Partiernas medlemsras

Idag skriver statsvetare Olof Petersson på DN Debatt om medlemsraset hos partierna de senaste 10 åren, från 625 000 till 329 000. Om trenden fortsätter är antalet medlemmar noll år 2017. I slutet ställer han en extra intressant fråga eftersom detta skrivs på en blogg:

"Utmanas både politiska partier och dagens medier av nya tekniska metoder att kommunicera?"

Svaret är väl ett ganska glasklart ja, det gör de i alla högsta grad. Internet är en revolution för yttrandefriheten och bloggar är en i mängden av framgångsrika sätt att väldigt enkelt göra sin stämma hörd. För ett och halvt år sedan var det möjligtvis mina nära och kära som lyssnade när jag hade åsikter om allt mellan himmel och jord, men idag är det flera hundra personer per dag. Det hade inte hänt om det inte funnits bloggar. Säkert hade jag ändå skrivit på tidningarnas debattsidor, men det är långt ifrån samma sak som att när som helst kunna publicera vad man vill, seriöst eller oseriöst, bra eller dåligt.

Det som är det bästa med bloggar och internet är möjligheten att få svar på tal. Skriver jag något ni inte gillar skriver ni det här i kommentarerna eller skickar ett mail, och skriver jag något ni gillar gör ni samma sak. Det berikar mitt skrivande och tänkade enormt mycket.

Partierna har ännu inte fattat den enorma kraft det finns i människors engagemang. Man ska inte behöva vara medlem för att kunna bidra till ett partis politik. Visst, en del av arbetet är kräver former som liknar de nuvarande, men mycket - väldigt mycket - går att ändra. I folkpartiet i Norrköping där jag är aktiv jobbar vi nu med att nå människor på olika sätt. Vi håller på att bygga om vår hemsida så den ska vara bättre för den typ av kommunikation som internet är bra för. Vi testade i helgen att använda en enkät när vi var på stan och kampanjade. Själva enkäten är mindre intressant men vi fick genom den en möjlighet att verkligen prata med folk och få ta del av deras tankar och idéer. När vi lanserade ett förslag tidigare i höst så bad vi folk att komma med idéer på förbättringar, människor som aldrig tidigare brytt sig om politik hörde av sig.

Det går bara man vill.