2005-05-20

Det blir systemskifte

I alla fall lite.

Henrik Alexandersson är lite deppad så här på fredagen och undrar om Sverige passerat gränsen för när det är möjligt uppnå ett annat samhälle, ett rejält systemskifte och om borgerligheten i maktställning bara innebär en liten finputsning av dagens stat och samhälle.

Han har till viss del rätt. En borgerlig regering varken kan eller vill kasta allt överbord och börja på nytt. Men ett maktskifte innebär ändå flera olika saker som till viss del går att likna med det som hände i Storbritannien - fast på ett annat sätt. Jag ska förklara hur jag menar.

Med en borgerlig regering ändrar Sverige kurs en aning. Under en första mandatperiod blir landet mer företagsvänligt, inser att privata intressen behövs på flera områden där det idag finns offentliga monopol, en del skatter börjar sänkas det blir lite enklare och friare att leva. Men det är ingen revolution.

Under denna första mandatperiod kan en verklig idédebatt komma igång och landet kan ytterligare ändra kurs en del inför en andra mandatperiod. Större förändringar kommer tillstånd och befolkningen börjar känna att denna nya samhällsmodell är bättre än den tidigare.

Det är just detta, med en annan samhällsmodell, som kommer påverka det socialdemokratiska partiet. De behöver tänka om och leta fram en Tony Blair som lovar att behålla det goda i marknadsekonomin och det nya samhället men ändå står upp för socialdemokratiska värderingar. Skulle det bli maktskifte efter åtta eller tolv borgerliga år ser vi en ny socialdemokrati som fortsätter reformera landet, som till stor del fortsätter i samma riktning. Borgerligheten tvingas tänka om lite efter förlusten i valet, ta till sig av de idéer som finns och ladda för en ny tid vid makten - där reformen och utvecklingen av landet kan fortsätta.

Låter det naivt? Ja, kanske, men det påminner om det som händer i Storbritannien nu. Thatchers grundsamhälle är accepterat och sossarna blev bättre på marknadsekonomi än Thatchers eget parti. De konservativa måste komma med bättre idéer för att kunna återta makten och hade troligen gjort det redan nu om idéerna funnits där och de inte haft Tony Blair som motståndare.

Nu finns det ju en del som skiljer Sverige från Storbritannien, och som försvårar och ändrar förutsättningarna för ett systemskifte. Men det kan vi väl ta i helgen. Nu ska jag pusta ut lite och kolla på Star wars ikväll.

3 kommentarer:

Robert Nordman sa...

Skulle nog inte säga att det låter naivt. Jag har många gånger velat skriva en ordentlig redogörelse för hur jag ser på varför Alliansens approach har större möjlighet att leda till en förändring än vilket tal om systemskifte som helst - även om man så skulle vinna ett val på en sådan idé (vilket är osannolikt, och är hela grunden för tankegången).
För att komma någonstans i förändringsarbetet i Sverige måste man börja i hur det ser ut idag, inte presentera en modell över hur det kan komma att eventuellt möjligen se ut om tio år. Sossesverige är så djupt rotat att man måste använda den begreppsapparaten för att kunna förklara alternativen.
Det är därför nödvändigt att presentera politiken i form av "Såhär ser det ut idag. Med våra förändringar kommer det se ut exakt såhär. Det vet vi att ni inte bara accepterar utan även gillar. Låt oss vara de som tar det steget med er, eftersom vänsterkartellen vägrar se hur Sverige ser ut idag. När vi har tagit det steget ser vi gemensamt hur nästa naturliga steg ser ut."

En mängd tyckare som anspelar på hur Thatcher, Reagan, osv, genomförde förändringar i sina respektive länder har missat att det var precis på det sättet man faktiskt arbetade: Man byggde från en grund som fanns (i viss grad en grund som mer fanns under ytan än klart synligt), man hittade inte på något radikalt nytt som ett första steg.

Neoliberal Agenda sa...

Alliansen ät lika sossig som sossarna.

Skillnaden mellan blocken har reducerats till några ynka procents skillnad i de statliga "socialförsäkringssystemen". Reinfeldt har tom. sagt at han vill öka den offentliga sektorn.

Jag tänker inte rösta på alliansen

Robert Nordman sa...

Reinfeldt har sagt att han vill öka antalet anställda i den offentliga sektorn, inte att han vill utöka sektorn som sådan.
Och vill man ha många som arbetar i sjukvården, skolan, polisen, och så vidare, så innebär det att man vill öka antalet anställda i den offentliga sektorn.
Att det så småningom mycket väl kan bli så att de anställda inom sjukvården vill ta över driften av något, och därmed inte riktigt räknas som offentliganställda längre, så är det en helt annan sak - för att ta ett exempel.
Men säger du att du vill ha (exempelvis) 5000 fler poliser, så betyder det att du vill ha 5000 fler anställda i offentlig sektor. Bara så du ser hur skillnaden är mellan antalet anställda och sektorn i sig.