Romney kan snart vara i ledning

Många frågor mig vem jag tror vinner presidentvalet. Brukar svara ganska trist: Det beror på hur ekonomin ser ut i slutet av oktober. Så brukar jag lägga till att jag tror att Barack Obama - just nu - är favorit, men ganska knapp sådan.

Det resonemanget utsätts för ett litet test de närmaste veckorna. Den senaste jobbrapporten var nämligen dålig. Bara 69 000 nya jobb och arbetslösheten tickade upp till 8,2%. Alltså borde - om ekonomin spelar så central roll - Mitt Romney överta ledningen, eller i alla fall utradera den 2%-iga genomsnittliga ledning Obama har.

Mitt Romney har dessutom en ganska bra vecka bakom sig.

Obama-kampanjen har inlett attacken som ska presentera bilden av en girig affärsman och en dålig guvernör. Det har hittills gått sådär. Förra söndagen medverkade Newarks borgmästare, Cory Booker, i Meet the Press. Där meddelade han att han kände sig illamående över attackerna från Obama-kampanjen:

"It's nauseating to the American public. Enough is enough. Stop attacking private equity."

Kommentarerna fick stor spridning och Booker försökte backa så mycket han kunde. Senare i veckan trampade två tunga Obama-supporters i samma klaver. Första Massachusetts borgmästare, Deval Patrick, som försvarade Bain Capital och sa att debatten borde handla om något annat. Till sist en verklig rutinerad kille, Bill Clinton, som sa att Bain gör ett bra jobb:

"I don't think we ought to get into a position where we say this is bad work. This is good work."

Samtliga kommentarer från dessa tre blir i debatten tagna ur sitt sammanhang och deras samtida kritik av Romney och hans kampanj försvinner i rapporteringen. Men det är just så det fungerar i presidentkampanjer. Därför är sånt här skadligt.

Obama-kampanjens inledande attacker på Bain har fått svagt genomslag, och snarare slagit tillbaka mot dem själva. Förutom de tre ovanstående herrarnas medverkan till så tror jag paradoxalt nog att de attacker som Romney utsattes för av hans republikanska kollegor också bidragit till det.

Många - inklusive jag själv - trodde att Bain skulle bli svårare för Romney att hantera på grund av att både Rick Perry och Newt Gingrich tyckte det var fair game. Men vad de samtidigt åstadkom var att ta bort det riktigt stora nyhetsvärdet. I medias ögon är det inget nytt som presenteras. Som det var i vintras. Därmed får det inte lika stor uppmärksamhet.

Obama-kampanjen försöker också presentera bilden av Mitt Romney som en dålig guvernör. För att sätta fokus på det skickade man chefstrategen David Axelrod till Boston. På trappan till delstatens Capitol höll han pressträff, men Romney-kampanjen var redo. En timme innan hade de ett eget rally och Axelrods anförande förstörde de genom att oavbrutet skrika "We want jobs! We want jobs!".
Nyhetsrapporteringen handlade nästan bara om protesterna mot Axelrod, och inte alls så mycket om hans budskap.

Inte särskilt snyggt av Romney-kampanjen, men effektivt.

Någon timme efter Axelrods pressträff, ställde Mitt Romney sig framför den övergivna byggnaden för Solyndra. Ett företag som amerikanska staten satsade en halv dollar i och som gick i konkurs för ett tag sedan. Obama har tidigare besökt företaget och konkursen har gjort till en besvärlig punkt för honom.

Besökte föregicks av hemlighetsmakeri. Romney-kampanjen var rädda att Obama-folket skulle kunna stoppa deras pressträff, men nu genomfördes den utan problem.

Lägg därtill att Romney i tisdags officiellt kan kalla sig vinnare av det republikanska presidentvalet, då han efter seger i Texas tog sig över 1144 delegater.

Sammantaget en bra vecka för Romney-kampanjen och en rätt dålig för Obama.

Som vanligt ska vi låta bli att dra för stora växlar av sådant här. Det är trots allt bara maj. Attackerna mot Romney kan få fäste. Romney kommer göra misstag. Väldigt mycket kommer att hända fram till november - och låt mig bli tråkig igen: Det är hur ekonomin ser ut då som kommer avgöra vem som vinner.

Uppförsbacke för Obama

Trots att min - och de flestas, inklusive de amerikanska väljarnas - bedömning är att Barack Obama för tillfället är favorit att vinna presidentvalet, så har han ändå uppförsbacke.

Gallups sammanställning av läget i slutet av maj sätter fingret på hans utmaningar.

Uppförsbacke för Obama, men inte så här brant.

Först och främst är det hans job approval rating (godkänt/icke-godkänt som president). Tittar vi sammantaget senaste året, så var det just ett år sedan han hade minst 50 procent i approval i genomsnitt under en månad. Det var när Osama bin Laden dödats. Sedan dess har han inte varit över 50 procent under en enda månad. Det är sämre än någon sittande president sedan Gallups mätningar började med Harry Truman.

Tittar vi istället just nu så ligger Obama över Jimmy Carter och George HW Bush, som förlorade. Och under Ronald Reagan och Bill Clinton, som vann tämligen enkelt. Han ligger faktiskt prick på George W Bush, 47%.

Bush segade sig upp till, och över, 50% under året - och det är precis var Obama också måste göra för att bli omvald.

74% av befolkningen är missnöjda med läget i landet. Det är i stil med hur väljarnas dåliga humör 1992, då de valde att byta president. Det är också klart sämre än 2004, 1996 och 1984, då de valde att fortsätta med samma president.

Ekonomin är den dominerande frågan i valet. Barack Obama har ett försprång över Mitt Romney på många områden, men just inom ekonomiområdet har Romney ett övertag.

Det finns såklart ljuspunkter för Obama - förutom att han leder i de flesta mätningar. 60% tycker bättre om Obama än Romney, 31%. De tror också att Obama förstår deras behov bättre och han är en bättre och starkare ledare.

President Obama har en god chans att få förtroende för fyra år till, men hans ställning är inte stark. Ska han vinna måste han prestera bättre i november än han gör nu. Detsamma gäller också Mitt Romney, men fördelen för honom är att han inte behöver ta sig an en motståndare i väldigt stark position.

Mer pengar

Jag är lite väl fascinerad av pengaflödena i kampanjerna, men anledningen är att pengarna säger så mycket. 

I det demokratiska krig som utspelas ger pengarna kampanjerna resurser att angripa och försvara sig. 2008 drog Obama in 771 miljoner dollar jämfört med McCains 239 miljoner. Det gav Obama möjligheten att angripa republikansk mark i exempelvis Indiana och North Carolina. Det i sin tur tvingade McCain att försvara sig på ställen där han helst inte ville spendera pengar. Obama vann båda delstaterna.

2004 använde Bush sitt pengaövertag till att definiera Kerry så fort det var klart att han vunnit nomineringen. Samma läge som Romney är i nu alltså. Men denna gång har Romney försvarare i form av den egna närstående super-PAC:en Restore Our Future och mer allmänt republikanska American Crossroads. När Obama-kampanjen gick upp med 25 miljoner i ads för maj, svarade Crossroads med samma summa.

Vad vi kan se i år att Obamas fundraising är fortsatt stark, men den är inte någon egentlig uppväxling från för fyra år sedan. Hans stora fördel är såklart att han inte har behövt spendera pengar på en primärvalskampanj och därför hade 115 miljoner i kassakistan i slutet av april.

Romney-kampanjen stärkte sin ekonomiska styrka rejält under april. Eller rättare sagt gjorde det republikanska partiet det. De drog tillsammans in 40 miljoner, varav RNC stod för knappt 30 av dessa och Romney bara för drygt 11 miljoner. Det blir högintressant att se Romney-kampanjens siffror för maj. Då har han haft en hel månad ensam på banan som republikansk presidentkandidat.

Inom kampanjområdet har alltså demokraterna ett försprång. Läget är det motsatta hos super-PAC:sen. Den Obama-närstående Priorities USA drog in ynka 1,6 miljoner i april. Restore Our Future tappade också takt jämfört med tidigare men drog ändå in klart mer, 4,6 miljoner. Obama-PAC:en hade 4,7 miljoner på banken, Romney-PAC:en 8,2 miljoner.

Till detta ska också läggas American Crossroads, vars fundraising i april inte var imponerande, 1,8 miljoner. Tack vare låga kostnader ökade ändå deras kassakista till 25,5 miljoner.

UPPDATERING: Politico har räknat ihop den republikanska sidan mot den demokratiska och kommit fram till att republikanerna dragit in mest så här långt: 402 miljoner dollar mot 340 miljoner.

Hoppsan! Romney drar in stora summor

En av de fördelar som många antagit att Barack Obama skulle ha över Mitt Romney var inom fundraising. Det har pratats om den första miljarddollar-kampanjen, även om Obama-kampanjen själva försökt slå ner det snacket. Andra har pekat på republikernas och Romneys försprång när det kommer till super-PACs. Sammantaget har nog ändå bilden varit att Obama kommer ha en fördel i att helt enkelt ha större summor pengar att röra sig med i kampanjen.

Den bilden fick sig en liten knäck idag, när Romney-kampanjen och RNC, det republikanska partiet, presenterade siffrorna för april: 40,1 miljoner dollar. 95% gav under 250 dollar.

Obama-kampanjen och DNC klarade bara av drygt tre miljoner mer, 43,6 miljoner dollar.

Detta skedde alltså under april. Det var först 10 april som Rick Santorum hoppade av. Newt Gingrich kastade slutligen in handduken i maj. Ron Paul alldeles nyss. Romney ansågs visserligen av alla som vinnare så fort Santorum hoppade av, men han har inte varit ensam herre på täppan under april. Det gör siffrorna ännu mer imponerande.

Vi ska ändå inte dra för stora växlar av detta. Rimligen fanns det gott om republikaner som bara väntade på att Obamas motståndare skulle bli klar och direkt skickade en summa när så var fallet. En framgång i april behöver inte betyda samma framgång i maj.

Men addera Romneys egen super-PAC, Restore Our Future, och andra som American Crossroads, så kan nog inte demokraterna förvänta sig ett övertag på pengafronten, som de kunde 2008.

Romney-kampanjen var redo

Är de redo för attacken? skrev jag igår, om Romney-kampanjen efter Obama-kampanjens attack mot Mitt Romneys tid som VD för Bain Capital.

Visserligen kan vi inte ge något fullständigt svar på den frågan, eftersom attacken lär pågå under flera veckor (ja, egentligen hela kampanjen, men nu menar jag den inledande attacken) men vi kan i alla falla konstatera att attacken var förväntad (skam vore väl annars) och att de hade en motattack redo.

Inom någon timme hade Romney-kampanjen lagt upp en egen reklamfilm där Romneys investering i ett stålföretag (ett annat stålföretag var föremålet för Obama-kampanjens attack) som gått från 1400 till 6000 anställda.



Obamas Super-PAC ansluter sig nu till attacken med ett köp på 4 miljoner dollar och en attack ad med samma innehåll som Obama-kampanjens. Enligt en republikansk källa var Obama-kampanjens reklamköp enbart på 100 000 dollar.

Det är mycket möjligt att det är så här kampanj och Super-PAC kommer samarbeta. Kampanjen går upp med ett litet köp och signalerar till Super-PAC:en vad de vill fokusera på, och så ansluter sig PAC:en någon dag senare med ett stort köp. (Kampanj och Super-PAC får inte ha någon kommunikation och koordinera.)

Det skulle inte förvåna mig om Romneys Super-PAC snart är on air med en reklamfilm ala Romney-kampanjens.

Obamas strategi: Krossa Romney

President Bush var inte säker på våren 2004 om han kunde bli omvald genom att kampanja på sitt eget track record. Hans approval rating var inte lysande. Han såg därför till att definiera John Kerry i väljarnas ögon, innan John Kerry hann göra det själv. Så att även om hans egen popularitet inte repade sig, skulle han ändå framstå som bättre än alternativet.

President Obama är i ett sämre läge än Bush, i alla fall om vi tittar på hans approval rating. Så länge det ser ut så kommer vi se en negativ kampanj från hans sida och det har vi sett tydliga prov på senaste dagarna. 

Trots att han själv hade samma åsikt som Mitt Romney i frågan om gay marriage så attackerade kampanjen omedelbart Obama bytte åsikt. Nu laddar de det tunga artilleriet med samma ammunition som Romneys republikanska motståndare använde sig av i vintras, och som Ted Kennedy malde ner honom med i senatskampanjen 1994.

De lyfter fram människor som förlorat jobbet i företag som Romneys företag Bain Capital investerat i.

Reklamfilmen visas i fyra delstater: Iowa, Ohio, Pennsylvania och Virginia. Samtidigt ska det tilläggas att det rullar en positiv reklamfilm som en del av ett stort köp i nio delstater.

Det är nu Romney-kampanjen testas. De har haft ett par-tre veckor på sig för att hämta andan och omgruppera. Är de nu redo för attacken?

Smart men komplicerat om gay marriage

Äntligen lite bloggande om amerikansk politik igen. Ursäkta uppehållet, men jag har börjat tjänstgöra i Sveriges riksdag och inledningen har varit tämligen intensiv. Under ett par dagar läste jag inte en enda nyhet om amerikansk politik. Bisarrt!

I veckan berättade president Obama att han bytt ståndpunkt i frågan om giftermål för samkönade par. Tidigare har han varit mot - även om åsikten varit "evolving" - nu är han för.

Det var vicepresident Biden som till slut knuffade ut presidenten på banan genom att i Meet the Press säga att han inte hade något alls mot samkönade äktenskap. Det satte fokus på Obamas åsikt och hade sannolikt blivit skadligt för honom bland de egna kärntrupperna om han inte deklarerat att han delat Bidens åsikt.

Obamas uppfattning nu kommer som sagt gynna honom hos unga, liberala väljare. En av de grupper vars entusiasm är avgörande för hans planer på att bli omvald i höst. Obamas koalition är ganska smal, och det är styrkan - entusiasmen - i varje grupp i koalitionen som gjorde den vinnande 2008.

Den väcker naturligtvis liv i motsvarande väljare till höger, som blir starkare enade i sitt motstånd mot Obama.

Hos mittenväljarna tror jag frågan har tappat sin laddning. Några är för gay marriage, andra mot, men det kommer knappast avgöra var speciellt många av dem lägger sin röst i höst. Visserligen visar Gallup att Obamas omsvängning  gör att 23% av mittenväljare blir mindre benägna att rösta på honom och bara 13% mer benägna. Det stämmer säkert, men att bli mer eller mindre benägen betyder inte att det renderar i att rösten faktiskt byter adressat.


Det som komplicerar frågan för Obama är dels att det var Bidens som knuffade ut honom, dels en märkligt attackvideo mot Romney. Där angrips han för att inte vara för gay marriage. Många har kommenterat att det är väldigt konstigt att angripa motståndaren för en åsikt man själv hade för några timmar sedan.



Överlag är nog ändå gay marriage-frågan ett plus för Obama. Det kommer öka entusiasmen i de egna leden och det är avgörande för hans omvalschanser.