Inte nog med att demokraterna lyckades behålla platsen i representanthuset som representerar New Yorks tjugonde distrikt, nu tappar republikanerna en oerhört värdefull plats i senaten. Arlen Specter är senator från Pennsylvania, och har så varit sedan 1980. Nu lämnar han republikanerna och ställer upp i valet 2010 som demokrat. Han säger att han blivit allmer obekväm med republikanerna på senare tid och att han inte känner igen den breda koalition som gick till val samtidigt som Ronald Reagan.Detta är naturligtvis stort i sig, men vad som är ännu större är att demokraterna snart kommer nå det magiska talet 60 i senaten (för första gången sedan 1978). Så fort Norm Coleman och Al Franken har duellerat klart i Minnesota och Franken tar platsen i senaten (vilket allt pekar på att han gör) så har demokraterna 60 röster. Det är den siffra som krävs för att bryta en filibuster. Förutsatt att alla demokrater håller ihop i omröstningar så kan de driva igenom sin agenda utan att behöva få med en enda republikan på sin sida.
Specter säger att han kommer fortsätta rösta som tidigare. Han röstade bland annat för stimulanspaketet men har tidigare meddelat att han är motståndare till ett lagförslag som stärker fackföreningarnas rättigheter. Han stödde år 2007 lagförslaget, men ändrade sig för en kort tid sedan, troligen för att stävja hotet från en republikansk utmanare på hemmaplan. Nu finns inte det hotet längre och jag tippar på att demokraterna lyckas locka tillbaka honom att stödja lagförslaget, med några mindre ändringar.
Så vad innebär detta för republikanerna? Det är på alla sätt negativt. Det som skulle kunna komma ur det här är att nu blir demokraterna helt ansvariga för vad som sker. Allt som går snett kan republikanerna hävda är demokraternas fel (och allt postivt blir demokraternas förtjänst). Dessutom verkar inte amerikanska väljare vara helt bekväma, i alla fall inte i det långa loppet, med att ett parti har all makt. Men det är två mycket svaga postiva saker, i övrigt är det tämligen nattsvart. Republikanerna var på gång i några veckor när stimulanspaketet debatterades, men sedan dess har nedgången fortsatt.
Vad vi ska komma ihåg att sådana här förändringar aldrig är permanenta, eller ofta ens speciellt långvariga. Republikanerna var i total dominans för bara några år sedan, nu är det tvärtom. Det som är intressant att följa är de underliggande strömningarna. Under många år, ända sedan Arlen Specter kom in i senaten faktiskt, så har de republikanska, konservativa grundvärderingarna varit i överläge. Ser vi nu ett skifte åt andra hållet? Det återstår att se.
