Hoppsan! Romney drar in stora summor

En av de fördelar som många antagit att Barack Obama skulle ha över Mitt Romney var inom fundraising. Det har pratats om den första miljarddollar-kampanjen, även om Obama-kampanjen själva försökt slå ner det snacket. Andra har pekat på republikernas och Romneys försprång när det kommer till super-PACs. Sammantaget har nog ändå bilden varit att Obama kommer ha en fördel i att helt enkelt ha större summor pengar att röra sig med i kampanjen.

Den bilden fick sig en liten knäck idag, när Romney-kampanjen och RNC, det republikanska partiet, presenterade siffrorna för april: 40,1 miljoner dollar. 95% gav under 250 dollar.

Obama-kampanjen och DNC klarade bara av drygt tre miljoner mer, 43,6 miljoner dollar.

Detta skedde alltså under april. Det var först 10 april som Rick Santorum hoppade av. Newt Gingrich kastade slutligen in handduken i maj. Ron Paul alldeles nyss. Romney ansågs visserligen av alla som vinnare så fort Santorum hoppade av, men han har inte varit ensam herre på täppan under april. Det gör siffrorna ännu mer imponerande.

Vi ska ändå inte dra för stora växlar av detta. Rimligen fanns det gott om republikaner som bara väntade på att Obamas motståndare skulle bli klar och direkt skickade en summa när så var fallet. En framgång i april behöver inte betyda samma framgång i maj.

Men addera Romneys egen super-PAC, Restore Our Future, och andra som American Crossroads, så kan nog inte demokraterna förvänta sig ett övertag på pengafronten, som de kunde 2008.

Romney-kampanjen var redo

Är de redo för attacken? skrev jag igår, om Romney-kampanjen efter Obama-kampanjens attack mot Mitt Romneys tid som VD för Bain Capital.

Visserligen kan vi inte ge något fullständigt svar på den frågan, eftersom attacken lär pågå under flera veckor (ja, egentligen hela kampanjen, men nu menar jag den inledande attacken) men vi kan i alla falla konstatera att attacken var förväntad (skam vore väl annars) och att de hade en motattack redo.

Inom någon timme hade Romney-kampanjen lagt upp en egen reklamfilm där Romneys investering i ett stålföretag (ett annat stålföretag var föremålet för Obama-kampanjens attack) som gått från 1400 till 6000 anställda.



Obamas Super-PAC ansluter sig nu till attacken med ett köp på 4 miljoner dollar och en attack ad med samma innehåll som Obama-kampanjens. Enligt en republikansk källa var Obama-kampanjens reklamköp enbart på 100 000 dollar.

Det är mycket möjligt att det är så här kampanj och Super-PAC kommer samarbeta. Kampanjen går upp med ett litet köp och signalerar till Super-PAC:en vad de vill fokusera på, och så ansluter sig PAC:en någon dag senare med ett stort köp. (Kampanj och Super-PAC får inte ha någon kommunikation och koordinera.)

Det skulle inte förvåna mig om Romneys Super-PAC snart är on air med en reklamfilm ala Romney-kampanjens.

Obamas strategi: Krossa Romney

President Bush var inte säker på våren 2004 om han kunde bli omvald genom att kampanja på sitt eget track record. Hans approval rating var inte lysande. Han såg därför till att definiera John Kerry i väljarnas ögon, innan John Kerry hann göra det själv. Så att även om hans egen popularitet inte repade sig, skulle han ändå framstå som bättre än alternativet.

President Obama är i ett sämre läge än Bush, i alla fall om vi tittar på hans approval rating. Så länge det ser ut så kommer vi se en negativ kampanj från hans sida och det har vi sett tydliga prov på senaste dagarna. 

Trots att han själv hade samma åsikt som Mitt Romney i frågan om gay marriage så attackerade kampanjen omedelbart Obama bytte åsikt. Nu laddar de det tunga artilleriet med samma ammunition som Romneys republikanska motståndare använde sig av i vintras, och som Ted Kennedy malde ner honom med i senatskampanjen 1994.

De lyfter fram människor som förlorat jobbet i företag som Romneys företag Bain Capital investerat i.

Reklamfilmen visas i fyra delstater: Iowa, Ohio, Pennsylvania och Virginia. Samtidigt ska det tilläggas att det rullar en positiv reklamfilm som en del av ett stort köp i nio delstater.

Det är nu Romney-kampanjen testas. De har haft ett par-tre veckor på sig för att hämta andan och omgruppera. Är de nu redo för attacken?

Smart men komplicerat om gay marriage

Äntligen lite bloggande om amerikansk politik igen. Ursäkta uppehållet, men jag har börjat tjänstgöra i Sveriges riksdag och inledningen har varit tämligen intensiv. Under ett par dagar läste jag inte en enda nyhet om amerikansk politik. Bisarrt!

I veckan berättade president Obama att han bytt ståndpunkt i frågan om giftermål för samkönade par. Tidigare har han varit mot - även om åsikten varit "evolving" - nu är han för.

Det var vicepresident Biden som till slut knuffade ut presidenten på banan genom att i Meet the Press säga att han inte hade något alls mot samkönade äktenskap. Det satte fokus på Obamas åsikt och hade sannolikt blivit skadligt för honom bland de egna kärntrupperna om han inte deklarerat att han delat Bidens åsikt.

Obamas uppfattning nu kommer som sagt gynna honom hos unga, liberala väljare. En av de grupper vars entusiasm är avgörande för hans planer på att bli omvald i höst. Obamas koalition är ganska smal, och det är styrkan - entusiasmen - i varje grupp i koalitionen som gjorde den vinnande 2008.

Den väcker naturligtvis liv i motsvarande väljare till höger, som blir starkare enade i sitt motstånd mot Obama.

Hos mittenväljarna tror jag frågan har tappat sin laddning. Några är för gay marriage, andra mot, men det kommer knappast avgöra var speciellt många av dem lägger sin röst i höst. Visserligen visar Gallup att Obamas omsvängning  gör att 23% av mittenväljare blir mindre benägna att rösta på honom och bara 13% mer benägna. Det stämmer säkert, men att bli mer eller mindre benägen betyder inte att det renderar i att rösten faktiskt byter adressat.


Det som komplicerar frågan för Obama är dels att det var Bidens som knuffade ut honom, dels en märkligt attackvideo mot Romney. Där angrips han för att inte vara för gay marriage. Många har kommenterat att det är väldigt konstigt att angripa motståndaren för en åsikt man själv hade för några timmar sedan.



Överlag är nog ändå gay marriage-frågan ett plus för Obama. Det kommer öka entusiasmen i de egna leden och det är avgörande för hans omvalschanser.

Romney firar i New Hampshire

I kväll är det val. Kvällen som skulle avgöra är det nu ingen som bryr sig särskilt mycket om. Rick Santorum hoppade av och plötsligt blev det ointressant och självklart hur Pennsylvania, Connecticut, Delaware, New York och Rhode Island röstar. Därför är Mitt Romney ikväll i New Hampshire, för att sluta cirkeln.

I New Hampshire, där han 10 januari överlägset vann primärvalet, möts han av bistra siffror. President Obama leder med 51-42 i en opinionsmätning.

Jag skrev för knappt två veckor sedan att det kändes i luften att Romney höll på att få medvind. Så var också fallet några dagar, en vecka, efter det. Han ledde hos Gallup, Rasmussen och Obamas ledning minskade i några andra. Men senaste dagarna har vinden vänt i Obamas riktning och från en knapp genomsnittlig ledning på 2% leder han nu med nästan 4%.

Hos Gallup har Romney gått från en ledning med 48-43 till ett underläge med 42-49.

Det har varit ganska lugnt i kampanjen. Naturligtvis händer hela tiden saker, men intensitet i stil med bråket om Ann Romney och Hilary Rosen för en vecka sedan har uteblivit. Romney-kampanjen omgrupperar känns det som, och hämtar andan får man förmoda. Det gynnar uppenbarligen Obama.

I kväll firar Mitt Romney segern i fem delstater och dunkar sig själv i ryggen i New Hampshire. Det är han väl värd efter en hård primärvalskampanj. Men sedan är det general election som gäller. Han har inte råd att vila en dag till. Och att döma av bilden - som också är rubriken på kvällens tal - så kanske han just börjar valkampanjen mot president Obama ikväll.

Fler vägar till vinst för Obama

Både AP och The Fix har tagit sig en titt på the electoral college. Sättet respektive kandidat kan ta sig till 270 elektorsröster, av 538, och därmed vinna presidentvalet. De är överens om att Barack Obama har flest vägar fram till seger.

Varje delstat har ett antal elektorsröster baserat på invånarantalet. Kalifornien har flest med 55 och och flera delstater delar att vara minst, exempelvis Montana, med tre röster.

Antalet elektorsröster per delstat har förändrats mot 2008, efter en folkräkning 2010.

Grunden för den här sortens analys är att man först tittar på vilka säkra delstater kandidaterna har och sedan utifrån det antal elektorsröster dessa ger tittar på vad kandidaten i övrigt behöver vinna för att nå minst 270.

För Obama räknar AP med 186 säkra: 

Connecticut, Delaware, District of Columbia, Kalifornien, Hawaii, Illinois, Maine, Maryland, Massachusetts, New York, New Jersey, Oregon, Rhode Island, Vermont och Washington.

För Romney, 159 säkra:
Alabama, Alaska, Arkansas, Georgia, Idaho, Kansas, Kentucky, Louisiana, Mississippi, Montana, Nebraska, North Dakota, Oklahoma, South Carolina, South Dakota, Tennessee, Texas, Utah, West Virginia och Wyoming.


The Fix klassar nio delstater som true swing states, som röstar olika i olika presidentval. De har tillsammans 110 elektorsröster. Obama vann dessa delstater med i snitt 7,6% 2008:
Colorado, Florida, Iowa, Nevada, New Hampshire, North Carolina, Ohio, Virginia och Wisconsin.


Kvar för Obama för att nå 270 är alltså 84 stycken. Fyra stycken delstater lutar, enligt AP, åt Obama och demokraterna: Michigan (16), Minnesota (10), Pennsylvania (20) och Wisconsin (10). The Fix anser att Wisconsin är en äkta swing state.

Skulle Obama vinna dessa fyra är han uppe i 242 röster, enbart 28 kvar för vinst. Det skulle då exempelvis räcka för honom att vinna Florida (29), eller North Carolina (15) och Virginia (13), eller Ohio (18), Colorado (9) och New Hampshire (4), eller Nevada (6), New Mexico (5) och Iowa (6) och Virginia (13).

Ja, ni förstår. Det finns en mängd variationer för Obama att uppnå 270.

Resultatet Obama-McCain 2008.

För Romney är det 111 elektorsröster kvar till 270 från hans 159 säkra. Både AP och The Fix räknar med att tre ytterligare delstater lutar åt Romney: Arizona (11), Indiana (11) och Missouri (10). Om det stämmer fattas ändå 79 röster för honom.

Därmed ser ni Obamas fördelaktiga utgångsläge.
När säkra plus troliga delstater räknats ihop för de respektive kandidater så fattas det bara 28 röster för Obama, men hela 79 för Romney. 
Räknar vi inte Wisconsin till Obama fattas det 38 för honom. Ändå ett klart försprång.

Romney måste sannolikt vinna North Carolina (15) och Virginia (13) för att ha någon chans. Då kvarstår ändå 58 röster. Någon, eller förmodligen båda, av Florida (29) och Ohio (20) behöver också landa hos Romney. Efter det räcker det att plocka ihop några av de mindre staterna för en seger.

Obama har fler valmöjligheter än Romney. Den senare har några måste-vinster. Obama kan som sagt klara sig utan både Florida och Ohio om det går bra i North Carolina och Virginia. Det betyder inte att Romney inte kan vinna, men Obama har ett bättre utgångsläge och större felmarginal.

Mediebilder oavsett fakta

Mediebilderna behöver inte ha så mycket verkligheten att göra. Och jag känner i luften att en ny kan vara på väg.

I början av mars var det klart att Mitt Romney skulle vinna den republikanska nomineringen. Det fanns inget trovärdigt scenario där Rick Santorum vann över 65% av de kvarvarande delegaterna. Ändå beskrev media Romney som en förlorare och Santorum som en vinnare. När Santorum förlorade i Wisconsin, Maryland och DC ändrades bilden. Plötsligt var Santorum en förlorare, trots att hans chans att vinna bara hade minskat med några få procentenheter.

Den fantastiska boken What It Takes om 1988 års presidentval skildrar hur mediebilderna av kandidaterna inte behöver ha nästan någonting med hur de faktiskt är.

Nåja, till saken.

Jag känner på mig en möjlig mediebild inom kanske en till två veckor. En där Barack Obama plötsligt beskrivs i negativa termer och Mitt Romney i positiva.

Media har ett tag skrivit upp Obama och ner Romney. Dramaturgin önskar ett skifte.

Romney-kampanjens seger i "kriget mot kvinnorna", som jag beskrev häromdagen är en viktig komponent. Ett annat är att avståndet mellan de två har minskat till 2,6%, och Romney leder i de två senaste mätningarna. Secret Service-skandalen under Obamas besök i Sydamerika är ytterligare en komponent. Dagens uttalande av David Axelrod - där han tycks antyda att ekonomin inte går så bra, vilket i alla fall Romney-kampanjen försöker få det till - är ännu ett exempel.

Romney-kampanjens snabba vändning i kriget mot kvinnorna-storyn imponerade många. Kampanjen visade att de var redo, och nu när de snabbt hoppar på Axelrod visar de det igen. Det ligger i luften med positiva beskrivningar av Romney-kampanjen, och stories där Obama-kampanjens framstår som oförberedd, tagen på sängen, och så vidare.

Men det är ju inte rättvist, påpekar någon. Nej, exakt. Romney har inte vunnit kriget mot kvinnorna. Demokraterna har hittat uttalanden från Romney där han säger liknande saker som Hilary Rosen. Inte heller har vare sig Romney- eller Obama-kampanjen något med Secret Service-skandalen att göra. Men den överskuggar Obama, den är negativ för Obama, det är poängen. Axelrod menade nog inte alls det Romney-kampanjen nu påstår.

Det spelar ingen roll! När en beskrivning får fäste plockas saker ur verkligheten som stärker den bilden, och annat som inte gör det dör utan uppmärksamhet.

Naturligtvis behöver det inte alls bli så här. Romneys uttalanden om mammor och jobb kan få fäste. Romney-kampanjen kan göra ett par misstag, eller Obama-kampanjen ett par snygga drag. Det kan komma nya mätningar som visar på en klar ledning för Obama.

Jag säger inte att det kommer att bli som jag beskriver ovan, jag säger bara att det ligger i luften.