Perry vs. Hutchison

Det var ingen överraskning för någon, hon har planerat det länge, men igår meddelade Kay Bailey Hutchison, republikansk senator sedan 1993, att hon utmanar den sittande republikanske guvernören i Texas, Rick Perry.

Perry har varit guvernör längre än någon annan i Texas historia. Hon tog över år 2000 när George W Bush avgick och har sedan dess vunnit två hela perioder 2002 och 2006. Trots det rekordlånga innehavet av posten tänker han alltså ställa upp för omval nästa år.

Hutchisons besked kom samtidigt som hon kunde visa upp ett fint fundraisingresultat för första halvåret, 6,7 miljoner dollar, vilket gör att hon nu har 12 miljoner i kassakistan. Perry drog under samma tid in 4,2 miljoner och har 9 miljoner på banken.

Tidigare ledde Hutchison klart i opinionen över Perry, men det har ändrats på senare tid. I de tre senaste undersökningarna leder Perry. Här en tabell från 538.com:

Kanske har det att göra med att Texas klarat sig bättre än många andra delstater i den nuvarande krisen. The Economist jämför Texas med Kalifornien i senaste numret och skriver bland annat:

"California the very worst state to do business in for each of the past four years. By contrast, Texas was the best state in that poll. ...

It has coped well with the recession, with an unemployment rate two points below the national average and one of the lowest rates of housing repossession. ...

Texas also clearly offers a different model, based on small government. It has no state capital-gains or income tax, and a business-friendly and immigrant-tolerant attitude. It is home to more Fortune 500 companies than any other state—64 compared with California’s 51 and New York’s 56."

Barack Obamas tal i Ghana

Igår höll president Obama tal i parlamentet i Ghana i Afrika. Här är del ett av fyra:

Fin utsikt på G8

Tufft halvår för Barack Obama

Visserligen faller president Obamas möjliga motståndare till höger och vänster(prassel) och problemen i övrigt för republikanerna tycks fortsätta. Men det finns trots det en del orosmoln på himlen för honom. Hans job approval rating tickar stadigt nedåt. Framförallt tappar han hos independents och republikaner.

Det har gått åt mycket pengar under hans första halvår; stöd till banker, övertagandet av General Motors och inte minst stimulanspaketet. Statsskulden kommer nästa år ligga på cirka 100 procent av BNP och dubblas i dollar räknat från idag till 2015. Budgetunderskottet förra året på 1000 miljarder dollar var rekord, i år beräknas det bli 2500 miljarder dollar och statsskulden kommer öka med i genomsnitt 900 miljarder dollar per år, de kommande tio åren.

Just nu håller kongressen på att hamra fram en reformering av sjukförsäkringssystemet som ser ut att landa på en ökad kostnad med cirka 100 miljarder dollar per år. Dessutom är ett förslag om handel med utsläppsrätter på gång.

Inget av detta är något som den genomsnittlige amerikanske väljaren är förtjust i. En majoritet tycker exempelvis att det är viktigare att minska underskottet än att stimulera ekonomin. Nu är det kris, det har funnits en förståelse för extraordinära åtgärder och utgifter, men i längden är detta inte en politik du vinner val på. Att sjukförsäkringssystemet behöver reformeras tycker många, men till det priset är det tveksamt.

Demokraterna kontrollerar både representanthuset, senaten och Vita huset. De ekonomiska problemen kan de ett tag till skylla på president Bush och republikanerna, men snart kommer folk vilja se resultat och vilja få en trovärdig lösning på budgetunderskottet, helst utan allför stora skattehöjningar.

Jag säger inte att Obama inte klarar det, bara att han kommer få det tufft.

Kommenterar om Palin

Amerikanska nyhetsanalyser har fiskat upp följande video från demokraterna om Sarah Palin. Det är såklart inte snällt vinklad, men den ljuger inte:

Blir amerikanska väljare mer vänster?

En av frågorna som har ställts, bland annat av mig, efter Barack Obamas seger är om amerikanska väljare har blivit mer liberala (i amerikansk mening, vänster, lite slarvigt uttryckt) och det var därför de valde demokraterna till Vita huset och kongressen. Den diskussionen är i högsta grad pågående inom republikanerna när de funderar på vilken väg de ska ta framåt. Förlorade de valet eftersom de blivit för konservativa, eller för lite konservativa (eller var folk bara trötta på dom)?

Amerikanska väljare har under lång tid blivit mer och mer konservativa och den trenden bekräftas i Gallups stora undersökning där de jämför väljarna 2004 med 2008 och 2009. 39 procent säger att de blivit mer konservativa under den perioden, 18 procent mer liberala och 42 procent oförändrade.

Samtliga tre grupper, republikaner, oberoende och demokrater, har alla blivit mer konservativa. Delar man istället in folk efter deras ideologi så ser man att de konservativa blivit mer konservativa, moderates likaså och liberaler mer liberala. De konservativa har dock ett stort övertag, 38 procent kallar sig det mot 18 procent som kallar sig liberala.

Tittar vi sedan på olika sakfrågor ser vi till exempel att stödet för att inte förbjuda handvapen ökar, likaså motståndet mot abort. Däremot minskar motståndet mot att staten ska ha en aktiv roll i att sprida "traditionella värderingar". Det senare kan vara ett utfall av den big government conservatism som George W Bush delvis förespråkat, med en aktiv stat för att uppfylla konservativa syften.

Det finns också sakfrågor där åsikterna rör sig i liberal riktning, exempelvis i synen på reformering av sjukförsäkringssystemet, Irakkriget och reglering av näringslivet.

Gallups rapport avslutas med följande:

"And for those seeking to understand why the Republican Party suffered such major election losses, they may find that political ideology has very little to do with it."

Det här gör inte att frågan definitivt har avgjorts, amerikanska folket kan fortfarande komma att byta riktning och röra sig i mer liberal riktning, men hittills är det inte mycket som tyder på det. USA är ett konservativt land och kommer vara så under åtminstonde en tid framöver. Det betyder inte att republikanerna automatiskt kommer bli valda, som vi såg nu i november inte minst. Men det betyder att amerikanska politiker inte kan gå för långt från dessa värderingar om de vill bli valda och återvalda.

I huvudet på Sarah Palin

Sedan jag sent på kvällen en underbar kväll i Visby fick reda på att Sarah Palin ska avgå, så har jag funderat på varför. Min omedelbara reaktion, förutom att jag knappt trodde det var sant, var att det måste röra sig om en skandal. Allt annat verkade otroligt. Hennes skäl att avgå verkade så krystat:

"And so as I thought about this announcement that I wouldn't run for re-election and what it means for Alaska, I thought about how much fun some governors have as lame ducks... travel around the state, to the Lower 48 (maybe), overseas on international trade - as so many politicians do. And then I thought - that's what's wrong ... It's not what is best for Alaska."

Även om en lame duck-guvernör får mindre gjort så har ändå folket valt henne för fyra år. Det mest troliga känns fortfarande som om det rör någon sorts skandal, men det finns saker som talar mot. Bland annat hur hon avslutade anförandet:

"In the words of General MacArthur said, 'We are not retreating. We are advancing in another direction.' "

Dagen därpå skrev hon dessutom följande på Facebook, först klagade hon på media, sen lät hon som en del av ett stump speech i en presidentkampanj:

"How sad that Washington and the media will never understand; it's about country. I am now looking ahead and how we can advance this country together with our values of less government intervention, greater energy independence, stronger national security, and much-needed fiscal restraint. I hope you will join me. Now is the time to rebuild and help our nation achieve greatness!"

Källor inom republikanerna säger att hon inte bestämt sig för att ställa upp i presidentvalet, men definitivt tänker doppa tårna i vattnet och känna om hon är redo för det.

Om det är hennes plan, att avgå för att bättre kunna positionera sig för ett presidentrace, så är det i mitt tycke ett oerhört märkligt och rent korkat beslut. Visst frigör det tid för henne, hon kan nu resa obehindrat, skapa sig ett nätverk, pengar och ett bra team. Det är tufft att kampanja från Alaska. Men hur ska man kunna bli president om man hoppat av sitt uppdrag mitt i en av de tuffaste ekonomiska tiderna i historien? Det är väl vid sådana tillfällen som riktiga ledare biter ihop och jobbar vidare för sina väljares bästa.

Sarah Palin är ett fenomen och man måste komma ihåg att hon är väldigt populär inom republikanska partiet. Det är inte uteslutet - om det inte lurar en skandal i bakgrunden - att hon tar hem den republikanska nomineringen, men att hon skulle vinna Vita huset, det ska det mycket till för.

Men hur man än funderar och spekulerar, till sist är det bara att instämma med Karl Rove:

"Effective strategies in politics are ones that are so clear and obvious that people can grasp. It's not clear what she's doing and why."

(Den som blev gladast för Palins besked är Mark Sanford. När allas blickar riktades mot avgången Alaska fick han lite andrum i kampen för att slippa avgå i South Carolina.)