inledde med starka 17 miljoner och avslutade med svaga 3 miljoner. Enligt TheFix satsade han över 1000 dollar per röst han fick.

Michele Bachmann fick bara in 1,7 miljoner sista kvartalet och hade skulder på över en miljon vid nyår.

Som flera har trott var det Jon Huntsmans pappa, med samma namn, som gav en stor del av pengarna till den super-PAC som stödde sonens presidentkampanj. Pappa Huntsman bidrog med 1,9 miljoner av de totalt 2,7 miljoner PAC:en fick in.

En annan super-PAC är programledaren och komikern Stephen Colberts, Making a Better Tomorrow, Tomorrow. Den drog in över en miljon dollar! Bland de som gav pengar finns "Josh Lyman", Bradley Whitford.

En som får hjälp att betala av sin kampanjs skulder är Tim Pawlenty. Hela Romney-familjen och flera personer från Bain Capital har gett maxbeloppet 2500 dollar till hans kampanj, efter att han slutat (såklart).

Överlägsen dem alla är Barack Obamas kampanj. Under sista kvartalet drog de in 40 miljoner dollar och hade vid nyår 82 miljoner i kassakistan.

It ain't over until Mitt Romney sings

2012-01-31T10:49:00.000+01:00

Och Mitt Romney sjöng igår.

När vi tittar tillbaka på den republikanska nomineringsstriden kommer vi förmodligen säga att det var i Florida Mitt Romney avgjorde (trots sången, och inte på grund av).

Som jag påpekat tidigare har denna omgång varit den mest ryckiga i partiets historia. Aldrig har så många olika kandidater lett i de nationella undersökningarna. Och även efter att vi trodde att det hade stabiliserat sig, efter New Hampshire, och Romney tämligen enkelt skulle ta hem det har det skiftat igen. Det gör att vi får lyfta ett varningens finger. Men med det sagt så avgörs det troligen i kväll. Eller rättare sagt avgjordes det i debatterna förra veckan, när Gingrich inte klarade av fler homeruns.

Romney leder nu med tvåsiffrigt i de flesta mätningar - även om ett par sena visar på mindre ledning - och det är inte omöjligt, om än inte så troligt, att han når 50%.

Andraplatsen ser i alla fall stabil ut för Newt Gingrich. Både Ron Paul och Rick Santorum har gett upp Florida och satsar på de delstater som följer efter. Santorum fick avbryta kampanjen under helgen, efter att hans dotter blivit sjuk. Hon är bättre nu och han är igång igen och kampanjar i Colorado, där också Paul befinner sig.

Klockan 02 svensk tid stänger vallokalerna och jag tänker följa rösträknandet på CNN. Häng gärna med på Twitter: @MathiasSundin och #ampol.

Romney knockade Gingrich

2012-01-27T04:25:00.000+01:00

Hej då, Newt.

Debatten var Newt Gingrichs chans att komma tillbaka. Han faller i mätningarna i Florida och för att vinna där behövde han ett framträdande i klass med debatterna i South Carolina. Istället var det en pånyttfödd Mitt Romney som dominerade. Och inte bara dominerande, han slog knockout på Gingrich.
Men glöm inte bort Rick Santorum och Ron Paul, de var bra.

Här är mina omdömen om debattörerna:

Mitt Romney

Han levererade två eller kanske tre knockoutslag mot Newt Gingrich.

Det första var när Gingrich kallade honom "anti-immigrant". Med mer kraft än någonsin tidigare i debatterna sa han att det var "repulsive" och att Gingrich borde be om ursäkt. Sedan pläderade han för laglig invandring och mot illegal invandring.

Den andra slaget kom om Fannie Mae och Freddie Mac. Romney fick en fråga om bolagen och gick direkt till attack på samma sätt som i förra debatten, att Gingrich jobbat för Fannie & Freddie. Men det var inte det som var knockout-slaget. Innan debatten hade Gingrichs kampanj fört fram att Romney ägde aktier i Fannie & Freddie. Det förklarade Romney var genom en fond, alltså inget direkt ägande - och så slog han tillbaka: "Har du kollat dina egna investeringar?" Konstpaus. "Du äger också aktiefonder som har investerat i Fannie & Freddie."

Vid både tillfällena hade Gingrich svaga svar.

Romney gjorde bort sig när han fick en fråga om en reklamfilm som attackerar Gingrich. Han påstod att han inte visste vad som sades i reklamfilmen, vilket är märkligt oavsett om det är sant eller inte.

Hans svar om att han inte var så politisk på 80- och 90-talet kändes väldigt falskt (då han bland annat gav pengar till en demokrat). Hans pappa hade varit guvernör och presidentkandidat och hans mamma ställde upp i ett presidentval. Klart Mitt Romney var väldigt politiskt insatt

Han var inte felfri, men överlag en stark insats och attackerna mot Gingrich var mycket effektiva.

Newt Gingrich

En av hans svagare insatser. Han tog bara chansen att bråka med programledaren en gång. I debatterna med Romney var han förvånansvärt svag. Han klarade inte alls att slå tillbaka med samma kraft som han blev attackerad. Dessutom missade han ett par tillfällen att attackera Romney, till exempel om Romneycare och när Ronald Reagan debatterades hade han ett gyllene tillfälle att få till ett storbråk om Romneys tidigare avståndstagande från Reagan.

Rick Santorum

Överlag en stark insats, men framförallt var han riktigt bra när han pucklade på Romney om Romneycare. Han var kraftfull och Romney sa att det var inget att bli arg över, vilket nog många väljare tycker att man ska vara.

Han, precis som Paul, gynnades av att de inte var en del av Gingrichs och Romneys hackande på varandra. Det fick dem att framstå som de vuxna i debatten. Santorum utnyttjade även det för att försöka få debatten att handla om riktiga frågor, inte Romneys och Gingrichs attacker på varandra.

Ron Paul

Han var rätt rolig och avslappnad. Lyckades dessutom hålla sig borta från de områden där han stöter bort flest väljare. Jag tror att han står stark inför de fyra caucus-stater som kommer efter Florida.

DN, SvD, Expressen, Aftonbladet.

I kväll är Gingrichs sista chans

2012-01-26T16:31:00.003+01:00

Det är oerhört dumt att komma med tvärsäkra förutsägelser i denna republikanska nomineringsstrid. Alltså inget som hindrar mig.

Newt Gingrich har kollapsat och rest sig två gånger. Han kan nu vara på väg att kollapsa en tredje, nu när Romney åter leder i Florida. Gör han det är det kört (återkommer alldeles strax till anledningen). Därför är debatten i kväll hans sista chans. Han måste slå en homerun i stil med debatterna inför South Carolina. Lite snubbel från Romney hjälper såklart också.

Men varför är detta hans sista chans? Jo, efter denna debatt är det nästan en månad till nästa. Den 22 februari i Arizona. Debatterna har varit den helt och fullt avgörande - men inte nödvändigtvis enda - faktorn i Gingrichs båda comebacker. Om Gingrich inte återhämtar sig inför den 31 januari då Florida röstar så går en ocean av tid utan någon ny chans i en debatt.

Efter Florida kommer Nevada, Maine, Colorado, Minnesota och Missouri att rösta. De fyra första är caucus-stater där organisation spelar större roll, vilket borde gynna Mitt Romney och Ron Paul. Från den 7 februari,då CO, MN och MO röstar, till den 22 februari är det alltså inga debatter, och inga val.

Gingrich har visserligen fyllt på kassan med pengar under senaste veckorna - och familjen Adelson fortsätter pumpa in pengar i hans super-PAC - men han ligger ändå efter Romney och Paul både i pengar och organisation. Utan en seger i Florida får han svårt att överleva. Och utan en total seger i kvällens debatt får han svårt att vinna Florida.

Ni kan se debatten på CNN klockan 02 i natt svensk tid.

Jag är vaken och twittrar på @Mathias Sundin och #ampol.

Romney tillbaka i ledningen

2012-01-26T14:48:00.002+01:00

De senaste mätningarna i Florida visar att Mitt Romney är tillbaka i ledningen.

Hos Insider Advantage får Romney 40% mot Newt Gingrichs 32%. I deras mätning, bara tre dagar tidigare, låg Romney på 26% och Gingrich på 34%.

CNN:s mätning ger Romney ledningen 36%-34%. De säger att Gingrich ledde de två första dagarna av mätningen och Romney de sista två.

Florida Chamber of Commerce har de två lika på 33%, men den mätperioden är ett par dagar gammal.

Det ser alltså ut som om siffrorna rör sig snabbt i Romneys riktning, men i kväll är det en ny debatt...

En rak höger

2012-01-25T21:27:00.002+01:00

Super-PAC:en som stödjer Newt Gingrich har gjort ett köp på sex miljoner dollar i Florida och tänker köra en benknäckande hård (för att citera Fox News) reklamfilm mot Mitt Romney. Det här är nog säsongens mest effektiva reklamfilm skulle jag tro. Naturligtvis inte ärligt klippt (tvärtom), men det är inga av dessa filmer.

Så kan det låta i oktober också

2012-01-25T11:58:00.002+01:00

Stora delar av det tal som president Barack Obama i natt höll till en samlad kongress kommer han upprepa många gånger i valkampanjen.

Det som kommer adderas i höst är tuffare angrepp på motståndarna, även om det fanns lite av det även i natt. Han pekade på att den ekonomiska utvecklingen i USA hade vänt uppåt, och att han skulle göra vad han kunde för att stoppa de som vill gå tillbaka den politik som ledde landet in i krisen. Oavsett vem som vinner republikanska nomineringen så kommer president Obama att den personen vill återgå till samma politik som president Bush.

I övrigt betade presidenten av en lång lista av områden: bin Laden, tillverkningsjobb, insatser mot orättvis handel, flytta tillbaka jobb till USA, arbetsmarknadsåtgärder, energipolitik (vilket han ägnade rätt mycket tid åt och som också är föremål för hans kampanjs första reklamfilm), rättvisare skattesystem där miljardärer betalar lika mycket som vanligt folk (Warren Buffetts sekreterare var på plats) och bin Laden.

Den observante noterade att jag nämnde bin Laden två gånger. Det gjorde president Obama också. Kort i inledningen, och längre i avslutningen. Han beskrev hur Seal Team Six hade gått in, väntan i Vita husets Situation Room (där nog många tänkte på det berömda fotot) och så använde han Seals-teamet för att beskriva hur amerikaner samarbetar trots olikheter och trots olika politiska inriktningar. Ett snyggt och effektivt slut på talet.

Kvällens finaste ögonblick kom innan talet, då president Obama omfamnade Gabrielle Giffords, som snart slutar i kongressen för att rehabilitera sig efter skottskadan.

Talet var tydligt i hur Barack Obama ser på staten. Han ser framför sig en stat som har en aktiv roll. Det lyfte han bland annat fram genom en annan gäst. En kvinna som blivit av med sitt jobb, men lyckats få ett nytt tack vare en arbetsmarknadsåtgärd.

Genomgående var också rättvisa. Ett rättvist samhälle. Det som han inledde i ett tal i Kansas för några veckor sedan.

Det jag saknade var jobb, ekonomi och budgetunderskott. Jobb och arbetslöshet var visserligen återkommande flera gånger, men jag fick ändå inte uppfattningen om att detta var hans stora fokus under det kommande året och under nästa mandatperiod. Ekonomin berörde han mest utifrån handel och budgetunderskottet nämndes i en bisats.
Möjligen försöker han kapsla in debatten och valet i frågor om rättvisa, snarare än jobbskapande. Det är i så fall en riskabel väg eftersom just jobb, ekonomi och budgetunderskott står högst på väljarnas agenda. Rättvisediskussionen är effektiv - om han vinner den. Ett rätt uppenbart påstående, men vad jag menar är att om republikanernas version om klasskamp, class warfare, får fäste hamnar lätt Obama långt ut till vänster i väljarnas syn. Därifrån vinner man inte val.

Vita huset sociala medier-avdelning har jobbat snyggt med talet visade det sig nu när jag letade efter talet på YouTube. De har gjort en "enhanced version" med bilder och det finns även en intressant kortare film och hur det har gått till när talet skrivits.

Romneys attack

2012-01-24T11:09:00.001+01:00

Mitt Romneys attack mot Newt Gingrich är fullskalig. Han attackerade honom i anföranden ute i kampanjen i Florida, i debatten på kvällen, i tevereklam och i filmer på nätet.

Florida Families heter reklamfilmen som körs på teve:

På webben har de lagt upp denna variant, Mr. Washington Insider:

Men Newt Gingrich kommer inte vara svarslös. Inför primärvalet i South Carolina gav kasinomogulen Sheldon Adelson fem miljoner dollar till super-PAC:en som stödjer Gingrich. Nu är det fru Adelson som pyntar in ytterligare fem miljoner.

Romney hamrade Newt

2012-01-24T05:08:00.000+01:00

Newt Gingrich har tagit ledningen i Florida. Mitt Romney tänker ändra på det och ägnade hela måndagen i kampanjen till att hamra Newt Gingrich. Han avslutade måndagen på samma sätt. De inledande femton minuterna av debatten i Florida gick till stor del åt att en debatt mellan de två. I övrigt var det en transportsträcka.

Här är mina omdömen om debattörerna:

Mitt Romney

Efterspelet till debatten kommer till stor del handla om Newt Gingrichs tid hos Freddie Mac och sättet han slutade som talman i representanthuset. Det är precis vad Mitt Romney vill och han skapade den situationen genom att i inledningen oavbrutet puckla på Gingrich.

Framförallt var han effektiv när han pressande Gingrich om hans jobb åt Freddie Mac (som är ett bolag vars varumärke inte står högt i kurs hos republikanska väljare). Gingrich har fått 25 000 dollar i månaden i sex år, totalt 1,6 miljoner dollar, från företaget för konsultarbete. Romney menade att han var en lobbyist och Gingrich hade svårt att trovärdigt förklara vad han gjorde åt bolaget. Det lät inte särskilt att han fick så mycket pengar för rådgivning som historiker.

Det var bra attacker från Romney, men samtidigt levererade han inte några knockout-slag. Dock lär debatten i några dagar handla om Gingrichs bakgrund (om inte något annat poppar upp i denna oförutsägbara nomineringsstrid) och det är precis vad Romney-kampanjen behöver.

Vad som möjligen var bäst för Romney i denna debatt var att publiken hade fått förhållningsorder att inte lägga sig i genom att bua eller applådera. Gingrich har verkligen byggt på detta i tidigare debatter, vilket han inte kunde nu.

Newt Gingrich

Han såg surare och surare ut när Romney fortsatte sina attacker, men Bad Newt kom aldrig fram. Det är den disciplinen han måste ha om han ska kunna vinna nomineringen. Försvaret mot attackerna skötte han istället genom att agera frontrunner och försöka hålla sig ovanför bråket. Han gav igen en del, men nackdelen för honom att inte slå tillbaka med full kraft är att rapporteringen efter debatten kommer handla om Romneys attacker.

I de två debatterna i South Carolina lyckades han få in home run-träffar vilket gav honom ett otroligt momentum som han lever på fortfarande. Något sådant inträffade inte i den första debatten i Florida. Inte heller upptäckte jag några avgörande misstag som i sig blev till någon homerun för hans motståndare. En stabil insats, men han tillät att Romney började bromsa hans momentum.

Rick Santorum och Ron Paul

Jag klumpar ihop dom. Den här debatten handlade om Mitt och Newt, inte Rick och Ron. Båda två var helt okej, men spelade verkligen andrafiol. Santorum hade några hyfsade attacker på firma Romney-Gingrich och Paul var verkligen en happy warrior, men i den långa serien av debatterna gjorde den här inte mycket för de här två herrarna.

Del av debatten mellan Romney och Gingrich:

SvD.

Nyhetspodden

2012-01-23T16:20:00.002+01:00

Den redan utmärkta bloggen Amerikanska nyhetsanalyser blir ännu bättre nu när de satsar på poddradio. Dessutom har de den goda smaken att intervjua mig i första programmet. Ett kvalitetstecken om något.

Ni hör programmet här.

Var det Bain som fällde Romney?

2012-01-22T18:38:00.002+01:00

Mitt Romneys tid som VD för Bain Capital fick mycket uppmärksamhet i South Carolina, men skadade det honom hos de väljare som gick och röstade i går?

Det är inte helt lätt att säga utan djupare intervjuer, men det finns ett par intressanta siffror i vallokalsundersökningen.

En fråga tog upp hur de såg på Romneys bakgrund som investerare. 64% hade en positiv syn och 28% en negativ. Alltså en klar majoritet positiva trots attackerna. Samtidigt vet vi inte vilken syn de hade innan attackerna. Kanske var det långt fler positiva.

De får också frågan hur stor påverkan debatterna hade på deras val. 13% säger att debatterna var deras viktigaste faktor. Av dessa röstade 61% på Newt Gingrich och 17% på Romney. 51% säger att det var en viktig faktor, 47% av dessa röstade på Gingrich och 24% på Romney.

De 11% som sa att debatterna inte alls var en faktor röstade 46% på Romney och 15% på Gingrich.

Bain Capital har säkert haft effekt på något sätt, men det var inget som var kraftigt negativt. Istället verkar Gingrichs insatser i veckans debatter haft en mycket stor effekt. Lägg till misstag av Romney (som att vela kring skattedeklarationerna) så gav det Gingrich kraftig medvind.

Valde de segraren igen?

2012-01-22T03:50:00.000+01:00

South Carolina har alltid röstat på den kandidat som senare har vunnit nomineringen. 2012 vann Newt Gingrich. Nu går striden vidare till Florida.

Mitt Romney ägnade del av sitt tal till attackera Gingrich, fast utan att namnge honom. Han kallade Gingrichs attacker "the weapons of the left" och fortsatte spinna på det han sa i New Hampshire, att republikerna ska försvara fri företagsamhet och framgång, inte attackera det.

Romney-kampanjens attacker på Gingrich har redan börjat. De skickade en tårta till honom för att uppmärksamma att det är femton år sedan han blev prickad och bötfälld 300 000 dollar av kongressen, som den första talmannen i historien. De kräver nu att han ska offentliggöra allt underlag för utredningen som ledde fram till kongressens agerande. Nancy Pelosi säger att hon har materialet och att det finns sådant som är skadligt där. De kräver också att han ska offentliggöra avtalet med Fannie & Freddie.

Enligt John King på CNN kommer Romney också göra något kring frågan om hans eget offentliggörande av skattedeklarationerna.

Förutom att Romney inte vann så finns det något i resultatet som är extra allvarligt för hans kampanj. Hans främsta argument mot väljarna är hans valbarhet. Det tvivlade väljarna i South Carolina på och det kommer troligen pratas om det och påverka andra väljare.
Av de som tyckte att den viktigaste egenskapen hos kandidaten var möjligheten att slå Barack Obama (45% av samtliga) röstade 51% på Newt Gingrich. Bara 37% på Romney.

Den enda kandidat som överträffade förväntningarna var Rick Santorum (Gingrich förväntades vinna stort, i alla fall på slutet). Han låg runt 10-11% i mätningarna inför valdagen, och slutade kring 18%.
Han bör därför fortsätta med kampanjen. Gingrich kan mycket väl falla igen och de som inte vill ha Romney kan behöva ett nytt alternativ. Dessutom ska vi komma ihåg att det är viktigt för framtiden att vara den som kommer tvåa. Tvåan brukar vinna nästa gång.

Ron Paul kom fyra, men satsade inte heller på South Carolina. Han kommer inte heller ägna sig så mycket åt Florida. Istället lägger hans kampanj tid och pengar i caucus-staterna som kommer, Nevada, Minnesota osv. Det är där hans starka gräsrotsorganisation kommer bäst till nytta och han ser chansen att vinna.

Redan söndag förmiddag (eftermiddag i Sverige) fortsätter det. Newt Gingrich medverkar i Meet the Press och Mitt Romney i Fox News Sunday.

Historiskt, igen

2012-01-21T23:12:00.003+01:00

Nyss var Mitt Romney historisk. Den första republikan att vinna både Iowa och New Hampshire. Dessutom skulle han bli extra historisk (eller vad man nu ska kalla det) och vinna South Carolina.

Men först tillskrevs Rick Santorum segern i Iowa (efter omräkning), sedan debatterade Newt Gingrich så bra att han nu ser ut att vinna i South Carolina.

Därmed kan 2012 i alla fall bli historiskt genom att det är första gången tre olika republikanska kandidater vinner Iowa, New Hampshire och South Carolina.

Jag är hemma i Sverige igen så jag följer valvaka på CNN. Dessutom finns jag på Twitter @MathiasSundin och #ampol.

Romneys ledning kollapsar

2012-01-20T20:28:00.002+01:00

Orden kommer från den torre chefen på Gallup, Frank Newport:

“Romney was up 23 points over Newt Gingrich. Now it will be down about 10 points. So clearly, things are collapsing.”

I början av veckan hade Mitt Romney en ledning, nationellt, på 23 procent. Nu - fredag, men egentligen torsdag, som är senaste mätdag - är den nere i 10 procent.
Eftersom Gallups siffror är en rullande femdagars torde siffrorna för själva torsdagen vara klart mycket sämre än 10 procent. Förmodligen inte ens en ledning.

Fortfarande, dock, ligger Romney på 30 procent. En siffra som är högre än någon gång under hösten och december. Men fallet tycks vara mycket snabbt.

Det betyder att Newt Gingrich inte bara kan ta hem South Carolina, han kan göra det med stora siffror.

Man skulle kunna säga att Romney nu tycks gå igenom det alla andra kandidater har gått igenom (undantaget Santorum möjligen). Efter en hårdare granskning och attacker faller sjunker stödet likt en sten. Det är faktiskt först nu som det har blivit en drevliknande granskning och uppmärksamhet kring Romney, kombinerat med mycket rött kött från Gingrich i veckans två debatter.

Trots detta har jag väldigt svårt att se hur Gingrich till slut skulle kunna stå som segrare. Han är en kandidat med väldigt mycket bagage. Romney, hans Super-PAC och det republikanska etablissemanget (som inser att Gingrich kommer bli krossad av Obama) kan ladda B52:orna fulla och lägga bombmatta efter bombmatta över honom.

Delar ni uppfattningen har ni chans att tjäna lite stålar på Intrade. Romney har tappat från över 90 procent till just nu 75,4 procent.

Gingrich-seger efter två minuter

2012-01-20T04:26:00.002+01:00

Tidigare under dagen berättade Newt Gingrichs andra fru att han velat ha ett "öppet äktenskap". Denna fråga inledde John King CNN:s debatt med. Det var en löst kastad boll och Gingrich slog den hårt och enkelt ut ur arenan.

"I am appalled that you would begin a presidential debate on a topic such as this. It is as close to despicable as anything I could imagine."

Publiken gick bananas. King försökte försvara sig med att det var ABC som lyfte storyn.

"It was repeated by your network, you chose to start your debate with it. Don’t try to pass the blame on to someone else."

Stående ovationer.

Detta kommer att bli debattrapporteringens stora snackis. Efter insatsen i förra debatten har Gingrich ett starkt momentum och minskar avståndet och har i en del mätningar gått om Romney. Detta momentum torde fortsätta efter den inledningen.

Jag skrev efter New Hampshire att South Carolina kommer bli Mitt Romneys elddop. Det var en underdrift. Nu är det världskrig.

Här är mina omdömen om debattörerna:

Mitt Romney

Inte hans bästa insats. Den var inte dålig, men han hade behövt lyfta sig ytterligare en nivå över vad han presterat hittills i debatter (vilket är en hög nivå) för att konkurrera ut Gingrich och de andra.

Dessutom gjorde han ett misstag i samband med frågan om och när han skulle offentliggöra sina deklarationer. Programledaren King hänvisade till Romneys pappa George som var först ut att göra det när han ställde upp i presidentvalet 1968 och frågade om Mitt också skulle göra det. "Maybe", sa han med en röst som jag tror var menat som en son som svara en far som skäller på honom (kolla klippet). Sedan sa han att han inte visste hur många års deklarationer som han skulle offentliggöra. Publiken buade. Det är dags för honom att bestämma sig för en linje och hålla den.

Efter det svaret flyttade han över till något av det mest effektiva han sa i debatten. Att demokraterna kommer attackera honom för att de pengar han tjänat, men att han aldrig kommer be om ursäkt för sina framgångar.

Romney hade även ett mycket effektiv svar i frågan om abort. Det första svaret var aningen intetsägande, men sedan när debatten fortsatte räknade han upp tre-fyra saker han gjort som guvernör. Det visade hur han i praktiken agerat för att vara pro-life. Ett sådant svar borde vara hans standarsvar om pro-life-frågan.

Till sist: Som jag påpekat förut är Romney den med tydligast budskap (fokus på Obama) och han är mest disciplinerad i att återkomma till det.

Newt Gingrich

Förutom hans inledande homerun så var han inte briljant. Han fick flera gånger försvara sig mot Rick Santorums attacker. Det klarade han hyfsat, men hade han inte haft inledningen så kunde det blivit en ganska platt debatt för honom. När jag skriver det inser jag att mina krav på kandidaterna har ökat. Gingrich var inte alls dålig, men nivån på debatten är hög nu.

Till sist: Är det inte rätt lustigt, att frågan om en lång otrohet som ledde till ett andra skilsmässa och ett tredje giftermål är en vinnande fråga för kandidaten som stått för otroheten? Man kan inte annat än beundra skickligheten att så totalt vända förlust till vinst.

Rick Santorum

Han hade nog sin bästa debatt. Vid flera tillfällen angrep han Romney och Gingrich och han gör det mycket bra. Det framstår inte alls som några plumpa slag under bältet (och är inte det heller), utan som fullt legitim debatt.

Det han försökte uppnå var att till viss del klumpa ihop Romney och Gingrich (i frågan om sjukförsäkring tex) och vara det konsekventa socialkonservativa alternativet till dem. Han lyckades överlag bra med det i debatten.

Men han saknade homerun-tillfället och därför är debattinsatsen inte något som bryter Gingrichs momentum.

Ron Paul

Pauls fans klagar konstant att han får för lite tid i debatterna. Ikväll höll jag verkligen med dom. Paul kom stark trea i Iowa och tvåa i New Hampshire, ändå var allt fokus på de andra tre. Även om Paul inte kommer vinna nomineringen, så måste resultaten i valen faktiskt spela roll i medias rapportering och i debatterna. Vid ett tillfälle när de andra tre ingående debatterat abort försökte King gå vidare utan att låta Paul få ordet. Publiken blev förbannad och tvingande genom sitt skrikande King att låta Paul få ordet.

Med det sagt så var Pauls tämligen intetsägande. Han klarade sig undan tillfällen där han säger saker som skrämmer bort väljarna, men han hade inte heller några riktigt starka tillfällen.

Det är i South Carolina det händer

2012-01-19T18:19:00.000+01:00

Jösses! Nu händer det grejor.

Rick Perry avslutar sin kampanj och endorsar Newt Gingrich.
Gingrichs andra fru, Marianne, talar ut som skiljsmässan och Newts otrohet.
Rick Santorum leder omräkningen av röster i Iowa när åtta distrikt kvarstår, och dessa röster är borta.
Sarah Palin säger att hon skulle rösta på Gingrich om hon bodde i South Carolina.
Michelle Bachmann tänker absolut inte stödja Gingrich.
Och så fullständigt spöregnar det opinionsmätningar som överlag säger att Gingrich har momentum, och att Romney kan ha tappat ledningen i South Carolina.

Dessutom är det debatt i kväll! Den går på CNN med start klockan 02 svensk tid. Sjukt spännande!

Romney riskerar bli en Kerry

2012-01-18T16:34:00.000+01:00

När Gallup jämför president Obamas situation inför höstens val så finner de att han är i en ganska dålig position. Det finns fortfarande tid för det att förbättras, om exempelvis ekonomin förbättras och hans approval rating går upp, men just nu ser det inte speciellt bra ut.

När jag tittar på siffrorna - och vi ska återkomma till dom i ett annat inlägg - kommer jag att tänka på George W Bush 2004. Han var inte heller i en stark position, men vann ändå valet. Det många missade då var att ett presidentval är ett val mellan två kandidater. Du måste inte vara i en stark position för att vinna, du måste inte vara väldigt populär eller framgångsrik - du måste bara uppfattas som bättre än alternativet.

Bush-kampanjen lyckades vinna genom att en majoritet av väljarna i rätt delstater tyckte att John Kerry var ett sämre alternativ än George Bush. Snyggt utmålade de honom som en flip-floppare - och Kerry själv hjälpte till med klantiga uttalanden som att han var för saker, innan han röstade mot dom - och en elitist.

Det är tydligt att Obama-kampanjen förbereder sig på ett liknande sätt inför höstens val. De har under flera månader nu gett sig på Mitt Romney och utmålat honom som en flip-floppare, en politiker som saknar ryggrad, en "core". De har också gett sig in i debatten om Bain Capital.

Mitt Romney har nu ett antal gånger gjort egna misstag som kommer hjälpa Barack Obama i höst.

Uttalandet "I like to fire people" kommer upprepas tusentals gånger i teve-reklam mot honom. Det kommer naturligtvis tas ur sitt sammanhang och klistras in i ett annat. I ett sammanhang där Romney framställs som en elitist utan någon koll på hur vanliga människor har det och en skoningslös företagsplundrare.

"I like to fire people" kommer klistras ihop med när han säger att han tjänat pengar på anförande, "men inte så mycket" och avslutar med att skratta. "Inte så mycket" visade sig vara 374 000 dollar på ett år, eller i snitt 41 000 dollar per anförande. Vilket är högre än den genomsnittliga inkomsten per person i South Carolina. Det kommer klistras ihop med hans vadslagning i en debatt där han ville satsa den nätta summan 10 000 dollar.

Jag tror ni kan se reklamfilmerna framför er.

Detta slår mot Mitt Romneys utan tvekan starkaste argument mot republikanska väljare - att han är den som har störst chans att slå Barack Obama. Så är det något som skulle kunna sänka hans chanser så är det detta. Men det är inte särskilt troligt. För när väljarna tänker efter ett par sekunder så ser de vilket bagage de andra kandidaterna har och hur det skulle kunna användas mot dom, om de vann nomineringen.

Vi ska inte lura oss att tro att Obama-kampanjen med hundra procents säkerhet kommer lyckas i sin kampanj mot Romney. Det kan bli Romney som vinner argumenten genom att övertyga tillräckligt många väljare om att hans bakgrund, med stor erfarenhet av att vända företag i kris, är det som är bäst för att vända USA:s utveckling till det bättre.

Därför ska det blir intressant att se om Romney-kampanjen klarar av att göra just det de kommande dagarna innan valdagen i South Carolina.

En Sverige-vän i kongressen

2012-01-18T03:55:00.000+01:00

Ni kanske minns att jag för ett par år sedan träffade en kandidat till representanthuset med det svensk-klingande efternamnet Hultgren. Förnamn Randall, eller Randy, som han använder. Jag besökte ett av hans kampanjmöten och frågade honom. Jodå, han var "100% Swedish", farfars far hade utvandrat från Småland. Själv hade han bott ett tag i Säffle.

Han vann valet och sitter nu sin första mandatperiod i representanthuset. Jag besökte honom i dag i hans kontor i Cannon Office Building och det visade sig att han inte bara är svensk-ättling, han är stark Sverige-vän också.

Likt riksdagen finns det i kongressen nätverk, eller caucuses. Hultgren har startat Friends of Sweden Caucus och har rekryterat flera medlemmar, både svensk-ättlingar och kongressledamöter som har svenska väljargrupper på hemmaplan. Det finns 14 miljoner svensk-ättlingar i USA. Det är på gång att inkludera senaten, där exempelvis Johnny Isakson finns.

I framtiden hoppas han kunna genomföra någon form av resa med nätverket till Sverige med fokus på affärsutbyte, men han är även intresserad av skola och utbildning.

Det var en trivsam stunden i kongressen. Jag gillade honom direkt när vi snabbt pratade för två år sedan och han var lika trevlig nu. Också väldigt roligt att få reda på att han jobbar så aktivt med Sverige-USA-relationen. Det är mer betydelsefullt än man kan först kan tänka sig.

Jag träffade vår USA-ambassadör Jonas Hafström igår och han berättade att med ett Sverige-caucus i kongressen blir det mycket lättare för svenska politiker, företag och andra att träffa kongressledamöter. De kan annars vara ganska svårtillgängliga. På sikt kan sådant leda till mycket bra saker inom flera områden. Hafström och Hultgren har för övrigt varit i kontakt en hel del och hade mycket positiva saker att säga om varandra.

Rum 427 har tidigare bland annat varit kontor åt Lyndon Johnson, då han satt i representanthuset.

Hultgrens framtid i representanthuset ser tämligen ljus ut. Alla distrikt i USA ritas om efter den folkräkning som har genomförts och hans distrikt blir mer republikanskt. Så lättare för honom att bli omvald. Han slipper också en republikansk utmanare, som kunde blivit Tea Party-snubben Joe Walsh. Han har bestämt sig för att kandidera i ett annat distrikt.

Randy Hultgren, undertecknad, Abraham Lincoln och Katie Brookens, Hultgrens medarbetare som varit au-pair i Sverige några månader.

Om några svenska politiker, eller andra, vill komma i kontakt med kongressledamot Hultgren så får ni gärna höra av er till mig så förmedlar jag en kontakt.

Alla vann, men bara en segrare

2012-01-17T06:20:00.001+01:00

Bara fem kandidaterna kvar, efter att Jon Huntsman gett upp.

Vilken debatt i ordningen det är vet jag inte, men en sak är säker: Debattörernas träning märks, de har blivit riktigt bra.

Rick Santorum stod upp mot Mitt Romney, Newt Gingrich fick en stående ovation, Rick Perry var kraftfullare än någonsin, Ron Paul fick kraftiga applåder när han föreslog en inkomstskatt på noll procent - men inget av det spelar någon roll. Det republikanska primärvalet rör sig skoningslöst mot en vinst för Mitt Romney och kvällens debatt ändrade inte det. Så trots att han inte var bättre än de andra i debatten, segrade han.

Här är mina omdömen om debattörerna:

Mitt Romney

Han fick helt naturligt försvara sig en hel del. Bain Capital inledde debatten, men frågorna gick inledningsvis till Gingrich och Perry, som fick försvara sin attacker. Det gjorde det tämligen enkelt för Romney att sedan förklara vad han gjort. Ett tag debatterades attacker från Super-PACs. De andra försökte angripa Romney för vad Restore Our Future (som stödjer Romney) hade kört för reklamfilmer. Romney sa bara att han inte gillade Super-PACs och att de inte borde köra något som är felaktigt. Och tiden tickade. Inget av detta skadade Romney eller hjälpte Santorum och de andra som angrep. Då och då under resten av debatten kom det artillerield mot honom, men han plockade ofta ner granaterna, desarmerade dom eller skickade dom vidare mot president Obama.

Ett klart framsteg för Romney i denna debatt var han hela tiden höll sig iskall och lugn. Tidigare i debatter när andra debattörer hoppat på honom medan han pratat och avbrutit honom har han tappat fattningen, klagat till programledarna, eller tjatat om att det är hans tur att prata. Det gjorde han inte nu. Istället väntade han och svarade lugnt.

Just detta skulle jag säga är Romneys största styrka. Han klarar av att identifiera och korrigera misstag.

Newt Gingrich

Inledningen var svag när han försökte försvara sina attacker på Romneys tid som VD för Bain. Sedan försvann han ur debatten i nästan trettio minuter. Men han gjorde storstilad comeback. Det var när han pratade om arbete (typ arbetslinjen i tuffare retorik) som han fick en stående ovation. Han var slagfärdig vid flera tillfällen, bland annat om vad Andrew Jackson gjorde med USA:s fiender (dödade dom).

Det Gingrich saknar är ett tydligt budskap. Vad skulle vi få med honom som president (förutom långa historielektioner)? Han vill etablera sig som "the bold conservative", men vad som är innehållet i det är oklart, i alla fall för mig. Och det är inget som han återkommer till i debatterna, som exempelvis Romney gör oavbrutet med sitt budskap.

Rick Santorum

När han debatterade med Mitt Romney om Super-PACs och om brottslingar ska få ha rösträtt tror jag många kunde se honom som den naturlige utmanaren till Romney. Han stod upp, tuff med samtidigt lugn. Kändes stark och trygg. Tyvärr, för Santorum, fullföljde han inte det under resten av debatten. Hade han kunnat skapa ett par-tre liknande tillfällen skulle rapporteringen i efterhand handlat om att han klev fram som Romneys främste utmanare.

Rick Perry

Även han hade en av sina bästa debattkvällar. Kraftfull, prickade flera punkter som republikanska väljare gillar och han fick även med ett par gånger de framgångar han haft med jobbtillväxt i Texas (ett budskap han använt alldeles för lite i kampanjen). Men i det här sällskapet där alla gjorde bra insatser så fanns det inget som kastar om riktningen på primärvalet. Möjligen kan han knapra lite på de väljare som annars skulle gå till Santorum eller Gingrich, vilket såklart hjälper Romney.

Ron Paul

Den enda som inte hade en riktigt toppkväll var Paul. Han gjorde inte bort sig, men hade inte heller några riktiga homeruns. I ett starkt startfält kom han sist. Dessutom blev han rejält utbuad när han försökte förklara sin utrikespolitik och synen på om Osama bin Laden borde ha blivit dödad eller inte (han var för att döda honom, men ville samtidigt att han borde tagits tillfånga). Som jag sagt tusen gånger (minst) är det just dessa åsikter som omöjliggör en nomineringsseger för honom.

Romney inte självklar vinnare i SC

2012-01-13T22:35:00.000+01:00

Nu har det kommit tre opinionsmätningar för South Carolina för dagarna efter Mitt Romneys seger i New Hampshire. Alla tre säger samma sak: Romney leder men Newt Gingrich är på inget sätt uträknad.

Insider Advantage är den mätning som har minst marginal för Romney. 23% mot 21% för Gingrich, med Rick Santorum på 14% och Ron Paul på 13%.

Rasmussen och PPP har Romney på 28 respektive 29% med Gingrich tvåa med 21 respektive 24%. Därefter följer återigen Santorum 16 och 14% och Paul 16 och 15%.

Det är just så här det ska se ut i South Carolina om en mer moderat kandidat ala Romney eller John McCain ska vinna. Har de mer konservativa väljarna samlat sig kring en kandidat (som år 2000 kring Bush) så vinner den kandidaten. Splittrar de sig (som år 2008 mellan Huckabee och Thompson) så vinner den moderata kandidaten, som McCain gjorde 2008.

Nu är de splittrade mellan Gingrich och Santorum och även Paul tar en del av de väljarna. Det ger Romney möjligheten att samla de cirka 30 procent väljare som brukar rösta på den moderata kandidaten.

Bråket kring Bain kan möjligen vara väg att tonas ner. Washington Posts fakta-test har gett filmen om Romney och Bain fyra Pinocchio. Det sämsta betyg de kan dela ut. Bland annat har i tre av fallen de tar upp inträffat i efter Romneys tid i Bain.

Newt Gingrich - som tidigare uppmanat Mitt Romney att i sin tur uppmana hans Super-PAC att sluta sända lögnaktiga reklamfilmer - uppmanar nu Super-PAC:en som stödjer honom, Winning Our Future, att ändra eller ta ner reklamfilmen. Super-PAC:sen får inte kommunicera med kandidaternas kampanjer, eller tvärtom.

Samtidigt vill Mitt Romney gärna byta samtalsämne - och trycka ner Gingrichs siffror - så han kommer angripa Gingrich och Rick Perrys ståndpunkter inom illegal invandring.

Bara Bain just nu

2012-01-13T14:45:00.000+01:00

Den republikanska nomineringsstriden handlar nu nästan uteslutande om Mitt Romney och hans tid på Bain Capital.

Attackerna från Newt Gingrich och Rick Perry började innan primärvalet i New Hampshire, men det är nu när kampanjen flyttat vidare till South Carolina som fokuset på Bain Capital blivit nästan hundraprocentigt. I teve, radio och tidningar diskuteras attackernas påverkan på Romney och inte minst så får Gingrich och Perry försvara att de använder just detta argument mot honom.

Dokumentären "When Mitt Romney Came To Town" finns nu uppe på YouTube:

Jag har sett den och är inte överdrivet imponerad. Utan tvekan finns det starka delar där människor berättar hur de har fått lämna sina hem efter att de fått sparken från företag som Bain Capital har köpt. Det finns även beskrivningar av hur Bain och Romney tjänat stora pengar på dessa affärer, men det här jag inte tycker kopplingen de lyckas göra i filmen är lika stark. Dessutom ser en del årtal, som snabbt flashar förbi, ut att ange tidpunkter långt efter att Romney lämnat Bain.

Självklart är filmen i sig negativ för Romney, men hur många kommer se den? Såklart finns den också i 30 sekunders och 60 sekunders version som nu körs som teve-reklam i South Carolina.

Både Romneys Super-PAC och Romneys egen kampanj har gått upp med egna reklamfilmer som försvarar Romney.

Restore Our Future använder försvarsfilmen till att attackera Gingrich på samma sätt som de gjorde i Iowa.

Romneys egen film undviker direkta attacker på Gingrich.

Hur detta påverkar opinionen vet vi ännu inte. Det har kommit en mätning för South Carolina som är gjord för dagen efter primärvalet i New Hampshire där Romney leder med bara två procentenheter över Gingrich. Men den skiljer sig så kraftigt från mätningarna innan, där Romney ledde med minst tio procentenheter, att det nog är bäst att avvakta ett par mätningar innan vi vet.

Attackerna på Romney har också haft effekten att flera personer som tidigare snarare angripit Romney nu försvarar honom: Wall Street Journal, Rudy Giuliani, Rush Limbaugh och så vidare. Till och med Sheldon Adelson, som gett fem miljoner dollar till Gingrichs Super-PAC som står för attackerna, skickar nu ut en signal att han inte riktigt tänkt sig att pengarna skulle användas till detta.

JFK-biblioteket

2012-01-12T16:37:00.000+01:00

Jag ska bila östkusten ner till Washington DC och flyga hem därifrån. Passade därför på att besöka John F. Kennedys presidentbibliotek i Boston.

Det ligger fantastiskt vackert vid vattnet i närheten av University of Massachusetts. Besöket inleds med en film på knappt tjugo minuter, där JFK själva berättar om sitt liv. Jag har inte studerat honom närmare så för mig var det en väldigt bra och informativ film. Den slutar vid konventet 1960 då han accepterar det demokratiska partiets nominering.

Sedan fick man gå in till utställningarna som börjar just vid konventet, där de även visar hans tal. Jag kollade på tio minuter av det och har inte ett dugg svårt att förstå entusiasmen för honom.

Här har ni lite bilder från biblioteket:

Text till telepromptern.

Telegram som kom till Robert Kennedys kontor. RFK var kampanjmanager åt JFK.

Teve-studion där den berömda debatten mellan JFK och Richard Nixon ägde rum. Den där folk som lyssnat på radio tyckte att Nixon vunnit, men de som sett på teve hade Kennedy som vinnare.

Teve-studion där Walter Cronkite rapporterade på valnatten.

Ovala rummet med the Resolute Desk. Detta är en kopia. President Obama har nämligen originalet.

Robert Kennedys kontor som Attorney General i USA. Nedan hans skrivbord.

En hälsning från Jackie Kennedy till John.

Romneys elddop väntar, men han borde klara det

2012-01-11T15:04:00.000+01:00

Mitt Romney gjorde precis det han behövde i New Hampshire. Han inte bara vann, han vann överlägset. Trots att en del dagliga opinionsmätningar pekade på en negativ kurva för honom senaste dagarna så landade han på över 39% av rösterna. Avståndet till Ron Paul, som presterade mycket bra, blev 16 procentenheter.

Nu kommer Mitt Romneys riktiga elddop när racet går vidare till South Carolina. Karl Rove hade räknat ut att motståndarna redan köpt reklamtid i teve för över 7 miljoner dollar. Rick Perry är där nere och väntar och han har kastat sig över detta med Bain Capital, där Romney var VD under flera år. Igår kallade han Romneys företag för gamar.

Jag skrev i juli om attacker kring Bain som Romney kommer utsättas för av demokraterna, om han vinner nomineringen. Trodde inte det var något hans konservativa konkurrenter skulle använda sig av. Detta är de filmer som Ted Kennedy använde för att sänka Romney i senatsvalet 1994.

Attacker kring Bain är helt klart väldigt farligt för Romney mot demokraterna, men jag svårt att se att det verkligen ska fungera i nomineringsstriden. Republikaner har överlag en positiv bild av företagande och är inte naturligt misstänksamma mot riskkapitalister. Som ni kan se på Kennedy-filmerna kan de vara väldigt effektiva och även påverka republikaner, men knappast i tillräcklig utsträckning.

Möjligen skulle det kunna övertyga en del väljare om att detta gör honom ovalbar mot president Obama.

Samtidigt får attackerna effekten att konservativa som i övrigt inte gillar Romney kommer ut och försvarar honom. Rush Limbaugh är inte något Romney-fan, men ägnar nu radiotid åt att försvara honom och attackera hans motståndare.

Dessutom lanserade Romney ett effektiv försvar i gårdagens tacktal i New Hampshire. Han pratade om att desperata republikaner gått samma väg som Obama om free enterprise:

"I stand ready to lead us down a different path, where we are lifted up by our desire to succeed, not dragged down by a resentment of success."

Detta tror jag resonerar bra hos många. Han är den som försvarar den amerikanska drömmen.

De övriga kandidaterna:

Ron Paul presterade verkligen bra i New Hampshire. 2008 fick han knappt 8% av rösterna. Inför valdagen låg han i mätningarna på knappt 18%. Och så slutade han på 23%. Det är imponerande. Men, som jag påpekat många gånger, har han för extrema åsikter för att kunna vinna nomineringen. Han kommer satsa på caucus-staterna och kan mycket väl vinna någon här och där.

Jon Huntsman klarade precis gränsen för att det ska gå att motivera en fortsättning av kampanjen. Fast han kunde lika gärna hoppa av. Vägen framåt för honom består enbart i att Mitt Romney plötsligt skulle falla. Det ser minst sagt otroligt ut.

Newt Gingrich slog Rick Santorum med en hårsmån. Det motiverar också en fortsättning, men han verkar inte längre ha något eget budskap, utan pratar i huvudsak om Romney.

Rick Santorum klarade inte att kliva fram som det konservativa alternativet till Romney. Att han hamnade efter Gingrich var svagt. Han har uppförsbacke i South Carolina, men framstår ändå som den som har störst chans där, förutom Romney.

Rick Perry - varför är han kvar?

Rimligen borde bara Mitt Romney och Ron Paul vara kvar efter Florida den 31 januari. Säkert hänger någon eller några kvar till super-tisdagen, men de har egentligen inget att hämta där.

Ron Pauls valvaka

2012-01-11T03:58:00.002+01:00

Ron Pauls valvaka råkade vara i en byggnad precis bredvid mitt hotell, så jag bytte från mysbyxor till jeans och knallade ner.

Mycket folk, såklart, men den riktiga feststämningen infann sig inte. Delvis för att New Hampshire bara är nummer två av många delstater. Delvis för att de inte vann. Jag känner till fenomenet. Att man som kampanjarbetare övertygar sig själva och varandra om att det kan ska gå ännu bättre än det rent realistiskt kan göra.

För Paul-kampanjen borde vara oerhört nöjd. För fyra år sedan fick Paul 7,8% i New Hampshire. I mätningarna inför valdagen snittade på strax under 18%. Nu ser de ut att ta hem 24% av rösterna. Det är oerhört imponerande.

På väg tillbaka till hotellrummet stötte jag på Ron Pauls livvakter, en dörr från mitt hotellrum. Jag antar att Ron Paul bor där i natt. Eller i alla fall vilar där en stund. Jag hoppas att de inte använt Google Translate och läst vad jag skrev om hans säkerhetsdetalj för ett par dagar sedan.

Valdag i New Hampshire

2012-01-11T01:16:00.000+01:00

Dagen började tidigt med frukost på en härligt genuin diner i Peterborough.

Det var Sveriges Radio, i form av USA-korrarna Ginna Lindberg och Sten Sjöström, som hade bjudit in mig, Elisabeth Langby, lokalbo och kampanjarbetare för Huntsman, och Mikael Törnwall, reporter på Dagens Industri för att prata primärval

Inslaget sändes i Studio Ett och ni hittar det här.

Sedan hämtade jag Göran Pettersson och Gustav Blix på deras hotell. Vi drog in till Manchester och satte oss på en sportbar för att käka lunch. När ambassadör Hafström var här pratade vi om Morning Joe - ett morgonprogram på MSNBC - och att den ena programledaren, Mika Brezinzski, är syster till USA:s nya Sverige-ambassadör. Hafström berättade då att hon, och programmet tror jag, kommer till Sverige.

Vem står inte helt plötsligt bakom oss? Joe Scarborough och Mika Brezinzski. Vi presenterades oss såklart som svenskar vilket hon blev jätteglad över och också berättade att hon kommer till Sverige.

Vi hann också med ett besök på Jon Huntsmans nationella kampanj-HQ. Det syns att det inte är någon stor kampanj.

Till sist knallade vi ner till en vallokal. På vägen dit stannade vi till på Radission, där vi hittade lokalen Newt Gingrich ska hålla valvaka i.

New Newt.

Allt såg ut att går bra till i vallokalen, kan jag meddela... =)

Göran och Gustav drog till Huntsmans valvaka, medan jag plikttroget åkte tillbaka till hotellet för att kunna skriva det här.

Men Ron Paul har valvaka bredvid mitt hotell, så det blir nog livat här också.

Jag har också skrivit en artikel till Newsmill, med en New Hampshire-varning utfärdad till Mitt Romney.

Tre gånger Mitt

2012-01-10T18:11:00.000+01:00

För fyra år sedan gick jag på ett kampanjmöte med Mitt Romney. Innan hade jag bilden av en stel och tråkig person. Efter mötet var jag klart positivare. Den här gången har jag varit på tre kampanjmöten med honom. Min bild har delvis ändrats igen, och inte till det positivare.

Det första tillfället var en spagetti-middag på en vacker skola i Tilton. Med sig hade han Nikki Haley, guvernör i South Carolina. Hennes plädering för Romney bestod i att hon vill ha en partner i Vita huset, en person som underlättar hennes vardag med att skapa jobb i South Carolina, inte någon som försvårar det, som president Obama.

Sedan tog Romney vid. Hans stump speech består av kritik och kontrast med Barack Obama samt att han citerar ur några hymner om USA. Efter det svarade han på ett par frågor, innan mötet bröts för att vi skulle få lite spagetti. Romney ställde sig i köket, bredvid spagetti-utdelningen och skakade hand med alla som passerade förbi. Före honom stod kampanjpersonal och sa att vi inte fick ta kort med honom.

Romneys handslag och närvara var helt okej, men det blev stressigt när kampanjpersonalen hetsade på oss.

Nikki Haley.

Överlag en trevlig form av kampanjmöte, och han svarade på frågor, vilket är viktigt här New Hampshire.

Nästa var i form av ett rally. Stor scen, mycket folk och med fokus på att pumpa igång entusiasm. Nikki Haley var med denna gång också och både hon och Romney sa samma saker som på middagen. Inget konstigt med det. Publiken är inte densamma och det gäller att hamra in ett budskap.

Efteråt jobbade sig Romney och Haley igenom hela den långa "rope line", där vi som varit på plats först står och hänger. Skaka hand med så många som möjligt och signera kampanjskyltar och böcker är uppgiften. Det här är, som jag skrivit tidigare, en mycket viktig uppgift. Väljarna får närkontakt med kandidaten, ett bra intryck här betyder mycket.

Och det var här mitt intryck av Romney försämrades. När han hälsade på mig försökte jag säga något, men han låtsades inte höra och fortsatte vidare. Stämningen är upphetsad, det skriks och ropas hela tiden. Så är det vid alla rope lines. Därför måste kandidaten vara lugn och inte förmedla känslan att de bara vill gå vidare. Ingen lätt uppgift, men sådana är spelreglerna. Romney gjorde det dåligt vid det här tillfället.

Vid tredje kampanjmötet hade jag fått sällskap från Sverige. De två svenska riksdagsledamöterna Göran Pettersson och Gustav Blix, samt Sveriges USA-ambassadör Jonas Hafström (som jag också träffade för fyra år sedan i New Hampshire) samt Nils Svärdh Wiedel som har praktik på ambassaden.

Göran, Gustav, Nils och Jonas.

Behållningen denna gång var Chris Christie, guvernör i New Jersey. Mitt Romney körde först en kortversion av sitt tal och sedan tog Christie över. Hela karln utstrålar självförtroende och det är hans tuffa stil som gjort honom väldigt populär i republikanska kretsar.

Den fick vi snart se prov på. Några från Occupy-rörelsen gastade först när Romney pratade, vilket han artigt bemötte och sedan gick vidare. När de återigen började skrika när Christie talade hanterade han det helt annorlunda.

"Chris Christie kills jobs!", skrek de.
"Reeeally?", sa Christie och tog två kliv fram på scenen. Publiken jublade och Christie fortsatte. "Something is going down tonight, and it ain't gonna be jobs, sweetheart!". Publiken gick bananas.

Snyggt vävde han samman det de protesterande med vilket klimat Obama hade skapat i USA och så pekade han på hur Romney skulle fixa det.

Bakom stod Mitt Romney med ett allt stelare leende. Vem som var den verkliga stjärnan på scenen var brutalt tydligt.

Efteråt jobbade sig Romney återigen genom the rope line. Denna gång betydligt bättre. Han var lugnare, tog sig tid och det kändes inte stressat. Här får istället Christie ett minus. Han smet förbi oss och började först skaka händer en bit bort.

Mitt hälsar på Nils.

Jag uppfattar inte Romney som stel och tråkig, som för fyra år sedan, men det som många pratar om, hans aningen robotlika sätt, märktes.

Min syn på honom är att han är en smart person, som klarar av att lära av sina misstag. Denna kampanj han driver nu är flera resor bättre än för fyra år sedan. Men han har inte den riktiga talangen för att väcka de djupare känslorna i folk. Jag säger inte att det är krav för att bli en duglig president - vilket jag tror att han skulle bli - men det gör det svårare för honom att bli vald.

Kaffe med Huntsman

2012-01-09T15:56:00.001+01:00

Ett knep för att få bra teve-bilder på en överfylld lokal är helt enkelt att lägga event i en väldigt liten lokal. Även om bara ett fåtal kommer dit, blir det snabbt fullt. Jon Huntsman hade kunnat besöka en större lokal, för det var mycket folk på plats på BeanTowne Coffee i Hampstead.

Jag var där i god tid och satt i lugn och ro och drack en kaffe medan stället fylldes. Till slut blev stolen en tillgång inte att sitta på, utan att stå på för att kunna se bra. Kamerateamen visar inte oss vanliga politiska turister så mycket hänsyn. De skymmer sikten för de flesta.

Jon Huntsman var inte alltför sen, han kom in bakvägen, och klättrade raskt upp på disken.

När jag ser en kandidat göra något liknande (Santorum hoppade upp på ett bord häromdagen) tänker jag alltid på vad som skulle hända om de ramlade. Hela den dagens nyhetsrapportering om kampanjen skulle handla om det. Klippet skulle spelas upp tusentals gånger de kommande dagarna och veckorna och om du inte vinner, kommer de använda bilderna för att illustrera ditt fall. Jag antar att det inte gäller att tänka på det just när man klättrar.

Huntsman klarade sig utan att ramla, både före och efter. Han höll ett kort anförande (3 minuter och 10 sekunder, enligt en kille som filmade det på mobilen). Det innehöll vad man kunde förvänta sig. Om USA:s ekonomiska underskott, deficit, men också om "the trust deficit", om hur landet måste ena sig. I övrigt var det helt enkelt ett kort peppningstal. Hur viktigt det var att gå och rösta, att han hade börjat röra på sig i opinionsmätningarna.

Ingen tid för frågor. Istället skuttade ner från disken och jobbade sig genom publik en efter en. Särskilt fokus lades på små barn och gamla damer. Speciellt den senare kategorin är väldigt kramiga, vilket kandidaterna vet och böjer sig villigt fram.

Han gjorde det bra. Kandidaterna är naturligtvis stressade. De måste komma därifrån snabbt, men ändå inte visa för väljarna att de har bråttom. Han hade inte ett gäng säkerhetsvakter som knuffade undan folk, men tog sig ändå snabbt fram samtidigt som han tog sig tid för alla. Bra handslag, ingen stress, såg mig i ögonen.

Handen är jag.

Två svenska riksdagsledamöter, Göran Pettersson och Gustav Blix, hade anlänt till New Hampshire kvällen innan och var nu på sitt första event. Göran presenterade sig för Huntsman som Swedish MP, varvid Huntsman berättade att han hade svenska släktningar, Olson eller Olsen tror vi de hette.

Huntsman pratar med Göran.

När han hade banat sig ut ur BeanTowne och genom publiken utanför och hoppade in i kampanjbilen - som han körde själv.

"Är det några demokrater i vägen?", frågade han och körde iväg.

Ron Paul blev en besvikelse

2012-01-09T04:42:00.000+01:00

Publiken var fantastisk. När en random dude gick upp för att knacka på mikrofonen för att se om den testade jublade alla och började skandera "Ron Paul! Ron Paul! Ron Paul!". Tyvärr behandlade huvudpersonen själv publiken med tillräckligt stor respekt.

Random dude testar mikrofonen, och blir hyllad.

I en flyghangar i Nashua - ett stenkast eller två från där Hillary Clinton hade sitt första rally morgonen efter tredjeplatsen i Iowa fyra år tidigare - hade Ron Paul ett rally. Även han hade kommit trea i Iowa, men det var snarare ett styrkebesked än en förlust.

I god tid fylldes hangaren med entusiastiska fans. En del unga män i stripigt hår och långa, svarta rockar men också 70-åriga små tanter i stickade tröjor och vitt hår. För fyra år sedan skulle jag tippa var den första kategorin klart i majoritet, men Ron Paul har breddat sin väljarbas.

Paul-eventen börjar ofta i tid sägs det. Så även denna gång. Hans son, senator Rand Paul ~~(döpt efter Ayn)~~ äntrade scenen först och var den som fick stå för angreppen på andra kandidater. Inte minst fick Rick Santorum ett par omgångar.

Jag stod längst fram, en bit till höger, ganska nära den dörr där Paul och de andra kom in. Kandidaterna brukar alltid hälsa på de personer som står närmast. Några stycken när de kommer in, och sedan ta sig tid att hälsa på så många som det går efter att anförandet är klart.

Ron Paul kom in, vinkade till oss och gick direkt upp på scenen.

Han höll ett drygt tio minuter långt anförande. Ganska bra och ett starkt gensvar från publiken.

Sedan gick han av scenen, hälsade på ett par stycken, signerade någon skylt och försvann snabbt ut genom dörren igen, omgiven av säkerhetsvakter (som såg ut som folk som har byggt om källaren så den är säker mot atomvapen och fyllt den med konserver och automatvapen).

Säkerhetsvakterna Biff och Chuck?

Omgiven av säkerhetsvakter, trots att han är på andra sidan repet, nästan omöjlig att nå.

Att inte respektera publiken mer än så är illa. Politik på marken i New Hampshire handlar mycket om att träffa folk. Hälsa på dem, byta några ord, svara på en fråga. På slutet så här går det inte att hinna med att träffa precis alla som vill, men kandidaten måste försöka. Alla andra klarar det och gör det. Om Paul regelbundet struntar i det, så är det en klar nackdel för honom.

Bra anförande, underbar publik, men ack vilken dålig retail politics.

Handskarna av, sedan på igen

2012-01-08T16:43:00.000+01:00

Debattledaren David Gregory såg till att kandidaterna en efter en angrepp Mitt Romney direkt i början av debatten, och denna gång tog de av sig handskarna. Men när de tio-femton minuterna var över, tog de på sig handskarna igen och lät Romney glida genom debatten (med undantag för ett litet tjafs mellan honom och Gingrich om Super-PAC-reklamfilmer).

Till skillnad från i går var angreppen mellan de andra kandidaterna färre. Det kommer innebära att rapporteringen i större utsträckning kommer om handla om angreppen på Romney. Men det är knappast tillräckligt för att verkligen skada honom.

Samtidigt ska man komma ihåg att New Hampshire är osäker mark. Kom ihåg hur Hillary Clinton helt oväntat vann över Barack Obama här för fyra år sedan, efter att Obama vunnit Iowa och hade oerhört starkt momentum.

Här mina omdömen om debattörernas insatser:

Mitt Romney

Attackerna mot honom i början var ganska tuffa, men det kändes som inget riktigt träffade. Inga sprickor i rustningen. Slagen gled av honom. Inte så att han förblev helt oskadad, men inget som blir den stora snackisen efter debatten och upprepas hundratals gånger för väljarna i New Hampshire. Mer än så kan man inte begära som front runner.

Resten av debatten var som de flesta har varit. Romney höll en hyfsat låg profil och gav helt okej svar på de frågor han fick. Vid något tillfälle var han snabb i repliken, någon gång lite rolig. Han var mindre on message mot president Obama än vad han brukar vara, så kanske kom han lite ur balans i början av debatten.

Rick Santorum

Nu när han får mer tid i debatterna så utnyttjar han verkligen det, lite väl mycket. Det är långa, ganska omständiga svar, precis som pratar här i New Hampshire på kampanjmötena.

Jag får en känsla av att Santorum håller på att fejda ut. Att han har fått sin chans, men inte verkligen tar den. Insatsen i dag, precis som den igår, gjorde inget för att väljarna ska se honom som Romneys huvudsakliga utmanare.

Newt Gingrich

Han hade en av sina bättre debatter. Gingrichs modell ser ut så här: Få en fråga, svara snabbt och roligt, invänta applåder och svara sedan mer utförligt och seriöst. Det funkade bra i dag. Men liksom de andra fyra kandidaterna som inte är front runners behöver han slå den ut ur arenan för att vända den nedåtgående spiralen till en positiv. Möjligen bromsade han fallet något, men vände det gjorde han inte.

Jon Huntsman

Den här debatten kvalar nog in som Huntsmans bästa, eller näst bästa, debattframträdande. Han inledde med en smart attack på Romney som han hämtade från gårdagens debatt, där Romney klagade på att han tjänstgjort som Obamas Kina-ambassadör.

Jag satte mitt land först, jag svarade när mitt land kallade, var hans budskap. Det gillade publiken. Han fortsatte med att påpeka att det var Romneys sätt att vara som var orsaken till det gifta politiska klimat som råder i USA.

Det var ett effektivt sätt att tala direkt till independents i New Hampshire, som får rösta på tisdag. Han fortsatte senare i debatten på samma spår mot denna väljargrupp, vilket förmodligen är hans bästa chans att komma tvåa i New Hampshire.

Ron Paul

En ordväxling med Rick Santorum om utrikes- och säkerhetspolitik var nog det enda som skadade Paul, i övrigt klarade han sig rätt bra. Men han hade ingen framträdande roll, vilket nog kan vara till hans fördel. Det är bättre för Paul att luta sig mot den starka kampanjorganisation han har på marken i New Hampshire.

Rick Perry

Han var rolig när han räknade upp tre departement han ville lägga ner. Samtidigt kanske det börjar blir lite väl många skämt om det. Hur som helst, jag skrattade högt. I övrigt gjorde han nästan noll intryck. Inte så att det var dåliga svar, men han känns fullständigt irrelevant.

Vad väntar ni på?

2012-01-08T05:20:00.001+01:00

Mitt Romney håller på att vinna, så vad väntar de andra på? 90 minuters debatt inför miljonpublik två dagar innan de måste börja stoppa hans framfart i New Hampshire - och nästan inga attacker mot honom. De övriga verkar mer intresserade av vem som ska komma tvåa.

Här är mina omdömen av debattörerna:

Mitt Romney

Fullständigt oskadd. Debattledarna (som för övrigt var ganska dåliga) gjorde vad de kunde för att få de andra att angripa Romney, men det väldigt tamt. De inledande angreppen från Santorum och Gingrich slutade till och med att de själva skadades mest.

Santorum sa att vi inte behöver en VD i Washington, utan en annan sorts ledare. Det bemötte Romney med att påpeka att Santorum spenderat lång tid i huvudstaden, till skillnad från honom själv. För övrigt tror jag det är osmart av hans motståndare att lyfta fram Romney som VD, det är ju just som en smart affärsman han vill framstå.

Gingrich hänvisade till vad NY Times skrivit om Romney och hans tid i Bain Capital. De bemötte han lätt med att påpeka att det var just NY Times som skrev det, en tidning som är ett kärt hatobjekt bland republikaner.

Den enda som vid flera tillfällen jabbade Romney var Jon Huntsman, men även han var tam i attackerna.

Men ingen kandidat gick till riktigt hårt angrepp på kandidaten som är storfavorit att vinna nomineringen. Det är oerhört konstigt.

Rick Santorum

Han höll ställningarna och sa eller gjorde inget som skadar honom. Samtidigt var det inte en insats som gör att väljarna kände att ja, detta är kandidaten vi ska ställa sluta upp kring för att stoppa Romney.

I huvudsak bråkade Santorum med Ron Paul, mest på grund av Pauls vilja att hoppa på honom. Om Santorum hade tänkt sig att fokusera mer på Romney vet jag inte, men när han svarade Paul så utförligt sögs han in i den fighten istället för att utmana Romney och framstå som huvudalternativet till honom.

Ron Paul

Han var på hugget, främst mot Rick Santorum, men även Newt Gingrich fick en släng av sleven. Samtidigt inte lika ivrig att framhäva de åsikter som skrämmer bort väljarna. Han tonade ner vad han sagt om Iran och kärnvapen. Jag anade detta i en debatt för ett par månader sedan, men efter det har han varit sitt vanliga kompromisslösa jag. Nu kanske han ändå anpassar sig något för att reta upp väljarna i New Hampshire och South Carolina.

Han fick svara på en fråga om de gamla nyhetsbreven med rasistiskt innehåll. Den duckade han och prata om hur mycket han gillar Martin Luther King.

Newt Gingrich

En stabil insats som så vanligt innehöll en referens till Sovjet-imperiet och en attack på media, som denna gång faktiskt kändes relevant och som jag tror gick hem bra hos väljarna. Men en stabil insats räcker inte för att vända hans nedåtgående spiral.

Jon Huntsman

Första halvan av debatten var han tråkig och väldigt generell. På en fråga om utrikespolitik, som ska vara hans styrka, pratade han om man borde införa en maxgräns för hur länge man får sitta i kongressen.

I andra halvan tog han sig. Han jabbade Romney flera gånger och var tydlig i frågor om Afghanistan och Kina. Afghanistan-frågan (där han snabbt vill ta hem trupperna) har han nog flertalet republikaner med sig (numera), men i Kina-frågan (där han vill ha en mildare linje än Romney och undvika ett handelskrig) är det möjligt att han har de mest realistiska linjen, men det kan nog uppfattas som undfallande, medan Romney framstår som tuffare.

En ok insats, men inget som förändrar hans svaga position.

Rick Perry

Han kunde lika gärna ha stannat i Texas. Ingen noterade nog att han var på plats i New Hampshire. Så lite tid som Perry fått har nog ingen annan fått i en debatt tidigare under hösten.

Men de få svar som han gav för överlag bra, med ett undantag. Vilket förmodligen blir det enda som kommer upprepas i efterhand kring debatten. Han sa att han vill skicka tillbaka trupperna in i Irak. Det är en position som jag tror väldigt få republikaner tycker är en bra idé, för att inte tala om hur otroligt dåligt det skulle fungera mot mittenväljare och demokrater, om Perry vann nomineringen.

Nästan debatt är klockan 15.00 söndag eftermiddag svenskt tid på MSNBC. Följ gärna det hela samtidigt på Twitter: @MathiasSundin och #ampol.

Good Newt, Bad Newt

2012-01-07T23:02:00.000+01:00

Good Newt är trevlig, underhållande, smart och rolig. Bad Newt är tjurig, småsint och ostabil. När jag var på ett kampanjmöte med Newt Gingrich i Lebanon, New Hampshire, såg jag båda två.

Gingrich väntar på att få börja tala.

Han inledde, föga förvånande, i början på 1900-talet. Kampanjmötet anordnades av ett sjukhus med tillhörande forskning. Därför kastade sig Gingrich logiskt nog över flygets barndom och berättade i tio minuter om bröderna Wright. Han lyckades dock landa (höhö!) i medicinsk forskning.

Trots en inledning på en dryg kvart sa han inte ett ord om politik. Han skämtade, var underhållande och trevlig. Good Newt. Därefter lämnade öppnade han för frågor. En man jämförde honom, under tiden som talman, med en terrorist och menade att han hade hållit landet gisslan.

"Jag begriper inte ens halva din fråga, vad menar du?" sa Bad Newt tjurigt.

Det var en taskig fråga, men ingen annan kandidat hade svarat så ilsket.

Mannen förklarade, och Bad Newt sa att det var bra, för nu begriper han i alla fall vad mannen hade sagt, vilket var omöjligt första gången.

När han sedan svarade återkom Good Newt gradvis och han var kvar sedan hela mötet. Och inte en enda gång nämnde han någon motståndare.

Trots att Bad Newt tittade fram en liten stund så gillar jag honom klart mycket mer än innan. Han var smårolig, verkade ärligt gilla och ha respekt för publiken, det osade kunnighet om honom.

Jag sitter där och tänker att alla denna kunskap skulle komma väl till hands i Vita huset. Men inte som president. Kanske vore han mer lämplig som vicepresident? Inget avgörande ansvar, ingen Bad Newt som håller i kärnvapenkoderna, men tonvis med kunskaper.

Efteråt hoppade jag fram och presenterade mig och frågade om vi kunde ta en bild ihop. Det kunde vi så gärna göra. Han log till och med. Men sedan gick han iväg direkt utan att titta på mig, som jag sett tidigare på något YouTube-klipp att han gör. Otroligt oproffsigt!

Överlag har jag ändå en positivare bild av Newt Gingrich än tidigare, men utgångsläget var visserligen inte så bra för honom.

The Good, The Bad and The...?

Två debatter efter varandra

2012-01-07T21:41:00.000+01:00

Inom loppet av 12 timmar håller republikanerna två debatter. Båda här i New Hampshire. Den första i kväll kl 21, klockan 03 svensk tid, av och med ABC News. Men den andra, hos MSNBC, passar Sverige mycket bättre tidsmässigt. Klockan nio på förmiddagen här i USA, klockan 15 på söndag eftermiddag i Sverige.

Att mycket står på spel behöver knappast påpekas. Här är lite tankar kring debatterna och kandidaterna.

Så här laddade Romney för debatten i morse. Tittar ni noga ser ni en viss bloggare i bakgrunden. Mitt har nyss hälsat på mig, därav glädjen.

Mitt Romneys uppgift är densamma som han haft i samtliga debatter: inga misstag och försvar mot attacker. Hittills har han, med ett par undantag, varit ofelbar i debatterna. Det är en stor anledning till att han så stadigt legat mellan 20-25 procent när andra gått upp och ner.

Han har sällan varit ensamt hackkyckling i debatterna. Oftast är den någon annan kandidat (den som för tillfället har varit i ledningen) som fått utså flest attacker. I de här två debatterna borde han stå i centrum, men samtidigt kommer det nog vara en del slagsmål mellan de andra.

Rick Perry måste exempelvis plocka ner Rick Santorum på jorden om han ska ha någon chans i South Carolina.

Santorum har fått stå längst ut på kanten i alla debatter. Nu lär han hamna i centrum, bredvid Romney. Han kommer få fler frågor och betydligt mer talartid. Han har gjort en blek figur i flera debatter, men egentligen inte så mycket på grund av egen förskyllan. Det är just det begränsade utrymmet som varit till hans nackdel, svaren har varit bra och han visar ständigt hur han behärskar flera policy-områden.

Jag har nyss varit på ett kampanjmöte med Santorum, som skulle varit inne i en liten general store, men fick flyttas utomhus på grund av den massiva mängden människor som kom dit. Gång på gång under anförandet och när han svarade på frågor gav han sig på Mitt Romney. Det kan vi nog förvänta oss i debatterna också. Han måste framstå som huvudutmanare, och gärna hitta en eller ett par sprickor i Romneys rustning.

Jag och Rick (i sweater vest igen!) håller kampanjmöte. Fast det vara bara han som höll låda hela tiden.

Ron Paul är Ron Paul och kommer köra på som vanligt. Jag gissar att den andra kommer passa på och tala om vad han tycker om vad USA ska göra med Iran och annat som de tror att folk kommer bli skraja om de hör. Paul ligger runt 20 procent i New Hampshire. Väljare som de andra väldigt gärna vill åt.

Jon Huntsman har satsat allt på New Hampshire, och han ser ut att förlora. I de flesta mätningar orkar han inte ens upp i tvåsiffrigt. Ska han ha någon som helst chans måste han verkligen göra avtryck i debatterna. Det har han bara gjort i en debatt hittills och han måste leverera klart mycket bättre än i den.

En som har en gås oplockad med Romney är Newt Gingrich. Han som ledde så sent som en dryg vecka innan Iowa. Han var bitter på valkvällen och dolde det inte det minsta. Inte verkar det gå över heller. Han fortsätter att tjata om attack adsen mot honom. På det sättet kan han omöjligt vinna. Vi får se om han tar på sig uppgiften som Romney-dräpare i debatterna, eller om han gör ett seriöst försök till comeback.

Häng gärna med på Twitter under debatterna: @MathiasSundin, #ampol.

Stor ledning för Romney

2012-01-07T03:47:00.002+01:00

Mitt Romney har lett med över 20 procent så gott som hela förra året i New Hampshire. Men i South Carolina har det varit tuffare.

Först tog Rick Perry ledningen, sedan Herman Cain och så till sist Newt Gingrich. Efter segern i Iowa är nu åter Romney i ledningen. I två nya mätningar ligger han på 27 respektive 37 procent.

I New Hampshire ligger han över 40 procent i de tre mätningar som är gjorda efter Iowa-segern. Den 10 januari kommer fokus vara på om han klarar att nå upp till förväntningarna och vem som kommer tvåa.

Andraplatsen innehavs just nu av Ron Paul som snittar på 20 procent. Den som i första hand troligen kommer att utmana honom är Iowa-tvåan Rick Santorum. Den kandidat som just nu har starkast positiva utveckling, efter andraplatsen som ju egentligen var en delad seger (förlust med åtta röster). I New Hampshire har han hoppat från 3 procent till ett snitt på 11 procent.

I South Carolina går han ännu bättre. Hos Rasmussen ligger han bara 3 procent efter Romney med 24 procent. Hos CNN är han längre efter, men ändå tvåa med 19 procent.

Newt Gingrich faller överlag. I New Hampshire harvar Jon Huntsman, som hoppas på att göra en Santorum, runt 10 procent och verkar inte ta fart. Rick Perry är nere på 1 procent i New Hampshire, och verkar inte alls kampanja här. I South Carolina, där han håller till, ser det inte så värst mycket bättre ut, runt 5 procent. Den södra delstaten verkar inte heller vara Ron Paul-land, han ligger runt 10 procent där.

Det har varit en rolig dag här i New Hampshire. Newt Gingrich, Ron Paul och till sist Mitt Romney. Jag återkommer med utförligare inlägg om alla.

Santorum utan sweater vest

2012-01-06T12:23:00.000+01:00

Rick Santorums sweater vest blev känd de sista dagarna i Iowa. Överallt hade han den. Den kopplades ihop med hans framgång. Men Santorum är tydligen en modig man. I New Hampshire stod han på scenen i Windham High School utan den. Även om den fann sig in i mötet lite senare, medelst svensk påverkan.

Det som mötte mig utanför skolan var ett gäng personer med kampanjskyltar och flygblad. Inget ovanligt. Det ovanliga denna gång var att de var från Ron Pauls kampanj. Flygbladen de delade ut lyfte fram Pauls pro-life-åsikter (abortmotstånd).

Ron Paul-fans utanför Rick Santorums kampanjmöte.

Jag kom lite sent, eftersom de hade bytt lokal för kampanjen. Nu tänkte sig kampanjen fylla en stor aula med plats för 700-800 personer. Det gjorde de.

Nationalsången och Pledge of Allegiance inledde mötet.

Santorum inledde med en knappt tio minuter långt anförande, där han ägnade nästan halva tiden åt att fjäska lite lagom mycket för New Hampshire-borna.

"Det har stått i media att jag bara satsade på Iowa, ja, det var vad jag ville att Iowa-borna skulle tro", sa han och berättade att kampanjen haft över 100 town hall-möten i New Hampshire (något jag påpekat tidigare).

Sedan blev det frågor. Det är vid sådana här tillfällen, när vanliga amerikaner ställer frågor, man verkligen inser vilka åsiktsskillnader det kan förekomma mellan svenskar och amerikaner. En man pratade om Agenda 21, som i Sverige är något i det närmaste heligt, och pratade om att sådana beslut var mot USA:s suveränitet som nation. Ska tala om det för de som sitter på Agenda 21-kontoret i min korridor i Rådhuset.

Genomgående var det mycket detaljerade svar på frågorna, aningen långrandigt ibland (vilket även Politico uppmärksammade). Det märktes att han gillade det och flera av frågorna använde han för att fortbilda publiken. Vad är USA:s motto? frågade han och talade i tio minuter om e pluribus unum.
Det var vid en sådan fråga jag fick in hans sweater vest. Han undrade, och hänvisade, till någon undersökning vad den största framgångsfaktorn var i USA. "Sweater vests", ropade jag, vilket han höll med om. (Tydligen var det också nätverk av personer).

Hans hårda kritik av Wall Street bailouts (enda gången han pekade ut några motståndare, Mitt Romney och Newt Gingrich) och passionerade försvar av familjevärderingar gick hem rejält bra hos publiken.

Hur var han?
När jag är på den här typen av arrangemang så försöker jag förtränga mina egna åsikter i sakfrågorna de pratar om och istället bedöma hur jag tror det går hem på publiken, och hur jag tror kandidaten framstår hos dem. Ibland är det svårt, som när John Edwards för fyra år sedan körde på med sin vänsterpopulism eller när Rick Santorum malde på om hur giftermål är bara mellan man och kvinna, men det är ändå min strävan

Han framstod som mycket trevlig. Det blev en ganska mysig, trivsam stämning, vilket inte är dåligt med tanke på att det var 700-800 personer på plats. Det kändes som att han har starka värderingar och att det är dessa värderingar som driver honom. Han återkom ständigt till de grundvärderingar som USA är byggt på, vilket publiken uppskattade.

Det blev dock inte mycket om ekonomin och jobben. Statsskulden kom han in på en aning efter en fråga om budgetregler, men huvuddelen av det svaret var en invecklad förklaring av dessa regler. Han kändes med andra ord inte helt on message.

Detaljerna kunde som sagt bli aningen många ibland, men samtidigt visade det publiken vilken stor kunskap han verkar ha på de flesta politikområden.

Överlag har fick jag ett positivt intryck av Rick Santorum.

Mycket folk efter mötet, då han skyndade iväg för en teve-intervju. Även mycket media på plats, ett tjugotal kamerateam räknade jag till.

Radiotystnad

2012-01-04T21:13:00.003+01:00

Jag beger mig i morgon bitti till New Hampshire, så förvänta er inga uppdateringar förrän möjligen sent på kvällen.

Att Rick Perry beslutat sig för att fortsätta torde glädja Mitt Romney. Störst chans för en kandidat som Romney att vinna i South Carolina är om de socialkonservativa kandidaterna - Perry, Santorum - delar upp väljarna socialkonservativa väljarna mellan sig.

Titta på exemplet John McCain - som i dag endorsade Mitt Romney i New Hampshire - år 2000 och 2008. År 2000 hade han i huvudsak en stark socialkonservativ kandidat mot sig, George W Bush. Då lyckades han inte vinna South Carolina. År 2008 hade han flera, Mike Huckabee, Fred Thompson och så var Mitt Romney och högg på de väljarna också (han hade en mer socialkonservativ profil då). McCain vann 2008 i South Carolina.

Så till minussidan för Romney är att Michele Bachmann valde att ge upp i dag. Båda kandidaterna från Minnesota - som båda satsade hårt på Ames Straw Poll - är därmed ute ur racet. Tim Pawlenty lämnade in kort efter Ames.

Vi hörs från over there.

Intrade

2012-01-04T16:51:00.000+01:00

Jag skrev för några dagar sedan att jag köpt "Santorum-aktier" på Intrade (en blandning mellan aktiebörs och betting). Ett par har frågat på mejlen hur det har gått.

Aktiekursen på Intrade består i hur stor chans det är att något inträffar. Som att Rick Santorum vinner den republikanska nomineringen. Eller att han vinner Iowas caucus. Om det infaller får man mellanskillnaden mellan den procentsats du köpte till och hundra procent.

Köpte du aktier för 10 dollar till kursen 50% och den händelsen inträffade så får du tillbaka dina 10 satsade dollar, plus lika mycket till.

Jag hade flera gånger påpekat i bloggen att Rick Santorum är en seriös kandidat som passar bra i Iowa och mycket väl kan stiga och göra bra ifrån sig, speciellt eftersom det gick så upp och ner hela tiden mellan kandidaterna.
När jag kollade på Intrade låg Santorum bara några tiondels procent före folk som Jeb Bush, som inte ens ställer upp och inte heller kommer ställa upp. Det tyckte jag verkade bisarrt, och köpte 500 aktier på att han skulle vinna nomineringen. Inte för att jag trodde det, men jag trodde på hans chanser i Iowa och tänkte sälja aktierna efter en framgång där.
Köpte också aktier att han skulle komma etta och komma tvåa. Det senare inföll ju som bekant så där trillade det in lite slantar. Har också sålt en stor del av de andra aktierna. Totalt handlar det om en vinst på några tusenlappar. Ska köpa en extra fet burgare för stålarna i New Hampshire.

Santorums och Romneys tacktal

2012-01-04T16:33:00.002+01:00

Rick Santorum höll ett, i mitt tycke, mycket bra tacktal.

Mitt Romney sa de rätta sakerna, var on message, men saknade känsla.

Två vinnare, fyra förlorare

2012-01-04T07:13:00.000+01:00

Det har varit en galet spännande natt. Ena stunden har Mitt Romney lett med elva röster, ett par minuter senare Rick Santorum med tretton röster. Så har det sett ut. Som någon sa på Twitter, en kandidat som har spenderat mest tid i Iowa delade vinsten med kandidaten med den som spenderat minst tid i Iowa.

Mitt Romney och Rick Santorum är Iowas två vinnare. Alla andra är förlorare. Ingen överträffade några förväntningar.

Rick Perry underträffade snarare dem något, och meddelade också att han åker hem till Texas för att överväga den bästa vägen framåt. Sannolikt kommer han fram till att avsluta kampanjen.

Michele Bachmann meddelade inte att hon hoppar av, men det är inte omöjligt att det kommer ett sådant besked ändå. Hon verkar ha väldigt snålt med pengar och samtidigt har nu Rick Santorum defintivt tagit grepp om hennes väljare.

Förutom resultatet så var Rick Santorums tacktal mycket viktigt för att etablera honom som Mitt Romneys främste utmanare. Han pratade med mycket känsla och sa alla de rätta sakerna, dessutom lät han och såg statsmannamässig ut.

Romneys tacktal innehöll alla de rätta orden, och hans fokus låg fortsatt på Barack Obama, men känslan saknades. Det är väl just där vi ser Romneys problem att entusiasmera väljare.

Ron Paul hängde med Romney och Santorum i början av kvällen med de andra två, men tappade efter att hälften av rösterna räknats. Det är en imponerande bedrift av en 76-årig kandidat med de åsikterna att komma trea och vara så nära att vinna, men han är ändå en förlorare. Förväntningarna var högre, och storyn efter Iowa är inte Paul, det är Santorum. Han kommer säkert vara kvar länge i kampanjen, men är lika chanslös som tidigare.

Newt Gingrich gjorde dåligt i från sig - som förväntat - och höll dessutom ett bittert, riktigt dåligt "tacktal". Han gnällde och klagade, främst på Mitt Romney och attackerna mot honom. Han längtar efter att hoppa på Mitt Romney nu. Kan knappt hålla sig. Det här är personligt, Romney ska sänkas.

Så, vad händer nu?
Vidare mot New Hampshire, och till viss del South Carolina, där en del kandidater kommer kampanja eftersom Romney är så överlägsen i New Hampshire. Det sägs att John McCain kommer endorsa Mitt Romney i New Hampshire i morgon. McCain är mycket populär i delstaten, och vann där både 2000 och 2008.
Men det skruvar också upp förväntningarna på en utklassningsseger för Romney. Santorums chans är att han lyckas framstå som Romneys enda seriösa utmanare de närmaste dagarna, de kan de som inte gillar Romney sluta upp kring honom, han kan överträffa förväntningarna i New Hampshire och kanske, kanske, kanske vinna i South Carolina. Då är det match.

Men glöm inte att den stora favoriten att vinna nomineringen är fortfarande Mitt Romney. Och hans placering i Iowa är stark, med tanke på att han inte alls satsat på delstaten på samma sätt som 2008. Nu går han upp med teve-reklam i Florida, som första kandidat. Han har den starkare super-PAC:en som nu kommer ge sig på Rick Santorum, och redan köpt reklamtid både i South Carolina och Florida.

I morgon åker jag till New Hampshire. Min plan är att kunna berätta för er hur kandidaterna känns på nära håll och lyssna på hur väljarna där resonerar.

Kandidaterna i sociala media denna vecka

2012-01-03T21:40:00.000+01:00

För en vecka sedan visade jag - tack vare Jussi Karlgren och Gavagai - grafer över kandidaternas genomslag i sociala medier.

Så här ser det ut den senaste veckan:

Klicka för större bild.

Jämfört med förra veckan så är det Rick Santorum som ökar kraftigt. Från en 6-procentig andel till 24% nu. Ron Paul tappar från 38% till 26%, och hamnar faktiskt efter Mitt Rommey. Den senare ligger, precis som i opinionsmätningarna, stabilt på 27% denna vecka mot 25% förra.

Newt Gingrich tappar från 23% till 10%, Michele Bachmann ökar från 1% till 8% och Rick Perry backar lite från 7% till 5%.

Funderingar inför Iowa

2012-01-03T20:52:00.000+01:00

Som jag skrivit tidigare handlar Iowa - och de övriga tidiga delstaterna - mest om att bygga momentum. Det bygger du genom att vinna och/eller överträffa förväntningarna.

Av de tre som kan vinna i Iowa - Mitt Romney, Ron Paul och Rick Santorum - skulle Santorum vara den som överträffar förväntningarna mest vid en seger. De flesta sätter dock stora frågetecken över hans kommande framfart. Han har i huvudsak satsat på Iowa, hur ska han kunna vinna någon annanstans? Blir han en ny Mike Huckabee, som vann stort 2008, men sedan bara vann några delstater kring super-tisdagen, då det redan var försent? Santorum kommer få en rejäl skjuts av en vinst, det kommer strömma in pengar, men han kommer också attackeras och få svårt att leverera i de kommande fyra delstaterna.

I Romneys fall skulle en seger tolkas som ett tecken på att det är nästan oundvikligt att han vinner nomineringen. Trots att han inte alls satsat på Iowa inledningsvis i kampanjen vann han. Vad säger det om motståndet, och hur ska de ha någon som helst chans att slå honom senare? Speciellt eftersom han leder överlägset i New Hampshire. En andra- eller tredjeplats skulle inte ändra så mycket av det (speciellt om Ron Paul vinner, se mitt tidigare inlägg om det), om han inte får väldigt dålig siffror, ner mot 15%. Det skulle sägas att han inte var så stark som alla trodde, men ändå att nomineringen är hans att förlora. Risken för honom är att han, efter en andra- eller tredjeplats i Iowa, underträffar (är det ett ord?) förväntningar i New Hampshire. Då kan momentum börja vändas mot honom och någon annan segla upp.

Ron Paul som segrare skulle vara dödsstöten för hans kampanj. Det skulle ge honom en rejäl injektion av pengar från de egna fansen, möjlighet att bygga en starkare gräsorganisation i de kommande delstaterna och mer uppmärksamhet. Det senare skulle, i Pauls fall, vara mer negativt än positivt. Pauls åsikter är sådana att de inte har stöd av speciellt många republikaner. Utrikespolitik, men även om invandring, droger och en lång rad andra frågor. Dessa åsikter skulle med större uppmärksamhet för Paul också bli mer välkända. De andra skulle dessutom attackera honom med full kraft och hans kampanj åter krympa ner mot 10%.

Vi ska inte glömma bort de andra heller, eftersom Iowa som sagt handlar om förväntningar. Om Rick Perry överträffar, de ganska låga, förväntningarna kan det vara början på en comeback för honom. Media vill ha någon spännande story att lyfta, de vill ha en comeback-kid. Om Santorum slutar trea och Perry inte långt efter blir Perry framgångsstoryn. Det verkar som om han har en stark gräsrotsorganistion och han är den kandidat som lagt mest pengar på teve-reklam (en ny reklamfilm idag, till exempel). Att han slår förväntningarna är inte omöjligt.

Naturligtvis skulle samma sak kunna hända om Michele Bachmann eller Newt Gingrich överträffade förväntningarna. Chansen för det bedömer jag dock som mindre än för Perry. Bachmann har inte haft råd med nästan någon teve-reklam alls och senaste dagarna har media för henne mest handlat om interna bråk i kampanjen. Gingrich är på nedgång, väljarna har fått se hans sämre sidor (både pga honom själv och massiv teve-reklam mot honom) och han har inte mycket till organisation alls i Iowa.

I natt - Iowa!

2012-01-03T13:16:00.001+01:00

I natt drar det igång på riktigt. Det är lite blandade känslor för mig. Otroligt roligt och spännande, samtidigt är det snart över och fyra år till nästa gång.

Här är allt ni behöver för kvällens val - och lite till kanske.

Hur som helst. Ska ni följa det från Sverige - som jag gör - tror jag att CNN i Sverige sänder. De har sänt debatterna på svenska CNN så jag antar att det är samma med valvakan. Sändningarna börjar klockan 01.00 svensk tid.

Själva omröstningen i Iowa börjar först en timme senare, kl 02 svensk tid. Resultat börjar ticka in 02.30 och runt 04.00 borde vi väl veta hur det går, om det inte blir väldigt jämnt (inte helt osannolikt).

Annars har Fox News en app både till iPhone och iPad (säkert också Android-grunkor) som de brukar köra live-sändningar på.

MSNBC brukar också sända live på nätet.

Politico kommer ha en livestream, från kl 01, på politico.com/livestream.

Jag kommer naturligtvis vara uppe och blogga lite, men framförallt finns jag på Twitter: @mathiassundin. Ska försöka komma ihåg att använda hashtaggen #ampol. Sprid gärna den!

SÅ GÅR DET TILL
Iowa är ett caucus, nomineringsmöte eller nomineringsval är väl den kanske bästa svenska översättningarna. Det går till så - hos republikanerna, demokraterna har en krångligare process - att folk anländer till en lokal (allt från folks hem till idrottshallar), en representant för varje kandidat (om de har någon på plats) håller ett kort anförande på två-tre minuter, därefter tar man en valsedeln och röstar.

Det är alltså inte som ett primärval (som New Hampshire) där folk, likt en vanlig valdag kan rösta hela dagen.

Iowa är första delstat att rösta. Därefter följer New Hampshire 10 januari, South Carolina 21 januari, Florida 31 januari och Nevada 4 februari. Sedan alla andra under våren fram till 26 juni då Utah röstar. Troligen är det avgjort innan dess, men exempelvis demokraterna höll på ända till mållinjen 2008.

Det hela handlar om att samla ihop tillräckligt många delegater för att vinna på konventet i början på hösten, där presidentkandidaten formellt nomineras. Alltså 50 procent + 1 delegat. Hos republikanerna är den magiska siffran 1144 delegater.

SÅ GÅR DET
En vinnare är självklar - Barack Obama. Även demokraterna håller sitter nomineringsmöte i kväll. Såklart kommer bara några få tusen att rösta, men Obama-kampanjen använder ändå tillfället för att bygga sin organisation inför hösten.

På republikanska sidan finns tre möjliga segrare: Mitt Romney, Ron Paul och Rick Santorum. Romney har ett liten fördel. Sammanvägt i de senaste mätningarna ser det ut så här:

Romney 22,8%
Paul 21,5%
Santorum 16,3%

Men då ska vi komma ihåg att Santorum har haft ett starkt momentum de senaste dagarna. I de två senaste mätningarna, från nyår och nyårsdagen, ligger han på 18% i båda.

Efter topp-trion har vi följande läge:

Newt Gingrich 13,7%
Rick Perry 11,5%
Michele Bachmann 6,8%
Jon Huntsman 2,3%

NY Times-bloggen 538 försöker förutspå resultatet, och har Romney som vinnare med 22%.

KANDIDATERNA
Johan Ingerö gav i går en rolig beskrivning av kandidaterna i Svenska Dagbladet. I morse diskuterade han och Katrin Kielos valet i SVTs morgonsoffa. Johan är en av få svenska journalister jag kan rekommendera. Han är inte fast i samma trånga perspektiv som de flesta andra.

Jag har träffat ett par av kandidaterna vid tidigare tillfällen: Mitt Romney och Michele Bachmann.

Vill ni läsa mer om kandidaterna finns det profiler på alla större sajter, till exempel Fox News, NY Times och Washington Post.

MEDAN NI VÄNTAR
Lite smått och gott att läsa medan ni väntar på julklap... öhm valresultatet.

How Newt blew it - Politico
Iowa by the numbers - Politico
The secret of Romney's Iowa success - Washington Post
Forget winning: It's better to exceed expectations - National Journal
Front runners play to bases - RealClearPolitics
Inside Obama's re-election machine - The Daily Beast
The many accidents that produced Romney's inevitable nomination - The New Republic

Mest ryckiga försäsong hittills för republikanerna

2012-01-02T14:31:00.001+01:00

Enligt Gallup har det aldrig varit så många olika kandidater i ledningen i ett republikansk primärval. Men de är faktiskt slagna av demokraterna årgång 2003-2004.

Ledningen i de nationella mätningarna har skiftat sju gånger sedan maj 2011, mellan fyra olika kandidater: Mitt Romney, Rick Perry, Herman Cain och Newt Gingrich.

Ingen gång sedan Gallups mätningar började har de haft så många förändringar. 1964 var det fler olika kandidater som var i ledningen, men färre byten.

Som sagt slås årets omgång republikaner enbart av demokraterna årgång 2003-2004. Då bytte sex kandidater den nationella ledningen med varandra nio gånger.

Santorum med momentum

2012-01-01T11:16:00.000+01:00

Den viktigaste opinionsundersökningen inför valet i Iowa är publicerad. Des Moines Registers mätning visar att Mitt Romney leder, men att det är Rick Santorum som är på väg uppåt som en raket i mätningarna.

I ett par andra mätningar under veckan har Santorum klockat in på 15-16% stöd. Det gör han även i Registers. Romney landar på 24% och Ron Paul på 22%.

Mätningen pågick tisdag till fredag och när tidningen tar och tittar på siffrorna enbart de sista två dagarna är Santorum uppe i 21%. Romney ligger kvar på 24% och Paul faller till 18%. På enbart fredagen (med väldigt lite underlag) hade Santorum 22% och Romney 23%.

Detta var exakt vad Santorum behövde. Under veckan har mätningar visat att han är på gång, media har hakat på och det har blivit buzz kring honom. Men många väljare har sannolikt varit osäkra på om han verkligen är den kandidat som de ska satsa på. Är det bara något tillfälligt i de här mätningarna? Nu får de ett tydligt besked att han är en kandidat som faktiskt kan vinna Iowa. Det gör sannolikt att anhängare både till Michele Bachmann, Rick Perry, Newt Gingrich och andra överger sina kandidater och ansluter sig till Santorum.

Risken för Santorum är naturligtvis att alla andra kampanjer nu dumpar allt de har över honom. Hans fördel är såklart att det är väldigt kort om tid. Medierna har svårt att hinna granska honom ordentligt, deras fokus är på det som händer just nu i Iowa.

Ytterligare positiva saker kan också hända för Santorum innan tisdagen. Exempelvis något eller några tunga endorsements. Troligast - även om han också hintar om Romney - är Steve King, kongressledamot och enligt många Iowas tungsta konservativa röst. Kanske, kanske också Mike Huckabee, senaste republikanska vinnare i delstaten (även om han sagt att han inte ska stödja någon innan Iowa, men man vet aldrig när det hettar till).

För att göra det extra osäkert säger hela 41% att de kan komma att ändra sig innan tisdagen...

Registers siffror

Mitt Romney 24%

Ron Paul 22%

Rick Santorum 15%

Newt Gingrich 12%

Rick Perry 11%

Michele Bachmann 7%
Jon Huntsman 2%

President Obamas 2011 i bilder

2011-12-31T11:49:00.000+01:00

Pete Souza är Vita husets och Barack Obamas officiella fotograf. Det var han som tog 2011 års kanske mest berömda fotografi. Det när presidenten och hans närmaste följer utvecklingen i attacken mot Osama bin Laden. Souza följer presidenten överallt och hans fotografier är märkligt fascinerande att titta på.

Jag har plockat ut några av de bästa från 2011.

När presidenten var på skolavslutning för en av döttrarna såg han de här dagisbarnen som stirrade på honom genom ett fönster.

Obama pratar med Aung San Suu Kyi ombord på Air Force One.

Slutredigering av talet till nationen efter att bin Laden dödats.

Diskussion i Ovala rummet med talmannen John Boehner under skuldtaksförhandlingarna.

Kampanj i Iowa där glad vovve med mjukiskanin i munnen hälsade presidenten välkommen.

Jay Leno underhåller inför Tonight Show.

Sonen till en anställd i Vita huset eskorteras in i Ovala rummet.

En väldigt udda ballongman underhåller Michele Obama.

Paret Obama tillsammans med paret Bush vid minnesplatsen för 9/11.

Ser ut som han säger något fräckt till frugan.

Vita huset Situation Room under Egypten-krisen.

Santorum kampanjar hårdare än någon annan

2011-12-30T13:39:00.002+01:00

Jag har några gånger påstått att Rick Santorum inte har någon organisation alls utanför Iowa. Det kan nog ha varit felaktigt.

När jag tittar på Washington Posts Primary Tracker ser jag mycket riktigt att den som kampanjar allra hårdast i Iowa är Rick Santorum. Sedan juni 249 "visits", vad nu exakt det är. Tvåa är Bachmann med 190. Romney har bara 17.

Så kollar jag New Hampshire och South Carolina. I NH har Romney som förväntat större närvaro, 66 visits. Jon Huntsman leder med 119. Men mycket förvånande har Rick Santorum hela 68 visits. Två fler än Romney!

I South Carolina har Santorum faktiskt flest besök av alla kandidater, 27 stycken, mot Bachmanns 26 och Gingrichs 24.

I Florida har han bara varit tre gånger och i Nevada inte alls.

I opinionen har det inte fått mycket genomslag i New Hampshire och South Carolina, båda runt 3%, men gör han bra ifrån sig i Iowa så kan han ha lagt en grund för framgång även i de två kommande delstaterna.

Lägger vi ihop alla visits i de första fem delstaterna ser det ut så här:

Rick Santorum 347 st
Michele Bachmann 232 st
Jon Huntsman 150 st
Rick Perry 124 st
Ron Paul 114 st
Newt Gingrich 113 st
Mitt Romney 108 st

Ytterligare två opinionsmätningar har bekräftat att Santorum nu ligger på tredje plats med 15-16% i Iowa.

Tvåa i Iowa är perfekt för Romney

2011-12-29T21:55:00.001+01:00

Det här ett fånigt inlägg. Ett sådant som politiska journalister med för mycket tid och för lite verklighetsförankring brukar skriva. Normalt har jag inte så mycket tid över, men nu är det julledigt.

Det vore perfekt för Mitt Romney att komma tvåa i Iowa, om Ron Paul vinner.

"10 000 dollar om du vinner Iowa."

Först det fåniga. Det perfekta vore naturligtvis att vinna. Alltid är det bättre att vinna än att komma tvåa. Men här kommer i alla fall några argument för varför det vore bättre för Romney att komma tvåa i Iowa.

Om Mitt Romney vinner Iowa är han den enda kandidaten som måste stoppas. Eftersom han fram till på slutet nästan struntat i Iowa har det inte varit någon som förväntat sig att han ska vinna där. Inte heller har han varit en speciellt stark front-runner. Visserligen har han stadigt legat på mellan 20-25 procent nationellt, men de övriga väljarna vägrar att gilla honom. De har hoppat från kandidat till kandidat, bara inte Romney. Han satsade allt han hade på en seger i Iowa för fyra år sedan, bara för att till slut komma tvåa.

En seger i Iowa vore därför oväntad och skulle vara en enormt styrkebesked för Romney. Speciellt eftersom han hela tiden lett stort i mätningarna i nästa delstat att rösta, New Hampshire. De andras enda chans till framgång är då att riva ner Romney. De skulle alla förena sig oavbrutna attacker på honom.

Om istället Ron Paul vinner så är det inte bara ett hot som ska hanteras, utan två. Jon Huntsman, Newt Gingrich, Rick Perry, Michele Bachmann och vilka som nu blir kvar ser det som sin största chans att stoppa Paul. Om Paul faller måste hans väljare gå någonstans. Där finns det väljare som de kan plocka upp, hamna på en andraplats i New Hampshire och bli den som utmanar Romney fram till super-tisdagen.

Paul är inte ett hot mot Romney. Han har så många extrema åsikter att det vore tämligen enkelt att plocka honom i de kommande valen. Därför gör det inget om just han vinner i Iowa, han kan inte vinna nomineringen. Romney kan segla vidare utan att få all eldgivning riktad mot sig, vinna New Hampshire, se hur de andra fortsätter att slåss sinsemellan och därmed till och med ha en hyfsad chans att vinna South Carolina, precis som John McCain gjorde när de övriga delade upp de socialkonservativa väljarna.

Jobbigare för Romney vore om Rick Santorum vinner i Iowa. Han har en sådan politisk profil att han faktiskt kan vinna nomineringen.

Ditt och datt

2011-12-29T12:16:00.004+01:00

En av Michele Bachmanns ordförande för kampanjen i Iowa hoppade igår över till Ron Pauls kampanj. Bachmanns kampanj sparar inte på krutet i attacken mot honom och påstår att han fått pengar från Paul-kampanjen för att gå över.

Rick Perry modifierar åsikten om abort. Tidigare har han tyckt att det ska vara tillåtet i fall av incest och våldtäkt, det tycker han inte längre. Bara om moderns liv kan vara i fara.

Newt Gingrichs kampanj har fått in nio miljoner dollar hittills det fjärde kvartalet. Det är klart mer än andra och tredje kvartalet, då han fick in en respektive två miljoner. Skulden på drygt en miljon dollar kvarstår.

Arlen Specter, långtida tidigare senator för både republikanerna och demokraterna i Pennsylvania, har testat på stå upp-komik. "Jag har sysslat med komedi i trettio år", sa han. "Skillnanden var att vi hade bekvämare stolar." Philly Enquirer har en video med hans framträdande.

Newt Gingrich hävdar att han aldrig har lobbat för någon, inte ens när han jobbade åt Fannie & Freddie. Nu berättar två kongressledamöter att han ringt dem och uppmanat dem att rösta för en förändring i Medicare.

Undrar ni varför Iowa röstar först? Och hur ett caucus går till? Washington Post förklarar.

Super-PAC:en Restore Our Future, som leds av tidigare medarbetare till Mitt Romney, har haft stor del i att Newt Gingrichs siffror dykt i Iowa. De har under veckor bombarderat väljarna med teve-reklam som attackerar den tidigare talmannen. Nu meddelar de att de köpt ytterligare reklamtid i South Carolina och Florida. Måltavlorna är Newt Gingrich och Rick Perry och börjas sändas 2 januari. Restore Our Future har därmed köpt reklamtid i de två delstaterna för en miljon dollar.

Des Moines Register har analyserat kandidaternas stil när de träffar väljarna. Det har resulterat i en tio minuters intressant video.

Santorum trea i Iowa

2011-12-28T22:22:00.001+01:00

Ett antal gånger under hösten har jag pekat på att Rick Santorum mycket väl kan ta fart i Iowa. Han passar åsiktsmässigt perfekt i delstaten och hela hans kampanj är baserad där sedan länge. Nu antyder en färsk CNN-mätning att så kanske blir fallet.

Han hade en chans när Herman Cain kollapsade, men stödet gick till Newt Gingrich istället. Nu när Gingrich faller i Iowa står slaget om hans väljare i huvudsak mellan Santorum, Rick Perry och Michele Bachmann. De tre ligger alla runt 10 procents väljarstöd.

NY Times-bloggen 538 argumenterar för att dessa väljare, som är väldigt lika varandra, rimligen kommer taktikrösta i stor utsträckning. Håller de ihop utser de vinnaren i Iowa (som när Mike Huckabee vann för fyra år sedan), splittrar de sig kan de ge segern till Ron Paul eller Mitt Romney. Därför kan de mycket väl snabbt överge sin nuvarande favorit om de ser att någon av de andra två framstår som en troligare vinnare.

Därför kan CNN:s mätning bli oerhört betydelsefull. Där landar Santorum på 16%, kraftigt upp från 5% i början av december. 11% stöder Perry och 9% Bachmann.

Perrys och Bachmanns väljare har sett och hört snacket om Santorum, nu ser de att han rycker ifrån. Det kan leda till en kraftig överströmning till honom.

Eftersom det är så kort tid kvar (sex dagar) så blir det svårt för motståndarna att hinna sänka honom. Risken om de attackerar honom nu, utan att vara säkra på hans uppgång, är att de bara sätter större fokus på honom och ökar medias rapportering om att han är på väg upp.

Jag ser det inte som uteslutet att han vinner Iowas caucus.

Men även om han gör det så får han väldigt svårt att vinna nomineringen. Hans organisation i övriga delstater är noll och de andra kommer attackera honom med full kraft. Likt Huckabee får han då väldigt svårt att klara en lång kampanj.

Mitt Romney leder i CNN:s mätning med 25%, före Ron Paul på 22%. Newt Gingrich kommer först på fjärde plats med 14%.

Full disclosure: För någon månad sedan köpte jag 500 Santorum-aktier på Intrade. Tror inte att han kommer vinna nomineringen, men hans chanser bedömdes då som löjligt låga enligt mig, 1%. Jag tror på en hyfsad placering för honom i Iowa, och därefter en försäljning av hans aktier. Han har för övrigt ökat från 1,1% chans på nomineringen igår till 2,5% chans nu.

Kandidaterna i sociala medier

2011-12-28T21:05:00.004+01:00

Tack vare Jussi Karlgren på Gavagai - som varit snäll och gjort en mätning åt amerikanskpolitik.se - ska ni nu få ta del av en mätning av kandidaternas genomslag i sociala medier.

Andel omnämnanden senaste veckan

Klicka på bilderna för större storlek.

Ron Paul, vars kampanj både 2008 och nu har varit stark driven via internet, når en andel på 38%. Det är en en klar uppgång från veckorna innan, då Newt Gingrich var den det pratades mest om. Han är nu nere på tredje plats, 23%, och Mitt Romney tvåa på 25%.

Ilska

Röd stapel senaste veckan, blå förändring från veckan innan.

Gingrich väcker mest ilska i sociala medier och är också den som ökar mest från veckan innan. Rick Santorum rör också upp mer känslor än tidigare.

Skepsis

Michele Bachmann är den kandidat som flest skriver skeptiskt om, och ni ser också att det är en kraftig ökning från veckan innan. Gingrich har färre skeptiska omnämnanden än tidigare. Kanske har de blivit ilskna istället?

Positiv

Till sist positiva omnämnanden. Här minskar det för samtliga kandidater utom Bachmann. Kampen hårdnar. Romney leder före Gingrich med Santorum på tredje plats.

Gary Johnson lämnar republikanerna

2011-12-28T19:57:00.001+01:00

Gary Johnson lämnar republikanerna och kandiderar istället för att bli det libertarianska partiets presidentkandidat. Ett dåligt val.

Johnson är kandidaten som det borde ha gått bra för. Han är tidigare framgångsrik affärsman och guvernör i New Mexico. Han satte rekord i antalet veto mot beslut från kongressen i delstaten, under de åtta åren använde han sitt veto fler gånger än alla andra 49 guvernörer tillsammans. Trots den principfasta linjen och en svår utmanare omvaldes han med 55% mot 45%. Vände budgetunderskott till överskott, sänkte skatter och kämpade för att införa friskolor.

En framgångsrikare och yngre version av Ron Paul. Varför nådde han aldrig mer än en asterisks i opinionsmätningarna? Svaret är just Ron Paul.

Paul (som också kandiderat för det libertarianska partiet en gång i tiden) ställde upp för fyra år sedan, samlade en skara mycket hängivna fans och har sedan dess byggt vidare på den basen. Han har använt deras hängivenhet som en styrka i att bygga en stark organisation i flera delstater, främst Iowa. Därför har ingen tyckt det varit rimligt att byta till Johnson.

Just därför tror jag också att det är korkat av honom att hoppa av. Detta är rimligen 76-årige Pauls sista presidentkampanj. Hans fans behöver en ny kandidat 2016. Om Johnson varit kvar, kanske till och med hoppat av och hjälpt Paul, kunde fansen strömmat till honom om fyra år.

Paul skulle aldrig fått så här mycket uppmärksamhet som fristående, libertariansk kandidat. Media följer de två stora partierna, det är där alla teve-debatter sker. Johnson borde ha varit tålmodig och väntat.

PS. Om fyra år finns det en stor möjlighet att Ron Pauls fackla kommer övertas av hans son, Rand Paul, nykläckt senator från Kentucky. Det skulle gjort läget svårare för Johnson, men när han nu lämnar republikanerna blir uppförsbacken bara ännu större. DS.

En vecka kvar - nu kör vi!

2011-12-27T14:33:00.000+01:00

Gentlemen, start your engines!

Om en vecka går väljarna i Iowa till sina vallokaler för att rösta. Två dagar efter det åker jag till New Hampshire för att bevaka primärvalet live åt er. Jag kommer trappa upp skrivandet och ni kan räkna med inlägg så gott som varje dag det kommande året. Nu kör vi!

Inför Iowa handlar det nu i huvudsak om förväntningar - förutom röster då. Om en kandidat förväntas vinna men kommer tvåa ses det som en förlust, om en kandidat förväntas komma fyra-femma men kommer tvåa, ses det som en vinst. Går en kandidat bättre än förväntningarna blir det positiv media, pengar strömmar in och chansen att göra bra ifrån sig i New Hampshire ökar.

Förväntningar är ingen exakt vetenskap. Det är media som sätter dem och den genomsnittliga förväntningen kan man få genom att läsa en stor mängd artiklar.

Jag skulle säga att just nu lutar förväntningarna något åt att Ron Paul kommer vinna i Iowa, med Mitt Romney på andra plats. Gingrich förväntas komma trea och så finns det en förhoppning att någon annan kandidat poppar upp. Den det skrivs mest om Rick Santorum. Det är ju inte alls otroligt, men tanke på hur opinionsläget sett ut det senaste halvåret i Iowa:

Mitt Romneys kampanj deklarerade tidigt en förändrad strategi från 2008, då han pumpade in 10 miljoner dollar i Iowa, bara för att få stryk av en kandidat, Mike Huckabee, nästan helt utan resurser (förutom Chuck Norris). Den här gången ställde Romney inte upp i Ames Straw Poll och har bara besökt delstaten sju gånger i år. Men de senaste veckorna har han trappat upp närvaron, framförallt på teve. Hans egen kampanj har hittills satsat över en miljon dollar på reklamfilm och en super-PAC (som inte får koordinera med kampanjen) har laddat in nästan tre miljoner.

Därmed har också förväntningarna stigit. Det kommer ses som ett misslyckande om han kommer sämre än tvåa.

Des Moines Register har en bra sammanställning över summor och innehåll i teve-reklamen.

Det har varit väldigt mycket attacker i reklamfilmerna, i huvudsak riktade mot Newt Gingrich. Enligt en politisk konsult blir han utspenderad 34:1. Gingrich har dessutom lovat att bedriva en positiv kampanj utan attacker, och har därför haft svårt att försvara sig och inte alls kunnat slå tillbaka. Det är på väg att ändras nu, han har bland annat skickat ut ett email med en attack på Romney.

Idag ifrågasatte CNN hans version av att det var hans första fru som begärde skilsmässa. Det hindrar hans budskap från att nå ut i minst en dag till och det sätter dessutom fokus på hans tre skilsmässor. Inte helt lämpligt inför Iowa, där 60 procent av väljarna var socialkonservativa och born-again christians i valet för fyra år sedan.

De andra kandidaterna kämpar på. Rick Perry har tung närvaro i teve-reklamen, men det tycks inte hjälpa. Michele Bachmann syns inte mycket på teve, men är nu på en turné där hon besöker alla 99 distrikt i delstaten. Något som Rick Santorum klarade av för flera veckor sedan. Han är den som kampanjat hårdast i Iowa. Följaktligen var han också den som först började kampanjen efter julfirandet, genom att jaga fågel iförd NRA-keps.

Fyra fåglar sköt han, enligt egen utsago.

Newt fortsätter tappa i Iowa, Paul ny ledare

2011-12-19T15:57:00.000+01:00

Enligt PPP, som mäter regelbundet i Iowa, så fortsätter Newt Gingrich att tappa stöd och ny ledare i opinionen är Ron Paul. Samtidigt stärks Mitt Romney.

I PPP:s undersökning den 3-5 december låg Newt Gingrich på 27%. 11-13 december hade han fallit till 22% och mellan 16-18 december var han nere i endast 14%.

Samtidigt har den ny ledaren, Ron Paul, stadigt tickat uppåt. 18% till 21% och nu 23%.

Mitt Romney - som nyss fick stöd av den tyngsta tidningen i Iowa, Des Moines Register - klättrar också i PPP:s senaste mätning. Från 16% i båda mätningarna innan, till 20% i denna. Det gör att han ligger tvåa.

En annan kandidat som rör på sig hos PPP är Rick Santorum. Från 6% till 10%. Hans första tvåsiffriga resultat där hittills.

I Rasmussens mätning från den 13 december leder Romney på 23%, före Gingrich på 20% och Paul på 18%.

Obama avslutar Irak-kriget, kommer det hjälpa honom?

2011-12-17T13:07:00.000+01:00

Irak-kriget är utan tvekan den största faktorn till att Barack Obama nu är USA:s president. Kommer det hjälpa honom att vinna även en andra period i Vita huset?

När hans senare motståndare i den demokratiska nomineringsprocessen röstade för att auktorisera president Bush att inleda kriget gick Barack Obama ut, då delstatssenator i Illinois, och uttalade sitt motstånd till kriget. Den andra oktober 2002 sa han:

“I don’t oppose all wars. … What I am opposed to is a dumb war.”

Utan det talet och motståndet till kriget hade han haft mycket svårare att vinna den demokratiska nomineringen. Sannolikt hade han inte gjort det. Det var hans främsta vapen mot Hillary Clinton.

Nu, som president, avslutar han det. Visserligen dras trupperna tillbaka enligt den överenskommelse president Bush gjorde med den irakiska regeringen, och möjligen hade man inte kunnat göra det utan den lyckade truppförstärkningen och ändrade strategin som president Bush genomförde - men det är ändå Obama som är president nu.

President Obama avslutar Irak-kriget.

Det som i presidentkampanjen var hans största svaghet, bristen på erfarenhet av utrikes- och säkerhetspolitik, är nu kanske hans största tillgång. Han har genomfört en förändring av strategin i Afghanistan (med tveksamma resultat) och drar nu ner trupperna även där. Han har dödat Osama bin Laden. Han avslutar kriget i Irak.

Utan leverans av vallöftet att avsluta Irak-kriget hade en republikansk motståndare kunnat använda det mot honom. Så det är en grundförutsättning för hans omval. Trist nog för Obama är att det nu är ekonomi och jobb som ser ut att bli valets stora fråga.

Men kanske finns det en strimma ljus för honom även där. Arbetslösheten sjönk till 8,6 procent i november. Det är faktiskt bara en tiondels procentenhet högre än motsvarande tid in i president Reagans första mandatperiod. För Reagan sjönk arbetslösheten till 7,2 procent på valdagen. Han kunde hävda att det hade vänt. Inträffar något liknande för Obama blir han svårslagen - just eftersom han levererat på utrikes- och säkerhetsområdet.

Så att president Obama nu får avsluta Irak-kriget hjälper honom att bli återvald, men det är arbetslösheten som blir avgörande.

Debatten bekräftade trenderna

2011-12-16T05:46:00.001+01:00

Många förväntade sig en stor mängd rallarsvingar mellan kandidaterna. Några såg vi, men inte särskilt många. Det vi såg var en kampanj som bekräftade de trender som vi kunnat se de senaste dagarna.

Här är mina omdömen om debattörerna och hur deras nuvarande trender förstärktes:

Newt Gingrich
Han var bra, gjorde inga misstag, men fick spela väldigt defensivt under första halvan av debatten. Det tacksamma för de andra kandidaterna var att utfrågarna tog upp deras angrepp, men de slapp säga det själva. Så de attacker som drivit ner Gingrichs stöd upprepades för väljarna ännu en gång. Som sagt, han klarade försvaret bra, men inte på ett sätt som vände trenden.
I andra halvan var han mer offensiv, men fick på slutet försvara sig från ett angrepp från Michele Bachmann som hon hanterade bra.
Trots en insats utan misstag fanns det inget som vänder hans nedåtgående trend uppåt.

Mitt Romney
Troligen hans bästa insats hittills. Fokus på president Obama (med en klockren zinger om hans utrikespolitik), inga angrepp på några andra kandidater, och starka svar framförallt kring hans erfarenhet som affärsman och varför han bytte åsikt i abortfrågan. Jag tror att de två svaren träffade väljarna känslomässigt, och att de i övrigt återigen kände att detta är en mycket stabil kandidat som kan vinna över Obama, och skulle bli en duglig president.
Alltså inget som gör att välarna som en man reser sig upp och tågar till vallokalerna och röstar på Romney, vilket under hela kampanjen varit hans problem. Samtidigt är den makliga kampanjen, med få misstag, hans styrka som gör att han kommer vinna. Romneys trend just nu är svagt positiv. Hans insats kommer inte ändra det.

Ron Paul
En debatt i mängden. Han hamnade i ordväxlingar med de andra kandidaterna om utrikespolitik och Iran vilket påminde väljarna om att de flesta av dem definitivt inte vill ha honom i Vita huset. Trots upprepade försök från utfrågarna vägrade han säga ett enda aggressivt ord om Iran. Många väljare, även republikaner, är krigströtta, men de vill inte ha en president som passivt ser på när Iran skaffar sig kärnvapen, och agerar lika passivt när de har vapnen. Men hans egna fans älskar det.
Paul är, tack vare en stark organisation (de hängivna fansen), i läge att göra bra ifrån sig i Iowa, men han kommer aldrig kunna samla en majoritet republikaner bakom sig.

Michele Bachmann
Återigen en stark insats. Hon gav sig på Newt Gingrich och Ron Paul och gjorde det tämligen effektivt. De svarade med att hon hade fel i sina fakta, vilket till slut fick henne att ilskna till. "Jag är en seriös kandidat", sa hon, vilket inte är något du vill behöva påpeka. Men det var nog hennes enda misstag i debatten.
Hon har en svagt positiv trend, och om Gingrich sjunker ytterligare kan hon säkert ta en del av hans nuvarande väljare. Den trenden ändrades inte av hennes insats.

Rick Perry
Återigen en bra insats. Men, han gör det utifrån en position som en marginell kandidat. Om jag försöker beskriva det i termer av storlek, så är han en liten kandidat. Inte en stor kandidat, med verklig chans att vinna (som när han lanserade sin kampanj) Han jämförde sig med Tim Tebow (en quarterback som är väldigt omtalad just nu i USA) och det kommer säkert upprepas en hel del i rapporteringen efter debatten, men det är inget som gör att väljarna strömmar till.
Perrys trend är han har stoppat blodflödet och nu har en svagt positiv trend. Den trenden ändras inte av hans insats.

Rick Santorum
Framstår återigen som kunnig inom en mängd områden, både inrikes och utrikes. Men han gjorde inget som gav något starkare intryck. Inget som gör att rapporteringen efter debatten kommer att handla om honom. Hans trend är att just ingen bryr sig om honom, och inget i debatten ändrade den trenden.

Jon Huntsman
En tämligen dålig insats. Inga misstag, men samtidigt var hans svar ärligt talat rätt tråkiga. Okej, väldigt tråkiga. De flesta kommer nog knappt ihåg att han var med i debatten överhuvudtaget. Han har en svagt positiv trend i New Hampshire, men det har nog helt enkelt med att göra att han nära nog bor där och har kört mycket teve-reklam ett bra tag. Nationellt är han stendöd, och inget i hans debattinsats ändrade på det.

Debatten kan ni se på Fox News hemsida.

Newt pyser, kan han vända i natt?

2011-12-15T19:51:00.003+01:00

Stödet för Newt Gingrich pyser långsamt ur ballongen. Därför står mycket på spel för honom i nattens debatt. Det är den sista debatten innan Iowa (som han sannolikt måste vinna om han ska ha någon chans), den sänds i Fox News (fullt med republikanska tittare) och den kommer troligen vara den med hittills störst publik (över sju miljoner).

I Gallups dagliga undersökning är Gingrich nu nere i 29%. Han var för bara några dagar sedan uppe i 37%. Mitt Romney har samtidigt knaprat in något, han finns på 24% nu. Dessutom presenterade Rasmussen en undersökning för Iowa där Romney är i ledningen med 23% mot Gingrichs 20%.

Det är inte konstigt. Gingrich har mycket baggage och de andra kandidaterna, främst Romney, har pucklat på rejält senaste tiden. Rimligen kommer de fortsätta i kvällens debatt.

Om Gingrich-ballongen snabbt skulle pysa ur de kommande dagarna kan vi mycket väl se ytterligare en ny kandidat (eller nygammal) poppa upp. Ni vet vem jag har pekat på - Rick Santorum.

Debatten verkar gå att se live på FoxNews.com. I morgon kan ni läsa mitt omdöme här på bloggen. Och dessutom kan ni höra mig kommentera i SR:s Alltid Nyheter runt kl 08.30 i morgon.

Debatten som inte var en debatt

2011-12-12T23:46:00.000+01:00

Jon Huntsman och Newt Gingrich har precis avslutat deras Lincoln-Douglas-debatt. Ni som tror att amerikansk politik bara är yta bör kolla när de två kandidaterna går på djupet i utrikespolitiken. Det trista var bara att det inte alls var någon debatt.

Lincoln-Douglas-debatterna är legendariska i amerikansk politisk historia. Det var sju debatter mellan den republikanske utmanaren i senatsvalet i Illinois, Abraham Lincoln, och den sittande demokratiske senatorn Stephen Douglas. Huvudtemat var slaveriet, och de två hade olika åsikter. Vilket ju är en bra sak om man ska ha en debatt (mer om det senare). Lincoln förlorade valet, men de transkriberade debatterna trycktes i en populär bok, som bidrog till att han senare vann den republikanska presidentnomineringen.

Debatten mellan Huntsman och Gingrich saknade motsättningar. Vid ett tillfälle påpekade Huntsman försiktigt att han trodde att Gingrich hade en annan åsikt om Libyen, men det var väl allt. I stället fick vi se en uppvisning i deras kunskaper om utrikespolitik. Och den verkar, i båda fallen, vara både bred och djup.

Det som ändå tonade fram när jag lyssnade på de två var att Gingrich nästan hela tiden hade kommentatorns roll. Många gånger tänkte jag att han beskrev saker och ting på ett mycket tankeväckande sätt, och jag väntade på vad hans lösning var. Till exempel så beskrev han israelisk premiärminister skulle ringa och ställa USA:s president inför ett val hur Irans kärnvapenprogram skulle hanteras. En mycket konkret fråga om vapeninsats eller inte och vilka sorts vapen (kärnvapen eller inte). Vad skulle president Gingrich svara? Det fick vi inte veta ett dyft om.

Huntsman var inte så särskilt mycket tydligare i vad han skulle göra, men ändå bättre än Gingrich. Han talade om att det var dags för trupperna att komma hem från Afghanistan och vad han tyckte USA:s uppgift var de kommande tio åren (stärka sig på hemmaplan och hantera Iran, typ). Han kändes mer som än en ledare.

Newt Romney under attack

2011-12-11T14:22:00.001+01:00

Bara sex deltagare på scenen. Herman Cain har hoppat av och Jon Huntsman har för dåligt opinionsstöd i Iowa, där debatten hölls, för att kvala in. Det gav oss längre tid för debatter mellan kandidaterna och summasumarum en riktigt bra debatt.

Sammanfattat var det alla mot Newt Gingrich och Mitt Romney, eller Newt Romney som Michele Bachmann döpte paret till. Men det var inte fula attacker, utan överlag schyssta angrepp som grundade sig i olika åsikter. Överdrivna visst, men fair game.

Här är mina omdömen:

Newt Gingrich
Han har skjutit i höjden i opinionen och testades nu på allvar för första gången i en debatt. Han klarade det galant. I mina ögon utan tvekan hans bästa insats hittills. Han tjafsade lite med programledarna och nämnde 80-talet ett par gånger, men det var betydligt mindre av den varan än för några debatter sedan. Den strida strömmen av inkommande missiler från de andra sköt han lätt ner. Han höll sig även - med ett undantag - från egna attacker på de andra, som han lovat. Undantaget var när han påpekade att Mitt Romney också skulle ha varit en karriärpolitiker, om han inte förlorat mot Ted Kennedy 1994.
Även om han klarade attackerna utan problem så blir det ändå tydligt vilket bagage han har. Ett stöd för ett tvång i sjukförsäkringen har han stött i tjugo år, han har samarbetat med Nancy Pelosi om global uppvärmning, och så vidare. Det krävs framträdanden som detta för att inte bli skadad av det.

Mitt Romney
Utrymmet för misstag minskar ju närmare vi kommer valdagen i Iowa, och den är bara drygt tre veckor borta nu. Romney har varit nästan felfri genom debatterna. Men i nattens debatt snubblade han till. I en ordväxling med Rick Perry om vad han skrivit i sin bok om sjukförsäkring, där Romney påstod att Perry hade fel så sträckte han plötsligt ut handen och undrade om Perry ville slå vad. Och inte om vilken liten struntsumma som helst, utan om 10 000 dollar. Perry avböjde och det blev ingen stor sak i debatten, men efteråt har media gjort en stor sak av det.
Det är inte så att republikanska väljare stör sig nämnvärt över om någon är rik, men de inser att Obama och demokraterna kommer använda det mot honom (och redan gör faktiskt) om han vinner nomineringen. Det gör också att alla de som inte såg debatten bara får veta att Romney gjorde ett misstag, trots en i övrigt bra insats.
För det var det. Han hanterade attacker från de övriga och gav sig hyfsat effektivt på Newt Gingrich och gjorde återigen ett stabilt intryck. Men misstaget överskuggar det.

Michele Bachmann
Hon var riktigt på hugget och hennes 'Newt Romney' som hon upprepade ett flertal gånger samtidigt som hon pekade på deras icke-konservativa åsikter var väldigt effektivt. Hon tog stor plats, visade på starka band till Israel, fick berätta om uppväxten i Iowa och smörade snyggt för Herman Cains fans.
Förutom hennes första presidentdebatt så var detta hennes främsta framträdande.

Ron Paul
Han radade inte upp saker som mainstream-republikerna ogillar, utan höll sig mer till de saker de faktiskt gillar. Det blev tydligt att i tävlingen vem som varit den mest konsekventa konservativa politikerna genom åren så är han klar vinnare. Ett av hans bättre framträdanden. Se upp för honom i Iowa. Han har en rejält stark gräsrotsarmé på plats och är bra organiserad.

Rick Perry
Även han gjorde mycket bra ifrån sig. Inga misstag alls. Kraftfulla svar. Han framstod som väl insatt i det han pratade om och klarade sig bra i ordväxlingarna med Romney.

Rick Santorum
Osynlig långa stunder i debatten. När han säger något så framstår han alltid som väl påläst och han har i grunden ett bra case (vunnit val på en konservativ agenda i det demokratiska Pennsylvania och uppnåt verkliga resultat i kongressen). Men han måste ta mycket mer plats, man glömmer långa stunder att han ens står där på scenen.

Här är hela debatten i ett och samma klipp:

DN, SvD, Expressen, Aftonbladet.

Boktips: The Battle Begins

2011-12-10T16:40:00.001+01:00

Tipsade för några dagar sedan om Politicos e-bok The Right Fights Back. Nu har jag även läst RealClearPolitics Election 2012: The Battle Begins, av Tom Bevan och Carl Cannon. Det är den sorts böcker vi brukar kunna läsa efter att kampanjerna är slut, men nu, tack vare e-böckerna, kan vi läsa dem medan kampanjerna är i full sving.

The Battle Begins är länge än The Right Fights Back och beskriver tiden efter förra presidentvalet fram till i dag. Hur Tea Party-rörelsen föddes och alla de republikanska kandidater som nu gör upp, och de som valde att inte ställa upp. Det senare är riktigt intressant. En inblick i processerna som slutade med att kandidaterna, trots ofta goda förutsättningar, inte gav sig in i leken. RCP-boken handlar mer om Barack Obama än Politicos. Den är mer övergripande, när Politicos bok har fokus på de republikanska kandidaterna.

Politicos bok känns mer skvallrig än RCP:s. Den senare känns seriösare, vilket nödvändigtvis inte betyder att den är bättre att läsa. De två kompletterar varandra bra, även om en de såklart tar upp många samma saker.

Det här ett inslag jag verkligen jag kommer uppskatta i årets presidentval.

Attackfilmen mot Gingrich

2011-12-10T10:17:00.001+01:00

Som jag skrev igår har pro-Romney PAC:en Restore Our Future (som lagmässigt inte får koordinera med Romneys kampanj, men drivs av tidigare medarbetare till honom) gjort en film som attackerar Gingrich. Den läckte ut på nätet, men togs bort. Nu finns den uppe igen.

Ditt och datt

2011-12-09T08:25:00.001+01:00

En pro-Romney Super PAC (som kan ta in obegränsade summor pengar från en och samma givare) har köpt reklamtid i Iowa-teve för 3,1 miljoner dollar. Första filmen attackerar president Obama och lyfter fram Romney som kontrast. De tycks också förbereda en attack på Newt Gingrich. En reklamfilm med sådant innehåll läckte ut på YouTube med drogs snabbt tillbaka.

Under dagen attackerade två av Romneys supporters, tidigare senatorn Jim Talent och tidigare New Hampshire-guvernören John Sununu, Newt Gingrich. Deras budskap var att Gingrich gärna säga att han är konservativ, med att hans record säger något annat.

Rick Perry attackerar i en reklamfilm både Romney och Gingrich, medan han i en annan säger något i stil med att det är bögarnas fel.

Lustigt nog är hans jacka likadan som en av de homosexuella karaktärerna i filmen Brokeback Mountain bär.

Filmen är såklart ett försök att nå de socialkonservativa väljarna i Iowa. Att den är kontroversiell i meningen att den skapar debatt är naturligtvis meningen. Han ger sig också ut på en två veckor lång bussturné i delstaten.

Kanske kan det börja röra på sig litegrann för Rick Santorum i Iowa. Han har besökt alla 99 counties men ligger fortfarande väldigt dåligt till i opinionsundersökningarna. Nu kommer han, ryktas det, få stöd av Iowas Secretary of State, Matt Schultz. 2008 gav hans sitt stöd till Mitt Romney.

Ett av nästa års mest intressanta senatsval är det i Virginia. Tidigare senatorn George Allen (R) försöker sig på en comeback och ställs mot demokraternas tidigare ordförande Tim Kaine (D). Båda är de föredetta guvernörer i delstaten. Nu har de debatterat för första gången och Poltico beskriver debatten.

Utmanaren Elisabeth Warren (D) leder över sittande senatorn Scott Brown (R) i Massachusetts senatsrace med 49-42%.

Obama-kampanjens budskap mot Gingrich

2011-12-06T09:53:00.001+01:00

Barack Obamas kampanj och Vita husets presstalespersoner har nästan exklusivt fokuserat på Mitt Romney. Honom jobbar de hårt för att utmåla som en flip-floppare. I och med Newt Gingrichs uppgång i opinionen har de börjat skjuta mot två mål.

I går sa Obamas strateg David Axelrod på Piers Morgan Tonight att Newt Gingrich var The Godfather of Gridlock:

"He was the one who really created an environment in which people started treating each other as enemies and not as opponents here in Washington."

Axelrod fortsätter med att räkna upp exempel.

För Gingrich är det just nu inget problem att bli attackerad av Obama-kampanjen. Han får en möjlighet att slå tillbaka och visa republikanska väljare att det nu är han som är fiendens motståndare. Dessutom är det inget negativt för honom att väljarna påminns att han vågade slåss hårt mot demokraterna och Bill Clinton.

På sikt, när mittenväljarna, ska säga sitt - om Gingrich vinner nomineringen - kan det däremot bli ett problem. Väljarna är innerligt trötta på det ständiga bråket i huvudstaden.

That's how Ron Paul rolls

2011-12-06T09:47:00.001+01:00

Kampanjerna har varit ganska sena igång med reklam i teve, men nu börjar det bli mer och mer i Iowa och New Hampshire.

Ron Paul har funnits i rutan länge och nu tar han i för att nå genom bruset i senaste reklamfilmen:

ABBA fans for Gingrich

2011-12-05T14:53:00.001+01:00

John McCain är ett stort ABBA-fan. Därför startade jag, som svensk, "ABBA fans for McCain" när jag jobbade åt hans kampanj. Resultatet blev en Facebook-grupp med nio medlemmar och en t-shirt. Den hade jag på mig på när jag och några kampanjarbetare fick träffa honom i Reno. Framförallt hans fru, Cindy, gillade den.

Nu visar det sig att även Newt Gingrich är ett stort ABBA-fan.

Tyvärr (för Newt) ingår jag inte hans skara av fans, men jag måste medge att ABBA-sympatierna är ett mycket positivt drag hos honom. Kanske kan nu den internationellt kända ABBA fans for McCain leva vidare under Newt Gingrichs flagg?

Gingrichs första teve-reklam

2011-12-05T14:35:00.001+01:00

Newt Gingrich, som tagit ledningen i Iowa, gör nu sitt första köp av teve-reklam i delstaten.

En kvarts miljon dollar spenderar han på denna reklamfilm (som jag tycker förmedlar en liknande känsla som Ronald Reagans 1984-film Morning in America):

Årets bästa nyhet för Obama

2011-12-04T11:46:00.001+01:00

Nyheten att arbetslösheten i USA sjönk från 9 till 8,6% är årets bästa nyhet för president Barack Obama.

Den taskiga ekonomiska utvecklingen är utan tvekan det största hotet mot Obamas möjlighet att bli omvald. Under större delen av 2011 har arbetslösheten bitit sig fast på eller över 9%. Då är det svårt att hävda att hans ekonomiska politik har haft en positiv effekt.

Som ni ser på diagrammet har det faktiskt varit värre tidigare, men nedgången bröts i början av året och har sedan dess legat någorlunda still. Vita husets egna prognoser har visat att den skulle ligga kvar där fram till valet. Därför är det nog en överraskning för alla att den sjönk så kraftigt i november.

Republikanerna hävdar - möjligen med rätta - att anledningen till den stora nedgången är att över 300 000 personer lämnat arbetsmarknaden och inte längre är arbetslösa, rent statistiskt. Det må, som sagt, vara sant men spelar inte så där värst stor roll för opinionen. Om arbetslösheten tickar ner några tiondelar till och kommer under 8% till valet så ökar Obamas chanser att bli omvald avsevärt. Han kan då hävda att det har vänt.

Cain ger upp - mer flyt för Gingrich

2011-12-04T10:31:00.001+01:00

Herman Cain har till slut kastat in handduken.

Jag har tappat räkningen, men jag tror den var den femte kvinnan som fällde honom. Hon som menade att de hade haft ett tretton år långt sexuellt förhållande. Cain förnekade, som vanligt. Det fortsatte han att göra samtidigt som han ställde in resten av kampanjen, men menade att priset för hans familj var alltför högt.

Jag kommer sakna Cain i debatterna. Inte för hans politiska budskap egentligen, utan för hans karisma och underbart roliga retorik. Nu får vi stå ut med att höra allt mer av Newt Gingrich istället...

Den uppenbara vinnaren från Cains avhopp är just Gingrich. Hans uppgång har sammanfallit med Cains nedgång. Den effekten lär förstärkas nu. Des Moines Register presenterade sin senaste opinionsundersökning för Iowa i går. Gingrich går från 7% i oktober till 25% nu. Cain från 23% till 8%. När Register tog bort Cain som kandidat fördelade sig hans 8% till fyra kandidater: 3% till Gingrich och 1% vardera till Mitt Romney, Rick Perry, Ron Paul och Michele Bachmann.

Boktips: The Right Fights Back

2011-12-02T11:08:00.001+01:00

Tidigare har vi kunnat läsa böckerna om presidentkampanjerna efter valet är klart i november. Den här valcykeln kommer vi - tack vare e-böckerna - kunna läsa dem redan under pågående kampanj.

The Right Fights Back är webbsidan Politicos första e-bok om pågående kampanj. Även RealClearPolitics har ett liknande projekt och är sedan ett par veckor ute med boken Election 2012: The Battle Begins (som jag ännu inte hunnit läsa).

The Right Fights Back fokuserar, som titel antyder, på de republikanska kandidaterna. Vi får läsa vad Newt Gingrich säger om tiden efter att hans kampanj imploderade i juni ("de värsta två månaderna i mitt liv"), om hur media gräver i ryktena om att Rick Perry är homosexuell och Mitt Romneys utveckling som kandidat från 2007-2008 till i dag. Och mycket mer. President Obama finns naturligtvis också med, men mest i relation till republikanerna.

För oss som älskar att läsa böckerna inifrån kampanjerna så är denna utveckling med snabba e-böcker en gudagåva. Naturligtvis får vi inte reda på lika mycket som i de böcker som kommer ut efter valet, eftersom kampanjerna inte vill avslöja för mycket när de är mitt uppe i det hela, men de bidrar med mer information än vi annars skulle ha. I alla fall utifrån hur Politicos bok är upplagd.

Boken är inte så lång, skulle tippa på 100 sidor (svårt att säga på en iPad) så ni klarar av den på ett par timmar. Ett kul inslag i årets valrörelse som jag verkligen kan rekommendera!

Återkommer så fort som möjligt med synpunkter på RealClearPolitics bok.

Är Gingrich Romneys svåraste utmanare hittills?

2011-12-01T11:44:00.001+01:00

Först var det Donald Trump som de republikanska väljarna kastade sig om halsen på. Han valde att inte ställa upp. Sedan har de avverkat Michele Bachmann, Rick Perry och Herman Cain i snabb takt. Förhoppningar också ställts till Mitch Daniels, Haley Barbour och Chris Christie, som alla tre valt att inte ställa upp. Nu är det Newt Gingrichs tur. Frågan är om han kommer klara sig bättre?

Vi kan till att börja med notera två saker om Newt Gingrich: 1) Han har redan haft sin kris, och 2) det finns inte så många andra kvar att välja på.

Gingrichs kampanj imploderade i början av juni då en stor del av hans kampanjpersonal sa upp sig. Bakom honom då låg en månad med negativa rubriker i media utifrån hans kritik av Paul Ryans Medicare-förslag, skulder till ett juvelerar-företag och bråk om en semesterresa med frun.

Dessutom har hans skandalfyllda förflutna allmänt känt. Han har exempelvis varit otrogen och är nu inne på sin tredje fru och han har prickats av representanthuset under tiden som talman. När anklagelser om otrohet kommer mot Herman Cain blir det stora nyheter eftersom det är nytt, Gingrichs förflutna känner folk redan till.

Eftersom de flesta kandidater redan har gått upp som en sol och ner som en pannkaka så finns det egentligen bara Gingrich, Jon Huntsman och Rick Santorum att välja på. Huntsman står så långt till vänster, så många ser nog Romney som ett bättre alternativ. Men Santorum är, som jag påpekat tidigare, en bubblare.

Det som i dagsläget också talar för att Newt Gingrich kan rida framgångsvågen längre än de innan honom är tajmingen. Hans uppgång kommer bara en dryg månad innan röstningen börjar i Iowa den 3 januari. En framgång där så får hans momentum ytterligare skjuts.

Hans uppgång sammanfaller också med begynnande problem för Mitt Romney. Fram till nu har han seglat så gott som oskadd. Nu har demokraterna börjat angripa honom i uttalanden, teve- och YouTube-reklam för att vara en flip-flopper. Ett tema som upprepas allt oftare även av hans republikanska motståndare. Samtidigt som Cain började tappa stöd under andra halvan av oktober (och Gingrich började öka) så har även Romney tappat. 23 oktober låg Cain på 26% i genomsnitt, Romney på 25,5% och Gingrich på 9%. I dag är Cain nere på 15,5%, Romney 21% och Gingrich uppe på 24%. Gingrich ligger alltså under Cains toppnivå, och ändå har Romney tappat. Det är alltså inte bara Cains väljare som Gingrich tagit, några verkar ha gått från Romney till Gingrich.

Till Gingrichs fördelar kan vi lägga stödet från New Hampshire-tidningen Union Leader. Det var visserligen ingen nyhet att de inte gillar Mitt Romney, men kom i precis rätt läge för skjutsa på Gingrichs uppgång. Dessutom blev inte Romneys intervju med Fox News lyckad. Han blev irriterad ett par gånger när han pressades om sitt eventuella flip-floppande, och har fått mycket kritik för den från konservativt håll. Romney har till stor del undvikit den typen av längre intervjuer, varför det blev en större grej när den nu genomfördes.

Så en hel del går Newt Gingrichs väg just nu. Jag har trots det svårt att se hur han skulle kunna vinna nomineringen.

Även om hans förflutna är välkänt, så är det inte oproblematiskt. Det kommer dras upp i ljuset igen och väljarna kommer att påminnas. Men framförallt tror jag väljarna kommer landa i att de ändå ser att Mitt Romney har större chans att slå Barack Obama. Ekonomi och jobb är de tunga frågorna. Visserligen är Gingrich känd som en person med många idéer och stor förståelse för policy, men han har spenderat hela sitt liv inom politiken. Romney huvuddelen utanför den och just inom näringslivet. Överhuvudtaget har Romney drivit en stabilare kampanj utan häftiga kast åt något håll.

Det kanske argumentet mot en Gingrich-seger är primärvalsprocessen. Romney har lugnt och metodiskt kunnat bygga upp sin organisation. Han har hela tiden haft gott om pengar och har garanterat mer pengar än Gingrich att spendera nu när Iowa, New Hampshire och de andra valen närmar sig.

Gingrichs kampanj har gått på sparlåga ända sedan sommaren, även om det nu rullar in pengar så har han mycket att ta igen. Ännu så länge har inte heller Romneys Super-PAC, som opererar utan några restriktioner i hur stora summor de kan ta in, dragit igång. Den kan han använda till att attackera Gingrich.

En Gingrich-seger är inte utesluten, men den är inte särskilt trolig.

Huntsmans genombrott?

2011-11-23T09:38:00.001+01:00

I natt var det återigen republikansk presidentkandidatsdebatt och återigen var temat utrikes- och säkerhetspolitik. Efter en extremt lång inledning på sändningen, med nationalsång och allt, blev det en av höstens bättre debatter. Kanske såg vi också Jon Huntsmans genombrott, eller i alla fall en höjd profil för honom.

Newt Gingrich

Vi börjar med den nya front runnern. Han var, om möjligt, ännu självsäkrare än vanligt. Naturligtvis klagade han på frågorna och debattformatet, men bara en gång. Någon gång berömde han till och med frågan! Hans problem kom i slutet av debatten då han försvarade en mjukare linje gällande illegala invandrare. Han menade att folk som bott här i tjugofem år och var rotade i samhället inte kunde kastas ut, bara för att de en gång i tiden invandrat illegalt. Utan tvekan klarade han ordväxlingen med Mitt Romney och hela frågan betydligt bättre än Rick Perry, men den här frågan lär garanterat höra till efterspelet - exempelvis vilket tidsgräns han tycker man ska sätta, är tjugo år också för länge, femton? - och Gingrichs hållning är inget som gillas av någon majoritet republikanska väljare.

Jon Huntsman

I den första halvan av debatten var hans ganska synlig och framförallt tydlig. Dessutom med åsikter som skiljde sig från alla från scenen, Ron Paul undantaget. Han menade att det var rätt att ta hem trupperna från Irak och att man tämligen snabbt - oklart exakt hur snabbt - borde ta hem dem från Afghanistan också. För fyra år sedan hade en sådan åsikt snabbt straffat ut dig, men numera är även republikanska väljare rejält krigströtta.

Huntsman visade att han verkligen kan frågorna och han lyckades berätta ett antal gånger att han varit ambassadör i flera länder, däribland Kina.

I andra halvan av debatten försvann han nästan helt. Hade han varit med även där skulle debatten definitivt blivit en genombrott för honom. Nu har den potentialen att bli det, men troligen inte lika starkt.

Mitt Romney

Inte så mycket nytt att säga. Återigen kryssade han genom debatten oskadd. Visade vid flera gånger upp stora faktakunskaper om allt mellan himmel och gjord, samtidigt som han har tydliga åsikter om vad som bör göras och inte göras. Stabilt och bra.

Herman Cain

Även om han undvek klavertramp så blir det uppenbart i hans svar hur lite han kan. Ofta säger han att han måste veta mer om situationen innan han kan uttala sig. Efter ett tag tänker man att det vore bra om han hade koll på någon av dessa frågor innan han blev president och inte bara behövde förlita sig på rådgivare efter han blivit det.

Ron Paul

Jag tyckte ju ett tag i början av kampanjen att han en aning försökte slipa av hörnen på svaren så de inte skulle vara lika vassa och stöta bort lika många människor. Det har han helt lagt av med. Hörnen är sylvassa och under en debattkväll har han säkert tio olika svar som vart och ett av dem skulle göra honom omöjlig som vinnare av nomineringen.

Rick Santorum

Återigen stabil insats, men inget som lyfte taket i arenan. Kunnig, välformulerad och seriös, men inget genombrott på något sätt. Råkade kalla Afrika för ett land, vilket säkert kommer jaga honom lite.

Rick Perry

Inga klavertramp, vilket får anses som en seger för honom. Stabil insats, men han känns aningen osäker, även om han försöker låta som motsatsen. Varje gång han pausar, om det så bara är en sekund, blir man rädd att han glömt bort vad han ska säga. Såg på Twitter-flödet under debatten att flera kände samma sak. Inte en känsla man vill utstråla va?

Michele Bachmann

Hon är faktiskt bättre i utrikes- och säkerhetsfrågor än inrikesfrågor. Hyfsat seriösa och balanserade svar, där hon vågar står en mildare linje än exempelvis Rick Perry. Insatsen var inte av det slag som vänder hennes kräftgång i opinionen, men det gjorde verkligen inget sämre.

Första klippet från debatten (där Mitt Romney säger att Mitt är hans riktigt namn, och flera på Twitter påpekade omedelbart att hans riktiga namn är Willard).

Kissinger som Cains utrikesminister?

2011-11-16T10:05:00.001+01:00

Milwaukee Journal Sentinel har släppt fler guldkorn från intervjun med Herman Cain (där vi tidigare sett hans problem att kommentera president Obamas göranden i Libyen).

I detta klipp säger Cain att han frågat Henry Kissinger om han ville bli hans utrikesminister, men att Kissinger tackade nej.

Kampanjen säger att Cain bara skämtade. Kolla på klippet och döm själva.

Att Cain nu ber C-span att inte filma hans möte med Manchester Unions ledarredaktion kan man ha viss förståelse för.

Libyen? Vilket land är det nu igen?

2011-11-15T10:24:00.001+01:00

Herman Cains uppgång i opinionen är bruten och nedgången inledd. I CNN:s senaste mätning tappar han från 25 till 14%, i PPP från 30 till 25%, i CBS från 25 till 18%.

Det är anklagelserna som sexuella trakasserier mot flera kvinnor som inlett fallet. En intervju med ledarredaktionen på Journal Sentinel kommer accelerera fallet.

Utrikespolitiken är Herman Cains största svaghet. Hans erfarenhet av frågorna är noll. Cain är affärsman och har inte varit politiker tidigare i sitt liv. På många sätt en tillgång i dagens politiska klimat, där jobb och ekonomi dominerar väljarnas agenda, och väljarna dessutom är urtrötta på politiker. Men en amerikansk president ska också vara commander-in-chief. Det är en grundförutsättning.

I intervjun med Journal Sentinel får han frågan om han gillar eller ogillar president Obamas hantering av Libyen-krisen.

“O.K., Libya. President Obama supported the uprising, correct? President Obama called for the removal of Qaddafi — just want to make sure we’re talking about the same thing before I say ‘Yes, I agree,’ or ‘No, I didn’t agree.’"

Ledarredaktionen bekräftar att Cains frågor och han säger att han inte tycker att presidentens approach var den rätta, "for the following reasons”. Han pausar. “Nope, that’s a different one. I’ve got to go back and see.”

Efter det babblar han i fyra-fem minuter om att president Obama borde ha tagit reda på mer om oppositionen, alltså de som störtade Khaddafi, vilket han tror att Obama inte gjorde.

Cains kampanj försvarade honom genom att säga att han bara sovit fyra timmar.

Här har ni hela spektaklet:

Ditt och datt

2011-11-14T14:35:00.001+01:00

Den 23 november är deadline för den så kallade "super-kommittén", som tillsattes under sommaren i samband med uppgörelsen om att höja lånetaket. Kommittén innehåller sex demokrater och sex republikaner, vars uppdrag är att komma överens om besparingar på minst 1,2 biljarder dollar under de kommande tio åren. Hittills tyder inte mycket på att de kommer bli överens om ett förslag.

Senator Mark Warner, som gärna hade varit medlem av super-kommittén, har föreslagit en plan B, om kommittén inte kommer överens. Antingen röstar kongressen för planen från "Gang of Six", där Warner ingick, eller den av president Obama Bowles-Simpson-planen. Båda innebär besparingar på över fyra biljarder dollar.

Gloria Cain, Hermans fru, har inte synts till i makens kampanj sedan maj. Men nu talade hon ut och försvarade honom mot anklagelserna om sexuella trakasserier: "He totally respects women", sa hon bland annat.

Apropå ovanstående. I en intervju med GQ ber de Herman Cain att likna sina motståndare vid glassorter. Mitt Romney är "plain vanilla", Rick Perry "rocky road". Michele Bachmann kallar han "tutti frutti".

Chelsea Clinton, dotter till Bill och Hillary, kommer börja jobba på NBC News.

Crossroads GPS, med Karl Rove som en av grundarna, går upp med teve-reklam i fem delstater. Bland annat denna mot Elisabeth Warren i Massachussetts:

Det som många trodde skulle bli Barack Obamas största svaghet som president var utrikes- och säkerhetspolitiken. Den kan istället bli hans främsta tillgången i nästa års val. Bara 30% har förtroende för hans ekonomiska politik, medan 63% stödjer hans anti-terrorist-policies, 52% gillar hans hanteringar av Irak-kriget och 48% av Afghanistan. 49% ger honom godkänt för utrikespolitiken som helhet, mot 44% som inte gillar den.

Stillsam Commander-in-Chief-debatt

2011-11-13T19:31:00.001+01:00

Republikanerna har debatterat igen. Denna gång i South Carolina om utrikespolitik. Det var en tämligen händelsefattig debatt, men här kommer hur som helst mina omdömen:

Rick Perry
Kanske hans starkaste debattframträdande hittills. Inga misstag, skämtade ett par gånger rätt roligt om misstaget i förra debatten, stark och övertygande i retoriken och lyckades dessutom lansera en ny idé som fick en del uppmärksamhet i och efter debatten. Han sa att alla länder som skulle få bistånd från USA skulle börja på noll. Sedan var det deras uppgift att motivera varför de skulle ha pengar.

Perry har i huvudsak använt humor för att krishantera efter megablundern i förra debatten. Kampanjen körde reklam på nätet med budskapet: "What goverment department would you like to forget?" I Letterman presenterade Perry kvällens top tio-lista med ursäkter varför han glömde det tredje departementet. Det har funkat bra. Hade detta varit hans första misstag i en debatt hade han nästan gått stärkt ur situtionen. Men det var det ju som bekant inte och skadan är likväl stor.

Newt Gingrich
Den person som troligen ersätter Herman Cain som delad etta tillsammans med Mitt Romney är Newt Gingrich. Han klarade utrikesdebatten väl, men hade inga riktigt starka tillfällen. Det märks som vanligt att han har rätt bra koll på vad han snackar om och han lät bli att attackera programledarna och media. Dessutom lät han mer som en presidentkandidat än en teve-kommentator.

Mitt Romney
Återige oskadd efter en debatt. Vid flera tillfällen - som när han pratade om Pakistan - visade han på kunskap om frågorna och han låter alltid trovärdig. Ingen gav sig på honom - Gingrich tackade till och med nej till en direkt möjlighet som programledarna gav honom - och han är ytterligare ett steg närmare nomineringen.

Jon Huntsman
Som tre gånger ambassadör - senast i Kina - är detta Huntsmans hemmaplan. Men det var inget han lyckades utnyttja. Eftersom han knappt når en procent i mätningarna fick han väldigt få frågor, och han själv gjorde inget för att försöka injicera sig i debatten. Säkerligen förstod publiken att han är kunnig, och han lyckades nämna erfarenheterna som ambassadör, men han kändes inte på något sätt outstandig jämfört med de andra.

Herman Cain
Utrikespolitik är Cains svagaste område. I flera intervjuer har han visat på kunskapsbrister, som att han inte visste vad "right of return" var för något i Israel-Palestina-konflikten. Osäkerheten märktes i debatten genom att den normalt så slagfärdige kandidaten nu pratade lugnt och försiktigt. Men han klarade sig utan misstag, och det är en seger för Cain.

Debatten slog också något sorts rekord - 999 nämndes inte en enda gång.

Michele Bachmann
Hon sitter i kongressens underrättelseutskott och det märks att hon kan en del. Framförallt när hon pratade om Pakistan och USA:s relation till landet. Lite slagord och kampanjretorik förekom, men utrikespolitiken är inte det området som får henne att framstå som oseriös.

Rick Santorum
Kändes återigen nästan osynlig. Han visade på erfarenhet när ämnet var Iran, men i övrigt gjorde han en blek figur.

Ron Paul
Han skiljde som vanligt ut sig, men när det kommer till utrikesfrågor mer än kanske någonstans annars. Han vill dra hem alla amerikanska trupper som finns stationerade utomlands (tror jag), vill stänga Guantanmo, motståndare till waterboarding och andra hårdföra förhörstekniker (här fick han uppbackning av Huntsman).

Trots de udda åsikterna var han rätt anonym i debatten. Inte mycket fokus hamnade på honom.

Första delen av debatten:

Oops

2011-11-10T10:37:00.000+01:00

Det minnesvärda från den republikanska debatten i Michigan är ordet "oops". Mycket möjligt är det ordet som sammanfattar Rick Perrys presidentkampanj. Det var nämligen han som yttrade det efter att han misslyckats med att komma på det tredje departement han skulle lägga ner om han blev president.

Kolla klippet:

Ser man inte i hans ansikte på slutet att han inser att kampanjen nog i praktiken är över?

Här mina omdömen om debattörerna:

Rick Perry
Nu när anklagelserna om sexuella trakasserier haglar mot Herman Cain så finns - eller fanns - det en chans för Perry att åter ta sig in i racet. Efter det extremt pinsamma ögonblicket i debatten där han glömmer bort det tredje departementet han vill lägga ner - Department of Energy kommer han senare på - så är den chansen minimal. Om det hade varit första gången han snubblat i en debatt så hade han klarat sig, alla inser att man för ögonblicket kan glömma bort saker. Men det är inte första gången. Det är ytterligare en fadäs i en lång rad av sådana.

Risken för Perry är att hans fundraising i det närmaste helt tar stopp. Förra kvartalet drog han inte mest pengar av alla. Det lever han fortfarande på. Men på senare tid kan det inte ha varit mycket. Nu tar det nog nästan helt slut.

I övrigt satte han inga avtryck i debatten.

Mitt Romney
Helt oskadad efter debatten, vilket alltid är en vinst för en front runner. I svar efter svar visar han bred kunskap och seriositet. Långsamt vinner han över de republikanska väljarna.

I denna debatt var det ingen som gav sig på honom och han fick prata om favoritämnet ekonomi. Hemmaplan och hemmavinst.

Herman Cain
Man märkte har programledarna hade funderat på hur de skulle kunna ta upp anklagelserna mot honom i denna debatt som handlade om ekonomi och jobb. De sa att en bolagstyrelse skulle kunna tveka att anställa en VD i ett företag med sådana anklagelser mot sig och undrade hur väljarna skulle göra. Publiken buade åt frågan och Cain svarade kort att alla anklagelser var falska. Romney fick sedan chansen att kommentera men passade. Därmed gick debatten vidare.

Cain klarade sig som vanligt bra. 999 kom upp ett otal gånger, och han slapp försvara den mot de andra debattörerna som i tidigare debatter.

Newt Gingrich
Han har smugit sig upp till tredje plats i opinionen efter Romney och Cain. Därför ändrar han inte ett vinnande koncept. Gingrich fortsatte i denna debatt, som tidigare, att gnälla på programledarna, deras frågor och medias inkompetens i största allmänhet. Han kastar åt publiken köttben - som att Fed-chefen borde få sparken - och håvar in applåderna.

Jag är tveksam till om det räcker i längden. Han känns mer som en kommentator än en presidentkandidat. Men samtidigt blir det uppenbart i varje debatt att han är mycket kunnig, påläst och intelligent.

Jon Huntsman
Inga misstag, men inte heller något annat. En debatt i mängden som varken gör från eller till för honom.

Rick Santorum
Jag tycker att han numera klarar sig rätt bra i debatterna. Det ger noll och intet genomslag i opinionen, men han ska inte ge upp. När Cain faller i mätningarna - vilket jag tror bara är en tidsfråga - så kan han segla upp. Just nu ligger Gingrich bättre till att bli nästa sol som går upp, men Santorum är inte uträknad.

Michele Bachmann
För henne var det också en debatt i mängden. Inga misstag, men inte heller några insatser som gör att hon hamnar i väljarnas blickfång igen.

Ron Paul
Samma som flera av de andra, en debatt i mängden som varken gör till eller från.

Nästa debatt är på CBS och går av stapeln i South Carolina, om bara tre dagar. Rick Perry måste gråta när han tänker på det.

Här hittar ni några andra historiska misstag i presidentdebatter.

Första klippet från debatten:

SvD, DN.

Jobbigt opinionsläge för Obama

2011-10-28T11:32:00.002+02:00

Det elfte kvartalet i president Obamas första mandatperiod är hans sämsta i opinionen. I genomsnitt var det 41 % som gav honom godkänt för det jobb han gör som president. Bara en president - Jimmy Carter, 31% - har haft sämre siffror i elfte kvartalet sedan Gallup började mäta efter andra världskriget.

Vid ett antal tillfällen under elfte kvartalet nådde han så lågt som 38% approval, vilket är hans lägsta siffra hittills som president.

Men allt är inte negativt för president Obamas siffror. Den senaste tiden har de tickat uppåt något. 19 oktober fick han 39%, 26 oktober var han uppe i 43%, och det verkar vara en stadig uppgång, inte bara en dags tillfälligt hopp i mätningarna.

Uppgången kan mycket väl ha och göra med Muammar Khaddafis död. Han dog den 20 oktober, samma dag mätte Obama 42% approval.

När Osama bin Laden dödades fick Obama ett uppsving i opinionen, men föll snabbt tillbaka igen. Det återstår att se om denna uppgång blir mer permanent.

Ditt och datt

2011-10-22T18:52:00.000+02:00

Det är pinsamt när personalen i ens kampanj säger upp sig. Än pinsammare är det när de gör det utan att säga till, och man får reda på det via media - och då först förnekar det. Fem av Michele Bachmanns kampanjarbetare i New Hampshire har helt enkelt bara dragit, utan att säga något till någon. En av dem gick dessutom till Rick Perrys kampanj.

Herman Cain har fått kritik för att hans 9-9-9-plan för skatterna skulle höja dem för personer som inte betalar någon federal skatt alls idag. Han ändrar den lite nu och säger att för folk som är fattiga blir det en 9-0-9-plan.

Cain har råkat i rejält trubbel. I en intervju i CNN sa han om abort att staten inte borde lägga sig i allt, speciellt inte "social decisions". Detta tolkade många, såklart, som att han tyckte att man själv ska få välja om man vill göra abort. Ett stort no-no hos republikanska väljare. Tidigare har han sagt att abort inte ska vara tillåtet. I efterhand har han försökt förklara vad han menade, och säger att han pratade om det personliga valet att bryta mot lagen (om abort skulle vara olagligt):

"But if that family made a decision to break the law, that is that family’s decision, that’s all I’m trying to say."

Så om folk bryter mot lagen är inte något staten borde lägga sig i?
Sista ordet är garanterat inte sagt i den här historien.

Marco Rubio är favorittippad till att bli republikansk vicepresidentkandidat. Den eventuella kandidaturen fick sig en törn häromdagen när media plockade upp vad en bloggare avslöjade för flera månader sedan: Att Rubios familj inte flydde från Castro, som han påstått, utan kom till USA innan Casto kom till makten.

Rudy Giuliani har meddelat att han inte ställer upp i presidentvalet 2012.

Det är inte bara i debatterna som Mitt Romney och Rick Perry pucklar på varandra. De gör det på YouTube också.

Romneys video om Perry:

Perrys video om Romney:

Romney inte längre ofelbar

2011-10-19T11:32:00.000+02:00

Mitt Romney och Herman Cain ligger ungefär lika i opinionsmätningarna. Det var också de två som fick det mest jobbigt i gårdagens debatt i Las Vegas. Första frågan berörde Cains 9-9-9-plan och den andra Romneys sjukförsäkringsreform i Massachusetts.

Det var den tjurigaste debatten hittills, med flera mer personliga angrepp än tidigare. Några av angreppen fick Romney lite ur balans för första gången efter åtta debatter.

Här är mina omdömen om debattörerna.

Mitt Romney
Precis som i förra debatten hade han svårt att hantera när de andra avbröt och pratade i munnen på honom, men det var mycket mer av det den här gången. Han framstod som lite vek och vädjade en gång till programledaren att styra upp debatten.
Dessutom uttryckte han sig väldigt klumpigt en gång när han svarade på ett angrepp från Perry om att han anlitat illegala invandrare. Romney hade sagt till bolaget som hade anställt dem att ge dem sparken: "I’m running for office, for Pete’s sake. I can’t have illegals."

I övrigt klarade han sig bra. Det var inget dåligt framträdande, men sämre än hans normala nästan perfekta insatser.

Rick Perry
Mumlandet och osäkerheten som vi sett i tidigare debatter var som bortblåst. Han var kraftull och fumlade inte alls med orden. Utan tvekan hans bästa insats hittills (vilket i och för sig inte säger så mycket).
Ett par tillfällen attackerade han Romney hårt och personligt och avbröt konstant honom när han försökte svara. Det tycktes som om publiken inte gillade det alls. Så trots Romneys misstag kan det vara så att Perry gick förlorande ur striden. Men det var ett viktigt besked till hans supporters att han faktiskt kan debattera.

Herman Cain
Han försvarade tappert 9-9-9, men jag tror att vi kan ha sett början till hans nedgång i opinionen. Försvaret från Cains sida var inte dåligt, men de andra har effektiva argument om nya skatter och Romney tvålade till honom rejält när han fick honom att nästan erkänna att de 9-procentiga federala skatterna skulle läggas på delstaternas skatter.
Efter holmgången om 9-9-9 i början fejdade Cain bort en del. Dessutom snubblade han rejält på en fråga om förhandlingar med terrorister. I ett program inför debatten hade han sagt att han möjligen skulle tänka sig att utväxla Guantanamo-fångar mot amerikaner tillfångatagna av Al Qaida. Samtidigt försökte han hävda att han inte skulle förhandla med terrorister. Det där kommer komma tillbaka och jaga honom.

Michele Bachmann
Var osedvanligt innehållslös (vilket säger en del) i flera av sina svar (förutom när hon kritiserade Cains 9-9-9) och upprepade ständigt slagord om hur president Obama misslyckats och hur hon skulle göra honom till en one term president.

Rick Santorum
En helt okej insats. Förändrar inte något troligen, men stabil rätt igenom. Bra svar på varför han skulle kunna slå president Obama, då han berättade om segrarna i Pennsylvania och fick in ett par fina jabbar på de andra.

Ron Paul
Han kör på som vanligt. Nu lyckades han försvara fångarna på Guantanamo och föreslå att allt stöd till Israel drogs tillbaka. Det är sådant som visar varför han aldrig, aldrig, aldrig kommer vinna nomineringen.

Newt Gingrich
Inte lika bra som i förra debatten och tog återigen ofta på sig rollen av kommentator. Lyckades också klämma in lite kritik av programledarna i slutet, vilket han låtit bli ett par gånger nu.

Jon Huntsman
Deltog inte i debatten. Han försöker ta poänger i New Hampshire genom att bojkotta Nevada. De två delstaterna bråkar med varandra om när deras primärval och caucus ska genomföras.

Första delen i debatten:

Total dominans för Romney

2011-10-12T14:33:00.001+02:00

"Mitt Romney is just playing a different game than the other seven. It's pro ball versus a bunch of amateurs", skrev Ezra Klein på Twitter under debatten.

Jag instämmer. Kanske inte i att de andra är amatörer, men Romney rör sig på en egen nivå just nu. Att han endorsades av Chris Christie precis innan debatten ökade favoritskapet ytterligare.

Romney förtjänar att applådera sig själv.

Inför debatten skrev jag att fokus var på tre personer: Mitt Romney, Herman Cain och Rick Perry. Inför nästa debatt är sannolikheten stor att fokus bara är på två personer, Rick Perry fortsätter nämligen att fejda bort.

Bloggen 538 har jämfört siffrorna på Intrade, för vem som kommer vinna nomineringen, före och efter debatten.

Det sammanfattar perfekt min åsikt om de långsiktiga konsekvenserna av debatten. Men här kommer lite mer utförliga omdömen om debattörerna:

Mitt Romney
Om jag börjar med det negativa så var han ett par gånger lite klumpig när motståndare eller debattledare försökte avbryta honom. "Let me finish!", sa han surt och aggressivt. Det var inte snyggt. I övrigt var han så gott som felfri.

Hans dominans blev som tydligast under delen i debatten där kandidaterna fick ställa frågor till varandra. Fyra frågor gick till Romney. Jag kom att tänka på världsettan i tennis som står och bollar med ett gäng amatörer. Nästan med gäspning lobbar han tillbaka deras försök till smashar.

Det som också är så imponerande är vilket fokus han har på president Obama och deras framtida kampanj mot varandra. Han undviker hela tiden att säga saker som Obama-kampanjen kan använda mot honom nästa höst.

Herman Cain
Cain har de senaste dagarna tagit sig upp på andra plats och han fick också första frågan i debatten, och tog stor plats i hela debatten. Framförallt var det hans 999-plan för skattesystemet som debatterades. Som vanligt var han bra, men ett par sprickor i rustningen anade jag.

Motståndarna påpekade att hans plan innebär att en ny skatt införs (en 9-procentig sales tax). Även om helhelheten av planen ökar skattetrycket så går nya skatter att höjas. Det tror jag är ett mycket bra argument mot planen som kan skrämma de som annars gillar den.

Dessutom lyckades motståndarna komma under skinnet på honom. Jon Huntsman skojade om namnet och sa att han trodde det var priset på en pizza - Cain är tidigare VD för Godfather's Pizza - och Cain blev märkbart störd av det.

Överlag är det naturligtvis bra för Cain att få ta så stor plats och han klarade sig utan några allvarliga misstag. Debatten i sig kommer inte försämra hans ställning, men den visade ändå varför han sannolikt inte kommer ta hem nomineringen. Men det betyder inte att han är helt obsolet, Cain har nog kommit för att stanna.

Rick Perry
Han höll en låg profil, vilket verkar vara ett medvetet val. Kampanjen vill flytta fokus bort från debatterna, som de erkänner inte är hans starka sida. Istället kommer han troligen gå upp med teve-reklam relativt snart och dessutom börja rulla ut politiken via anföranden och presentationer av förslag. Nu på fredag tänker han, i Pittsburgh, presentera en energiplan vilket kommer skapa en dryg miljon jobb. Energipolitik var något han ständigt återkom till i debatten.

Det är möjligt att kampanjens strategi är rätt i det långa loppet, men hans framträdande i debatten gjorde inget för att stoppa den nedåtgående trenden. Fast i det här läget kanske det är en vinst, för han gjorde inte för att snabba på fallet heller, vilket han gjort i tidigare debatter.

Michele Bachmann
Hon gjorde inte för att katapulta tillbaka sig själv till högre opinionsstöd, men gjorde en stabil insats. Framstod som hyfsat seriös, hade en del bra retorik och kändes inte bortglömd som i ett par tidigare debatter.

Jon Huntsman
I förra debatten föll hans skämt platt till marken, denna gång var de ganska roliga. Inte minst den jag tidigare nämnt om att 999 var priset på Cains pizzor. Men inte heller här något framträdande som ökar hans stöd i opinionen. Helt okej, men inget mer.

Newt Gingrich
Överlag bra och kör på så det ryker om det i inläggen. Framstår som kunnig och har skippat att prata om hur det var på 1980-talet, men det känns inte som han ställer upp i ett presidentval. En rolig, slagfärdig kommentator snarare än presidentkandidat.

Ron Paul
Han håller på att fejda. Återigen tämligen frånvarande i debatten. Stödet i opinionen har börjat falla och inget i hans framträdande kommer ändra på det.

Rick Santorum
Ganska bra, och om han rullar på så utesluter jag inte att hans stöd kommer att öka. Vi har ju sett hur flera kandidater ökat och minskat i stödet, turen kan så småningom komma till Santorum. Händer det precis innan Iowa så kan han prestera hyfsat. Någon nomineringen kommer han inte ta hem, men några delegater ska han nog kunna skrapa ihop.

Här har ni första delen av debatten:

Tre i fokus i nattens debatt

2011-10-11T15:22:00.003+02:00

Mitt Romney, Herman Cain och Rick Perry är i fokus i nattens debatt i New Hampshire.

Romney har återtagit ledningen från Perry och den senare har laddat upp inför debatten genom en hård attack i form av en webb-video:

Videon - som attackerar RomneyCare och klistrar ihop Romney med Obama - garanterar att sjukförsäkringen kommer upp i debatten. Ekonomi är ämnet för debatten, men sjukförsäkringen påverkar ekonomin och jobben menar många.

Hittills har Romney klarat alla attacker, men troligen kommer kvällens blir hårdare än någonsin tidigare. De andra inser att han håller på att koppla grepp om nomineringen och måste få honom att tappa det.

För Perrys del handlar det om att göra bättre ifrån sig än tidigare. Vilket inte torde vara alltför svårt, med tanke på hur bedrövlig han var i förra debatten. Dessutom är han inte längre front runner och kommer inte alls utsättas för lika många attacker. Kampanjen säger att han tränat debatt och sovit mer.

Hans kampanj drog in 17 miljoner dollar under de första sju veckorna, vilket visade styrka och köpte honom lite tid. Nu behöver han också visa väljarna att han kan föra sig i en debatt.

Cain verkar ha tagit sig förbi Perry och innehar nu andraplatsen i racet. Alltså kommer han för första gången verkligen stå i rampljuset. Han kommer att testas på en ny nivå. Romney kommer troligen inte angripa Cain i någon större utsträckning, eftersom han knappast ser honom som verkligt hot. Kanske kommer någon av kandidaterna med låga siffror försöka riva ner honom.

Debatten arrangeras av Bloomberg och Washington Post, startar klockan två på natten svensk tid och streamas live på PostPolitics.com.

Okunnighetens analys

2011-10-05T19:18:00.003+02:00

Såg rubriken på SvD.se - "Tea Party-rörelsen lamslår Washington" - och tänkte here we go again. Men, som vi vet är det inte artikelförfattaren - Stig Fredriksson, mångårig utrikeskorre på SVT - som sätter rubriken, innehållet kunde vara bättre, hoppades jag naivt. Klickar på länken, kommer till artikeln. Ja, det börjar bättre. Rubriken då är istället "Cirkusen i Washington skadar USA".

Sen börjar texten.

"Tonläget i den politiska debatten blir alltmer oförsonligt. Den växande Teapartyrörelsens viktigaste målsättning är att förgöra Barack Obama."

Tror man på sista meningen har man ärligt talat väldigt dålig koll på Tea Party-rörelsen. Utan tvekan är Barack Obama ett hatobjekt, men det grundar sig i politiken han står för. Tea Party-rörelsen har visat gång på gång att de är skoningslösa mot republikaner som de uppfattar står för en politik med höga utgifter, slöseri med skattepengar. De har röstat bort republikaner och ersatt dem med andra republikaner som står för Tea Party-rörelsens ideal.

Tea Party-rörelsens viktigaste målsättning är att minska statens utgifter. Alla som står i vägen vill de "förgöra", för att låna Fredrikssons ord.

Jag instämmer i att det är en hård och oförsonlig ton som råder i Washington. Det vore bra, med tanke på det ruggiga läge amerikansk ekonomi befinner sig i, med ett mindre konfrontation och mer breda lösningar. Enligt Fredriksson verkar tonen härstamma från just Tea Party-rörelsen, för så här skriver han om president Obama:

"Hans stil är intellektuell och resonerande, han anstränger sig att förstå den andra sidans argument och söker kompromisser. ... Han vet att i kongressen måste han söka samförstånd för att få igenom nödvändig lagstiftning. Vår tids amerikanske president är inte en ensam hårding till cowboy utan en förhandlande medspelare."

Nog vet president Obama att han måste söka samförstånd, eftersom han numera inte längre har majoritet i kongressen. Men det var ju under tiden med egen majoritet han prövades och då drev han exempelvis igenom "Obamacare" utan en enda republikansk röst. Nu åker han runt i USA och angriper republikanerna och säger "pass this bill!" med myndig röst. Angreppen är inte alltid orimliga, men det stämmer inte riktigt med Fredrikssons bild.

Så är tonläget Obamas fel bara? Nej, verkligen inte. Det är båda sidors fel. Tea Party-rörelsen är i mitt tycke för hårdnackad. Men båda sidorna har den oresonliga stilen och president Obama är inte bättre - eller sämre - än någon annan.

Jag har svårt att förstå de som så ensidigt bara ser den ena sidans fel och brister.

Ditt och datt

2011-10-05T09:53:00.002+02:00

Chris Christie, New Jerseys guvernör, meddelade i går att han ställningstagande sedan tidigare står fast: Han ställer inte upp i presidentvalet. Välj den som har störts chans att slå Obama, var hans budskap till republikanska partiet.

Republikanen och utmanaren Bill Maloney låg väldigt nära i en mätning dagen innan guvernörsvalet i West Virginia, men demokraten och sittande guvernören Earl Ray Tomblin höll ifrån och vann med 50%-47%. Valet var för att ersätta Joe Manchin som flyttade till senaten i januari.

Ytterligare en mätning bekräftar trenden för Rick Perry och Herman Cain. Perry rasar från 23 till 12% och stiger från 5 till 17%. Samma stöd som Mitt Romney.

Scott Brown, republikanen som vann Ted Kennedys tidigare plats i senaten, har fått en svår utmanare i Massachusetts. Elisabeth Warren ligger bara tre procentenheter efter, 41-38, i en ny mätning. Warren är juridikprofessor på Harvard och ledde president Obamas skapande av Consumer Financial Protection Bureau.

Det ser ut att bli nyår i Des Moines för många politiker i år igen. Iowa skulle egentligen ha hållit sitt caucus i februari, men eftersom Florida bröt mot reglerna och flyttade sitt primärval till 31 januari så flyttar de fyra första efter. South Carolina har bestämt sig för 21 januari och troligen landar Nevada på 17:e och New Hampshire på 10:e. Det gör att Iowa, som ska ha sitt val åtta dagar innan New Hampshire får den 2 januari. Men förra gången kortade man det, så den 3:e är inte uteslutet.

Amerikanska nyhetsanalyser har analyserat SVT:s heldagssändning från 11 september och är minst sagt kritisk.

Cain ökar snabbt

2011-10-04T10:07:00.001+02:00

Herman Cain har en rad stabila debattinsatser bakom sig. Det tror jag är grunden i hans uppgång i opinionen senaste tiden.

I dagens mätning i Washington Post/ABC landar Herman Cain på smått otroliga 16% (samma som Rick Perry). I deras förra mätning fick han 3%.

I Fox News mätning får han 17%, upp från 4%.

Uppgången sammanfaller med Rick Perrys nedgång (som ni kan läsa om i inlägget nedan), men det är inte hela förklaringen. Grunden är som sagt att han gång på gång visat upp sig för miljontals väljare i debatterna och gjort ett starkt och bra intryck. Han uttrycker sig slagkraftigt och roligt, utan att gå för långt och bli en pajas.

En annan del av förklaringen är hans straw poll-segrar. På kort tid har han vunnit tre straw polls. Först i Florida där han överraskade och slog Rick Perry, Mitt Romney och alla de andra. Sedan i helgen en som hölls av en sammanslutning av republikanska kvinnor och en annan i Illinois arrangerad av en Tea Party-organisation.

Florida var utan tvekan den mest betydelsefulla (de andra hölls för sent för att påverka opinionsmätningarna) och gav honom trovärdighet i väljares och framförallt medias ögon. Därför var han i söndags med både i Fox News Sunday och This Week. Dessutom besökte han Jay Leno förra veckan.

Det märks tydligt att han brutit igenom. Han är, till skillnad från Rick Perry, i en positiv spiral just nu.

Men som vanligt är det på sin plats att varna för att det kan ändra sig. Med uppmärksamhet och stigande siffror kommer också ökad granskning och attacker från motståndarna. Han har exempelvis tidigare gjort ett par konstiga uttalanden om muslimer.

(Jag funderade på en rubrik på inlägget i stil med Raising Cain, men googlade det och noterade att det var namnet på en film om en galen man, Cain, som mördade mammor och experimenterade på deras barn.)

Romney tillbaka i topp

2011-10-04T09:30:00.002+02:00

Jag måste erkänna att jag trodde att Rick Perry skulle bli långt svårare att knäcka när han seglade upp som ohotad etta direkt efter att han tillkännagav sin kandidatur. Men just nu rasar han lika snabbt i mätningarna som Michele Bachmann gjorde när han själv klev in på scenen.

Fox News mätning, som kom för några dagar sedan, var den första där Romney återtagit ledningen. Perry tappar från 26 till 19% och Romney ökar från 18 till 23%.

Det kunde ha varit en tillfällighet, men senaste tidens negativa skriverier och dåliga insatser i debatterna tydde på att mätningen stämde. Och idag bekräftas den av Washington Posts/ABCs mätning.

Perry faller från 29 till 16% samtidigt som Romney ökar från 23 till 25%.

Dessutom har Perry drabbats av ytterligare dåliga nyheter. I helgen avslöjade Washington Post att en gård dit Rick Perry tagit vänner för att jaga gick under namnet "Niggerhead", som också stod målat på en stor sten på vid entrén. Perry-kampanjen menade att namnet målades över för länge sedan, men vittnen till tidningen påstår att det stod där fortfarande på 90-talet.

Hur det än är med fakta i fallet så är historien skadlig för Perry. Han har hamnat i en negativ spiral och måste bryta den. Det här hjälper sannolikt inte det.

Perry är inte uträknad. Det är fortfarande tre månader kvar till de första rösterna ska läggas, men fortfarande talar det mesta för att det är Romney som står som segrare när det hela är över.

En skön lirare

2011-10-03T16:04:00.003+02:00

Chris Christie har sagt att det enda sättet att få slut på spekulationerna om att han ska bli presidentkandidat är om han tar livet av sig. Det har han inte gjort, spekulationerna har fortsatt och nu överväger han faktiskt att kasta sig in i leken fem i tolv.

Jag hoppas att han gör det. Framförallt eftersom det kommer bli ännu mer underhållande att följa den republikanska nomineringsprocessen då. Christie är en av få politiker som verkar säga offentligt det andra bara säger privat. Längre ner har ni några klipp med honom. Men först en seriös bedömning av hans eventuella kandidatur.

Christie är älskad av republikaner runt om i landet just på grund av hans tuffa stil. Men under ytan döljer sig åsikter och uttalanden i stil med de som nu gett Rick Perry allvarliga problem:

"Overall, I didn’t vote for him, and I doubt I’ll vote for him next time", sa Christie i februari om president Obama. Att han slängde in ett doubt där kommer garanterat utnyttjas av hans motståndare.
Han var tidigare för fri abort.
Klimatförändringarna är på riktigt och skapade av människan, sa han att han trodde så sent som för en månad sedan.
"Being in this country without proper documentation is not a crime", har han sagt och även att förespråkar en väg till medborgarskap för illegala invandrare.
Christie har sagt att han rör sig i riktning mot att förespråka partnerskap för samkönade par.

Allt det ovanstående är sådant som inte går hem väl hos majoriteten av republikanska primärvalsväljare. På samma sätt kan det naturligtvis hjälpa honom att framstå som en politiker som oberoende mittenväljare skulle kunna tänka sig att rösta på - om han vinner nomineringen. Men frågan är om han kommer att göra det med sådant här i bagaget.

Samtidigt ska vi komma ihåg att alla republikanska kandidater har saker som skadar dem i bagaget. Chris Christies största nackdel är istället att han är så mycket senare in i kampanjen. Till och med Perry kommer ha haft nästan två månader längre tid på sig att bygga organisation och samla in pengar.

Hur som helst så vore det som sagt underhållande om han gav sig in. Varför ser ni nedan:

Jesse är ledsen för att han är för liten för att bli guvernör. Christie svarade att många sa att han var för stor och utsåg Jesse och hans lillebror till guvernör och viceguvernör för en dag.

"Get the hell of the beach", var det tydliga budskapet till folk som satt och solade på stranden när orkanvarning var utfärdad.