2011-04-11

Mitt Romney: CEO in Chief

Den riktige tungviktaren i det republikanska startfältet är nu officiellt på banan. Mitt Romney meddelade i dag att han startar en exploratory committee för att bli USA:s nästa president.

Han gör det genom en video från New Hampshire.


Det han säger i videon påminner väldigt mycket om det han sa på det kampanjmöte jag besökte - också i New Hampshire - för drygt tre år sedan.


Att han förstår hur jobb skapas, eftersom han spenderat tjugofem år i näringslivet. Hur han använde den erfarenhet för att balansera budgeten i Massachusetts och hur han kommer kunna göra samma sak som USA:s president. Han ska bli USA:s CEO in Chief. Vilket såklart kan komma att passa mycket bra när väljarnas stora fokus återigen är på ekonomin.

Men videon är också det Romney var för fyra år sedan - tråkig. Eller som han uppfattades via media i alla fall. För så här skrev jag efter kampanjmötet:

"Jag trodde han var lite småtråkig och stel... Så fel jag hade. Han var rolig, mysig, förtroendeingivande och såg väldigt vänlig ut. En kille man verkligen kan gilla."

Mitt Romney är ändå - trots eventuell tråkighet - den stora favoriten. Mike Huckabee och han turas visserligen om att leda i opinionsmätningarna och vem som kom tvåa förra gången är inte helt klart (en stark faktor i vem som vinner den republikanska nomineringen). Men Romneys kampanj är betydligt starkare än Huckabees. Den senare skickar fortfarande väldigt mixade signaler om han överhuvudtaget kommer att ställa upp. Romney har inte gjort något annat de senaste åren än att förberett nästa kampanj. Han har också lagt om strategi. Förra gången sprang han på alla bollar. Nu har han, statsmannamässigt, försökt hålla sig över det dagliga käbblet och satt sin egen agenda.

Svagheterna är också desamma som förra gången: Han är mormon och han har bytt en hel del åsikter från tiden som kandidat och guvernör i Massachusetts. Det kommer skada honom igen, men inte lika mycket tror jag.

Men - det finns en annan potentiell silverkula: ObamaCare.

Vad har Romney med ObamaCare att göra? Som guvernör i Massachusetts genomförde han en sjukförsäkringsreform som på många sätt är lik president Obamas reform från förra året. Obamas reform gillas inte av de republikaner som brukar rösta i primärvalen. Gillas inte är en underdrift. De hatar den!
Mitt Romney har naturligtvis flera argument för varför reformerna inte alls är lika, men RomneyCare är ändå dödligt gift.

Så, vem är han?
Sextiofyra år gammal, gift, fem barn. Yngsta sonen till George Romney, guvernör i Michigan och presidentkandidat 1968.
Han har studerat på Stanford och tog en kombinerad jurist- och MBA-examen på Harvard. Innan studierna bodde han i Frankrike under två och ett halvt år som mormon-missionär.
Han gav sig efter studier in i näringslivet och kom snart att jobba på Bain & Company och senare som VD på nystartade Bain Capital, ett riskkapitalföretag. Hans mest lyckade investering var i Staples som i dag omsätter 27 miljarder dollar och har 90 000 anställda.
1994 klev han in i politiken för första gången, då han utmanade och förlorade mot senator Ted Kennedy. 1999 blev han VD för de krisande olympiska spelen i Salt Lake City, som till slut blev en succé sportsligt och ekonomiskt. 2002 gjorde han ett nytt försök i politiken och blev nu guvernör i Massachusetts under fyra år.

2007 följde han så ytterligare en gång sin far i fotspåren när han försökte vinna den republikanska presidentnomineringen. Frågan är, nu när han försöker igen, om han kommer överträffa fadern, vinna nomineringen och bli USA:s nästa president?

2 kommentarer:

magnus123 (at) live.se sa...

De elaka kommentarerna... loggan ;)

ertigo sa...

Tack för detta! Men kan man fortfarande bli president utan att erbjuda ngt nytt även som person, ngt som skapar engagemang utöver sakfrågorna?

Efter Bush, Clinton, Bush kändes ju McCain som en omöjlighet just för att han inte representerade ngt som inte redan varit representerat i vita huset i flera perioder. Och Romney har ju samma problem. Han står inte för några nyheter.

Obama hade förstås inte bara sin hudfärg och bakgrund, utan också en hel åsiktsprofil som inte funnits i toppen av amerikansk politik på längelänge.