Delstatsmätningarna stämde bäst

Jag skrev ett antal gånger senaste månaden att delstatsmätningarna inte stämde överens med de nationella mätningarna. Det visade sig att delstatsmätningarna stämde.

Grejen var den att om man utgick från delstatsmätningarna borde Barack Obama ha lett med 2,3%. Det gjorde han inte. Länge under oktober ledde Mitt Romney, trots Obama-övertag i delstaterna. På valdagen ledde Obama med i snitt 0,7%, vilket fortfarande var för lite.

Valresultat blev 2,4% övertag för Obama. Alltså nästan exakt det resultat man fick om man utgick från delstatsmätningarna. Nate Silver, Sean Trende, med flera, argumenterade för att delstatsmätningarna var de säkraste, men helt säker gick inte att vara innan valet.

Det gick som det skulle

Enligt valforskaren Robert S Erikson så är 16 september det datum som bäst förutspår valresultatet.

Jag tittade i ett inlägg på hur läget var då och konstaterade att hos RealClearPolitics ledde Barack Obama med 3,1%. Exakt samma marginal hade Pollster. Nate Silver trodde på 3,3%. Rasmussen hade Romney i ledningen med 2%, Gallup Obama i ledningen med 3%.

Slutresultatet blev 2,4%.


 

"Får jag vara först att säga Mr. President?"

CNN:s vallokalsundersökningar ger Barack Obama segern 50-49% i Florida och 50-48% i Virginia, samtidigt som de ger segern i hela landet till Romney, 51-48%.

Kan vara värt att påminna om att det är de faktiska rösterna vi verkligen ska fokusera på.

2004 hade John Kerry en man vid namn Bob Shrum som chefstrateg. Han hade jobbat i sju tidigare presidentkampanjer, och förlorat samtliga. När det första vallokalsundersökningarna kom visade de på en klar seger för Kerry.

"Får jag vara den förste att säga Mr. President?", frågade han Kerry och de tog i hand.

Men det är kul att spekulera, och än så är de flesta siffror positiva för president Obama. Inte minst verkar han ha fått sina väljare till valurnorna, vilket kan vara avgörande.
 

Delstater och nationella mätningar stämmer inte

Jag har flera gånger skrivit om att mätningarna i delstaterna inte stämmer överens med de nationella. Om man utgår från delstatsmätningarna borde Barack Obama ha en ledning på drygt 2% nationellt, inte bara 0,7% som han leder med nu.

Sean Trende, som jag hänvisat till tidigare, tittar närmare på detta ännu en gång. Han påpekar att det troligast är att delstatsmätningarna är säkrare, men att underlaget för att påstå det är ganska tunt.

Om det är tvärtom, att de nationella har mer rätt än delstaterna, som skulle det alltså bli väldigt, väldigt jämt i delstaterna, till Mitt Romneys fördel.
 

Den ultimata guiden till valnatten

Här har ni allt ni behöver för att klara valnatten på bästa sätt (förutom kaffe och Redbull). När delstaterna röstar, läget i dessa och var ni kan följa rösträkningen.

Bäst för att hålla övergripade koll är RealClearPolitics. Politico kommer också uppdatera bra och även köra webbsändningar tillsammans med CSPAN. Håll också koll på Nate Silver. CNN kör bra sändningar på nätet och där brukar de vara snabba med vallokalsundersökningarna.

I Sverige kommer samtliga stora tidningar vara mycket aktiva på nätet. Både Aftonbladet (där jag medverkar) och Expressen kör sändningar hela kvällen och natten.

TV4 sänder också hela natten (från Los Angeles av någon anledning...) och SVT likaså, fast från Washington. Jag är med då och då i morgonsoffan från Stockholm på morgonen.

Jag uppdaterar såklart också denna blogg och finns på Twitter, @MathiasSundin, hela natten och morgonen.

Alla tider är för Sverige.

KLOCKAN 01:00

Vallokalerna stänger i Georgia, Indiana, Kentucky, South Carolina, Vermont och Virginia.
Totalt 60 elektorsröster.
44 av dessa kommer att hamna hos Mitt Romney och 3 hos Obama.

Virginia
Valresultat 2008, 2004: Obama +6,3%, Bush +8,2%.

De 13 kvarvarande rösterna ligger i Virginia. I RealClearPolitics senaste genomsnitt för delstaten leder Obama med 0,3%.

Delstaten innehåller också ett högintressant senatsval, mellan tv högprofilerade politiker. Tidigare guvernören och senatorn George Allen (R) och tidigare guvernören och ordföranden för demokraterna Tim Kaine (D). Kaine leder med 1,8%.

Indiana
Valresultat 2008, 2004: Obama +1,1%, Bush +20,6%

Obama vann Indiana, som normalt är en mycket stabil republikansk delstat. I år leder Romney klart med 9,5% och kommer att vinna.

Flera av Floridas vallokaler stänger redan klockan 01:00.

KLOCKAN 01:30

Vallokalerna stänger i North Carolina, Ohio och West Virginia.
Totalt 38 elektorsröster.
5 av dessa kommer att hamna hos Romney.

North Carolina
Valresultat 2008, 2004: Obama +0,3%, Bush +12,4%

Barack Obama vann föra fyra år sedan i denna normalt starka republikanska delstat, men gjorde det mycket knappt. Det har varit kamp där ändå in till slutet, men Romney får räknas som favorit och leder med 3%.

Ohio
Valresultat 2008, 2004: Obama +4,6%, Bush +2,1%

Valets viktigaste delstat har i kampanjen varit Ohio. Delstaten som röstat på vinnaren de tio senaste presidentvalen, mycket tyder på att det blir en elfte gång.

Obama är favorit att vinna och leder med 2,9% och mycket ära för hans kvarvarande ledning är räddningen av bilindustrin av bilbranschen, som var åttonde Ohio-bo är kopplad till.

KLOCKAN 02:00

Vallokalerna stänger i Alabama, Connecticut, Delaware, Florida, Illinois, Maine, Maryland, Massachusetts, Mississippi, Missouri, New Hampshire, New Jersey, Oklahoma, Pennsylvania, Rhode Island, Tennessee och Washington D.C.
Totalt 172 elektorsröster.
43 av dessa kommer att hamna hos Romney, 77 hos Obama.

Florida
Valresultat 2008, 2004: Obama +2,8%, Bush +5,0%

Valets viktigaste battlegroundstate tackvare sina 29 elektorsröster. Förlorar Romney Florida, så förlorar han presidentvalet. Obama får självfallet svårare att vinna utan Florida, men är inte chanslös.

Romney leder med 1,5%.

I Florida finns också ett senatsval som inte är helt avgjort. Connie Mack (R), kongressledamot, utmanar långtida senatorn Bill Nelson (D). Nelson leder med 6,2% och det ska till ett smärre mirakel om han förlorar.

En del av Floridas vallokaler stänger redan klockan 01:00, detta är då alla har stängt.

New Hampshire
Valresultat 2008, 2004: Obama +9,6%, Kerry +1,3%

Den viktiga primärvalsstaten har också börjat spela roll i presidentvalet, trots sin litenhet med bara 4 elektorsröster. New Hampshire gav Mitt Romney en klar seger i primärvalet i januari, och gav Barack Obama en snyting för fyra år sedan då de trots Obamas seger i Iowa gav Hillary Clinton en comebackseger. Romney har dessutom varit guvernör i grannen Massachusetts och har en sommarhus i delstaten. Han borde därför ha en god chans att vinna där. Trots det har Obama behållit ledningen med 2%.

Delstaten har också två osäkra val till representanthuset och ett lika osäkert val till guvernörsposten, även demokraterna får ses som favoriter i samtliga tre.

Pennsylvania
Valresultat 2008, 2004: Obama +10,3%, Kerry +2,5%

Pennsylvania dyker ofta upp i slutet av kampanjerna när republikanerna försöker nå denna stabilt demokratiska delstat. Anledningen är delstatens 20 elektorsröster.

Obamas ledning har krymp, men han leder fortfarande med 3,8% och får ses som favorit att vinna.

KLOCKAN 02:30

Vallokalerna stänger i Arkansas.
Totalt 6 elektorsröster som kommer tillfalla Mitt Romney.

KLOCKAN 03:00

Vallokalerna stänger i Arizona, Colorado, Kansas, Louisiana, Michigan, Minnesota, Nebraska, New Mexico, New York, South Dakota, Texas, Wisconsin och Wyoming.

Totalt 153 elektorsröster.
73 av dessa kommer hamna hos Romney, 34 hos Obama.

Colorado
Valresultat 2008, 2004: Obama +9%, Bush +4,7%

Kan vara den delstat som avgör valet till Romneys fördel (om han vinner Florida, Virginia och Ohio), eller följaktligen den som sänker honom. Han har legat bra till i opinionen där ett tag, men nu tappat ledningen till Obama, som leder med 1,5%.

Michigan
Valresultat 2008, 2004: Obama +16,4%, Kerry +3,4%

En push i sista sekund från Romney, men motorstaten lär hamna hos Obama, som nu leder med 4%.

Minnesota
Valresultat 2008, 2004: Obama +10,3%, Kerry +3,5%

Även här har republikanerna satsat på slutet, men delstaten har röstat på demokratiska presidentkandidater sedan Hedenhös och lär så göra igen. Obama leder med 5,2%.

Wisconsin
Valresultat 2008, 2004: Obama +13,9%, Kerry +0,4%

Efter det, för demokraterna, misslyckade omvalet av republikanske guvernören Scott Walker, så är republikanerna starka i delstaten. När Romney valde hemmasonen Paul Ryan sattes delstaten i spel.

Det mesta tyder dock på att Obama behåller Wisconsins tio delstater i sin kolumn. Nu leder han med 4,2%.

Ett intressant senatsval pågår också här där den tidigare presidentkandidaten Tommy Thompson (R) gör politisk comeback. Han står mot demokraten Tammy Baldwin och hon leder just nu med 2,2%.

KLOCKAN 04:00

Vallokalerna stänger i Iowa, Montana, Nevada och Utah.
Totalt 21 elektorsröster.
9 av dessa kommer hamna hos Romney.

Iowa
Valresultat 2008, 2004: Obama +9,5%, Bush +0,7%

Gore år 2000, Bush år 2004 och Obama år 2008. Iowa har hoppat mellan partierna och återigen en battlegroundstate. Obama är sedan primärvalet 2008 stark i delstaten och har ledningen med 2,4% och får därför anses vara favorit, men osvuret är bäst. Romney fick stöd av delstatens största tidninge, Des Moines Register, som inte stöttat en republikan på 40 år. Tidningen är stark, så dess stöd ska inte underskattas.

Nevada
Valresultat 2008, 2004: Obama +12,5%, Bush +2,6%

Obama var oväntat stark i Nevada för fyra år sedan (kan ha berott på att jag var där och kampanjade för McCain) och för åtta år sedan vann Bush. Trots det har Nevada aldrig riktigt känts som en riktigt möjlighet för Romney. Obama leder med 2,8%.

KLOCKAN 05:00

Vallokalerna stänger i Kalifornien, Hawaii, Idaho, North Dakota, Oregon och Washington.
Totalt 85 elektorsröster.
7 av dessa hamnar hos Romney, 78 hos Obama.

KLOCKAN 07:00

Vallokalerna stänger i Alaska.
Totalt 3 elektorsröster som kommer hamna hos Sarah Pa... sorry, Mitt Romney.
 

Gallup igång - Obama på väg tillbaka

Gallup har haft paus några dagar kring stormen Sandy och återupptog sina mätningar 1 november. Nu har de presenterat fyra dagars mätningar.

Innan de slutade mäta stod Mitt Romney på 51% och Barack Obama på 46%, en ledning på 5%-enheter.

Nu leder fortfarande Romney, men är nere på 49%, mot Obamas 48%, en minskad ledning med 4%-enheter.

Det stämmer överens med flera andra mätningar som pekar på att Obama hämtat igen sedan Sandy. I RealClearPolitics genomsnitt leder Obama nu med 0,4%.

Nate Silver funderar på om detta just på stormen och den positiva bild som Obama fick och skapade i samband med den. Han menar att mätningarna visserligen visar på just bättre och bättre siffror för Obama, men att den trenden var inledd redan innan Sandy.

Jag har svårt att tro att det var negativt för Obama, med den perfekta hanteringen, beröm från Chris Christie, bra media och allmänna samlingen som sker vid sådana tilfällen så måste det varit positivt. Frågan är ju då som sagt hur positivt. Jag trodde innan att det inte skulle ha så stor effekt, och det tror jag fortfarande, även om Obama fick bättre mediabild än jag gissade.

Det stormen definitivt skapade var att den plockade bort några dagar för Rommey att återta sitt momentum och gjorde det svårare för honom att göra det efteråt.
 

Mätningarna mer överens

Jag har skrivit tidigare om att de nationella mätningarna och de för delstaterna inte stämmer överens. Enligt delstatsmätningarna borde Barack Obama leda nationellt, eller vice versa, men så har det inte sett ut. Nu börjar det hända något, till Obamas fördel.

Långsamt har de nationella mätningarna tickat i Obamas riktning. Just nu är hans ledning 0,5%.

Nate Silver påpekar att dessa två nu börjar stämma bättre överens, när Obama tagit ledningen nationellt. På söndagen ledde Obama i snitt med 1,3% i de mätningar som publicerats senaste dygnet.

Silver ger Obama 85% chans att vinna flest elektorsröster, och därmed valet.

Romney och Obama leder båda två

Mitt Romney har lett i de nationella mätningarna nästan oavbrutet sedan några dagar efter första debatten. Trots det leder Barack Obama fortfarande i de flesta swingstaterna. Hur kommer det sig?

Det är ju delstaterna som avgör med sina elektorsröster, därför brukar man säga att de nationella mätningarna inte spelar någon roll. Vilket inte är helt sant. De nationella mätningarna säger mycket om vilket håll opinionsvindarna blåser, även i enskilda delstater. Se bara vad som hänt sedan efter debatten. Samtidigt som Romney tog ledningen nationellt tog han även ledningen i Florida, Virginia och North Carolina och Obamas övertag minskade i alla swingstater.

Det som hänt är att swingstaterna inte hängt med lika mycket i svängningen, och att Romneys marginaler inte är så stora som de borde vara, med tanke på hans ledning nationellt.

Sean Trende tittar närmare på skillnaderna.

Med en ledning på cirka 1% nationellt borde Romney leda med 3-4% i Florida, 2-3% i Ohio och det vara lika i Iowa. Istället leder Romney med bara 1% i Florida, ligger under med 2% i Ohio och 1% i Iowa.

Trende lägger ihop mätningarna och jämför med valresultat 2008 och 2004 och kommer fram till att om man tar utgångspunkt i mätningarna för delstaterna så borde Obama leda nationellt med 1,18%.

Någon av mätningarna har fel, vilket gör det mycket svårt att förutsäga utgången av valet, trots att det nu är mindre än en vecka kvar.

Nu jämfört med 2008 och 2004

RealClearPolitics är en guldgruva för oss som är intresserade av amerikansk politik. En funktion de har är att jämföra mätningar med hur det såg ut för fyra respektive åtta år sedan. 

Idag (igår) leder Mitt Romney med 1,3% över Barack Obama i RCP:s genomsnitt, 47,3% mot 46,0%.

• För fyra år sedan ledde Obama över John McCain med 7,2%.
• För åtta år sedan ledde George Bush över John Kerry med 1,5%.
• Romney har 4,4% högre stöd än McCain.
• Romney och Bush har exakt samma stöd, 47,3%.
• Obama ligger 0,2% bättre än Kerry, 46,0% mot 45,8%.
• Obama har 4,1% lägre stöd än för fyra år sedan.

Romney leder!

För första gången på 362 dagar leder Mitt Romney i RealClearPolitics genomsnitt av de nationella mätningarna. I nästan ett år har Barack Obama haft ledningen. Senast Romney ledde var 11 oktober 2011, då med 0,6%. Nu leder han med 0,7%.

Det har även skiftat i de avgörande delstaterna.

Romney leder i Florida i båda mätningarna efter debatten.
I Virginia leder han i två av tre, och har minskat avståndet i den tredje.
I North Carolina leder han stort, 9%, i den enda efter debatten.
I Iowa leder Obama med 2%.
Rasmussen har helt lika i Nevada.
Tre mätningar har gjort i Colorado efter debatten, den första ledde Obama med 4%, den andra med 1% och i den tredje ledde Romney med 4%.
Även i Ohio har det gjorts tre mätningar, Romney leder med 1% i två, Obama med 1% i en.
I Wisconsin leder Obama med 2%, ner från 7%.
New Hampshire och Missouri har inga mätningar efter debatten.

Bakom vändningen ligger såklart Romneys debattseger (som inte enbart berodde på hans bra framträdande, utan också Obamas dåliga).

Men bakom det nya budskapet i debatten och nu ute i kampanjen - mer mitteninriktat, mer personligt, flera policytal - ligger Ann och Tagg Romney, hans fru och hans äldsta son.

I alla fall om man får tro Politico.

Mitt, Ann och Tagg.

Ett par veckor innan debatten tröttnade de och drev fram att kampanjen skulle låta "Mitt be Mitt". En mer moderat, mitteninriktad republikan. Ett av resultaten var det linjetal för utrikespolitiken som han höll igår. Strategen Stuart Stevens har motsatt sig det, eftersom de menar att valet vinns inom ekonomiområdet. Stevens inflytande har överhuvudtaget begränsats och Ed Gillespies ökat.

Samtidigt har Tagg Romney tagit en mer aktiv roll och säkerställer att Mitt får en sådan miljö kring sig att han presterar på topp. Han är mer på högkvarteret i Boston, där han mer och mer ifrågasätter rådgivarnas råd.

Läs gärna hela Politicos artikel, den är riktigt intressant.

Viktiga siffror rör sig i Obamas riktning

I februari och mars pekade jag på några underliggande faktorer som pekade på ett svårt val för Barack Obama. Hans situation, utifrån dessa siffror, är inte bra nu, men bättre.

Hans approval rating (godkänt för jobbet som president) har haft väldigt svårt att nå upp till, eller över, 50%. I maj 2011, efter Osama bin Ladens död, nådde han dit, men knappt sedan dess. Den senaste tiden har han börjat nosa på den nivån igen. Hos RealClearPolitis ligger han på 49.8% och hos Gallup på 50%.

Det hänger mycket möjligt ihop med att väljarkåren har blivit lite mer positiva (eller mindre negativa, rättare sagt) när det kommer till landets riktning och ekonomins utveckling.
 

Som ni kan se ovan minskar andelen som tycker att landet rör sig i felriktning och ökar andelen smo tycker tvärtom.

Hos RealClearPolitics ser vi samma sak, men en skarpare utveckling. 11 september ansåg 62,8% att landet var på väg i fel riktning, nu är den siffran nere i 56,1%.

Även synen på ekonomin har förbättrats. I mitten av augsti stod Gallups ekonomiska index på -33, nu är det uppe -20. Tickar dessa siffror upp några procentenheter ytterligare, till typ -15, så går sannolikt Obamas approval över 50% (om inte något annat inträffar som drar ner dem).

Förtroendet för Obamas ekonomiska politik ökar också, även om han fortfarande ligger på minus. I början på juli sa 40% att de hade förtroende, nu är han uppe i 45% (men 50% har inte förtroende).

Läget är fortfarande inte bra för Obama. Hans approval är inte starkt, många fler tycker att landet är på väg i fel riktning än rätt riktning, förtroendet för ekonomin är på minus och fler tycker inte att han sköter ekonomin bra än som gör det. Guldläge för en utmanare alltså. Hittills har Mitt Romney inte alls kunnat kapitalisera på detta och hans chans minskar när siffrorna nu rör sig i rätt riktning för Obama.

 

Återigen: Ingen kan vinna

I mars skrev jag att Barack Obama måste slå historien för att vinna. Ingen sittande president hade vunnit omval med en approval rating under 50% i februari. Samtidigt var Mitt Romney i en besvärlig situation med så dålig likability att inte heller han kunde vinna utan att slå historien. Nu är vi i september och återigen kan ingen vinna. I alla fall inte utan att slå historien.

Det är återigen Sean Trende på RealClearPolitics som klart och tydligt förklarar läget. Han pekar på följande saker:

Läget är att ingen utmanare som legat under vid den här tidpunkten i valet har vunnit.
Så därmed vinner Obama.

Tittar vi på siffrorna på lite annorlunda sätt blir det tvärtom. Ingen sittande president, med så liten ledning två veckor efter konventen, har blivit omvald.
Så därmed vinner Romney.

Som ni ser i tabellen krävs det 5% ledning två veckor efter konventet för att bli omvald. 1972 ledde Nixon med 36% efter konventet och blev omvald, 1984 Reagan med 23%, 1996 Clinton 17% och 2004 Bush med 5%.

I den andra tabellen ser vi alla val där en sittande president ställt upp för omval och hur siffrorna rört sig i förhållande till utmanaren, från två veckor efter konventet till valdagen. 1976 med Ford som hade ovanligt kort tid på sig för att bli "sittande" och 1992 med Ross Perot gör de två åren svåra att jämställa med de övriga, men bortser vi från dessa ser vi en tydlig rörelse mot utmanaren. I genomsnitt 3,7%.

Trende påminner också om läget vid samma tidpunkt 2004. Då ledde George W Bush med 6,8%, mot Obamas 2,9% (3,9% just idag). Bushs bounce nådde som högst 50,4%, Obamas 49%. Bush hade också högre approval rating (godkänt för jobbet som president), 51,4%, två procentenheter högre än Obama.

Så Romney har en klar uppförsbacke för att vinna valet, men de fundament som president Obama baserar sin ledning på är i högsta grad skakiga.

Sean Trendes artiklar: "Därför vinner Obama", "Därför vinner Romney".
 

Hur illa är Romneys klavertramp?

Den läckta videon från en stängd fundraiser i maj, där Mitt Romney dissar 47 procent av befolkningen, har fått enorm uppmärksamhet i USA (och i Sverige, se nedan). Men hur stor skada gör den egentligen?



Det är lätt att överdriva värdet av sådana här klavertramp. Naturligtvis påverkas väljarna, men de flesta väljer inte USA:s president utifrån någon klantigt de sagt på en fundraiser. Det är en pusselbit av många när väljarna funderar över vem som skulle vara bäst på att få USA:s ekonomi på fötter och vem som försvarar USA bäst mot terrorister.

Skadan för Romney är i huvudsak att han nu får ägna en eller flera dagar till att kommentera detta, istället för att få ut kampanjens budskap. Med tanke på att han är i underläge i opinionen så är varje förlorad dag extra allvarlig.

Jag kommenterar detta, tillsammans med mina två kollegor, i Svenska Dagbladets USA-panel och kommenterade även i Aktuellt igår (inslaget börjar efter 19 minuter).

Låt oss titta lite snabbt på opinionen. I RealClearPolitics genomsnitt behåller Barack Obama en hälsosam ledning på runt 3%, där det legat nu tre-fyra dagar. Däremot har de två dagliga tracking pollsen blivit tightare. Rasmussen har Romney i ledning med 2% och Gallup Obama i ledning med 1%. Som mest var Obamas försprång 7%-enheter, kort efter konventet.

 

Valet är klart. Så går det.

Enligt professor Robert S Erikson så är det den kandidat som den 15 september leder som med överväldigande säkerhet kommer att vinna. Låt oss därför kolla hur det ser ut.

Jag skriver ju detta den 16 september, men tittar alltså på mätningarna som var publicerade igår.

Vi börjar med RealClearPolitics genomsnitt: Barack Obama 48,7%, Mitt Romney 45,6%.

HuffingtonPosts dito: Barack Obama 48,1%, Mitt Romney 45%.

Så de två dagliga tracking pollsen, som är invägda i mätningarna ovan.

Rasmussen: Barack Obama 46%, Mitt Romney 48%.

Gallup: Barack Obama 49%, Mitt Romney 45%.

Nate Silver på NY Times har prognosen (baserad på hans egna statistiska modell) att Obama kommer få 51,1% av rösterna och Romney 47,8%.

Om vi tittar på elektorsrösterna (som är det som avgör valet) så har Obama 237 röster hos RCP, och Mitt Romney 191. 110 är toss up. Men tar vi tar bort toss up-alternativet och låter elektorsrösterna tillfalla den som för tillfället leder i delstaten (även om ledningen är knapp) så blir siffrorna Obama 332 och Romney 206.

270 krävs för att vinna.

Hos HuffPost är fördelningen 326 till Obama och 206 till Romney. Där har de bara Iowa som toss up.

Nate Silver prognos är att Obama får 308 elektorsröster och Romney 230.

Är därmed saken biff? Riktigt så enkelt är det inte såklart. Vi skulle inte behöva ha några val om statistiska modeller avgjorde. En av de mest hänvisade till är att ingen president kan vinna med över 7,2% arbetslöshet. Den ligger nu på 8,1% och Obama ser ut att vara på väg att vinna.

Trots det har Romney en svår spurt framför sig. Inte mycket talar i dagsläget för att han ska vinna. Konventet var hans stora chans att ta över ledningen, istället ser det ut som om Obama lyckades behålla det övertag han haft tidigare (och kanske stärkt det något).

 

Tydlig bounce för Obama

Vi kan inte fullt utvärdera vilken effekt konventet har fått för Barack Obama opinionssiffror ännu, eftersom mätningarna fortfarande visar någon dag före konventet och under konventet, men redan kan vi se att han får en tydlig uppgång.

Hos Gallup, som redovisar sju dagar i sin mätning, har han ökat från 47 till 49% samtidigt som Romney gått från 46 till 45%, plus 3%-enheter alltså.

Rasmussen, som mäter tre dagar, visar på ett tydligare utslag. Innan konventet låg Obama under med 4%-enheter, nu leder han med +2%, ett skifte på 6%-enheter alltså. Rasmussen skriver att Obamas uppgång började dagen efter Bill Clintons tal.

I RealClearPolitics genomsnitt har Obama gått från en ledning på 0,1% dagen konventet inleddes till en ledning på 1,3% idag. RCP ger en mer långsiktig bild, eftersom de tar in flera mätningar som genomförts innan konventet.

Hos Gallup har Obamas approval rating rört på sig också. Han har haft oerhört svårt att nå 50% approval (godkänt för jobbet som president) och nådde det senaste i maj förra året, efter Osama bin Ladens död. Nu skuttade han upp på 52% (tre dagar).

Jobbsiffrorna då? På morgonen efter president Obamas tal presenterades nya jobbsiffror, och det var ingen munter läsning för honom. 96 000 nya jobb är under förväntningarna och under vad som krävs för en stark återhämtning. Arbetslösheten sjönk från 8,3 till 8,1%, men pga folk slutade söka jobb.

Jag tror dock att detta inte har så stark effekt. Jobb och ekonomi är valets viktigaste fråga, men att det går hackigt i återhämtningen är ingen nyhet. Denna jobbrapport stod inte ut som avsevärt sämre än de vi sett de senaste månaderna. Den dåliga ekonomin är sannolikt redan inräknad i väljarnas bedömning.

Fortfarande är detta Mitt Romneys största chans till framgång i valet, men jag tror inte denna jobbrapport kommer pressa ner president Obamas siffror i någon större utsträckning.

Kom ihåg att siffrorna jag redovisar nu inte är fullständiga. Först om någon vecka kan vi verkligen utvärdera resultatet av konventet, men som Nate Silver på NY Times säger: Det är nu inte frågan om Obama fick en bounce, utan hur stor.

Exakt lika mellan Obama och Romney

I RealClearPolitics genomsnitt av de senaste opinionsmätningarna är det nu exakt lika mellan Barack Obama och Mitt Romney.

Barack Obama 46,4% - Mitt Romney 46,4%.

Vad gäller elektorsröster, som ju är det som avgör, har Obama fortfarande ett försprång.

Inte så mycket bounce

Hur mycket kommer Romney och Obama öka i opinionen efter sina respektive konvent? Jag har skrivit om det tidigare och nu har Nate Silver kommit med en utökad genomgång av hur stor, eller liten, uppgången kan bli.

Kort sammanfattat så menar Silver att mätningarna har varit ovanligt stabila i år. Det har inte ens hänt särskilt mycket vid dramatiska tillfällen, som Högsta domstolens beslut att upprätthålla Obamacare. Därmed tyder det mesta på att ingen av kandidaterna kommer att få en särskilt stor bounce.

Inlägget är (långt) och mycket läsvärt och innehåller bland annat denna bild på hur siffrorna förändrats historiskt efter konventen.

Klicka för större bild.

Min slutsats från tidigare står fast. Ska Romney vinna det här måste 1-2% ledning för Obama vända till 1-2% ledning för Romney efter båda konventen.

Läget just nu

Kampanjerna är aldrig stilla, men just nu väntar alla på vem Mitt Romney ska välja som vicepresidentkandidat och sedan på först republikanernas konvent i Tampa, Florida och sedan demokraternas dito i Charlotte, North Carolina. Ett bra tillfälle att uppdatera hur landet ligger in för avgörandet.

I RealClearPolitics genomsnitt för nationella mätningar leder nu Barack Obama med 47,6% mot Mitt Romneys 44,1%. Ledningen på 3,5% är den största sedan slutet av juni (då 3,8%). Ett par veckor tillbaka var ledningen bara 1,1% och det är mycket möjligt att Romneys utrikesresa är det som gynnar Obama nu.

Hos de två dagliga tracking pollsen är det jämnare. Rasmussen 46-45 till Obama och 46-46 hos Gallup.

När vi tittar till elektorsrösterna så behåller även där Obama en hälsosam ledning, med 247-191, där RealClearPolitics lägger ut delstater som Solid, Likely och Leans Obama/Romney. Åtta delstater, med 100 elektorsröster, är fortfarande Toss Up.

RCP har de två senaste veckorna flyttat tre delstater från Toss Up till Leans. Wisconsin och Michigan till Obama och Missouri till Romney.

I de åtta Toss Up-staterna leder Obama i sju av dem. Romney har bara ledningen i North Carolina.

Romney har alltså en fortsatt uppförsbacke.

Vi ska dock komma ihåg att Obama inte heller är i något bra läge. Hans approval rating förblir låg, 48%.
61% tycker att landet är på väg i fel riktning.
51% republikanska väljare är entusiastiska över att rösta, mot bara 39% av demokraterna, klart lägre än både 2008 och 2004.
Förtroendet för ekonomin är nere på -26 hos Gallup, från "toppen" på -16 i maj.

Kampanjernas egna ekonomi renderar stor uppmärksamhet. Juli blev tredje månaden på raken där Romney och republikanska partiet slog Obama och dito. 101 miljoner dollar mot 75 miljoner den senaste månaden. Vi ska komma ihåg att Obama haft ett försprång som sluppit spendera pengar på ett primärval, men det ser ändå ut som spurten kommer vara jämn ekonomiskt sett, eller kanske med fördel Romney.

Om vi antar att ekonomin hackar på ungefär som nu, alltså ingen direkt återhämtning, men inte heller någon större nedgång så kommer kampanjerna och kandidaternas insatser avgöra.

Närmast blir det intressant att se om Mitt Romney lyckas skapa ett positivt momentum med sitt val av VP-kandidat och ett lyckat genomfört konvent.

Fel strategi att attackera Obama?

Min nye favorit, Sean Trende, presenterar hos RealClearPolitics en teori om varför Mitt Romney inte leder över Barack Obama. Han menar att Romney måste minska attackerna på Obama och istället fokusera på att presentera sig för väljarna.

Han hänvisar till en opinionsmätning från Pew, där man kan se att folk har en klar uppfattning om president Obama, 90% säger sig ha det. Den uppfattning de har är inte särskilt positiv. Hans approval rating ligger stadigt under 50% och hans siffror i mätningar mot Romney ligger där också.

Alltså är det svårt för Romney-kampanjen att påverka opinionen till att bli mer negativ till Obama.

Romney däremot har väljarna inte en lika tydlig uppfattning om. 69% säger ha en klar uppfattning, kvar finns alltså nästan en tredjedel. Av oberoende mittenväljare, som inte har en klar uppfattning om Romney är de mest intresserade av att veta vad han gjorde som guvernör, 42%, och som VD för Bain Capital, 37%.

Trende menar att valet därmed inte är en omröstning om Obama, eftersom väljarna redan bestämt sig i sin uppfattning om honom. Att ha som huvudfokus i kampanjen att attackera honom är därmed föga effektivt. Istället borde Romney jobba på en positiv berättelse om vad han gjorde som guvernör och tidigare som företagsledare.

Trende sätter fingret på den typen av oerhört svåra strategiska val kampanjerna tvingas göra. Den möjliga nackdelen för Romney om han sätter större fokus på sig själv är att valet istället kommer handla om honom. Det flyttar bort fokus från Obama och den negativa, eller halvljumna, uppfattning många väljare har om honom. Valet kan handla om hans tid i Massachusetts, inte om Obamas skötsel av ekonomin.

Det ligger mycket i Trendes resonemang, men jag är inte helt övertygad. Väljarna kommer på valdagen ha en klar bild av Romney. Naturligtvis måste den vara tillräckligt positiv för att de ska vilja ha honom som president, men de måste också fortfarande vara tillräckligt negativt inställda till Obama.

Jag tycker dock att Romney i större utsträckning borde ta chansen att framstå som den vuxne i rummet. När Obama-attackerna pågår som hårdast borde han anstränga sig för att lyfta debatten. Föra fram policyförslag, vara optimistisk över USA:s framtid, och så vidare.

Roland Poirer Martinsson, på Aftonbladet, skriver också om Sean Trendes funderingar.

Varför är det så jämnt?

Sean Trende, som skriver för RealClearPolitics, har på senare tid blivit en av mina favoritskribenter. Hans bok, The Lost Majority, recenserade jag tidigare i år. Jag gillar honom eftersom han är bra på att höja sig över det dagsakutella mediepladdret och ifrågasätter rådande sanningar. Nu svarar han på frågan varför det är så jämnt mellan Barack Obama och Mitt Romney.

Sedan början av maj har Obamas siffror i mätningarna för troliga väljare varierat 2 procentenheter, Romneys 1,3 procentenheter. Hos registrerade väljare ligger Obamas siffror mellan 44-49% och för Romney 42-46%.

Trots det har det inte varit stiltje i kampanjerna. Två dåliga jobbrapporter, Högsta domstolen godkände Obamacare, över 100 miljoner dollar i tevereklam, hårda attacker mot Romneys tid i Bain, Obama sa att ekonomin "is doing fine" - och så vidare.

Trots det, alltså tämligen oförändrat läge i opinionen. Varför?

Trende tittar på flera förklaringar, men låt mig fokusera på den om ekonomin. Den har jag själv sagt, vid upprepade tillfällen, kommer fälla avgörandet. Därför har det förvånat mig något att Romney inte tagit ledningen i opinionen efter de två dåliga jobbrapporterna.

Anledningen, enligt Trende, är att ekonomin inte är så katastrofalt dålig som det lätt blir gällande i debatten. Nate Silver på NY Times sammanställde 43 olika ekonomiska indikatorer och mätte hur stor påverkan dessa hade på presidentval. Trende tog de tio viktigaste och gjorde ett index för att se hur dålig ekonomin är 2012 jämfört med tidigare presidentvalsår. Han gjorde detta i januari, så siffrorna behöver uppdateras, men är ändå intressanta.

Ju högre siffra, desto värre ekonomi. Fetstil betyder maktskifte. Klicka för större bild.

Då ser vi att 1980 var det värsta året, följt av 2008. 2012 hamnar mellan 1960 och 1992. Dessa år förlorade det partiet vid makten, men det var ganska jämna val (1960: 0,2%. 1992: 6%, men då hade vi Ross Perot med i bilden) särskilt vid den här tidpunkten, menar Trende. 2012 års ekonomi är inte så mycket sämre än 2000 och 2004, båda jämna val.

Om vi bara tittar på detta borde alltså bli ett ganska jämnt val och det vore aningen märkligt om någon kandidat ryckte ifrån den andra. Nu ska man ju komma ihåg att trots tidigare erfarenhet är viktigt att väga in så är varje presidentval unikt. Men vi behöver inte vara alldeles förvånade om mätningarna kommer vara jämna ända fram till valdagen.