Det ser ut att bli sexton seriösa* presidentkandidater för republikanerna. Överlag är kvalitén dessutom väldigt hög**. Konkurrensen är med andra ord mycket hård. Ändå fortsätter kandidater att ge sig in i leken. Varför?
Den största anledningen, tror jag, är att det saknas en tydlig front runner. Ingen har tagit ett riktigt starkt grepp. Eller ens ett svagt grepp.
I de nationella siffrorna leder Jeb Bush med runt 15%, före Scott Walker med drygt 10%, sedan följer Marco Rubio och Ben Carson med drygt 9%, Mike Huckabee och Rand Paul med 8%, Donald Trump 6%, Ted Cruz knappt 5%, Chris Christie strax under 4%, Rick Perry drygt 3%, Rick Santorum knappt 3%, Carly Fiorina 2%, John Kasich strax under 2%, Bobby Jindal och Lindsey Graham lite dryg 1%. George Pataki finns inte med i statistiken.
Förutom Pataki, kan alla utifrån siffrorna vinna nomineringen. Av andra skäl tror jag att Donald Trump inte kan det och att Ted Cruz, Rick Santorum, Ben Carson och Lindsey Graham är för smala mot en viss målgrupp för att göra det. Trump undantagen, är det ändå inga riktiga pajaskandidater bland de sexton. De är alla välkvalificerade.
Eftersom ingen har greppet och det just är så många kandidater, så ser alla att de har chansen, även om den är liten.
Andra anledning är att de inte kommer ställas mot en sittande president. Dessa brukar oftast bli omvalda och en del som kunde ha ställt upp mot Obama för fyra år sedan, gör det nu. Som Mike Huckabee och Chris Christie.
Tredje anledningen kan vara att det historiska ät väldigt bra att sluta tvåa i republikanernas primärval. Tvåan brukar vinna nästa gång. Ronald Reagan vann nomineringen 1980, efter att ha kommit tvåa 1976, George Bush vann nomineringen 1988 efter en andra plats 1980, Bob Dole vann 1996 efter en andraplats 1988, John McCain vann 2008 efter att ha kommit tvåa 2000, Mitt Romney vann 2012 efter andraplatsen 2008. Undantaget sedan 1976 är Bush nummer 2, W. Det kan mycket väl bli ett undantag även denna omgång, då Rick Santorum (tvåa 2012) och Mike Huckabee (tvåa 2008) inte är troliga vinnare.
Hur som helst verkar republikanska primärvalsväljare vilja se kandidaterna i flera kampanjer innan de ger dem högsta förtroendet.
En kandidat som ser ut att ha liten chans nu, som Chris Christie, kan alltså göra ett bra primärval nu, och komma som en mycket stark kandidat om fyra år eller åtta år.
Även om samtliga dessa sexton kandidater*** förstår att deras chans att vinna, i varierande grad, är liten så är det ändå värt att ställa upp.
*Med seriös menar jag kandidater som drar väljare och kommer bedriva fullskaliga kampanjer med mycket pengar.
**Undantaget Donald Trump.
***Trump brottas nog inte med tankar på att han kommer förlora.
Den största anledningen, tror jag, är att det saknas en tydlig front runner. Ingen har tagit ett riktigt starkt grepp. Eller ens ett svagt grepp.
I de nationella siffrorna leder Jeb Bush med runt 15%, före Scott Walker med drygt 10%, sedan följer Marco Rubio och Ben Carson med drygt 9%, Mike Huckabee och Rand Paul med 8%, Donald Trump 6%, Ted Cruz knappt 5%, Chris Christie strax under 4%, Rick Perry drygt 3%, Rick Santorum knappt 3%, Carly Fiorina 2%, John Kasich strax under 2%, Bobby Jindal och Lindsey Graham lite dryg 1%. George Pataki finns inte med i statistiken.
 |
| Endast 10 kandidater får vara med i debatterna. Här är vilka, utifrån siffrorna i slutet av juni. |
Eftersom ingen har greppet och det just är så många kandidater, så ser alla att de har chansen, även om den är liten.
Andra anledning är att de inte kommer ställas mot en sittande president. Dessa brukar oftast bli omvalda och en del som kunde ha ställt upp mot Obama för fyra år sedan, gör det nu. Som Mike Huckabee och Chris Christie.
Tredje anledningen kan vara att det historiska ät väldigt bra att sluta tvåa i republikanernas primärval. Tvåan brukar vinna nästa gång. Ronald Reagan vann nomineringen 1980, efter att ha kommit tvåa 1976, George Bush vann nomineringen 1988 efter en andra plats 1980, Bob Dole vann 1996 efter en andraplats 1988, John McCain vann 2008 efter att ha kommit tvåa 2000, Mitt Romney vann 2012 efter andraplatsen 2008. Undantaget sedan 1976 är Bush nummer 2, W. Det kan mycket väl bli ett undantag även denna omgång, då Rick Santorum (tvåa 2012) och Mike Huckabee (tvåa 2008) inte är troliga vinnare.
Hur som helst verkar republikanska primärvalsväljare vilja se kandidaterna i flera kampanjer innan de ger dem högsta förtroendet.
En kandidat som ser ut att ha liten chans nu, som Chris Christie, kan alltså göra ett bra primärval nu, och komma som en mycket stark kandidat om fyra år eller åtta år.
Även om samtliga dessa sexton kandidater*** förstår att deras chans att vinna, i varierande grad, är liten så är det ändå värt att ställa upp.
*Med seriös menar jag kandidater som drar väljare och kommer bedriva fullskaliga kampanjer med mycket pengar.
**Undantaget Donald Trump.
***Trump brottas nog inte med tankar på att han kommer förlora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar