Demokraternas debatt

Debattörerna fick denna gång puckla på varandra mer än tidigare, något de inte direkt utnyttjade till bristningsgränsen, men lite ordväxlingar blev det. Bäst i den kategorin var när Barack Obama tvålade till John Edwards. Edwards stod och ojade sig över hur dåligt Obamas och Clintons ledarskap i Irakfrågan var. De var inte ledande i senaten i att motsätta sig Bushs önskemål om mer pengar till trupperna och ledde inte tillräckligt i att tvinga Vita huset att dra tillbaka trupperna. Obama svarade med att han var mot kriget redan innan det inleddes, vilket inte Edwards var, och påpekade att Edwards var minst fyra och ett halvt år för sent i sitt ledarskap.

I övrigt kan man väl säga att ju bättre opinionsiffror desto bättre klarade sig kandidaterna. Clinton gick ett par gånger i ordväxling med programledaren och menade att frågor som hamnar på en presidents bord inte kan klaras av genom en handuppräckning. Det fick henne att framstå som seriös och att hon verkligen förstod vad det innebar att vara president. Obama gjorde något liknande innan när han påpekade att handuppräckning på en fråga bara var ett sätt att splittra och dela upp, när man egentligen behövde jobba tillsammans.

Edwards jobbade hårt på att dra upp skillnader mellan honom och Obama, som han ofta klumpade ihop. Han klarade sig väl ganska hyfsat. De andra kandidaterna framstod inte riktigt som presidentmaterial. Joe Biden och Chris Dodd försöker vara skarpa och samtidigt presidentmässiga. De klarar det hyfsat tackvare rutin och ålder men blir mest bara ointressanta. Vad har de som någon av toppkandidaterna inte har?

Dennis Kucinich är arg och radikal och ingen tar honom riktigt på allvar. Mike Gravel framstår som en pinsam gammal idiot och den eventuella pondus han skulle kunna få tackvare sin höga ålder och långa erfarenhet sopar han bort genom att bete sig mer eller mindre som en galning.

Hillary Clinton vann. Hon känns väldigt tydligt som en person som skulle klara av att vara president. Bill Richardson hänvisade ofta till sin erfarenhet som guvernör, FN-ambassadör och energiminister men jag kan inte sluta tänka på honom som en perfekt vicepresident. Verkligen perfekt. När Obama pratar tänker jag bara på att han faktiskt bara varit toppolitiker i tre år och inte har någon annan bakgrund som verkligen kvalificerar honom att leda USA. Utan tvekan är han klok och skärpt, men lite mer erfarenhet skulle kännas bra.

För den intresserade finns debatten att beskåda hos CNN. Ikväll är det republikanernas tur.

Åsikter om debatten...

...får ni vänta med till imorgon tisdag. Jag håller mig också från att läsa andra kommentarer, jag vill titta med oförstörda ögon och öppet sinne.

McCain på offensiven

Det är svårt att inte bli imponerad över John McCain. Feg är han verkligen inte. Immigrationsreformen som förhandlades fram av republikanska senatorer, därav McCain, Vita Huset och demokratiska diton väcker enormt starka känslor, inte minst till höger. De menar att den innehåller en amnesti för de 12 miljoner människor som idag illegalt bor i USA.

McCain blev påpucklad av de andra kandidaterna, inte minst Mitt Romney, men står upp och har ställt upp i en mängd konservativa radio- och TV-program för att försvara överenskommelsen.

Dagen innan republikanernas debatt på tisdag håller McCain dessutom ett stort immigrationstal. Kanske är det politiskt vansinne, en stor chansning är det hur som helst. Men fasen, jag beundrar McCains raka ryggrad.

Friends of Fred Thompson

Så heter kommitteen som Fred Thompson nu bildar för att mer aktivt kunna förbereda sig och närmare granska förutsättningar för en officiell presidentkandidatur. Han kan nu anställa personal och samla in pengar utan att behöva rapportera in detaljerna till Federal Election Committee. Därmed vet inte hans konkurrenter hur stark, eller svag, han är.

15 juli är nästa deadline för kandidaterna att rapportera in andra kvartalets siffror till FEC.

Dags för nya debatter

På söndag debatterar demokraternas presidentkandidater i New Hampshire och på tisdag är det republikanernas tur. Två timmar vardera och allt sänds i CNN.

Kan nån prata om mig?

Wesley Clark, presidentkandidat 2004, känner sig bortglömd. Därför försöker han skapa lite intresse omkring sig genom att säga att han funderar varje dag på att ställa upp i valet igen. Well, låt oss veta när du funderat klart.

Thompson ännu närmare att ställa upp

Jag beklagar senaste dagarnas frånvaro, det är händer mycket på lokalplanet, inte minst kring en viss Peter Kennerfalk.

På andra sidan dammen händer det också en del. Skådisen och förra senatorn Fred Thompson verkar ha bestämt sig för att ställa upp i presidentvalet. Konstigt vore det faktiskt annars. Utan någon kampanj att tala om så drar han runt 8-10 procent i de flesta undersökningarna.

Michael Barone bekräftar det Politico och Weekly Standard påstår när källor nära Thompson menar att han snart startar en exploraty committee.

I USA Today går han längre och pratar själv om sin kampanj.