Okunnighetens analys

Såg rubriken på SvD.se - "Tea Party-rörelsen lamslår Washington" - och tänkte here we go again. Men, som vi vet är det inte artikelförfattaren - Stig Fredriksson, mångårig utrikeskorre på SVT - som sätter rubriken, innehållet kunde vara bättre, hoppades jag naivt. Klickar på länken, kommer till artikeln. Ja, det börjar bättre. Rubriken då är istället "Cirkusen i Washington skadar USA".

Sen börjar texten.

"Tonläget i den politiska debatten blir alltmer oförsonligt. Den växande Teapartyrörelsens viktigaste målsättning är att förgöra Barack Obama."

Tror man på sista meningen har man ärligt talat väldigt dålig koll på Tea Party-rörelsen. Utan tvekan är Barack Obama ett hatobjekt, men det grundar sig i politiken han står för. Tea Party-rörelsen har visat gång på gång att de är skoningslösa mot republikaner som de uppfattar står för en politik med höga utgifter, slöseri med skattepengar. De har röstat bort republikaner och ersatt dem med andra republikaner som står för Tea Party-rörelsens ideal.

Tea Party-rörelsens viktigaste målsättning är att minska statens utgifter. Alla som står i vägen vill de "förgöra", för att låna Fredrikssons ord.

Jag instämmer i att det är en hård och oförsonlig ton som råder i Washington. Det vore bra, med tanke på det ruggiga läge amerikansk ekonomi befinner sig i, med ett mindre konfrontation och mer breda lösningar. Enligt Fredriksson verkar tonen härstamma från just Tea Party-rörelsen, för så här skriver han om president Obama:

"Hans stil är intellektuell och resonerande, han anstränger sig att förstå den andra sidans argument och söker kompromisser. ... Han vet att i kongressen måste han söka samförstånd för att få igenom nödvändig lagstiftning. Vår tids amerikanske president är inte en ensam hårding till cowboy utan en förhandlande medspelare."

Nog vet president Obama att han måste söka samförstånd, eftersom han numera inte längre har majoritet i kongressen. Men det var ju under tiden med egen majoritet han prövades och då drev han exempelvis igenom "Obamacare" utan en enda republikansk röst. Nu åker han runt i USA och angriper republikanerna och säger "pass this bill!" med myndig röst. Angreppen är inte alltid orimliga, men det stämmer inte riktigt med Fredrikssons bild.

Så är tonläget Obamas fel bara? Nej, verkligen inte. Det är båda sidors fel. Tea Party-rörelsen är i mitt tycke för hårdnackad. Men båda sidorna har den oresonliga stilen och president Obama är inte bättre - eller sämre - än någon annan.

Jag har svårt att förstå de som så ensidigt bara ser den ena sidans fel och brister.

Ditt och datt

Om två år är det presidentval, men också kongressval igen. I senatsvalet är 23 demokrater uppe för omval, mot bara hälften så många republikaner. Många platser att försvara, och få chanser att vinna nya.

Fortfarande är tio val till representanthuset inte avgjorda. Samtliga innehavs av demokrater. Demokraterna leder i sex, republikanerna i fyra. Blir utfallet så, har republikanerna vunnit netto 64 platser.

Det är nu klart att Michael Bennet (D) vann senatsvalet i Colorado över Ken Buck (R).

Även guvernörsvalet i Illinois verkar vara klart och demokraten Pat Quinn vann över republikanen Bill Brady.

Både middag och slurpee blir det när president Obama ska träffa de båda republikanska, respektive demokratiska, ledarna i senaten och representanthuset. Mötet kallas nu av media the slurpee summit. Namnet kommer från att Obama i kampanjen sagt att ekonomin är en bil som kört i diket. Medan han och demokraterna försökt få upp den har republikanerna stått vid sidan, druckit slurpee och bara kollat på. På pressträffen efter valförlusten nämnde någon att de kanske kunde dricka slurpee på sitt möte, och någon annan myntade namnet slurpee summit. Presidentens pressekreterare Robert Gibbs, sa att det kanske blir slurpee efter middagen.

När valdistrikten ritas om nästa år kommer republikanerna, efter framgångarna i valet, ha fullständig kontroll över processen i fyra gånger så många valdistrikt som demokraterna. I hälften av alla nya valdistrikt till representanthuset har de full kontroll.

Las Vegas Sun skriver om hur Harry Reid lyckades vinna i Nevada. Det har varit en lång process med flera delar. Bland annat att se till att han fick möta rätt motståndare. När jag var i Nevada hörde jag många historier om hur Reid krossade motståndare och att folk var rädda för att ställa upp mot honom. Det kunde kosta dem deras politiska framtid.

Republikanernas ledare i senaten, Mitch McConnell, bekräftar att hans största politiska mål är att se till att Barack Obama blir en one term-president. Den republikanska agendan går inte att genomföras annars.

Det är ett mycket vackert hus som New Yorks nästa guvernör, Andrew Coumo, får flytta in i. Ett hus han har bott i tidigare, när hans pappa, Mario, var guvernör.

The Fix listar vinnare och förlorare i valet. Bland vinnarna finns Pete Sessions, ordförande för republikanernas kampanjkommitté för representanthuset, Harry Reid och tidigare kongressledamöter. Bland förlorarna hittas Charlie Crist, Tea Party, Chuck Schumer och Dick Durbin.

Det blir inga dramatiska byten av personal och rådgivare kring presidenten, men några förändringar kommer det bli. Den nya stabschefen Pete Rouse håller sedan ett tag tillbaka på med en genomgång och ska föreslå förändringar innan nyår. Bland annat förväntas David Axelrod flytta tillbaka till Chicago för att jobba med Obamas omvalskampanj. Förra kampanjmanagern David Plouffe väntas ta över hans jobb i Vita huset.

Bara 32 procent av Tea Party-kandidaterna vann. Trots stora framgångar i exempelvis senatsvalen i Florida och Kentucky är det övergripande resultatet inte så imponerande.

På Fox News meddelade tidigare FN-ambassadören John Bolton att han funderar på att ställa upp i presidentvalet. Det var han som sa att man skulle kunna kapa de tio översta våningarna på FN-skrapan så skulle det inte göra någon större skillnad. Haha! Hoppas han ställer upp, det skulle bli livat!

Bra artikel om Tea Party

DN har en bra artikel om Tea Party-rörelsen där Roland Poirer Martinsson intervjuas. Han har en avslappnad syn på USA och amerikansk politik. Som svensk, men som tidigare boende i USA och med amerikansk fru, förstår han både USA och hur svenskar ser på USA. Det, plus hans stora kunskaper, ger honom till en mycket bra kommentator om vad som händer over there (here, just nu).

Själv har jag rotat i bokhandlarna efter bra böcker om Tea Party. Hittade en lovande igår. Återkommer när jag hunnit läsa.