Nästa strid: Marco Rubio

De personer inom republikanska partiet som vill stärka de konservativa inslagen valde att ställa sig bakom Doug Hoffman i New Yorks 23:e distrikt, istället för den republikanska kandidaten som de tyckte stod alldeles för nära demokraterna. De fick republikanen att hoppa av, men förlorade valet mot demokraterna. Nu är det dags för nästa symboliska kamp: Den i Florida mellan sittande guvernören Charlie Crist, som de socialkonservativa inte gillar, och hans utmanare i kampen om vem som ska ta hem den republikanska nomineringen till en plats i senaten, Marco Rubio.

Från början verkade Rubio chanslös och Crist populär och urstark. Den bilden börjar förändras nu efter att Rubio hamrat skoningslöst att Crist står nära Obama. Under sommaren ledde Crist med runt 30 procentenheter, nu är ledningen nere i 14-15. För ett par dagar sedan kom han med denna bild:

Och Club för Growth, som la ner en miljon dollar i NY23 mot den republikanska kandidaten, attackerar nu Crist på samma tema som Rubio i en reklamfilm:

Pressad påstår nu Crist att han aldrig stödde president Obamas stimulanspaket:

"I didn't endorse it. I didn't even have a vote on the darned thing."

Igår fick Rubio dessutom stöd av socialkonservativa Family Research Center.

Det kan nog bli en hård strid mellan Crist och Rubio, och inte bara symbolisk. Vi kommer se många sådana här strider inom det republikanska partiet om vilken falang som ska ha övertaget. Ytterst avgörs det i vem som blir partiets presidentkandidat.

Fler valresultat

Det hölls fler val igår än de fyra jag rapporterat om tidigare. Några folkomröstningar och en massa borgmästarval.

Väljarna i Maine vill inte tillåta homosexuella att gifta sig, men marijuana för medicinskt bruk blir lagligt. I Ohio ska det byggas fyra kasinon och två demokratiska borgmästare som stödde det förslaget, i Cincinnati och Cleveland, blev omvalda. Borgmästen i Pittsburgh är blott 29-årige Luke Ravenstahl som fick ta över när företrädaren avled. Nu har han vunnit sin första hela period, men har suttit sedan 2006.

I Detroit fick tidigare NBA-stjärnan Dave Bing fortsätta som borgmästare, efter att ha tagit över efter den avsatta Kwame Kilpatrick. Borgmästaren i Minneapolis, RT Rybak, blev omvald och funderar nu på att ställa upp i guvernörsvalet.

Approval över valresultat är ingen bedrift

De senaste dagarna har jag både sett, hört och läst några gånger kommentarer om att det ändå går hyfsat för president Obama, eftersom hans approval rating ligger på eller över valresultatet. Per Anders Engler sa det i SVT och den annars påläste och duktige Martin Gelin för fram det märkliga argumentet, både i sin blogg och i SvD:

"Gallup har siffror för Obama som visar hur stödet i olika sakfrågor minskat under året, men ett år efter valet är det generella stödet för Obama (51% "stöder hans jobb", 56% "tycker om" Obama) i stort sett identitskt med antalet som faktiskt röstade på honom – 52,9 %."

Om vi jämför Obamas approval med andra presidenters (sedan Eisenhower) genomsnittliga approval efter kvartal tre så kommer Obama näst sist. Om jag inte missat något så låg dessutom samtliga presidenter efter kvartal tre över sitt valresultat i approval rating.

Av detta ska man inte dra för långtgående slutsatser. Rimligen har debatten kring sjukförsäkringsreformen kostat Obama en del approval, han har så att säga investerat sitt politiska kapital. Går reformen igenom och tas emot väl av folket så borde investeringen betala sig i ökad approval rating.

Trots det så är det ändå ett mycket märkligt argument som Martin Gelin och andra framför. Historiskt är president Obamas approval rating efter tredje kvartalet nära botten.

Om Obama hade varit Bush, eller McCain

Det som skulle bli ett nytt, betydligt vassare, Kyoto-avtal i Köpenhamn kommer i bästa bli en intet förpliktande överenskommelse. Ansvaret för det ligger till allra största del på USA.

Om EU och USA hade varit överens hade pressen på Kina och Indien blivit stor och en vass överenskommelse hade varit betydligt mer sannolik. Men president Obama väljer att, trots retorik som påstår motsatsen, att inte ta på sig ledartröjan. Så här sa han till exempel för ett år sedan, efter att han blivit vald till president:

“Now is the time to confront this challenge once and for all. Delay is no longer an option. ... any nation that’s willing to join the cause of combating climate change will have an ally in the United States of America.”

Trots detta så är reaktionerna från svenska media oerhört svaga. Fördömanden verkar helt utebli. Det får mig att fundera på hur reaktionerna hade sett ut om samma sak hade hänt under president Bush eller en president McCain. Det är naturligtvis upp till var och en att bedöma, men jag är tämligen säker på att de hade varit väldigt mycket starkare. Istället är det nu ursäktande. Obama undantas nästan helt ansvar och konstigt nog likaså det demokratiska partiet. Istället skylls det på "den amerikanska senaten". Vilka är det som styr senaten? Svar: Demokraterna. Republikanerna kan inte ens stoppa ett lagförslag eftersom de bara har 40 röster. Det krävs 41 röster för att göra det. Makten är alltså till ett hundra procent i demokraterna och president Obamas händer. Vill de driva igenom en klimatlag kan de göra det, redan igår.

Ändå skriver exempelvis Sydsvenska Dagbladet så här:

"Det klimatpolitiska förslag som det demokratiska partiet och president Obama står bakom bygger på ett system med utsläppsrätter, cap-and-trade. ... Motståndet är starkt i senaten även om lagförslaget i ett EU-perspektiv framstår som allt annat än radikalt. ... För att vara säker på att förslaget går igenom och inte stoppas av en republikansk filibuster – en debatt som dras ut i oändlighet och förhindrar att en lag antas – krävs dessutom stöd från en kvalificerad majoritet: minst 60 av senatens 100 ledamöter. Det kan bli mycket svårt att nå utan att lagförslaget vattnas ur till oigenkännlighet."

Kolla vad som står där. Det står att demokratiska partiet "står bakom" det förslaget. Det står att senaten strävar mot. Och man lyckas till och med nästan lägga skulden på republikanerna trots att de inte kan filibustra om demokraterna är eniga.

Corren skriver:

"Den amerikanska senaten kommer förmodligen inte att hinna ta ställning till det förslag om klimatpolitik som ligger på deras bord före Köpenhamnsmötet."

"Inte att hinna"? Det är klart dom hinner, det handlar om att inte vilja. President Obama och de demokrater i senaten som vill ha en ny lag förmår inte driva igenom den - eftersom andra demokrater bromsar. Hittills är det bara i representanthuset som det varit någon verkstad, där har ett förslag klubbats igenom, för ganska länge sen nu. Men senaten måste också agera.

Utan tvekan är det så att republikanerna jobbar mot förslaget, det underlättar såklart inte. Jag tycker inte, om man nu vill ha ett avtal i Köpenhamn, att republikanerna ska slippa undan kritik. Men det är en oerhört mjäkig ton mot Obama som faktiskt har makten att göra något. Det går inte att skylla ifrån sig.

Det är den här typen av media som gör att svenskars bild av amerikansk politik blir så skev.

Tunga vinster för republikanerna, men inte bara segrar

Att republikanen Bob McDonnell skulle vinna i Virginia har varit klart ett tag och han vann också överlägset, 59-41, men i New Jersey var det dött lopp i opinionen, men segern blev ändå hyfsat övertygande för Chris Cristie (R), 49-45, över sittande Jon Corzine (D).

I New Yorks 23:e distrikt höll demokraterna ställningarna. Den republikanska kandidaten hoppade ju av under helgen och stödet gick till en konservativ kandidat från ett tredje parti. Opinionen var osäker och Bill Owens (D) seger blev knapp, 48-46.

Det blev även en förvånansvärt knapp seger för borgmästare Bloomberg i New York, tidigare republikan men numera oberoende, med 51-46. I opinionen har han lett stort, men visserligen tappat något på slutet.

I Kaliforniens 10:e distrikt blev det som väntat demokratisk seger, John Garamendi (D) ser ut att slå David Harmer (R) stort, 55-40, när 50 procent av rösterna räknats.

Opinionen inför avgörandet

Vi klarar av Virginia först eftersom det är minst spännande. Det kom två undersökningar igår, i den ena leder republikanen McDonnell med 14% och i den andra med 18%.

I New Jersey är det som bekant betydligt mer spännande, vilket också syns i antalet opinionsundersökningar, sex stycken bara igår. Sittande guvernören Jon Corzine (D) leder i tre av undersökningarna med mellan 2 och 4%. Cristie leder i de övriga tre med mellan 2 och 6%. Att singla slant låter som en vettig metod för att bäst gissa utgången. Sammantaget har Cristie i alla fall ledningen med en procentenhet i RCP:s genomsnitt.

Så till New York 23. Två undersökningar kom igår, i den ena leder Doug Hoffman med 17% och i den andra med 5%.

Val på tisdag

Om Virginia har varit symbolen för det demokratiska maktövertagande i USA, så kanske delstaten också kan bli en symbol för en republikansk comeback. Demokraten Mark Warner tog över guvernörsposten 2002 och sedan dess har det mesta gått deras väg. Han efterträddes av Tim Kaine 2007 och flyttade själv vidare till senaten, där en annan demokrat, Jim Webb, sitter sedan 2006. Innan hade republikanerna båda platserna.

Nu ser det dock ut som om republikanerna är på gång tillbaka. Bob McDonnell leder klart över Creigh Deeds och endast ett mindre mirakel skulle hindra honom från att bli guvernör.

I New Jersey, platsen för årets andra guvernörsval, är det betydligt jämnare och mycket pengar har pumpats in. Republikanen Chris Cristie ledde inledningsvis stort, men en tuff kampanj från sittande guvernören Jon Corzine har fått ner hans siffror. Nu är det dött lopp med en aningens, aningens fördel för Cristie.

I New York händer det intressanta saker. Borgmästarvalet verkar avgjort till sittande Michael Bloombergs fördel, men i distrikt 23 är det turbulent. Den republikanska kandidaten Dede Scozzafava har anklagats för att vara alldeles för liberal och en konservativ kandidat har seglat upp till höger om henne, Doug Hoffmann. Denne Hoffman har fått stöd av flera tunga republikanska namn som Sarah Palin, George Pataki, Rick Santorum och Tim Pawlently och i helgen meddelade Scozzafava att hon hoppar av valet och istället stödjer demokraten i racet, Bill Owens. Republikanska partiet stödjer nu istället officiellt Hoffman. Valet ser ut att bli tight, men är mycket svårt att bedöma eftersom avgörande händelser inträffat under helgen och ännu inte syns i opinionsundersökningarna. I den senaste undersökningen leder Hoffman med 17 procentenheter, men i tidigare undersökningar har Owens haft en knapp ledning. I sista stund åker idag vicepresident Joe Biden dit för att kampanja för Owens.