I veckan träffade Barack Obamas kampanjmanager David Plouffe journalister på demokraternas högkvarter i Washington för att presentera hur Obama ska vinna i november. Hans budskap var att det inte bara finns en väg till 270 elektorsröster (som är det antal som krävs för att vinna), utan många. Valet kommer inte avgöras i en enda delstat, som Florida eller Ohio.
Utångsläget är förra valet 2004. Då fick Kerry 252 elektorsröster och Bush 286.
Om Obama förlorar Florida och Ohio men vinner Iowa och North Carolina når de över 270. Eller Iowa och Virginia. Samma sak om de vinnner Iowa, Nevada och New Mexico. Eller Virginia och North Carolina. Eller Virginia och Iowa. Eller North Carolina och Iowa. Eller North Carolina och Nevada. Ja, ni förstår. Detta förutsätter naturligtvis att de inte förlorar några av de stater som Kerry vann. Mest sårbara just nu är, enligt Plouffe, Pennsylvania, Michigan och New Hampshire.
Ni kan själva se en kortare genomgång av strategin som Plouffe spelat in för oss vanliga dödliga. Den är inte speciellt informativ tyvärr. Den PP-presentation som han använde för journalisterna hittar ni här (ppt).
Det kanske mest intressant vi får veta är att Obama-kampanjen har en miljon aktiva volontärer. Hur aktiva varierar naturligtvis kraftigt, men det är ändå en mycket imponernade siffra. Just organisationen är Obamas främsta vapen. Den och mängden pengar gör att de kan vara på offensiven, som Plouffe flera gånger påpekar. De kan utmana McCain på flera fronter och till och med spendera pengar i delstater som normalt sätt inte en demokrat har en chans i. Det gör att McCains kampanj hela tiden får flera svåra val att göra och tvingas för en defensiv kampanj. De måste hitta några delstater som Kerry vann som de kan attackera hårt. De tre som Plouffe nämner ligger när till hands. Minnesota verkar de också satsa rätt hårt på.
2008-06-28
En vanlig politiker
McCains kampanj har den här veckan rullat ut något som kan bli deras sätt att fram till valet framställa Barack Obama i kontrast till John McCain. De har pushat rätt hårt och fått bra genomslag. Det dyker nu upp artiklar både här och där som anspelar på deras tema.
John McCain har flera gånger under sitt liv riskerat både hälsa och karriär för att stå upp för de principer han tycker är viktigast. Barack Obamas påstående att han jobbar över partigränsen är mest retorik och när han gör det så är det aldrig i frågor som riskerar att göra de egna väljarna förbannade.
Ungefär så, vill de framställa skillnaden mellan McCain och Obama.
Steve Schmidt, rådgivare till McCain skriver så här i ett memo, först om McCain:
"Too many in Washington are putting politics first and country second. Too few are setting aside their own interests to work together on solutions for America.
For John McCain, country first is how he has lived his life and how he has worked in Washington. When John McCain was offered early release as a prisoner of war, he refused, subjecting himself to torture rather than give a propaganda victory to his captors.
Is it any wonder that during the Republican primary, John McCain was working with Democrats and talking about the need for comprehensive immigration reform? Is it any wonder that at the nadir of the Iraq war, John McCain was arguing for the successful surge strategy rather than timetables for withdrawal?"
Och så om Obama:
"There has never been a time when Barack Obama has bucked the party line to lead on an issue of national importance. He has never been a part of a bipartisan group that came together to solve a controversial issue. He has never put his career on the line for a cause greater than himself."
Vi kan se glimtar av detta tema i en ny reklamfilm som går upp i ett antal battleground states. I slutet syns en ny slogan, "Country First".
Det här är ett smartare sätt att säga att Barack Obama bara är retorik. Clinton-kampanjen testade det utan framgång. Det gäller dock att McCains kampanj verkligen får ut budskapet och håller fast vid det.
Budskapet har hjälpts av Obamas beslut kring finansieringen av hans kampanj, hans position kring vapenfrågan och uttalanden om att det han sa om NAFTA tidigare var lite överhettad retorik.
I bakgrunden till budskapet anar jag Karl Rove. Han har under flera månader skrivit på ungefär samma tema som detta. Om jag får möjlighet ska jag fråga honom i Almedalen.
Det ska bli intressant att se hur Obama-kampanjen svarar. Hittills har det mest varit att han visst har gjort upp över partigränserna, vilket ingen egentligen motsäger sig. De kan å sin sida påpeka att McCain minsann också ändrat sig en del för att bli vald. Bush skattesänkningar var han tidigare mot men vill nu inte återställa, oljeborrning utanför kusten har han tidigare varit mot, men är nu för, osv. Det finns gott om ammunition till Obama också.
John McCain har flera gånger under sitt liv riskerat både hälsa och karriär för att stå upp för de principer han tycker är viktigast. Barack Obamas påstående att han jobbar över partigränsen är mest retorik och när han gör det så är det aldrig i frågor som riskerar att göra de egna väljarna förbannade.
Ungefär så, vill de framställa skillnaden mellan McCain och Obama.
Steve Schmidt, rådgivare till McCain skriver så här i ett memo, först om McCain:
"Too many in Washington are putting politics first and country second. Too few are setting aside their own interests to work together on solutions for America.
For John McCain, country first is how he has lived his life and how he has worked in Washington. When John McCain was offered early release as a prisoner of war, he refused, subjecting himself to torture rather than give a propaganda victory to his captors.
Is it any wonder that during the Republican primary, John McCain was working with Democrats and talking about the need for comprehensive immigration reform? Is it any wonder that at the nadir of the Iraq war, John McCain was arguing for the successful surge strategy rather than timetables for withdrawal?"
Och så om Obama:
"There has never been a time when Barack Obama has bucked the party line to lead on an issue of national importance. He has never been a part of a bipartisan group that came together to solve a controversial issue. He has never put his career on the line for a cause greater than himself."
Vi kan se glimtar av detta tema i en ny reklamfilm som går upp i ett antal battleground states. I slutet syns en ny slogan, "Country First".
Det här är ett smartare sätt att säga att Barack Obama bara är retorik. Clinton-kampanjen testade det utan framgång. Det gäller dock att McCains kampanj verkligen får ut budskapet och håller fast vid det.
Budskapet har hjälpts av Obamas beslut kring finansieringen av hans kampanj, hans position kring vapenfrågan och uttalanden om att det han sa om NAFTA tidigare var lite överhettad retorik.
I bakgrunden till budskapet anar jag Karl Rove. Han har under flera månader skrivit på ungefär samma tema som detta. Om jag får möjlighet ska jag fråga honom i Almedalen.
Det ska bli intressant att se hur Obama-kampanjen svarar. Hittills har det mest varit att han visst har gjort upp över partigränserna, vilket ingen egentligen motsäger sig. De kan å sin sida påpeka att McCain minsann också ändrat sig en del för att bli vald. Bush skattesänkningar var han tidigare mot men vill nu inte återställa, oljeborrning utanför kusten har han tidigare varit mot, men är nu för, osv. Det finns gott om ammunition till Obama också.
Unity in Unity
Igår framträdde Barack Obama och Hillary Clinton tillsammans för första gången efter hans seger i primärvalen. Symboliken var övertydlig. I Washington pussade Barack Hillary på kinden och gick sedan tillsammans upp för trappan in i flygplanet och satte sig bredvid varandra. Väl framme i New Hampshire åkte de tillsammans på bussen till det lilla samhället Unity. Där fick de vardera 107 röster i primärvalet ett halvår tidigare.“Unity is not only a beautiful place, it’s a wonderful feeling, isn’t it?”, sa Hillary.
Hon överlämnade två checkar till Barack, en från henne och en från maken på totalt 4600 dollar.
Obama tackade varmt:
“I’ve admired her as a leader, I’ve learned from her as a candidate, I am proud to call her my friend and I know how much we’ll need both Hillary Clinton and Bill Clinton as a party and a country in the months and years to come.”
2008-06-26
Pang pang
Helt plötsligt hamnade vapenfrågan mitt i presidentkampanjen. USA:s högsta domstol tog i den centrala frågan för första gången på två sekel. I konstitutionens andra tillägg, second amendment, står att läsa:
“A well regulated Militia, being necessary to the security of a free State, the right of the people to keep and bear Arms, shall not be infringed.”
Vad detta egentligen innebär har nu HD klarat upp en del. I ett beslut med fem röster för och fyra mot säger HD att det strider mot konstitutionen att förbjuda handeldvapen i hemmet, som en lag från 1976 i Washington D.C. gör. Men HD säger också att det inte innebär någon helt oreglerad rätt att bära vapen över allt och hur som helst.
John McCain var snabb ut med ett pressmeddelande där han välkomnade beslutet. Barack Obama väntade lite längre men kom sedan med ett där uttalar sitt stöd för Second Amendment och sedan balanserar med att viss reglering behövs, och att samma lagar inte behöver gälla över hela landet. Han tog dock inte ställning i den centrala frågan om vad han tycker om HD:s beslut. Förra året sa hans kampanj till Chicago Tribune att han stödde lagen i DC som nu HD slog ner. På det svarar Obamas kampanj att det uttalandet "was not worded as well as it could have been".
Vem detta beslut gynnar tycker jag är lite svårt att säga. Med tanke på vad Obama sagt tidigare blir det enkelt för McCain och NRA att framställa honom som motståndare till Second amendment. Vapenfrågan lyfts fram och vapenägarna påminns om att det är bäst att ha en republikan i Vita huset. Men det kan lika gärna bli så att vapenfrågan efter den första uppmärksamheten avtar i styrka. Nu har ju HD bestämt vad som gäller. Vapenägarna kan pusta ut och tryggt rösta på Obama, han kan i alla fall inte ställa till med någon oreda kring vapenfrågan.
En risk för McCain med vapenfrågan är hans ställningstagande också lyfts fram. Han har inte direkt varit poppis hos vapenlobbyn och är det inte så mycket nu heller, men i valet mellan honom och Obama väljer de McCain. Lyfts McCains åsikter fram nu kan det påverka vapenägarnas syn på honom.
Den som lever får se.
“A well regulated Militia, being necessary to the security of a free State, the right of the people to keep and bear Arms, shall not be infringed.”
Vad detta egentligen innebär har nu HD klarat upp en del. I ett beslut med fem röster för och fyra mot säger HD att det strider mot konstitutionen att förbjuda handeldvapen i hemmet, som en lag från 1976 i Washington D.C. gör. Men HD säger också att det inte innebär någon helt oreglerad rätt att bära vapen över allt och hur som helst.
John McCain var snabb ut med ett pressmeddelande där han välkomnade beslutet. Barack Obama väntade lite längre men kom sedan med ett där uttalar sitt stöd för Second Amendment och sedan balanserar med att viss reglering behövs, och att samma lagar inte behöver gälla över hela landet. Han tog dock inte ställning i den centrala frågan om vad han tycker om HD:s beslut. Förra året sa hans kampanj till Chicago Tribune att han stödde lagen i DC som nu HD slog ner. På det svarar Obamas kampanj att det uttalandet "was not worded as well as it could have been".
Vem detta beslut gynnar tycker jag är lite svårt att säga. Med tanke på vad Obama sagt tidigare blir det enkelt för McCain och NRA att framställa honom som motståndare till Second amendment. Vapenfrågan lyfts fram och vapenägarna påminns om att det är bäst att ha en republikan i Vita huset. Men det kan lika gärna bli så att vapenfrågan efter den första uppmärksamheten avtar i styrka. Nu har ju HD bestämt vad som gäller. Vapenägarna kan pusta ut och tryggt rösta på Obama, han kan i alla fall inte ställa till med någon oreda kring vapenfrågan.
En risk för McCain med vapenfrågan är hans ställningstagande också lyfts fram. Han har inte direkt varit poppis hos vapenlobbyn och är det inte så mycket nu heller, men i valet mellan honom och Obama väljer de McCain. Lyfts McCains åsikter fram nu kan det påverka vapenägarnas syn på honom.
Den som lever får se.
Svensk media och opinionen
Den senaste veckan har det publicerats sju nationella opinionsundersökningar. Dessutom finns två institut som gör dagliga undersökningar, Rasmussen och Gallup. De intervjuar nästan 1000 personer varje dag och resultatet som publiceras innehåller alltså nästan 3000 intervjuer, ett mycket bra underlag med liten felmarginal. Det ger alltså ungefär ett tjugotal mätningar under en vecka.
Av dessa tjugo mätningar har svenska medier rapporterat två. Den första från Newsweek där Barack Obama ledde med 15 %, den andra från LA Times där Obama ledde med 12 %.
SvD: Stor ledning för Obama.
DN: Obama i tvåsiffrig ledning.
För en svensk som följer amerikanska valet via traditionella svenska medier torde bilden vara att Barack Obama har tagit en stor ledning över John McCain.
Men om vi tittar på de arton andra undersökningarna senaste veckan så visar Rasmussen på en ledning för Obama med 5-6 %. Gallup visar en ledning för Obama i början av veckan på cirka 5 % och i den senaste på ett helt jämnt race, 45-45.
De andra undersökningar ger Obama en ledning på mellan 6 och 4 %.
Av dessa tjugo mätningar har svenska medier rapporterat två. Den första från Newsweek där Barack Obama ledde med 15 %, den andra från LA Times där Obama ledde med 12 %.
SvD: Stor ledning för Obama.
DN: Obama i tvåsiffrig ledning.
För en svensk som följer amerikanska valet via traditionella svenska medier torde bilden vara att Barack Obama har tagit en stor ledning över John McCain.
Men om vi tittar på de arton andra undersökningarna senaste veckan så visar Rasmussen på en ledning för Obama med 5-6 %. Gallup visar en ledning för Obama i början av veckan på cirka 5 % och i den senaste på ett helt jämnt race, 45-45.
De andra undersökningar ger Obama en ledning på mellan 6 och 4 %.
2008-06-24
Ditt och datt
En av John McCains närmaste rådgivare, Charlie Black, har hamnat i trubbel efter en kommentar i en tidning där han sa att McCain skulle gynnas politiskt av en terroristattack. Både kampanjen och John McCain fördömer uttalandet och Black ber om ursäkt.
Vid ett kampanjtillfälle hade Barack Obama ett sigill framför sig på talarstolen. Det var väldigt likt presidentens sigill och hade vero possumus skrivet på sig. Det betyder yes we can. Efter en hel del kritik så kommer sigillet inte användas någe mer.
McCain har ägnat de senaste dagarna åt att prata energi och kommit med flera förslag. Bland annat en tävling med ett pris på 300 miljoner dollar för den som utvecklar ett nytt sorts bilbatteri. Dessutom vill han ha ett skatteavdrag på 5000 dollar vid köp av en miljöbil. Kampanjen lanserar också en ny reklamfilm på området. McCain har också föreslagit att oljeborrning utmed kusten ska vara tillåtet. Det har just nu stöd hos amerikanska folket, men är en riskabel fråga i exempelvis Florida.
Barack Obama har också pratat en del energipolitik. Han vill stoppa spekulationerna inom oljeindustrin och stänga det så kallade Enron-kryphålet som möjliggör detta.
Hillary Clinton och Barack Obama har hittat det perfekta stället att visa på sin sammanhållning. Det lilla samhället Unity i New Hampshire. De båda fick 107 röster var där i primärvalet.
Obamas kampanj jobbar under radarn med att registera svarta väljare i Virginia, Ohio, Missouri, North Carolina och Florida. Många av dessa väljare röstade inte 2004.
Jag tror att John McCain gärna skulle vilja utse en kvinna som vicepresidentkandidat. Han har dock inte så himla många toppnamn att välja på. Här är i alla fall tre stycken.
Newsweek kör ett långt reportage om Cindy McCain.
NY Times tittar närmare på Obamakampanjens funderingar kring tv-reklam.
David Broder, mycket tung opinionsbildare på Washington Post, har skrivit en kritisk artikel om Obama som fått mycket kommentarer från andra opinionsbildare. Han pekar på två beslut av Obama som inte är speciellt kloka att göra precis när han verkligen börjar presentera sig för hela amerikanska folket. Det ena är de kraschade förhandlingarna kring gemensamma town hall-möten, det andra beslutet att tacka nej till statliga kampanjpengar.
För första gången lyckades John McCain nästan komma ifatt Barack Obama gällade fundraising. I maj fick han in knappt 22 miljoner dollar och Obama lite drygt 22 miljoner. De hade i slutet av maj nästan lika mycket pengar, cirka 33 miljoner dollar, att använda fram till konventen i augusti. Hillary Clinton slutar sin kampanj med skulder på cirka 20 miljoner dollar, varav 11 är utlånade av henne själv.
Secret Services kodord för John McCain är Phoenix och Renegade för Barack Obama. Michelle Obama kallas Renaissance.
Kampanjerna håller så gott som varje dag telefonkonferenser med journalister. Huffington Post lägger nu ut ljudfiler för alla dessa konferenser.
Vid ett kampanjtillfälle hade Barack Obama ett sigill framför sig på talarstolen. Det var väldigt likt presidentens sigill och hade vero possumus skrivet på sig. Det betyder yes we can. Efter en hel del kritik så kommer sigillet inte användas någe mer.
McCain har ägnat de senaste dagarna åt att prata energi och kommit med flera förslag. Bland annat en tävling med ett pris på 300 miljoner dollar för den som utvecklar ett nytt sorts bilbatteri. Dessutom vill han ha ett skatteavdrag på 5000 dollar vid köp av en miljöbil. Kampanjen lanserar också en ny reklamfilm på området. McCain har också föreslagit att oljeborrning utmed kusten ska vara tillåtet. Det har just nu stöd hos amerikanska folket, men är en riskabel fråga i exempelvis Florida.
Barack Obama har också pratat en del energipolitik. Han vill stoppa spekulationerna inom oljeindustrin och stänga det så kallade Enron-kryphålet som möjliggör detta.
Hillary Clinton och Barack Obama har hittat det perfekta stället att visa på sin sammanhållning. Det lilla samhället Unity i New Hampshire. De båda fick 107 röster var där i primärvalet.
Obamas kampanj jobbar under radarn med att registera svarta väljare i Virginia, Ohio, Missouri, North Carolina och Florida. Många av dessa väljare röstade inte 2004.
Jag tror att John McCain gärna skulle vilja utse en kvinna som vicepresidentkandidat. Han har dock inte så himla många toppnamn att välja på. Här är i alla fall tre stycken.
Newsweek kör ett långt reportage om Cindy McCain.
NY Times tittar närmare på Obamakampanjens funderingar kring tv-reklam.
David Broder, mycket tung opinionsbildare på Washington Post, har skrivit en kritisk artikel om Obama som fått mycket kommentarer från andra opinionsbildare. Han pekar på två beslut av Obama som inte är speciellt kloka att göra precis när han verkligen börjar presentera sig för hela amerikanska folket. Det ena är de kraschade förhandlingarna kring gemensamma town hall-möten, det andra beslutet att tacka nej till statliga kampanjpengar.
För första gången lyckades John McCain nästan komma ifatt Barack Obama gällade fundraising. I maj fick han in knappt 22 miljoner dollar och Obama lite drygt 22 miljoner. De hade i slutet av maj nästan lika mycket pengar, cirka 33 miljoner dollar, att använda fram till konventen i augusti. Hillary Clinton slutar sin kampanj med skulder på cirka 20 miljoner dollar, varav 11 är utlånade av henne själv.
Secret Services kodord för John McCain är Phoenix och Renegade för Barack Obama. Michelle Obama kallas Renaissance.
Kampanjerna håller så gott som varje dag telefonkonferenser med journalister. Huffington Post lägger nu ut ljudfiler för alla dessa konferenser.
2008-06-23
Debatt om de stora frågorna
Norm Coleman och några vänsterbloggare i Minnesota ägnar sig nu åt de stora gröna frågorna. Inte gröna som i miljön, utan gröna som i bakgrunden för en reklamfilmsinspelning.
Dessa bloggare påstod efter Norm Colemans reklamfilm där han och frugan är i köket att frun egentligen står framför en grön skärm och sedan är inklippt i filmen. Det förnekas av Colemans kampanj. De har också gjort en reklamfilm där de menar att det är motståndaren Al Franken som behöver bli inklippt i filmer eftersom han har spenderat så mycket tid utanför Minnesota:
Dessa bloggare påstod efter Norm Colemans reklamfilm där han och frugan är i köket att frun egentligen står framför en grön skärm och sedan är inklippt i filmen. Det förnekas av Colemans kampanj. De har också gjort en reklamfilm där de menar att det är motståndaren Al Franken som behöver bli inklippt i filmer eftersom han har spenderat så mycket tid utanför Minnesota:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
