2007-04-13

Balansgång på slak lina

Här en fråga som väldigt bra illustrerar vilken svår balansgång presidentkandidaterna hela tiden måste gå.

USA:s kongress (iallafall demokraterna i kongressen) har skickat ett förslag till president Bush som innehåller mer pengar för att fortsätta kriget i Irak. Men mot ett villkor - att trupperna dras tillbaka senaste mars nästa år. Bush har lovat att lägga in sitt veto mot förslaget. Då är det återigen upp till kongressen att handla. Antingen skickar de honom pengar utan krav, eller så vägrar de skicka ett nytt förslag om Bush inte går med på att dra tillbaka trupperna.

Varje presidentkandidat inom demokraterna måste alltså bestämma sig hur de ska agera. Vad tycker väljarna att de ska göra? Jo, enligt en undersökning av LA Times så tycker 66 procent av demokraterna att kongressen ska vägra skicka nya pengar om Bush inte lovar att dra tillbaka trupperna. Vill du bli demokraternas presidentkandidat så kan den positionen kännas lockande alltså.

Men vad tycker mittenväljarna, som i själva presidentvalet utgör upp mot 40 procent av väljarkåren? De är delade. 40 procent tycker att man utan villkor ska tillhandahålla pengarna och 43 procent att de ska vägra om inte Bush ger sig. Om folk verkligen ser att trupperna skadas av att de inte kan få material så kan dessutom opinionen snabbt svänga.

Så driver man som demokrat hårt linjen att Bush ska med sig så hjälper det dig i kampen om att bli demokraternas presidentkandidat, men kanske gör att du förlorar valet. Hur skulle du göra?

2007-04-12

Ingen fegis

Säga vad man vill om John McCain, men någon fegis är han inte. Första kvartalet gick inte så värst bra för honom. Vad gör gubben då, drar sig tillbaka och byter budskap? Nej, han förstärker det gamla budskapet. Det han tror på. Och när han gör det så hänger han upp sin kandidatur på om det ökade antalet trupper i Irak kommer få effekt. Han höll nämligen ett tal i går för Virginia Military Academy och sa bland annat:

"Responsible political leaders -- statesmen -- do not add to the burdens our troops carry. ... That is what Democrats, intentionally or not, have done by failing to provide them with the resources necessary to succeed in their missions."

Kriget i Irak är inte populärt i USA, men har fortfarande stöd inom republikanerna. Så kamikaze är det inte av McCain. Men det visar tydligt upp den bild av John McCain som jag imponeras av. En person som vågar stå för sina åsikter, även de råkar kosta honom ett val. Men Roger Simon har rätt i denna kommentar:

The only thing that will change your mind about John McCain is when John McCain finds some enthusiasm, conveys some hope and gives voters a sense of why he really wants to be president.

Vad vill John McCain egentligen? Vad är hans inriktning för landet? Vad är hans vision? Det känner jag egentligen från någon kandidat. Vad de tycker i olika sakfrågor är en sak. Ronald Reagan skapade en känsla av att vilja föra landet i en viss riktning. Dags för John McCain att skapa samma känsla.

2007-04-11

Fred Thompson har cancer

För några veckor sedan fick vi veta att Elizabeth Edwards cancer hade kommit tillbaka och att det är riktigt allvarligt. Nu meddelar Fred Thompson, som funderar på att ställa upp i valet, att han fick diagnosen cancer för två år sedan. Den ska dock inte vara så allvarlig, säger han.

Thompson står mycket nära att ge sig in i leken tror jag och han vet att han måste berätta det här innan och se reaktionerna på det. Är de för negativa så blir det ingen kampanj.

Svensk media har bestämt sig

Tidigare var det Hillary Clinton som alla artiklar handlade om, förutom enstaka nedslag på någon av de andra kandidaterna. Nu har svenska medier upptäckt Barack Obama och de älskar honom. Thomas Nordegren i Ekot är som vanligt extremt okunnig och dålig. Snälla Ekot låt Sten Sjöström rapportera om amerikansk politik, han visar mycket större kunskaper.

Nu påstår Nordegren att strateger försöker få Hillary Clinton och Barack Obama att ställa upp tillsammans. Det skulle bli en dreamticket menar han. Jag kan lova er att det inte finns en enda seriös strateg som skulle föreslå att Obama och Clinton skulle ställa upp som president- och vicepresidentkandidat tillsammans. En sådan ticket är dömd att misslyckad. Spännade javisst, men nästan noll vinstchans.

Nordegren hänvisar till en republikansk strateg som menar att Hillary är lättast att slå men att Obama och Clinton skulle vara svårslagen. Herr Nordegren reflekterar inte över att strategen är REPUBLIKAN! Kan han ha en dold agenda? Kan det vara precis tvärtom mot vad han säger? Ja, och det fattar alla som kan lite om amerikansk politik.

DN har även de upptäckt Obama. Flera artiklar handlar om honom. Nu senast rapporterar de att han bojkottar Fox News (eller Fox som de skriver). Nyheten kommer från TT, och man kan ju fråga sig varför detta är en nyhet. Men den handlar ju om en demokrat (bra) och Fox News (dåligt).

Problemet med att svensk media har sån enorm lutning åt demokraterna är att svenska folket får veta alldeles för lite om de republikanska kandidaterna. Och det troligaste är faktiskt att en av republikanerna blir USA:s nästa president.

2007-04-08

Republikanerna i South Carolina

Fox News har frågat 600 republikanska väljare i South Carolina som troligen kommer rösta i primärvalet nästa år. 26 procent stödjer Rudy Giuliani, 25 procent John McCain och 14 procent Mitt Romney. Men det intressanta är att borra lite djupare i svaren. En del är ganska förutsägbart, annat inte.

De som stödjer Giuliani tycker att ledarskapsegenskaper är det viktigaste, medan de som stödjer McCain tycker att ärlighet och trovärdighet är viktigast tillsammans med rätt erfarenhet för att leda landet. 10 procent av Giulianis väljare stödjer honom för att han har störst chans att vinna mot en demokrat, jämfört med 7 procent för McCain. Däremot tycker inte Giulianis väljare att hans åsikter i sakfrågorna spelar så stor roll, bara 12 procent anger det som huvudskäl varför de stödjer honom. Mitt Romneys väljare anger däremot det som deras viktigaste skäl, hela 36 procent tycker det är viktigast.

En del undrar hur de republikanska kandidaterna kan stödja Bush och fortfarande stödja kriget i Irak när han är så impopulär (speciellt om man bara läser svenska medier). Well, deras väljare gillar Bush. 70 procent ger Bush godkänt, 23 procent ger honom underkänt. Detta kan jämföras med de nationella siffrorna för hela väljarkåren där bara 35-40 procent ger honom godkänt. De ser kriget i Irak som valets klart viktigaste fråga och 75 procent stödjer det.

Så till frågan om abort. Giuliani sa senast i veckan återigen att han inte tänker ändra några abortlagar. Detta säger många kommer skrämma bort väljare, och det kanske det kommer att göra. 53 procent av Giulianis väljare är mot fri abort, men väljer alltså ändå att stödja honom.

Vi kan också se att Giuliani går hem i alla grupper. Av de som kallar sig liberala republikaner får han 30 procent, hos konservativa 30 procent och hos moderates 19 procent. Nästan exakt samma siffror som John McCain. Hos de evangeliskt kristna får han 25 procent, lika mycket som McCain.

Hela undersökningen finns att läsa här.

Smart Obama

Som jag skrivit några gånger här innan så ifrågasätter en del och undrar vad Barack Obama egentligen vill göra om han blir president, och hur det ska gå till. En sak är att vara en spännande person och prata om enighet, en annan är vad man faktiskt vill göra med den enigheten. Nu säger Obama att han tar det lugnt med sina förslag eftersom han måste bygga en enighet runt dessa så att de faktiskt går att genomföra om han skulle vinna. Han säger att det inte är ovanligt att presidentkandidater lägger fram detaljerade planer som sedan inte blir något av efter valet eftersom de inte går att driva igenom i kongressen.

Han har helt klart en poäng. Frågan är ju bara om det är en ursäkt för att han ännu inte har några faktiska förslag. Oavsett hur det är med den saken så är det ett smart sätt att tackla frågan om varför hans sakpolitik dröjer.

Jaktsäsong

Det är jobbigt att vara presidentkandidat. Jobbigare än vad någon av oss kan föreställas oss. Tänk att du hela tiden måste uttrycka dig precis rätt, annars blir det en story om vad du menat. Din bakgrund granskas i minsta detalj. Barack Obama sa att han hade läst en sak för 30-40 år sedan i Time. En reporter letande igenom tidningen men hittade inte artikeln. Han kanske såg det på TV, hörde det på radion, det är sånt man glömmer efter 40 år, ändå blir det en story som upprepas flera gånger.

Nu är det Mitt Romney som jagas, i dubbel bemärkelse. Han har sagt att han älskar att jaga och att han gjort det länge. Men i ingen av de stater han har bott har han tagit ut en jaktlicens. Hans kampanj säger då att han bara jagat två gånger i sitt liv, när han var ung och förra året. Nu säger Romney att det är fel, han har visst jagat hela sitt liv men bara kaniner och annat smått som inte kräver licens. Men han äger inget vapen, vilket hans kampanj tidigare sagt att han gör.

Denna story har förföljt honom hela veckan och tar bort uppmärksamhet från vad han vill säga och hans framgång i fundraisingen.

Media ska gräva och granska, men precis som i Sverige blir det ibland på en väldigt löjlig nivå. Att man granskar och ifrågasätter Romney för hans tidigare åsikter (som han verkar ha ändrat en del) är en sak och helt riktigt. Att man jagar honom för att veta hur och när han jagat blir bara löjligt. Men det är vardagen en kandidat måste leva med, och han måste få ordning på kampanjen så att de inte gör saker värre.