2004-06-04

Extremvänster

Ja, det var det där med var de extrema organisationerna hör hemma, höger eller vänster. Nu visar det sig återigen hur svårt människor på vänsterkanten har att förstå det här med demokrati.

EU-parlamentarikern Herman Schmid (v) stödjer öppet terrororganisationen Mujahedin. Han säger att det är en demokratisk organisation, men både EU och USA har terrorstämplat den och de har vid flera tillfällen dödat civila.

Att slåss mot den iranska regimen låter vällovligt, men frågan är vilken regim de själva skulle förespråka. Magnus Norell på Totalförsvarets forskningsinstitut beskriver deras ideologi så här:

"Mujahedins ursprungliga ideologi är en blandning av shiaislam och marxism."

Extremvänster var det ja.

Ringholm hellre i Finspång än Bryssel

Vår kära finansminister har varit i Finspång och plågat eleverna på Bergska skolan.

Han säger att han hellre är i Finspång än i Bryssel på möte med sina finansministerkollegor.

Jag skulle också gärna se att han stannade i Finspång och slutade skämma ut Sverige i Bryssel. Kanske finns det någon 10-miljonersgård han kan köpa där?

2004-06-03

Extremhöger?

Tydligen har Nationalsocialistisk front i Norrköping, varit ute och klistrat klistermärken på sossarnas valaffischer inatt. Det kan också vara de som har krossat en ruta på folkpartiets nya lokal under natten.
Jag har, precis som de flesta andra inklusive massmedia, svängt mig med orden vänster- och högerextremister och gjorde det idag också när jag pratade om vad som hade hänt, när en person frågade: Vadå höger?

Det är en väldigt bra fråga. Varför kallas dessa typer för extremhöger? Vad är det som är höger i deras ideologi? Det heter ju trots allt nationalsocialism och växte fram i Tyskland. Ett väldigt socialistisk land på den tiden. (Lästips: Vägen till träldom av FA Hayek)

Spontant kommer jag inte på några sådana grupper som håller till på högerkanten. Vad är det isåfall som gör dem till höger och inte vänster, om de nu måste in på en sådan skala. Kan det vara så att, så länge dessa grupper passar in på en höger-vänster-skala, så finns de till vänster? Det skulle då inte förvåna mig. Ska undersöka saken.

Presidentvalet 2004

Om jag har räknat rätt (vilket jag oftast inte gör) så är det idag fem månader kvar till presidentvalet i USA. Jag har följt det i amerikansk massmedia hyfsat noga sedan senare delen av hösten. Någon gång under den kommande hösten kommer jag åka över till USA för att studera valrörelsen på närmare håll (tack Karl Staaff).

Jag har samlat några länkar till de medier som jag huvudsakligen följer valet genom. De finns i menyn till höger. Svenska mediers rapportering ger jag inte mycket för. Den går ungefär i stilen, att om Kerry leder i en opinionsundersökning så rapporteras det, om Bush leder så rapporteras det inte.

Hur går det då? Vem vinner av George W. Bush och John F. Kerry? Jag har svårt att se hur Kerry ska lyckas ta hem det här. Bush leder trots allt i en hel del undersökningar trots den massiva kritik som riktas just nu mot Vita huset pga Irak.

Här är några saker som talar för och emot respektive kandidat:

för Bush

Karl Rove
heter hjärnan bakom Bushs kampanj år 2000 och det är han fortfarande. Bushs kampanj har imponerat stort på mig. Ett par veckor efter att Kerry var klar som demokraternas kandidat så hade de präntat in en bild av Kerry i amerikanernas medvetande. Den går ungefär ut på att Kerry är en "flip-flopping liberal, who likes to raise taxes".

Pengar har Bush varit duktig på att samla in, över 200 miljoner dollar hittills. Kerry har visserligen varit mycket framgångsrik under våren och slagit nya rekord, men Bush har ett försprång som inte kan tas igen. Pengar är viktigt för att kunna sprida rätt bild av sig själv, och av motståndaren.

Kriget mot terrorismen verkar ju inte gå så bra om man får tro svenska medier. Men Bush starkaste kort är att folk tror att han är betydligt bättre på att klara av kriget mot terrorismen, än Kerry. Situationen i Irak tror folk att de är ungefär lika bra på att klara av. Kerry har naturligtvis läst dessa undersökningar också och är precis nu ute på en 11 dagar lång turné, där han fokuserar just på dessa frågor.

mot Bush

Irak
kan bli Bushs fall. Om värsta tänkbara skulle hända efter att makten lämnats över till en irakisk regering i juni, och något sorts inbördeskrig bryter ut och tusentals amerikanska soldater dör - så är Bush körd. Den utvecklingen är inte ett dugg trolig. Snarare kan det bli tvärtom att det långsamt lugnar ner sig i Irak, FN kommer med på tåget och allt positivt som faktiskt sker i Irak lyfts fram.

"It's the economy stupid", sa man till Clinton. Dessa frågor avgör ofta amerikanska presidentval. I USA ser det lite osäkert ut just nu. Under Bushs tid vid makten har tre miljoner jobb förlorats, och det har Kerry inte varit sen att påpeka. Kommer det inte en större återhämtning kan ni vara säkra på att Kerry kommer nämna det igen...och igen, och igen. Men det kan vara just den återhämtningen vi faktiskt ser nu. Jobbsiffrorna är mycket positiva och likaså tillväxten. Nackdel kan bli till fördel.

för Kerry

Vietnam-kriget
innebar John Kerrys intåg på den politiska banan. Han kom hem som en väldekorerad krigshjälte med bl.a. tre Purple Heart, och blev snabbt en av de starkaste kritikerna mot kriget. Kerry försöker nu forma bilden av sig själv och då lyfts detta fram mer än något annat. När det sen visat sig att Bush satt och hukade i Texas i Air National Guard har detta blivit ett ännu starkare kort. Republikanerna har svårt att framställa honom som opatriotisk eller en demokratisk mjukis.

Ena ett delat land, eller en delad värld. Bilden av det splittrade USA är överdriven i svensk media, men den stämmer till viss del. Många amerikaner är oroade över Bush stenhårda linje och önskar att han gick lite lugnare fram mot sina allierade. Nu ska ingen tro att Kerry kommer sköta Irak-kriget eller kriget mot terrorism speciellt annorlunda. Men möjligen kan han komma att framstå som en enande kraft som kan styra USA på rätt väg i en besvärlig tid.

John McCain sitter i senaten för republikanerna och är god vän med John Kerry. Han slogs om presidentskapet med Bush vid förra valet och har stort förtroende bland amerikanska folket. Han är känd som en mycket rättfram person. Även McCain är Vietnamveteran. Han satt fem år i vietnamesiskt fängläger och utsattes ständigt för tortyr, men vek sig aldrig. John McCain är av många tippad att bli Kerrys vicepresidentkandidat, men har vid upprepade tillfällen sagt att han inte är intresserad. Trots det vägrar ryktena dö. McCain skulle locka många republikanska väljare och stark bidra till bilden av presidenten som kommer ena det splittrade landet. De undersökningar som hittils gjorts visar att Kerry/McCain leder ganska stort över Bush/Cheney.

mot Kerry

Överklassliberal från östkusten
har Kerry kallats ett antal gånger. Just den sortens demokrater är många republikaner allergiska mot. Kerry är naturligtvis medveten om det och har som tidigare nämnts kraftigt lyft fram sin krigshjältebakgrund istället.

Flip-flops kallas en sorts badtofflor, men i det här fallet menas något annat. Som nämnts ovan har Bushkampanjen varit mycket skickliga att måla ut Kerry som en person som inte kan bestämma sig och ofta röstar helt olika, med bara några års mellanrum. Inte direkt den starka president många letar efter.

Ekonomin och Irak-kriget är två avgörande faktorer, som också nämnts ovan. Går ekonomin bättre och situationen i Irak lugnar ner sig så kommer det bli väldigt svårt för Kerry att hitta några bra angreppsvinklar på Bush.

Min bevakning av presidentvalet kommer alltså fortsätta. Imorrn ska jag försöka resonerna mig fram till vem jag vill ska vinna.

Det finns dock en sak kvar. Kerrys starkaste kort - hans längd. När Boston Globes washingtonkorre, Tom Oliphant, var i Stockholm avslöjade han att den längste kandidaten alltid vinner. Det är Kerry det.

2004-06-02

Atombombsterrorism

Demokraternas presidentkandidat John Kerry tog igår upp en viktig aspekt av terrorism som jag hittills inte hört mycket om - atombombsterrorism.

Kerry presenterade en plan för hur framförallt kärnvapen i gamla Sovjetunionen skulle tas om hand, hur utvecklingen av nya vapen i Nordkorea och Iran ska stoppas och hur man ska sätta p för utvecklingen av plutonium och andra saker som behövs i tillverkningen.

Kampanjtaktiskt tror jag det är en bra fråga att lyfta fram. Skräcken för kärnvapen finns kvar i allra högsta grad och många har säkert sätt hur terrorister spränger en atombomb i Los Angeles, i tv-serien 24.

Att köra in flygplan i skyskrapor och spränga tåg är illa nog, men ännu har vi inte sett den värsta sortens terrorism. Kärnvapen och olika lättspridda sjukdomar är det verkliga hotet.

Powell hoppar igen

Inte Colin Powell, men däremot Mike Powell är i hoppartagen igen. En 40-årig, fd. friidrottstjärna gör plötsligen comeback och är lika bra som förr. Han har inte tävlat på länge och därmed klarat sig undan alla dopingtester.

OS första dopingskandal?

2004-06-01

Gulligull med regeringen

Jesper Strömbäck har i boken Den medialiserade demokratin granskat massmedias roll i valrörelsen 2002. Han kommer fram till att journalisterna sitter tryggt i maktens knä.

Endast en procent av bevakningen kan klassas som granskning av regeringsmakten. Expressens ledare sammanfattar bra:

Ett av hundra inslag. De andra nittionio är allmänt gulligullande.

Jag har länge stört mig på den bristande granskningen av regeringen. Det ständiga budgettrixandet från Ringholm blir inga feta rubriker direkt. Men det hjälper knappast att bara gnälla på journalisterna. Borgerligheten måste bli mycket bättre på att lyfta fram dessa frågor. Hårdgranska regeringens vallöften och slå ner stenhårt så länge de inte uppfyller dem.