2012-01-09

Ron Paul blev en besvikelse

Publiken var fantastisk. När en random dude gick upp för att knacka på mikrofonen för att se om den testade jublade alla och började skandera "Ron Paul! Ron Paul! Ron Paul!". Tyvärr behandlade huvudpersonen själv publiken med tillräckligt stor respekt.

Random dude testar mikrofonen, och blir hyllad.
I en flyghangar i Nashua - ett stenkast eller två från där Hillary Clinton hade sitt första rally morgonen efter tredjeplatsen i Iowa fyra år tidigare - hade Ron Paul ett rally. Även han hade kommit trea i Iowa, men det var snarare ett styrkebesked än en förlust.

I god tid fylldes hangaren med entusiastiska fans. En del unga män i stripigt hår och långa, svarta rockar men också 70-åriga små tanter i stickade tröjor och vitt hår. För fyra år sedan skulle jag tippa var den första kategorin klart i majoritet, men Ron Paul har breddat sin väljarbas.

Paul-eventen börjar ofta i tid sägs det. Så även denna gång. Hans son, senator Rand Paul (döpt efter Ayn) äntrade scenen först och var den som fick stå för angreppen på andra kandidater. Inte minst fick Rick Santorum ett par omgångar.


Jag stod längst fram, en bit till höger, ganska nära den dörr där Paul och de andra kom in. Kandidaterna brukar alltid hälsa på de personer som står närmast. Några stycken när de kommer in, och sedan ta sig tid att hälsa på så många som det går efter att anförandet är klart.

Ron Paul kom in, vinkade till oss och gick direkt upp på scenen.


Han höll ett drygt tio minuter långt anförande. Ganska bra och ett starkt gensvar från publiken.

Sedan gick han av scenen, hälsade på ett par stycken, signerade någon skylt och försvann snabbt ut genom dörren igen, omgiven av säkerhetsvakter (som såg ut som folk som har byggt om källaren så den är säker mot atomvapen och fyllt den med konserver och automatvapen).


Säkerhetsvakterna Biff och Chuck?

Omgiven av säkerhetsvakter, trots att han är på andra sidan repet, nästan omöjlig att nå.

Att inte respektera publiken mer än så är illa. Politik på marken i New Hampshire handlar mycket om att träffa folk. Hälsa på dem, byta några ord, svara på en fråga. På slutet så här går det inte att hinna med att träffa precis alla som vill, men kandidaten måste försöka. Alla andra klarar det och gör det. Om Paul regelbundet struntar i det, så är det en klar nackdel för honom.

Bra anförande, underbar publik, men ack vilken dålig retail politics.

3 kommentarer:

Sven Wennerström sa...

En sidoanmärkning om Rand's namn: det har enligt honom själv inget med Ayn Rand att göra: http://www.youtube.com/watch?v=oD-R_OeP6tU

Mathias Sundin sa...

Tack! Ett par andra som påpekat det också. Jag hade gått på en myt.

Anders sa...

Det ska dock sägas att Ron Paul blev förkyld för några dagar sedan, kan vara därför han inte vill gå runt och hälsa på alla.