2006-11-30

Spyfärdig!

Fy fan vad förbannad jag blir. STATStelevisionen hyllar på lördag DIKTATORN Fidel Castro och bjuder in tre KOMMUNISTER att samtala om den KOMMUNISTISKA REVOLUTIONEN!

Jag känner flera kubaner som bor här i Sverige som levt under och flytt från Castros förtryck. Varför får ingen av denna komma till tals?

Dessutom visar SVT två hyllningsfilmer till diktatorn. Jag blir spyfärdig, svimfärdig och förbannad!

UPPDATERING kl. 21.04:
Tack för nya TV-kanalen Axess! De visar på lördagkväll Castro - skapandet av en diktator. Kolla den istället.

2006-11-29

Obama skapar spekulationer

Ingen skapar så mycket spekulationer inför 2008 som Barack Obama just nu. I december ska han som enda demokratiska potentiella presidentkandidat närvara när demokraterna i New Hampshire firar valsegern - delstaten är först ut bland primärvalen.

Han uppmanas av senator Dick Durbin att ställa upp och Hillary Clinton rapporteras vara oroad över hans eventuella kandidatur och ser honom som hennes största hot.

En del tror att han inte alls tänker ställa upp i valet, utan att spekulationerna bara generar ökad försäljning av hans bok som han nyligen gett ut. Det ena utesluter ju inte det andra, skulle han nu inte ställa upp så visst har han sålt lite fler böcker och ställer han upp kommer han väl sälja ännu fler.

Jimmy Carter vill ha Al Gore

Igår berättade USA:s president 1976-1980 att han 2004 tjatade så på Al Gore att ställa upp i valet att han tillslut blev riktigt irriterad. Men den gubben ger sig inte så lätt tydligen, nu uppmanar han Gore att ställa upp igen 2008.

Al Gore säger dock:

"I don't have any plans to run. Nor do I have any creative denials. I'm using the same ones. They'll soon be out on DVD."

Frist ställer inte upp

Bill Frist är avgående majoritetsledare i senaten, en mycket mäktig position i USA och det har länge spekulerats att han ska ställa upp i presidentvalet 2008. Nu meddelar han att så inte blir fallet.

Han ska meddela sitt beslut på en pressträff idag i Tennessee.

2006-11-28

Richardson vann

Det blev ett grymt tight race mellan mig och Mitt Romney. Han hade hela vägen in i mål ett övertag i opinionen och mer pengar, men jag lyckades ta hem rätt stater och vann elektorsrösterna, samtidigt som jag totalt fick färre röster än Romney. Al Gore som min vicepresident blev ju år 2000 utsatt för samma sak, fast tvärtom.

Nyckeln var att jag lyckades plocka swingstaterna Florida och Ohio, där avgjordes valet.

USA:s nästa president heter Bill Richardson, han slog Mitt Romney - ett scenario som inte alls är omöjligt om två år.

Sam Brownback

Ålder: 50 år
Parti: Republikanerna
Hemmastat: Kansas
Politiskt uppdrag: Senator
Bakgrund: Jordbruksminister i Kansas, åklagare, radiopratare, bondgrabb
Hemsida: http://brownback.senate.gov/

Samuel Dale Brownback växte upp på en bondgård i Parker, Kansas och jordbruksfrågor var det som startade hans politiska karriär. Under high school var han ordförande för Future Farmers of America och blev 1986 jordbruksminister i Kansas. Innan jobbet som jordbruksminister hade han hunnit med en juristutbildning, jobbat som lärare, åklagare och radiopratare. 1994 fortsatte den politiska karriären när han blev vald till kongressledamot, men han satt bara en period eftersom han 1996 ställde upp i och vann den plats i senaten som dåvarande majoritetsledaren och presidentkandidaten Bob Dole gav upp för att fokusera på presidentvalet. 1998 och 2004 vann han omval, senast med 69 procent av rösterna.

Sam Brownback är troligen den kandidat i startfältet som har både starkast kopplingar och stöd hos den kristna högern inom republikanerna. Han är fanatisk abortmotståndare, har slagits stenhårt mot stamcellsforskning, är motståndare till gaygiftermål och pornografi och förespråkar att intelligent design ska få undervisas i skolorna. Trots hans i många ögons extrema åsikter så är inte hatet mot honom lika stort som mot hans vapendragare i senaten Rick Santorum (som nyligen förlorade sin plats), utan istället väcker han respekt även till vänster. NY Times skriver så här till exempel:

“one of the most conservative, religious, fascinating -- and, in many ways, admirable -- politicians in America today.”

Han har också i senaten engagerat sig en del i utrikesfrågor, bland annat för att få ett stopp på folkmordet i Darfur och jobbade efter terroristattacken 11 september tillsammans med vänsterikonen Ted Kennedy för att säkra de amerikanska gränserna.

Ett av hans problem inför primärvalen kommer vara fundraising. Inför återvalet 2004 drog han in 2,4 miljoner dollar, men hans PAC (Political Action Comittee) har de senaste två åren bara dragit in 600 000 dollar, trots att han ganska flitigt förekommit i spekulationerna om tänkbara presidentkandidater.

Hans styrka och samtidigt hans svaghet är de mycket starka kopplingarna till den kristna högern inom republikanerna. Han kan via dem dra in tillräckligt mycket pengar för att bli en seriös kandidat och via deras röster kan han placera sig bra i primärvalen. Samtidigt har en av hans värsta konkurrenter, George Allen, fallit bort vilket lämnar utrymme. Men mittenkandidater som Rudy Giuliani kommer med stor trovärdighet kunna hävda att Brownback aldrig skulle vinna själva presidentvalet om han blev republikanernas kandidat, mittenväljarna skulle fly till demokraterna.

Jag ger inte Sam Brownback någon större chans, men kanske kommer kraften i den kristna högern att överraska oss ännu en gång.

2006-11-27

Kan en mormon bli president?

Guvernör Mitt Romney har på senare tid varit mycket aktiv för att positionera sig rätt hos de starka kristna väljargrupperna inom republikanerna genom att jobba hårt för att få till en omröstning mot gaygiftermål.

Han har ett bra facit inom näringslivet, som VD för OS i Salt Lake City och som guvernör, men en fråga kommer jaga honom hela tiden som presidentkandidat - hans religion. Han är mormon vilket många amerikaner ser mycket misstänksamt på. Enligt en undersökning säger sig 35% inte kunna tänka sig att rösta på en mormon i presidentvalet.

Magasinet Time skriver om saken om ni är intresserade att förstå tankegångarna och debatten Romney utsätts för.

Las är inte alltid så bra

Argumenten mot Las är bla annat att det inte är kompetens som avgör vem som ska få vara kvar när en arbetsgivare tvingas avskeda personal, istället hur länge man jobbat på stället. Socialdemokraterna har länge skrämts med hur farliga vi borgare är, hur vi kommer ta bort Las och själva visat noll förståelse för alla arbetsgivare.

Men, ibland är det skillnad på principer och verklighet. Socialdemokraternas riksdagskansli vill nu kringå Las för att kunna anställa duktiga tjänstemän som tidigare jobbade i departementen och sparka en del av de som jobbade på riksdagskansliet. Med andra ord vill man låta kompetens gå före hur länge man arbetat. Är det inte lite hycklande iallafall?

Dessutom dagens dumstrut till Mikael Odenberg. Han har åkt mycket taxi på skattebetalarnas bekostnad. Jag träffade honom i valrörelsen och kan med tanke på hans stora vigör rekommendera honom att promera lite oftare i fortsättningen.

2006-11-26

Aj, min rygg!

I fredags snubblade jag över nyheten att det finns ett dataspel om presidentval och till min enorma glädje visade det sig vara riktigt bra. Jag vaknade ur min trans runt ett på fredagnatten med värkande rygg, hungrig mage och sprängande blåsa. Sjukt roligt spel!

President Forever + Primaries heter det. Du får välja en kandidat och antingen köra igenom alla primärval, förhoppningsvis vinna nomineringen och sedan ta dig an själva presidentvalet. Jag körde först som Rudy Giuliani och vann utan större problem både nomineringen och valet. Sen fanns den roliga möjlighet att spela 2004 års val där jag tog Colin Powell som i spelet valde att avgå som utrikesminister och istället utmana Bush om den republikanska nomineringen. Det blev en stenhård strid som tillslut visade sig avgöras i South Carolina. Bush vann den ganska tidiga staten med 51-49 och hade jag lyckats ta den hade nomineringen varit min, så nära var det.

I det spel jag håller på med nu är jag Bill Richardson som startade som underdog mot såna som Hillary Clinton. Det visade sig dock att hon drabbades av en del skandaler samtidigt som Al Gore med sitt miljöbudskap lyckades locka fram gräsrötterna. Han plockade hem Iowa och New Hampshire men jag placerade mig ändå bra.

Någon dryg vecka senare var det dags för bla min hemmastat New Mexico och sex andra rätt tunga stater. Jag placerade mig bra i samtliga och vann förutom New Mexico också South Carolina, Gore vann alla andra. Men det var här mitt smarta drag kom in. Fem dagar efter dessa stater kom tunga Michigan och rätt tunga Washington State. Här hade jag långt tidigare kört tv-reklam och kampanjat en hel del så jag hade båda staterna i ett starkt grepp. Jag vann också klart och övertog ledningen över Gore med några delegater.

Pengar var dock ett problem (som inte Gore hade) och att jag kampanjade så mycket att jag kollapsade och var tvungen att vila lite. Jag hade därför inte så mycket möjlighet att kampanja utan fick jobba med fundraising och lita på TV-reklamen. Efter Michigan och Washington kom ett par mindre stater som Gore vann innan vi drabbade samman i Super Tuesday, där bland annat Bill Clinton en gång i tiden kom tillbaka från de döda och tillslut vann nomineringen. Som tur var för mig hade nu Hillary Clinton och några andra hostat upp sig lite och vann några stater här och där. Gore tog hem de flesta men jag dunkade hem jättestaten Kalifornien vilket gjorde att jag låg tätt bakom Gore.

Nu vidtog en stenhård kamp från stat till stat, jag kommer faktiskt inte ihåg alla turer, men tillslut stod jag där som mycket knapp segrare efter ytterligare ett lysande drag (om jag får säga det själv). Barack Obama fick tillslut upp farten och började vinna några stater. Jag satsade allt på ett kort och erbjöd honom att dra sig ur kampen och samtidigt stötta mig, det gjorde han vilket lyfte mig till ledningen och tillslut segern.

Al Gore är nu min vicepresidentkandidat (han verkar gillar det jobbet) och vi möter Mitt Romney och George Pataki i slutbataljen. Spännande va? Jag tycker det i alla fall =)

Obama tittar närmare på Iowa

Förutom att senator Barack Obama är på bokturné så kollar han noga på möjligheten att ställa upp i presidentvalet. DesMoinesRegister skriver att Obama bland annat ringt till John Norris som drev John Kerrys vinnande kampanj i Iowa i förra omgångens primärval där. Robert Gibbs, Kerrys presstalesman under kampanjen 2004 säger att Obama redan har ett team toppkampanjarbetare som har stora kunskaper om Iowa

Hillary Clinton ska däremot inte ha gjort några framstötar mot partiaktivister i Iowa.

2006-11-25

Mitt Romney

Ålder: 59 år
Parti: Republikanerna
Hemmastat: Massachussets
Politiskt uppdrag: Guvernör
Bakgrund: VD för OS i Salt Lake City, näringslivs-VD
Hemsida: http://www.mass.gov/gov

Mitt Romney klev upp på den nationella scenen 1999 då han tog över som VD för OS i Salt Lake City 2002. Spelen drogs då med ett stort underskott på runt tre miljarder kr och korruption, och höll på att bli ett präktigt fiasko. Som framgångsrik VD inom management och investment fick Romney snabbt ordning på organisationen och spelen blev mycket lyckade och gick med nästan en miljard kr i överskott.

1994 var första gången Romney försökte sig på politiken då han utmanade sittande Ted Kennedy om hans plats i senaten. Det blev en hårt fight som Romney tillslut förlorade. Men 2002 efter succén med OS var Romneys utgångsläge bättre och hans stora popularitet gjorde att han lätt blev republikanernas kandidat. Delstaten Massachussets var i kris, med ett stort budgetunderskott. Romney pekade på sitt jobb för de olympiska spelen och vann också guvernörsposten med 50%-45%.

Han hade nu ett styvt jobb framför sig, budgetunderskottet låg på runt 3 miljarder dollar och han hade lovat att inte höja skatterna. Under 2003 skar han kraftigt ned på kostnader, höjde en del avgifter och tog bort olika skatteavdrag. 2004 landade man på överskott på 700 miljoner dollar, 2005 på 500 miljoner. Efter att ha fått ordning på ekonomin har han sänkt inkomstskatten från 5,3 till 5%.
Under sina år vid makten har han infört ett nytt marknadsbaserat försäkringssystem som innebär att alla får tillgång till sjukvård, satsat på IT i skolan, infört strängare lagar för rattfylla, ökat förmånarna för krigsveteraner och jobbat fram ett system för att minska utsläppen av växthusgaser. Och så vidare.

Om ni läser det ovanstående är det lätt att inse varför det är lättare för en guvernör än en senator att bli vald till president. En guvernör kan tydligt peka på vad han faktiskt gjort, inte bara vad han tycker eller hur han röstat i senaten. I Romney ser man en handlings man som får ordning på saker och ting, som håller det han lovar. När nu USA återigen dras med stora budgetunderskott, skulle det då inte vara ganska lockande att rösta på en kille som tre gånger (den tredje gången var i företaget Bain & Co) på rekordtid vänt stora underskott till överskott?

Romney har också positionerat sig för att få stöd av de kristna republikanska kärntrupperna. Han är abortmotståndare, har försökt återinföra dödsstraffet i Massachusetts och försökt stoppa gaygiftermål, och har en bakgrund där han bland annat jobbat i en kyrka under nästan tre år. Inom frågor som kan tilltala mittenväljare har han en ganska balanserad syn, tex vad gäller vapenlagar och minimilöner.

När det handlar om fundraising så torde det vara en av hans stora fördelar. Kontakter sedan långt tillbaka inom näringslivet och han lär ha fått en hel del riktigt tunga kontakter som VD för OS i Salt Lake City. Både i racet 1994 och det 2002 så drog han in stora summor, och trots att han inte ställde upp för omval 2006 så har han dragit in 2,6 miljoner dollar senaste två åren.

Hans stora problem idag är väl hans tro, han är mormon, något som ses med misstänksamhet hos många i USA. Men han försöker motverka det bla genom humor, på ämnet polygami sa han en gång: "Äktenskap är något mellan en man och en kvinna och en kvinna och en kvinna."

Efter republikanernas stora förlust i mellanårsvalen där mittenkandidater som John McCain och Rudy Giuliani sägs ha gynnats så har Romney missgynnats. Hans tydliga positionering till höger i partiet har inte ökat hans chanser på senare tid. Men kan han positionera sig lite mer mot mitten och visa på sitt tidigare track record kan han mycket väl nå fram till den republikanska nomineringen. Han gynnas dessutom av att George Allen fick stryk i Virginia, en person som hade konkurrerat om samma väljargrupp i primärvalen.

Mer att läsa om Romney:
The Economist
Wall Street Journal
The American Spectator
Des Moines Register

2006-11-24

Biltullarna då?

Alliansen har backat i de senaste två opinionsundersökningarna och DN skriver:

"Det är framför allt bland männen och bland väljarna i Stockholms län som stödet för socialdemokraterna ökar. Det var i samma grupper som partiet förlorade stort i valet i september."

Hela tiden hör jag avgångna ministrar och a-kassan som anledningar till tappet. Men biltullarna då? Det starka Alliansstödet i Stockholm hörde nog ihop mycket med motståndet mot biltullar, nu ska de på något sätt införas igen och följaktligen tappar man mycket väljare i Stockholmsområdet.

2006-11-23

Presidentkandidaterna

Ett par har redan kommit ut på banan, några är nästan ute och ett flertal väntar fortfarande. Under den tiden kan vi passa på att bekanta oss med den grupp personer som innehåller USA:s nästa president, the next leader of the free world.

Vi börjar med ett par guvernörer, idag Bill Richardson (nedan), imorgon Mitt Romney.

Bill Richardson

Ålder: 59 år
Parti: Demokraterna
Hemmastat: New Mexico
Politiskt uppdrag: Guvernör
Bakgrund: Kongressledamot, FN-ambassadör, energiminister
Hemsida: http://www.governor.state.nm.us/

De amerikanska väljarna gillar att välja guvernörer till presidenter. George W. Bush var guvernör, likaså Bill Clinton, Ronald Reagan och Jimmy Carter, fyra av USA:s fem senaste presidenter. Bill Richardson är också guvernör, dessutom i en delstat, New Mexico, som Bush vunnit de senaste två gångerna. Det gör automatiskt Richardson till en kandidat som kan gå hela vägen och vinna i november 2008. Men sedan 11 september 2001 har utrikes- och säkerhetsfrågor spelat en mycket stor roll i amerikansk politik, en erfarenhet som många guvernörer saknar och som kan gynna senatorer. Och det är här Richardson blir till en riktigt spännande kandidat, han har nämligen utrikeserfarenheten, och rikligt av den. På 70-talet efter college jobbade han på utrikesdepartementet, blev sedan i början på 80-talet kongressledamot i 14 år där han jobbade mycket med utrikesfrågor, bla fick han två amerikaner frisläppta efter långa förhandlingar direkt med Saddam Hussein på 90-talet. 1997 utsågs han av Bill Clinton till FN-ambassadör och 1998 till energiminister i Clintons administration. Energifrågor och oljeberoendet är en viktig del av den amerikanska politiska debatten och gör att Richardson får trovärdighet mot eventuella motståndare som Al Gore.

2002 vann han guvernörsvalet i New Mexico och blev därmed första guvernör i USA med latinamerikansk bakgrund, hans mor är mexikanska, som är en starkt växande väljargrupp i USA. Under hans första år vid makten sänkte han kraftigt inkomstskatten. Han har också enat stora delar av staten runt infrastruktursatsningar och gjorde 2005 upp en deal med Virginmiljardären Richard Branson om en storsatsning på rymdresor. Nu i november 2006 blev han återvald med förkrossande 68%-32%, delstatens största seger i ett guvernörsval.

Även under tiden som guvernör har han varit aktiv i utrikesfrågor, 2003 förhandlade han med nordkoreaner om deras användning av kärnkraft och 2006 flög han till Sudan för att förhandla loss den fängslade journalisten Paul Salopek. Den amerikanska regeringen, ett par kongressledamöter och senator Barack Obama hade tidigare försökt men misslyckats. Richardson lyckades.

Men han är inte en helt okontroversiell figur, han kör bil för fort och fick en hel del kritik för inköpet av ett privatplan på skattebetalarnas bekostnad. Han är också anklagad för att ha läckt namnet på en misstänkt spion, som senare friades och sägs ha försökt få tyst på Monica Lewinsky genom att erbjuda henne ett jobb.

Märkligt nog har jag inte lyckats få fatt på hans åsikt om Irakkriget. Han har uttalat sig kritiskt om hur Bush och Rumsfeld hanterat kriget, och troligen stödde han det från början.

Pengamässigt ser det hyfsat ut. Han drog in 8 miljoner dollar för återvalskampanjen 2006 vilket är en ansenlig summa i New Mexico och det gör att han troligen kommer vara på banan även om han får svårt att konkurrera inledningsvis med såna som Hillary Clinton, Al Gore och Barack Obama.

Genom miljö- och energifrågan kan han tilltala vänsterkanten inom demokraterna, samtidigt som hans stöd för dödsstraff, tuffhet i brottsbekämpning, skattesänkarpolitik och position i vapenfrågan (han stöddes av NRA i valet 2006) gör honom till en mycket valbar kandiat. På pappret en mycket spännande kandidat som inte ska underskattas. Hans person omges dock av rykten, oklart om vad. Sådant brukar komma fram i presidentval.

2006-11-22

The money primary

Om ett drygt år så kommer de republikanerna och demokraterna rösta i primärval (primary) om vem som ska bli deras respektive presidentkandidat. Det som vidtar nu innan själva valkampanjen börjar är det man kallar pre primary, eller money primary. Kampen att hinna samla in så mycket pengar som möjligt. Amerikansk politik bygger på dessa bidrag från huvudsakligen privatpersoner, fundraising.

Att som kandidat lyckas samla in pengar är viktigt av många anledningar. Förutom att man har möjlighet att använda dessa pengar för att anställa de bästa kampanjarbetarna och köpa reklam och satsa seriöst i många stater, så gör mycket pengar att man får mycket media som en seriös kandidat. Och syns man mycket i media och många räknar en som en potentiell presidentkandidat så kommer mer pengar in.

De kommande månaderna kommer mycket handla om hur mycket pengar de olika kandidaterna lyckas dra in, och jag kommer skriva mycket om det.

En som får lite kritik nu för hon har hanterat de pengar hon samlat in är Hillary Clinton. Hon vann överlägset sitt återval till senaten men spenderade ändå upp mot 30 miljoner dollar, mest av alla senatskandidater 2006. Det gör att hennes stora försprång mot konkurrenterna minskar betänkligt och en del höjer ett varnande finger för att hennes bidragsgivare kan bli sura när hon sprätter iväg deras pengar i onödan.

Jag tror inte Hillary behöver oroa sig så mycket. Det var viktigt för henne att vinna överlägset för att stärka sin ställning. Pengarna som hon har satt sprätt på tror jag hon lätt kan dra in igen. Efter sina många år i den absolut toppolitiken och med bas i rika New York har hon en mycket stark ställning och kommer med stor sannolikhet vinna the money primary för demokraterna.

2006-11-21

Clinton leder, Kerry tappar

Hillary Clinton fortsätter att ha en rejäl ledning när demokrater tillfrågas om vem de vill ha som partiets kandidat inför valet 2008. Hillary får 33 procent, mer än dubbelt upp från tvåan Barack Obama på 15 procent, och delade treorna John Edwards och Al Gore på 14 procent.

John Kerry låg i förra undersökningen på 12 procent, han tappar nu till 7. Ställer han upp nu blir det bara pinsamt.

Hillary Rodham Clinton 33%
Barack Obama 15%
John Edwards 14%
Al Gore 14%
Sen. John Kerry 7%
Wesley Clark 4%
Joe Biden 3%
Bill Richardson 3%
Evan Bayh 2%
Tom Vilsack 1%

2006-11-19

Hmm

Det rapporteras att Israel har blåst av ett flyganfall i Gaza för att hundratals människor trängt ihop sig i och runt byggnaden som skulle bombas. Nu hänger jag inte riktigt med här. Varför avblåste Israel attacken? De vill ju mörda civila! Nu hade flera trängt ihop sig på samma område, en bomb hade räckt. Varför avblåste då de blodtörstiga judarna attacken?

Ja just ja, så måste det vara! Även dessa mordbesatta judar insåg att världsopinionen skulle bli för stark mot dom om dom dödade så många palestinier samtidigt. Det är bättre att plocka dom några i taget.

Ingen förnyelse behövs

Dick skriver precis det jag tänkte skriva om SIFO-undersökningen, så läs hans inlägg istället.

2006-11-18

Bra SVT!

I förra "På spåret" påstod man att polackerna jublade när de gick med i Warzawapakten, vilket fått många att reagera. Nu innan programmet sa hallåan att detta var fel och att Polen tvångsanslöts till Warzawapakten.

Bra SVT! Istället för att gömma undan såna här korrigeringar till mitt i natten så korrigerar man direkt innan programmet. Så borde man göra i början av varje nyhetssändning när man i tidigare program påstått något som sedan visat sig felaktigt.

2006-11-17

Kapitalism

"En ny bransch uppstår, ett litet piggt företag tar marknaden med storm, gör mos av en jätte, sopar banan med konkurrenterna och får nästan alla att använda bolagets produkter.Men så ändras plötsligt verkligheten. Den pigga uppstickaren har blivit etablerad och hotas nu i sin tur både av nya uppstickare och av att hela marknaden håller på att förändras."

Tomas Augustsson beskriver Microsofts 30-åriga historia.

2006-11-16

Pelosi förlorade striden

Nya talmannen Nancy Pelosi stödde John Murtha till posten som majoritetsledare, den näst högsta posten inom demokraterna i representanthuset. Han utmanades av tidigare tvåan Steyn Hoyer och många politiska tyckare och journalister höjde på ögonbrynen över Pelosis val.

I dagens omröstning vann Hoyer enkelt över Murtha med siffrorna 149-86.

Den stora förloraren är inte Murtha, utan Pelosi. Vad tänkte människan med? Hoyer var väldigt populär, hade jobbat nära med Pelosi för att säkra demokraternas seger och så väljer hon att stödja en mycket kontroversiell kandidat som Murtha. Mycket märkligt agerat. Republikanerna kan lugnt luta sig tillbaka och se fram emot två härliga år.

Högt ansedda Stuart Rothenberg skriver:

"Nancy Pelosi’s decision to pick a public fight with her second in command, Maryland Rep. Steny Hoyer, is so incomprehensible, so politically stupid that it has raised eyebrows among political journalists and insiders of all type.

For weeks, I have been suggesting that Pelosi will be a lot smarter and more subtle that her conservative critics warned, and that she won’t drive the Democratic bus off the cliff. But now I’m not so sure."

Clinton och Giuliani

Gallup har frågat republikanska respektive demokratiska väljare vem de skulle vilja ha som kandidat från respektive parti. Det ser ut ungefär som vanligt, Rudy Giuliani leder före John McCain hos republikanerna och Hillary Clinton leder hos demokraterna. Men sedan Barack Obama sa att han nu skulle tänka över om han skulle ställa upp i valet så har han klättrat i undersökningarna, likaså här, där han ligger tvåa.

Hillary Rodham Clinton 31
Barack Obama 19
John Edwards 10
Al Gore 9
John Kerry 7
Joe Biden 4
Wesley Clark 3
Bill Richardson 2
Evan Bayh 2
Russ Feingold 1
Tom Daschle 1
Christopher Dodd 1
Tom Vilsack 1

Guvernör Vilsack som var först ut efter valet att annonsera att han ställer upp i presidentvalet har som ni ser en rejäl uppförsbacke. Al Gore ligger i slagläge, men skulle nog behöva ligga bättre till för att verkligen ställa upp. John Edwards däremot är nog ganska nöjd med sin position och kommer säkert försöka igen.

Rudy Giuliani 28
John McCain 26
Condoleezza Rice 13
Newt Gingrich 7
Mitt Romney 5
Bill Frist 4
George Allen 2
George Pataki 1
Mike Huckabee 1
Chuck Hagel 1
Sam Brownback 1
Duncan Hunter *

Condi Rice har flera gånger tydligt talat om att hon inte ställer upp och jag tror henne. Bill Frists aktier har försvagats efter valförlusten, avgående majoritetsledare som han är. Den guvernör (som ofta vinner presidentval) som ligger bäst till är Mitt Romney.

Överhuvudtaget få guvernörer som ligger bra till, hos demokraterna först New Mexicos Bill Richardson med två procents stöd.

Sparka Danielsson!

Jag kan inte fatta varför Fredrik Reinfeldt säger att Lars Danielsson kan behålla sitt jobb på UD. Jag ser verkligen ingen som helst anledning till varför han inte ska få sparken, förutom hans extremt konstiga förhållande till sanningen så är han SOCIALDEMOKAT. Inte för att det råder åsiktsförbud inom departementen och man bara måste ha rätt partibok, men han var en politisk tjänsteman och det finns noll anledning att behålla honom. Fota nu!

2006-11-15

Edwards annonserar något, kanske

Förre vicepresidentkandidaten John Edwards var med på The Daily Show igår, och det spekulerades innan om han skulle presentera att han ställer upp i presidentvalet 2008. Men det gjorde han inte, han sa dock att han kanske kommer säga något på sin hemsida om några veckor...

Sätten att få uppmärksamhet och bygga spänning runt sig själva börjar bli lite tröttsamma. När Barack Obama sa att han nu hade tänkt tanken att bli president, men långtifrån bestämt något, så blev det också ett himla hallabalo.

Jaja, är ni intresserade så sitt och ladda om www.johnedwards.com de kommande veckorna.

Operation Säkra Florida

Om John Kerry hade vunnit Florida 2004 så hade han varit president, samma sak (som ni vet) med Al Gore 2000. Men George W. Bush vann båda gångerna och jobbar nu för att säkra staten även framöver för nästa republikanska kandidat.

Vita huset stödjer kongressledamot Mel Martinez att bli nästa ordförande för republikanerna efter avgående Ken Mehlman. Han är från Florida och av kubanskt ursprung, en stor minoritet i delstaten. Han kan också hjälpa till att få upp stödet hos latinamerikaner, en stor väljargrupp i USA som republikanerna tappade mycket stöd i årets mellanårsval, från runt 40 till 30 procent.

Florida blir ännu svårare för demokraterna att vinna nästa gång.

Pelosi spårar ur?

Någon dag efter valet skrev jag att jag hittills hade varit imponerad över hur representanthusets nya talman Nancy Pelosi hanterade valvinsten. Nu börjar den känslan tyvärr snabbt gå över. Anledningen stavas John Murtha. Han var den första demokrat som kom ut och sa att trupperna i Irak omedelbart skulle tas hem. För det fick han såklart mycket uppmärksamhet. Med sitt nygamla kändisskap så har Murtha deklarerat att han tänker försöka bli majoritetsledare i representanthuset, och Pelosi har meddelat att hon stödjer honom.

Det var inte denna strategi för Irak som vann demokraterna valet, det var inte cut and run, det var inte heller stay the course, utan det var change the course. Pelosi pratade efter valet om breda överenskommelser med republikanerna och samarbete med Bush, den signalen skickar hon nu inte i praktisk handling när hon stödjer Murtha. Men jag kan samtidigt förstå det, starka krafter inom demokraterna delar Murthas åsikt fullständigt och genom att utse honom lugnar hon dem.

Men det mer allvarliga är Murthas bakgrund. Jag skrev nygamla kändisskap, för Murtha blev nämligen väldigt känd redan på 1970-talet. Han var då inblandad i jätteskandalen Abscam där en senator, fem kongressledamöter och en del andra politiker dömdes för korruption. Murtha erbjöds 50.000 dollar av en undercover FBI-agent och svarade:

"I'm not interested...at this point. [If] we do business for a while, maybe I'll be interested, maybe I won't."

Murtha blev inte åtalad eftersom han gick med på att vittna mot andra politiker inblandade i skandalen, och han blev också friad av representanthusets etikkommittee, där hans eget parti satt i majoritet. Reglerna för representanthuset kräver att kongressledmöter ska rapportera alla försök till mutor. När röstningen var avklarad avgick kommitteens jurist i protest.

Nancy Pelosi lovade innan valet att den här kongressen skulle bli den minst korrupta någonsin, den mest rena någonsin - och så stödjer hon John Murtha. Inte imponerande.

Ni kan kolla videofilmerna med Murtha som FBI spelade in hos YouTube (del 1, del 2), och en kortare version inklippt i ett program hos Fox News.

2006-11-14

Återigen bra artikel av Sjöström

Innan valet var Sten Sjöström på Ekot nästan den enda som lyckades prestera en bra och balanserad artikel. Nu slår han till igen med en bra sammanfattning av läget inför presidentvalet 2008.

Men Thomas Nordegren, på samma Ekot, håller samma värdelösa kvalité som vanligt. Han skriver bland annat:

"För att driva en framgångsrik presidentvalskampanj behöver man samla in 100 miljoner dollar."

Jaså. I presidentvalet 2004 drog John Kerry in 348 miljoner och George W. Bush 374 miljoner.

Så ett ganska bra exempel på hur man som journalist uttrycker sig mer opartiskt och balanserat, jämfört med motsatsen, gissa vem som skrivit vad:

"Men det finns frågetecken för om hon är för kontroversiell och om USA är redo för en kvinnlig president."

"Men USA är för sexistiskt för en kvinnlig president och för rasistiskt för en svart vicepresident menar en del valstrateger..."

Jävlar, vilket race!

Nästan direkt efter förra veckans förlustval för republikanerna så meddelade en av favoriterna senator John McCain att han troligen ställer upp i presidentvalet. Idag kom nyheten att en annan favorit, Americas Mayor, Rudy Giuliani gör samma sak.

Det de två herrarna har gjort är att de startat så kallade exploratory committees, ett första steg innan en Political Action Committee startas. Alltså har ingen av de två slutligen bestämt sig, men startar en sån här kommittee för att kunna samla in pengar som sedan kan föras över till PAC:en och används i kampanjen. De vill doppa tårna i vattnet och känna hur starkt stödet är och om det finns en möjlighet att vinna nomineringen.

Både McCain och Giuliani har tidigare sagts ha svårt att vinna själva nomineringen eftersom de båda ligger ganska mycket mitten i en del frågor som kan vara svåra för republikanska kärnväljare att acceptera. En hel del har dock efter republikanernas valförlust menat att deras chans nu ökat eftersom valet var ett val som mittenväljarna avgjorde. I förra presidentvalet så förlorade Bush striden om mittenväljarna med typ 45-54 mot Kerry, men fick tillräckligt många av kärnväljarna att gå och rösta så det räckte.

På den demokratiska sidan har guvernör Tom Vilsack tidigare meddelat att han ställer upp i valet, likaså senator Joe Biden som faktiskt gjorde det innan valet.

Förre vicepresidentkandidaten John Edwards åker på boktour, och några av staterna på resan råkar vara Iowa, New Hampshire, Nevada och South Carolina - alla tidiga stater i primärvalen.

2006-11-13

Sök Stureadademin!

För ett par år sedan gick jag Timbros Stureakademi och så här uttrycker jag mig om den på akademins hemsida:

"Stureakademin har betytt oerhört mycket för mig. Förutom all intressant litteratur, alla intressanta diskussioner och alla suveräna föreläsare så hjälpte det mig i min egen process, där mina egna åsikter formades. Jag kan ta en fråga, vilken som helst, fundera på den filosofiskt, komma fram till en åsikt och framförallt väga den åsikten mot den verklighet vi lever i. Och politiskt nörd som man är så var det julafton att få så många bra böcker – helt gratis!"

Nu är det dags att söka för nästa år, gör det!

2006-11-12

2008 here we come!

Sådärja! Då var 2006 års val över och vi kan med stor nyfikenhet riktia blicken mot nästa stora batalj, 2008 års presidentval. Ingen sittande president eller vicepresident kommer ställa upp vilket gör fighten helt öppen. Även om vicepresidenter brukar ha svårt att vinna det högsta ämbetet så är de bättre på att få nomineringen från sitt parti.

Två kandidater har redan annonserat att de tänker ställa upp, Duncan Hunter, totalt okänd republikansk kongressledmot från Kalifornien och den demokratiska guvernören i Iowa Tom Vilsack. Han leder för närvarande Democratic Leadership Council som Bill Clinton använde för att ta sig upp på den nationella scenen. Han borde på pappret ha en hyfsad chans eftersom han är guvernör i Iowa som är först ut att rösta i primärvalen, vinner har där kan han få momentum att ta hem New Hampshire osv. Men trots hans jobb som guvernör ligger han bara fyra i undersökningarna i sin egen hemstat, till och med efter John Kerry. Han borde dock ha tjänat lite på att det gick så bra för demokraternas mittenkandidater i valet, eftersom han själv ligger mot mitten. Att han bara är guvernör kanske låter lite visset, men det är faktiskt den bästa plattformen att ha i ett amerikanskt presidentval. Bush, Clinton, Reagan och Carter var alla guvernörer.

Som sagt så ska jag skriva mer om 2008 och ge er lite mer utförliga profiler på kandidaterna, men tillsvidare kan ni läsa den här utmärkta artikeln i The Gaurdian.

Och en sak till - Hillary Clinton kan vinna. I Sverige kanske det låter som hon redan vunnit, men finns många som är tveksamma. Men hon kan vinna, jag säger inte att hon kommer göra det, men hon kan vinna. John Kerry fick 251 elektorsröster, vem tror att Hillary Clinton inte skulle klara att vinna samma stater som Kerry, och lägg då bara till Florida eller Ohio så är vinsten klar.

2006-11-09

Amerikabrev

Jag skriver idag ett Amerikabrev med rubriken: "Framgång för vänstern? Nej."

"Valet var ett bakslag för Bush och republikanerna, men faktiskt ingen framgång för vänstern. En framgång för demokraterna, ja, men inte för vänstern."

Vilsack for president

Det som är så underbart med amerikansk politik är att de nu redan börjat prata om presidentvalet 2008 igen.

Demokraternas guvernör i Iowa Tom Vilsack meddelar nu att han kommer lämna in den papper som behövs för att kunna ställa upp i presidentvalet och han kommer nu resa runt till staterna som har primärval tidigt - varav en är Iowa.

2006-11-08

Mera Ingerö om USA-valet

Johan Ingerö skriver för NMI om den svenska rapporteringen från valet i USA. Jag tycker dock att lyfter upp ekonomin lite väl mycket och negligerar Irak och skandaler. Alla dessa tre (och andra områden) var viktiga. Det är helt riktigt att det inte bara handlade om Irak, inte bara om skandaler och inte bara om dessa två tillsammans. Det är flera områden som republikanska väljare varit missnöjda med och dessa har samverkat - samtidigt som demokraterna har haft kandidater som stått nära mitten och kunnat ta tillvara på detta missnöje.

Fel igen Nordegren

"President George Bush har träffat den nya demokratiska talmannen Nancy Pelosi i Vita huset."

Det rapporterar Thomas Nordegren från Washington DC. Likaså:

"I Virginia vann demokraten John Webb med 8 000 röster över republikanen George Allen."

Det är fel, dom har inte träffats, utan ska träffas. Dom har pratat kort på telefon. Är detta viktigt, ett stort fel? Nej, men det visar tydligt hur slarvig och dålig rapporteringen är från USA.

Inte heller är det klart att Webb har vunnit, det är mycket troligt, men inte alls klart. Och så heter han James (också Jim används), inte John.

Det är Nordegrens jobb att rapportera för Ekot. Ska det då vara så svårt att få fakta korrekt?

Rumsfeld avgår!

Just in: Försvarsminister Donald Rumsfeld avgår.

Ni tror mig säkert inte men jag hade tänkt skriva att Donald Rumsfeld troligen kommer avgå nu, eller i alla fall att detta ger Bush möjligheten att ändra sitt tidigare stöd till honom och nu fota honom. Bush kan säga att han fått en stark signal från folket att ändra kurs i Irak och Don Rumsfeld är det lysfyren för "stay the course".

Att fota Rumsfeld visar verkligen för folket att han nu tar deras protest på allvar och på allvar tänker samarbeta med demokraterna.

En fråga smyger sig dock in; vad skulle ha hänt i valet om Rumsfeld fått sparken för en månad sedan?

Ingerö och Erixon om USA-valet

Johan Ingerö är en av få svenskar som verkligen verkar fatta amerikansk politik, och om det skriver han bra på sin blogg.

Bland annat hittar han ett något pinsamt fel i DN. På tidningen tror man att John McCain "kan komma att utmana George W Bush som republikanernas presidentkandidat." Alla som har gått en lektion på SO i sitt liv vet väl att en amerikansk president max sitter två mandatperioder.

Dick Erixon bemöter en av mina favoriters, Sören Holmbergs, tydliga okunskap om amerikansk politik, när han påstår att detta är den största segern i efterkrigstid:

"Totalt fel. 1974 vann demokraterna 48 mandat, liksom 1958. Och 1994, under Clintons tid, förlorade man 54 mandat i representanthuset och 9 senatorer."

Pelosi imponerande hittills

Nancy Pelosi har varit republikanernas favoritvapen i valet, en liberal kongresskvinna från superliberala San Fransisco. Hon gömdes huvudsakligen undan under slutet av kampanjen.

Men nu kommer hon att bli den första kvinna som talman i representanthuset och hittills har hon varit imponerande efter valet. Hon sa precis nu på en presskonferens att hon är talman för hela representanthuset, inte för demokraterna.

Klockan 13 är det dags för president Bush att hålla pressträff. Den kommer troligen gå i samma anda av blocköverskridande. Han har redan ringt både Pelosi och nya majoritetsledaren i senaten Harry Reid och gratulerat och meddelat att han vill samarbeta.

Representanthuset

Precis som i senatsvalet så är inte alla val till representanthuset helt avgjorda, ett antal race är fortfarande väldigt jämna och kommer troligen räknas om. Det påverkar dock inte demokraternas majoritet, bara hur stor den kommer bli.

Jag har kollat igenom de race som ännu inte har någon klar segrare och ser att bara två av dessa kan innebära någon skillnad mot dagsläget. Två av dessa race innebär att demokraterna tar en plats från republikanerna, vilket skulle göra nettovinsten till +29 platser. Men dessa två race är också de allra tightaste, det skiljer i något fall lite drygt 200 röster, så här skulle en omräkning faktiskt kunna påverka. I de andra fallen troligen inte.

Så vi har ett läge med minst 27 nya platser för demokraterna och max 29.

Bra för statsbudgeten?

En sak som troligen kan bli positiv för USA så är det de stora underskotten i statsbudgeten. Demokraterna har gått till val på att minska det stora budgetunderskott som bildats under Bushs år vid makten, och som många republikanska väljare är riktigt sura på. Att minska ett underskott är inte det lättaste, det kräver tuffa beslut för Bush kommer inte gå med på att höja skatter. Förhoppningsvis klarar demokraterna att ta dessa tuffa beslut.

Negativt för frihandeln?

Jag ser att Carl Bildt har pekat ut det som påverkar omvärlden kanske mest i det amerikanska valresultatet. Många demokrater har visat en kraftig negativitet mot frihandel, och det gör inte att den strandade WTO-rundan kommer närmare någon lösning. Förhoppningsvis var det mest populism och att man nu i majoritet inser vikten av frihandel, men samtidigt kan man inte svika sina väljare. Surt för oss, och surt för USA.

Två omräkningar avgör

God morgon. I Montana skiljer det just nu 2000 röster och om jag förstår rätt så pågår en omräkning. I Virginia är det något fler röster som skiljer och där tror jag inte att någon omräkning börjat.

Claire McCaskill vann i Missouri och vinner demokraterna Montana och Virginia (vilket verkar väldigt troligt) så tar de också hem senaten.

"Jag älskar uppföljare"

Så sa Guvernator 2 när han vann guvernörsvalet i Kalifornien. Det blev utklassning för Arnold mot utmanaren Phil Angelidis. En rejäl prestation med tanke på att alla trodde att han var uträknad för ett år sedan efter en svidande förlust i fyra folkomröstningar.

Webb vann, kanske

Jim Webb lyckades ta sig förbi George Allen med 2400 röster och det kommer bli en omräkning, men det kommer troligen inte spela någon roll. Webb kommer vinna Virginia.

Det ser just nu ut som om demokraterna kommer ta de andra två senatsplatserna som krävs, och därmed få en majoritet även i senaten. Den som kan hindra det är Jim Talent som just nu leder över Claire McCaskill, men flera av distrikten som troligen kommer gå till henne har ännu inte räknats klart. Hon kan med andra ord gå om och avgöra till demokraternas fördel.

Ingen klar vinnare i Virginia?

Med några få procent av alla distrikt kvar att räkna i senatsvalet i Virginia så skiljer bara några tusen röster och detta blir troligen kvällens tightaste race. Dessutom tror man att skillnaden kommer minska när de sista disktrikten rapporterar in. Just nu är George Allen i ledningen och har varit så hela kvällen.

Det spekuleras om att resultatet kommer dra ut på tiden, med bland annat en omräkning av rösterna. Eftersom det kan bli så att Virginia avgör var majoriteten i senaten landar så kan vi få leva i osäkerhet ett tag.

Ett av valet till representanthuset som vi har följt lite extra här på bloggen är det mellan republikanen Thelma Drake och demokraten Phil Kellam. Där är det färdigräknat och Drake sitter kvar med 51% av rösterna mot Kellams 49%. Vår vän Carlyle Gregory som jobbat i kampanjen är säkert glad.

Ingen regelbunden uppdatering

Jag kommer inte regelbundet uppdatera med resultat från exit polls osv. En hel del kommer jag skriva under natten men ni kan inte ha den här bloggen som någon heltäckande källa. Jag rekommederar tex CNN:s valbevakning där ni kan kolla exit polls och resultat från räkningen av röster. Washington Posts valbevakning ser också ut att vara rätt bra.

Nu har vallokalerna stängt på östkusten, däribland i Virginia.

Fox exit polls

Fox har frågat vad som var extremt viktigt när de valde hur de skulle rösta och där toppar skandaler med 61% före Irak med 60%. 62% säger det nationella var viktigare än det lokala och 57% bestämde sig sent hur de skulle rösta.

2006-11-07

Första exit polls

CNN presenterar nu de första exit polls.

De första siffrorna visar att den nationella politiken spelar stor roll, 62% säger att det var viktigast, 33% att det lokala var viktigast.

Viktigaste frågor var korruption 42%, terrorism 40%, ekonomi 39% och Irak 37%.

Så lite blandat utifrån vad partierna önskar. Demokrater ville att detta skulle bli ett val om nationell politik vilket enligt denna undersökning de lyckats med. De ville också att det skulle handla om korruption och alla republikanska skandaler, det verkar också ha blivit så. Däremot är terrorism en fråga som är stark för republikanerna, likaså ekonomi. Inte heller är det bra för demokraterna att Irak först kommer på fjärde plats.

Viktigt att påpeka är att man inte frågat vad man tycker är viktigast, utan vad de tänkte på när de bestämde sig hur de röstade. Alltså kan detta slå helt annorlunda med en annan fråga.

Tungt baggage

Det finns många bra böcker om politik i USA. Jag har köpt några av dom.

Bush är hemma

Cirka 500 meter från hotellet ligger Vita huset och det rapporteras att Bush nu är där. Om jag inte vore upptagen med att blogga skulle jag gå över och hälsa på.

Vad är en framgång?

Om demokraterna vinner majoriteten i representanthuset så är det såklart en framgång, men frågan är hur stor. I genomsnitt så vinner oppositionspartiet netto 20-25 platser i representanthuset i mellanårsvalen under en presidents andra mandatperiod. Så man kan väl säga så här, hamnar man över 25 platser är det en stor framgång, under 20 platser så har man underpresterat.

Avgör valdeltagandet?

Det rapporteras från runt om i USA att valdeltagandet är mycket högt hittills. Det borde vara ett tecken som gynnar demokraterna, som borde vara mer motiverade att gå och rösta.

Det kan naturligtvis också vara ett utslag av båda partiernas Get Out The Vote-jobb och inte ha någon avgörande betydelse. Spännande.

Okunnig Nordegren

Thomas Nordegren har flera gånger rapporterat felaktigt från USA, jag har då mailat honom och bett honom förklara. Aldrig har jag fått ett svar. Nu rapporterar han från Washington om valet idag och genomför en mycket vetenskaplig undersökning, han frågar folk på gatan vilket viktigaste frågan är, alla svarar de Irak.

Det stämmer att Irak är viktigaste frågan i valet, men ekonomi, nationell säkerhet och sjukvård ligger också högt i undersökningarna.

Sen kommer han med ett helt felaktigt påstående:

"Charlie Crist var istället på ett valmöte med Bushs ärkefiende inom det republikanska partiet senator John McCain."

Jag vet inte om han inte har följt amerikansk politik de senaste sex åren, då epitetet ärkefiende möjligen kunde stämma. Då hade Bush precis slagit McCain i de republikanska primärvalen på ett inte helt snyggt sätt. De senare åren har dock McCain alltid stöttat Bush, även om han samtidigt är en fristående politiker som kan gå mot Vita huset och Bush. Men han är väldigt verbal i sitt stöd till Bush och Irakkriget. Vet inte Nordegren det?

I övrigt är artikeln bättre, han rapporterar bland annat att republikanerna har fått lite momentum senaste dagarna. Men det är väl inte så svårt att gissa vilket parti Nordegren föredrar.

Läget på valdagen

George Bush har precis röstat i Crawford, Texas men är nu på väg till Vita huset där han ska följa valet. Och han får en spännande kväll, för så mycket mer spännande kan det väl inte bli. Demokraterna har chansen att vinna majoriteten både i representanthuset och senaten. I representanthuset så är 47 republikanska platser i spel och sex demokratiska. Av dessa 47 republikanska så menar RCP att 13 av dessa lutar åt demokraterna, 14 st är oavgjorda och 20 lutar åt republikanerna. Demokraterna behöver vinna netto 15 platser för att nå majoritet, vilket de alltså troligen också gör. Jag har tippat 17-18 platser och det håller jag fast vid, även om det kan vara några för få, ett par-tre till är inte otroligt.

I senaten kommer ikväll fem race troligen avgöra, fyra av dem tillhör idag republikanerna och en demokraterna. Vi tar dom en och en:

Missouri, republikanska sentorn Jim Talent utmanas av demokraten Claire McCaskill:
McCaskill har haft ledningen i över en vecka och leder i den senaste undersökningen med sex procentenheter, men Talent ledde i den innan med en procentenhet.
Mitt tips: Republikanen Jim Talent.

Montana, republikanska sentorn Conrad Burns utmanas av demokraten Jon Tester:
Tester har länge haft ledningen över Burns som dock långsamt krypit närmare och närmare i undersökningarna. I den senaste leder Tester med bara två procentenheter, men i den innan med nio.
Mitt tips: Demokraten Jon Tester.

Virginia, republikanska sentorn George Allen utmanas av demokraten Jim Webb:
I början av racet ledde Allen med tvåsiffrigt, men efter en riktigt klantig kampanj har Webb hela tiden tagit in och leder nu på slutspurten. I den senaste undersökningen med hela åtta procentenheter, men i de innan den med en eller två procent.
Mitt tips: Demokraten Jim Webb.

Rhode Island, republikanska sentorn Lincoln Chafee utmanas av demokraten Sheldon Whitehouse:
Whitehouse har länge haft ledningen över Chafee som dock snabbt kommit tillbaka på slutet och i den näst senaste undersökningen ledde med en procentenhet, men är i den senaste återigen efter Whitehouse med tre procentenheter. Den ledningen är dock betydligt mindre än tidigare så racet har flyttat in bland de race som är omöjliga att veta hur de ska gå.
Mitt tips: Demokraten Sheldon Whitehouse.

Maryland, demokraten Ben Cardin försvarar en öppen plats som idag tillhör demokraterna mot republikanen Michael Steele:
Cardin har lett så gått som hela tiden men racet har blivit tightare senaste veckan och Steele kan komma att överraska. I de två senaste undersökningarna leder dock Cardin med tre procentenheter och han har på slutet fått draghjälp av både Bill Clinton och Al Gore.
Mitt tips: Demokraten Ben Cardin.

Förutom dessa mycket tighta race som kan gå åt vilket håll som helst så finns några andra som är intressanta att följa.

I Tennessee utmanar demokraten Harold Ford som på slutet fått draghjälp av Barack Obama och närmat sig i undersökningarna. Många säger att Ford bedrivit den bästa kampanjen i det här valet och en vinst ikväll är inte omöjlig. New Jersey är en stark stat för demokraterna men pga en hel del skandaler så har sittande demokraten Bob Menendez problem. Utmanaren Kean Jr. ligger dock en bit efter i undersökningarna, men en vinst för honom är inte omöjlig.

Två stater som republikanerna troligen tappar är Ohio och Pennsylvania.

Lägger vi ihop detta så är det minus två för republikanerna med Ohio och Pennsylvania, skulle de också förlora alla race som idag är oavgjorda, sk toss ups, så tar demokraterna majoriteten. Men vinner republikanerna Maryland eller New Jersey så är majoriteten fortfarande deras även om demokraterna vinner Montana, Virginia, Rhode Island och Missouri.

Eftersom jag inte tror att Ford lyckas överraska och vinna så ger det demokraterna en netto vinst på fem platser, en kort för att vinna. Skillnaden mot tidigare är att jag nu tror att Webb vinner, den är dock väldigt osäker och också troligen påverkad av att jag var på hans kampanjrally igår. Republikanen Steele i Maryland är på gång och kan mycket väl överraska. 4-5 platser netto plus för demokraterna alltså. Den som lever får se.

Svensk media om kongressvalet II

Svensk media är frustrerande att följa. Tänk om jag bara lyssnade på Ekot, läste DN eller SvD och kollade på Rapport. Vilken skruvad bild om valet jag skulle få. Reportagen är nästan alltid till demokraternas fördel. Så även idag såklart, på valdagen. I Ekot erkänner man nu att demokraterna kanske inte vinner senaten, men rubriken är ändå "Demokraterna kan ta över kongressen". Det är sant, men återspeglar inte de senaste dagarnas bild här i USA, snarare skulle rubriken vara "Republikan kan behålla majoriteten i kongressen". Om det blir så vet vi inte, men just nu ser det ut som att republikanerna har momentum, inte demokraterna.

Dessutom vet alltid svenska journalister mer än alla andra. Så här skriver man:

"I det republikanska fästet Florida vägrade i sista stund den republikanske guvernörskandidaten att visa upp sig tillsammans med president Bush."

Det stämmer att han inte var på samma ställe som Bush, och ja troligen var det ett beslut som grundade sig i att han inte såg det som någon hjälp, snarare tvärtom. Men journalister här borta sätter lite perspektiv på händelsen och påpekar att guvernörskandidaten var i områden som är avgörande för honom, där Bush var avgörs inte valet i Florida. Men om detta rapporterar Ekot inget, för de vet bättre.

USA-artiklar

Jag skriver för min lokala tidning Folkbladet i tre artiklar om kongressvalet. Idag publiceras del två, men den trista rubriken "Bush ett sänke i USA-valet", vilket i och för sig stämmer, men får det att låta som vilken svensk USA-artikel som helst. Jag försöker dock balansera bilden något av vad som verkligen pågår här i USA. Den första artikel i serien hittar ni här, och nästa skrivs imorgon när valresultatet är klart.

Miljardval - i dollar

De senaste två åren har kandidaterna till kongressen dragit in 1,14 miljarder dollar i fundraising och då är inte sista veckans fundraising inräknad. Det är en ökning med 30 procent mot valet 2004. Kandidaterna till senaten står för 458 av miljonerna och kandidaterna till representanthuset för 679 miljoner.

Clinton för Webb

En suddig och dålig bild, men desto roligare händelse. Kampanjrally för Jim Webb med president Bill Clinton! Jag har länge varit fascinerad av Clinton och det var en upplevelse att få se honom live, även om det var på ganska långt avstånd. Han var som vanligt mycket bra, dock mer partipolitisk än jag trodde han skulle vara. Stenhård i angreppen på republikanerna.

På det sista evenemanget i Webbs kampanj så hade han en stark line up, förutom Clinton också förre guvernören Mark Warner och nuvarande guvernören Tim Kaine. Dessutom senatorerna Bob Kerrey och Chuck Schumer. Samtliga bra talare som fick med sig den redan övertygade publiken. Något som livade upp publiken extra mycket var den nya opinionsundersköning som ger Webb en stor ledning på hela åtta procentenheter. Den enda som var tråkig var faktisktkandidaten själv. Han har en mycket intressant bakgrund, Vietnamveteran, minister i Reagans regering osv, men spännande och karismatisk är han inte.

Hur som helst en riktigt kul upplevelse. Politik när det är riktigt roligt!

Fler (suddiga) bilder finns här.

2006-11-06

Momentum för republikanerna?

Dagen innan valet fylls TV-rapporteringen i USA om republikanernas möjliga momentum. Tre nationella undersökningar visar att det stora försprånget för demokraterna har minskat rejält. Howard Dean, ordförande för demokraterna, bekräftade just i NBC bilden av republikaner på frammarsch genom att säga att opinionsundersökningar i det här läget inte säger något. Så säger alltid politiker när opinionsundersökningarna går åt fel håll.

Svensk media som älskar dessa undersökningar och bara rapporterar om dessa, kommer republikanernas momentum fylla tidningarna imorgon? Tillåt mig tvivla.

Eller kanske kommer de rapportera om dessa undersökning, eller iallafall en av dem. Den helt nya från CNN som visar en motsatt bild från de andra, alltså att demokraterna behåller sitt stora försprång.

Jag ska väl påpeka igen det som jag skrivit många gånger att dessa undersökningar säger lite om hur det kommer i valet, men säger något om åt vilket håll vindarna blåser.

Kerry avgör?

Det har kommit en undersökning (som jag just ni inte hittar på nätet) som visar smått chockerande siffror för demokraterna. Man har frågat oberoende väljare hur John Kerrys skämt om amerikanska trupper i Irak påverkat dem. 19 procent säger att det har gjort dem mindre benägna att rösta på en demokrat i kongressvalet.

Nu skulle man ju behöva granska dessa siffror lite närmare, kanske är det sådana som redan bestämt sig rösta för en republikan. Men siffran är så stor att det är tydligt att det har en påverkan på valet. John Kerry är körd som presidentkandidat 2008.

Svensk media om kongressvalet

En snabb scanning över vad svenska media skriver så här dan före dan ger en otroligt samstämmig bild. De rapporterar att republikanerna kommer förlora och drar kort vad valrörelsen handlat om; Irak och skandaler. Det är riktigt och inte märkligt att de skriver så, men när analysen närmar sig nuläget så blir bristerna uppenbara. I DN skriver Erik Ohlsson:

"Läget i den andra kammaren, senaten, där 33 av de hundra platserna står på spel, är mer osäkert, men allt fler kommentatorer talar om maktskifte även där."

Jag vet inte vilka kommentatorer han lyssnar på men jag hör ingen som pratar om att maktskifte i senaten blivit troligare de senaste dagarna. Det är fortfarande en möjlighet men just nu tar republikanerna in på demokraterna, det visar alla siffror och det säger alla kommentarorer.

I SvD skriver Karin Henriksson om demokraternas ledare i representanthuset Nancy Pelosi:

"Nancy Pelosi har synts oftare i tv-rutorna ute i landet de senaste dagarna än någonsin tidigare. Republikanska kandidater utmålar henne som ett farligt vänsterspöke."

Visserligen har Pelosi synts mycket i republikanernas tv-reklam, men ingenting i demokraternas reklam och i media har hon inte synts under hela november. Detta är alltså den person som efter valet kan få landets tredje mäktigaste jobb som talman i representanthuset. Sanningen är Pelosi ses mycket negativt hos många väljare, hon är urtypen för den sorts demokrater som stora delar av amerikanska folket inte gillar. Om detta nämner Henriksson inget i sin artikel, istället skyller hon den negativa bilden av Pelosi på republikanerna.

I en annan artikel i SvD låter en intervjuad statsvetare exakt som de demokrater jag hör på TV här i USA:

"Kongressvalet i år kan egentligen ses som en folkomröstning om kriget i Irak."

Han har rätt i att Irak är en mycket viktig fråga i valet, men det är fler saker som spelar in och tillslut är det val av vilken kandidat man tycker är bäst.Ingenstans hittar jag en bra analys av de senaste trenderna i valet. Bara det vanliga upprapandet av hur dåliga republikanerna är och hur bra demokraterna och hur framgångsrika demokraterna kommer vara i valet. Så lät det inför presidentvalet 2004 också. De hade fel då och kommer ha fel nu. Demokraterna kommer ha framgångar, men inte så stora som svenska medier drömmer om.

Läget i de avgörande senatsracen

Sittande republikanen Jim Talent i Missouri har återtagit ledningen över Claire McCaskill i den senaste undersökningen, men den är minimal, en procentenhet. I en annan undersökning som publicerars idag men är lite äldre så leder McCaskill med fyra procentenheter.

Rhode Island har ett tag sett ut som en trolig seger för demokraterna, men republikanen Chafee kom igen i en undersökning från igår, idag så är dock ställningen återställd med demokraten Whitehouse i en ledning på tre procentenheter.

I Tennessee så minskar avståndet något igen när demokraten Harold Ford bara ligger tre respektive fyra procentenheter efter republikanen Corker. Igår hade Ford hjälp av superstjärnan Barack Obama i kampanjen, det kanske kan göra racet ännu jämnare.

Här i Virginia så är det slutspurt för demokraten Webb med Bill Clinton idag samtidigt som det kommer blandade nyheter för honom. Han leder med en procentenhet i en undersökning och ligger under med tre procentenheter mot republikanen Allen i en annan.

Samtidigt kan vi se att de nationella undersökningarna visar en positiv trend för republikanerna. Svenska medier har älskat att rapportera om dessa undersökningar som visat stark medvind för demokraterna. Men kanske tycker de att de inte är lika intressanta nu längre när det skulle innebär att man tvingas skriva något positivt om republikanerna.

2006-11-05

Ännu fler bilder

En hel del nya bilder från dagens rundvandring i stan.

Underhållande Meet the Press

Dagens gäster i Meet the Press är de fyra ordförandena i respektive partis kampanjkommittèr till senaten och representanthuset. Det är ganska underhållande att lyssna på dem, de tar varje chans som finns att lyfta fram sina egna kandidater och de åsikter de har som funkar hos väljarna i deras distrikt, och motsatt om motståndarna.

Demokraterna gör dessutom allt för att lyfta upp valet på nationell nivå och göra det till en omröstning om Bush och Irakkriget, medan republikanerna betonar att "all politics is local". Senator Elizabeth Dole (rep) är ruggigt effektiv.

McCaskill i minimal ledning i Missouri

Claire McCaskill (dem) i Missouri behåller ledningen över Jim Talent (rep) hon haft den senaste tiden, men den är minimal, en procentenhet i de två senaste undersökningarna.

I Virginia är det sjukt spännande

James Webb (dem) fortsätter behålla en minimal ledning över sittande senator George Allen (rep), i den senaste undersökningen med en procentenhet.

Allen ska idag återigen försöka lyfta fram sin bakgrund inom amerikansk fotboll genom ett rally i samband med att Washington Redskins spelar. Webb har dock ett ess i rockärmen i form av ett rally imorgon med president Bill Clinton.

Tennessee i spel, eller?

På senare tid har Bob Corker (rep) dragit ifrån utmanaren Harold Ford (dem) i undersökningarna och en ny undersökning säger att ledningen är 12 procentenheter, medan en annan, lite nyare, bara ger Corker en ledning på fyra procentenheter.

Oj då, Rhode Island blir spännande

Under en lång tid har Sheldon Whitehouse (dem) haft en klar ledning över sittande senatorn Lincoln Chafee (rep), men i den senaste undersökningen leder plötsligt Chafee! Detta sätter ytterligare en stat i spel som tidigare räknats till demokraterna.

Tester i svag ledning i Montana

Jon Tester utmanar sittande republikanen Conrad Burns i Montana är ett av de senatsrace som demokraterna måste vinna för att få majoritet i senaten. Men Testers ledning är liten, två procentenhet i senaste undersökningen.

Kort i taket

Sten Sjöström rapporterar för Ekot riktigt balanserat från USA om de kommande midterms. Han förklarar det som jag påpekat flera gånger att de nationella undersökningarna säger lite om hur det faktiskt kommer gå i valet. Om rapporteringen från USA alltid var så här så skulle svenskarna ha en chans att förstå det stora landet lite bättre.

Fler bilder från igår

Jag kommer lägga upp bilder på Flickr istället för direkt på bloggen, dels för att det är så krångligt på bloggen och dels för att det slöar ner den för er. Här kommer jag försöka uppdatera så mycket som möjligt istället.

Ni hittar bilderna under midterms.

Nu är det dags att läsa Washington Post i sängen framför Meet the Press. Nämnde jag att jag trivs?

Steele sätter Maryland i spel

Micheal Steele är en av de mest intressanta politikerna i dessa midterms. Han ställer upp i senatsvalet i Maryland och utmanar sittande demokraten Ben Cardin. Igår på Tim Russerts talkshow sa man bland annat om Steele att under alla omständigheter, utom just nu, så vinner Steele. Han är en formidabel kandidat, hästlängder bättre än Cardin men har problem eftersom han är republikan. Är en röst på Steele också en röst på Bush, funderar många.

Hur som helst så har han knappat in på slutet, och i den senaste undersökningen så är han och Cardin helt lika. Det här är jobbigt för demokraterna, de får absolut inte förlora en plats i senaten, då försvinner alla chanser att vinna majoriteten.

Framme i DC


Kallt i Washington men vi tog en liten sväng förbi Vita huset.

2006-11-03

Läget innan avresa

Imorgon hoppar jag på ett tåg till Arlanda för vidare resa till Washington via Island. Läget börjar utkristallisera sig så att det blir tre stater som ser ut att stå för avgörandet: Montana, Missouri och Virginia.

Samtliga tre stater hålls idag av republikanerna och i samtliga har demokraterna ett försprång i opinionen. Men försprånget är inte stort och på valdagen kan mycket väl alla tre fortfarande ha republikanska senatorer. Demokraterna måste vinna dessa tre för att ta kontroll över senaten.

Närmast vinst för demokraterna ser Montana ut att vara just nu, där leder Jon Tester över Conrad Burns med i snitt 3,4 procentenheter och han har lett eller varit lika i alla undersökningar sedan april. Men marginalen är inte stor och har krympt något senaste månaden, även om Tester leder klart med sex procentenheter i senaste undersökningen.

I Missouri är det tightare, där leder demokraten Clarie McCaskill över Jim Talent med i snitt 1,4 procentenheter.

Och så Virginia. Dit jag ska åka, där är det supertight, utmanaren James Webb leder över George Allen med i snitt ynka 0,5 procentenheter, och ledningen har krympt de senaste dagarna till ett helt oavgjort läge i senaste undersökningen.

Som jag påpekat tidigare så behöver demokraterna en hyfsad ledning på valdagen eftersom republikanerna troligen kommer vara bättre på att få sina väljare att gå och rösta. Den effekten torde dock inte vara lika stor nu som 2004, eftersom fler republikaner är missnöjda. Men jag tror ändå den kommer finnas där och spela en avgörande betydelse. Utifrån dagens siffror tror jag republikanerna vinner Virginia och Missouri, men förlorar Montana. Alltså +4 platser för demokraterna.

Imorgon är jag alltså på flygande fot och inga uppdateringar fören framåt nattkröken.

2006-11-01

Det som kan avgöra valet

Som jag tidigare har skrivit så kan mycket väl valet på tisdag avgöras av vilket parti som får sina väljare att gå och rösta, eller kanske rättare sagt - om republikanerna får sina väljare att gå och rösta. Det är demokraterna som har medvind och minst problem att mobilisera sina väljare, det kommer bli betydligt tuffare för republikanerna. Men de har å andra sidan en mäktig maskin som levererat mycket högt valdeltagande på rätt ställe i de senaste valen. Upp till fem procentenheters större stöd för en kandidat, menar man sig kunna leverera.

The Columbus Dispatch har en bra artikel om detta.

Ett exempel på hur viktigt det är att få rätt väljare att gå och rösta kan man se i Missouri där demokraten McCaskill och republikanen Talent hamnar precis lika, 49-49, i stöd hos väljare som troligen kommer gå och rösta. Men McCaskill leder 51-43 bland väljare som troligen inte går och röstar.

Ford i uppförsbacke

Harold Ford är en intressant och annorlunda kandidat för demokraterna och det såg ett tag ut som att han skulle kunna slå republikanen Bob Corker i Tennessee. På senare tid har dock Corker dragit ifrån i undersökningarna och leder nu i snitt med knappt fyra procentenheter. Men ledningen är inom den statistiska felmarginalen och mycket kan fortfarande hända den sista veckan, därför laddar båda partierna stenhårt.

Idag är First Lady Laura Bush i Tenneesee och imorgon kommer både president Bill Clinton och sedan presidentkandidaten och förre Supreme Allied Commander NATO Forces Europe (vilken titel!) General Wesley Clark för att kampanja för Ford.

Just nu är majoriteten demokraternas

Claire McCaskill i Missouri har i de senaste undersökningarna tagit ledningen över sittande republikanen Jim Talent. Hon leder nu i snitt i de senaste undersökningarna med 0,2 procentenheter. Alltså, just nu, har demokraterna tagit in sex platser på republikanerna, vilket krävs för att nå majoritet.

Republikanerna måste vinna de nu mycket jämna racen i Missouri och/eller Virginia, då behåller de majoriteten i senaten.

Karl Rove jublar

John Kerry har gjort det igen. Gjort bort sig. När han kampanjade för den demokratiske utmanaren i Kaliforniens guvernörsval så skämtade han om trupperna i Irak. Något som är extremt känsligt i USA, inte minst en vecka före ett val. Han sa att det var viktigt att utbilda sig annars kanske de hamnar som soldater i Irak. Kerrys pressfolk menar att han vad han skulle säga, och alltid brukade säga i sina tal, var följande:

"I can't overstress the importance of a great education. Do you know where you end up if you don't study, if you aren't smart, if you're intellectually lazy? You end up getting us stuck in a war in Iraq."

Hur det än är med den saken så har detta kanske inte har skjutit Kerrys nya presidentplaner i sank, men allvarligt skadat dom.

Och självklart hjälper det republikanerna i valet. Nu får man chansen att prata om sin favoritfråga och dessutom den fråga som funkar bäst på väljarna, nationell säkerhet. Bush vilade inte heller på hanen, han gick direkt till stenhårt motangrepp och en hel del väljare kan säkert återigen känna känslan från 2004 då de valde bort John Kerry och demokraterna, mycket på grund av dessa frågor.