Jag har länge hoppats få mer insikt i problematiken i Iran och läst en den, men ändå inte kännt att jag kommit in i landet och förstått ordentligt vad som pågår där. Jag hoppas nu mycket på den nya bloggen Fria Iranvänner.
Den ser än så länge mycket lovande ut. Hoppas det fortsätter.
"I år fyllde den Islamiska republiken Iran 26 år. Under 26 år har 70 miljoner Iranier tvingats att leva under en perverterad form av islam, där deras mänskliga rättigheter systematiskt har kränkts. Det har varit 26 år av terror, krig och förnedring mot det iranska folket."
Vill ni läsa mer så skrev jag för ett tag sen om möjligheten att stoppa Irans marsch mot kärnvapen.
2005-04-03
Varför kommer de undan?
Just nu sitter jag och skriver på min nya dator. Så skönt med ny dator. Inte fullproppad med massa skit.
Hur som helst.
Expressen har uppmärksammat att kvinnliga generaldirektörer inte bara är ett sällsynt släkte, de tjänar betydligt mindre än sina manliga kollegor. Ingen som är förvånad över det antar jag.
Men det som fascinerar mig är hur sossarna alltid kommer undan trots att de är direkt ansvariga. Att de kan klara sig ur situationer när det är svårt att visa på ett direkt samband det kan jag förstå. Som om man pratar allmänt om jämställdhet i Sverige. Det är svårt att lasta sossarna för allt det, även om de har en stor del av ansvaret.
Men när det gäller löner i statliga myndigheter och utnämnande av generaldirektörer, där är det en annan femma. Men ändå så klarar de sig genom att säga hur dåligt det är, och att det ska bli bättre. Men va fan då, ska bli bättre? Värför är det inte bättre? Är ni så inkompetenta att journalister måste tala om för er vad ni ska göra? Ni har styrt landet i snart 65 av drygt 70 år. Vadå ska bli bättre?
Men journalisterna släpper dom från kroken hela tiden, frågorna måste följas upp!
Intressant att läsa intervjun med Sven-Erik Österberg om just generaldirektörerna. Han får säga hur dåligt det är, att det måste bli bättre och att det faktiskt blir bättre. Men inte en enda knivig fråga där han ställs mot väggen.
"Kön ska inte påverka lönesättningen. Det är ett viktigt och prioriterat område för regeringen."
"Det finns mycket mer att göra."
"Där måste vi göra betydligt mer. Det finns inget försvar för att det är som det är."
Varför ställer inte journalisten lite frågor av typen:
Hur länge har det varit ett prioriterat område, och varför är det inte bättre? Är ni för inkomptenta för uppgiften? Kände ni till detta själva? (Om nej) Varför inte? Borde ni inte känna till sådana saker (Om ja) Varför är det då så dåligt? Måste journalister tala om för er hur landet ska skötas? Ni har styrt landet i 65 av de senaste 70 åren, varför har ingenting gjorts? Varför skulle vi tro på att det kommer hända något nu? Du sågar själv regeringens insats på det här området, kan man vara så dåliga och ändå styra detta land? Finns det fler områden som är prioriterade, som ni misslyckats med lika kapitalt?
Ställ dom mot väggen och tvinga dom att förklara sig. Det blir inte okej, bara för att man håller med om kritiken.
Hur som helst.
Expressen har uppmärksammat att kvinnliga generaldirektörer inte bara är ett sällsynt släkte, de tjänar betydligt mindre än sina manliga kollegor. Ingen som är förvånad över det antar jag.
Men det som fascinerar mig är hur sossarna alltid kommer undan trots att de är direkt ansvariga. Att de kan klara sig ur situationer när det är svårt att visa på ett direkt samband det kan jag förstå. Som om man pratar allmänt om jämställdhet i Sverige. Det är svårt att lasta sossarna för allt det, även om de har en stor del av ansvaret.
Men när det gäller löner i statliga myndigheter och utnämnande av generaldirektörer, där är det en annan femma. Men ändå så klarar de sig genom att säga hur dåligt det är, och att det ska bli bättre. Men va fan då, ska bli bättre? Värför är det inte bättre? Är ni så inkompetenta att journalister måste tala om för er vad ni ska göra? Ni har styrt landet i snart 65 av drygt 70 år. Vadå ska bli bättre?
Men journalisterna släpper dom från kroken hela tiden, frågorna måste följas upp!
Intressant att läsa intervjun med Sven-Erik Österberg om just generaldirektörerna. Han får säga hur dåligt det är, att det måste bli bättre och att det faktiskt blir bättre. Men inte en enda knivig fråga där han ställs mot väggen.
"Kön ska inte påverka lönesättningen. Det är ett viktigt och prioriterat område för regeringen."
"Det finns mycket mer att göra."
"Där måste vi göra betydligt mer. Det finns inget försvar för att det är som det är."
Varför ställer inte journalisten lite frågor av typen:
Hur länge har det varit ett prioriterat område, och varför är det inte bättre? Är ni för inkomptenta för uppgiften? Kände ni till detta själva? (Om nej) Varför inte? Borde ni inte känna till sådana saker (Om ja) Varför är det då så dåligt? Måste journalister tala om för er hur landet ska skötas? Ni har styrt landet i 65 av de senaste 70 åren, varför har ingenting gjorts? Varför skulle vi tro på att det kommer hända något nu? Du sågar själv regeringens insats på det här området, kan man vara så dåliga och ändå styra detta land? Finns det fler områden som är prioriterade, som ni misslyckats med lika kapitalt?
Ställ dom mot väggen och tvinga dom att förklara sig. Det blir inte okej, bara för att man håller med om kritiken.
2005-04-01
Frihetspåven
Visserligen har påven, Johannes Paulus II, en hel del unkna åsikter precis som hela katolska kyrkan. Med vad gäller demokrati har han inte darrat. Så här skrev Adam Michnik i DN år 2003:
"Tjugofem år efter att Johannes Paulus II lämnade Polen är vi polacker alltjämt tacksamma för att han hjälpte oss att återvinna friheten."
Och så här sa Johannes Paulus själv mitt framför ögonen på kommunisterna när han besökte Aushwitz under sitt första besök i Polen efter han blivit påve:
"Jag talar i alla de människors namn vars rättigheter kränks runt om i världen, jag talar därför att sanningen kräver det av mig, och av oss alla."
Johannes Paulus väckte självkänslan till liv i polackerna genom sin utnämning och hans tydliga ställningstagande för demokrati och mänskliga rättigheter hjälpte till att riva järnridå. Låt oss komma ihåg honom för det.
"Tjugofem år efter att Johannes Paulus II lämnade Polen är vi polacker alltjämt tacksamma för att han hjälpte oss att återvinna friheten."
Och så här sa Johannes Paulus själv mitt framför ögonen på kommunisterna när han besökte Aushwitz under sitt första besök i Polen efter han blivit påve:
"Jag talar i alla de människors namn vars rättigheter kränks runt om i världen, jag talar därför att sanningen kräver det av mig, och av oss alla."
Johannes Paulus väckte självkänslan till liv i polackerna genom sin utnämning och hans tydliga ställningstagande för demokrati och mänskliga rättigheter hjälpte till att riva järnridå. Låt oss komma ihåg honom för det.
Dagens staten vet bäst
Jag har själv haft ett bråk med Skattemyndigheten om var jag bodde någonstans, det var det kanske mest bisarra jag varit med om. Jag ska berätta vid tillfälle. Men det här toppar det.
Ahlmark sågar
Den senaste kolumnen av Per Ahlmark berör FN och masslakten i Rwanda och han är inte nådig mot världens ledare med Kofi Annan och Bill Clinton i spetsen. Kolumnen är lite upprepning av det Ahlmark skrivit om under lång tid, men den sätter ändå fingret på hur absurt dåligt FN fungerar i vissa delar.
Jag håller på att läsa Per Ahlmarks bok "Det är demokratin, dumbom". Den rekommenderas precis som de tidigare "Vänstern och tyranniet" och "Det öppna såret". Jag kan inte undanhålla er från ett stycke i inledningen av boken.
Per Ahlmark är på konferens i Tokyo i början på 70-talet för parlamentariker från hela världen. Trots att två tredjedelar av delegaterna kom från diktaturer klev Ahlmark upp och sin vana trogen försvarade Israel och förbannade de arabländer som försökte upplåna landet. Två av de flera hundra åhöraren applåderade efter talet.
Araberna gick till ordförande för svenskarna, som blev mycket arg - på Ahlmark. Så här beskrivs han:
"Sture Ericson (s), den kanske mest principlöse person jag träffade under 20 år i politiken. På goda grunder hade aldrig Ericson blivit statsråd, men kompenserades av sitt parti med vissa oviktiga utrikesuppdrag samtidigt som han var chefredaktör för Örebro-Kuriren under dess minst heroiska period."
Oavsett vad man tycker om Ahlmark, så är han underhållande. Och jag gillar honom dessutom.
Jag håller på att läsa Per Ahlmarks bok "Det är demokratin, dumbom". Den rekommenderas precis som de tidigare "Vänstern och tyranniet" och "Det öppna såret". Jag kan inte undanhålla er från ett stycke i inledningen av boken.
Per Ahlmark är på konferens i Tokyo i början på 70-talet för parlamentariker från hela världen. Trots att två tredjedelar av delegaterna kom från diktaturer klev Ahlmark upp och sin vana trogen försvarade Israel och förbannade de arabländer som försökte upplåna landet. Två av de flera hundra åhöraren applåderade efter talet.
Araberna gick till ordförande för svenskarna, som blev mycket arg - på Ahlmark. Så här beskrivs han:
"Sture Ericson (s), den kanske mest principlöse person jag träffade under 20 år i politiken. På goda grunder hade aldrig Ericson blivit statsråd, men kompenserades av sitt parti med vissa oviktiga utrikesuppdrag samtidigt som han var chefredaktör för Örebro-Kuriren under dess minst heroiska period."
Oavsett vad man tycker om Ahlmark, så är han underhållande. Och jag gillar honom dessutom.
Använd straffskalan
Mycket bra förslag av moderaterna idag på DN Debatt. De vill göra en förändring så att domstolarna använder hela straffskalan. Jag är nämndeman och blivit frustrerad över att bara den nedre delen av straffskalan används. Detta har jag talat om i en intervju i ExtraÖstergötland och för ett par veckor sedan i en intervju med några gymnasieungdomar.
Hur som helst.
Reinfeldt och Beatrice Ask skriver idag att av 65000 anmälda fall av misshandel och grov misshandel så ledde 1750 till fällande dom. Av dessa ledde endast 95 st till en dom över två år. Straffskalan för grov misshandel är 1 till 10 år. De använder sig av ett talande exempel:
"I Lindesbergs tingsrätt dömdes en man för grov misshandel av sin månadsgamla dotter till ett och ett halvt års fängelse. Flickan uppvisade nio olika revbensfrakturer, frakturer på lårben, skenben och mellanben i foten. Hon hade också blåmärken, svullen överläpp och nypmärken. Vad hade krävts för att hela straffskalan skulle ha utnyttjats?" [min fetstil]
Problemet när inte hela straffskalan utnyttjas är att det tar ifrån riksdagen en stor del av sin möjlighet att påverka. Vad tjänar det till att höja straffskalan från 1 till 10 år till 1 till 12 år när ändå ingen döms på den övre halvan. Det enda som går att göra är att höja minimistraffet, vilket inte kanske är önskvärt av andra anledningar. Om riksdagen ändrar i straffskalan måste det få utslag i domstolarna. Annars har vi ett rättsväsende som själva bestämmer vilka lagar som ska gälla.
Hur som helst.
Reinfeldt och Beatrice Ask skriver idag att av 65000 anmälda fall av misshandel och grov misshandel så ledde 1750 till fällande dom. Av dessa ledde endast 95 st till en dom över två år. Straffskalan för grov misshandel är 1 till 10 år. De använder sig av ett talande exempel:
"I Lindesbergs tingsrätt dömdes en man för grov misshandel av sin månadsgamla dotter till ett och ett halvt års fängelse. Flickan uppvisade nio olika revbensfrakturer, frakturer på lårben, skenben och mellanben i foten. Hon hade också blåmärken, svullen överläpp och nypmärken. Vad hade krävts för att hela straffskalan skulle ha utnyttjats?" [min fetstil]
Problemet när inte hela straffskalan utnyttjas är att det tar ifrån riksdagen en stor del av sin möjlighet att påverka. Vad tjänar det till att höja straffskalan från 1 till 10 år till 1 till 12 år när ändå ingen döms på den övre halvan. Det enda som går att göra är att höja minimistraffet, vilket inte kanske är önskvärt av andra anledningar. Om riksdagen ändrar i straffskalan måste det få utslag i domstolarna. Annars har vi ett rättsväsende som själva bestämmer vilka lagar som ska gälla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
