Varför gillar så få svenskar republikanerna?

Tar man den genomsnittlige svensken så står denne närmare demokraterna än republikanerna, så på det sättet är det inte konstigt att endast 4% skulle rösta på Mitt Romney och 79% på Barack Obama. Samtidigt är siffran 4% extremt låg, varför är det så?

Jag fick chans att fundera lite kring det här när jag besökte Fria Moderata Studentförbundet i veckan och pratade just om synen på republikaner i Sverige. Personligen har jag varit båda lägren. Fram till 2008 stödde jag enbart demokratiska presidentkandidater, men det året valde jag John McCain. I år står jag som en åsna mellan hötapparna och gillar inte riktigt någon av kandidaterna.

Siffran 4% känner jag är inte riktigt rimlig. Det borde finnas fler svenskar än så som åsiktsmässigt står närmre Romney än Obama. En del i förklaringen kan vara medias rapportering. Den har varit oerhört demokratfixerad. Skriver "har varit" eftersom jag tycker årets valrörelse bevakas mer balanserat.

Kanske kan en del i förklaringen vara vilka åsikter hos kandidaterna som medierna lyfter fram? Hos FMSF visade jag på exempel från valrörelsen för fyra år sedan, hur svenska medier beskrev Sarah Palin jämfört med Joe Biden.

I fallet Palin lyftes ofta åsikter fram, och då sådana som är främmande för många svenskar: nej till abort, nej till samkönade äktenskap och nej till stamcellsforskning. Kolla den här  presentationen, i DN, inför vicepresidentdebatten. Åsikter är i fetstil:

Sarah Palin är guvernör i Alaska sedan 2006. Innan dess har hon sysslat med lokalpolitik i den lilla staden Wasilla. Hon har en bakgrund i pingströrelsen och är motståndare till aborter, samkönade äktenskap och stamcellsforskning. Energipolitiken anses vara hennes starka sida, däremot är hennes kunskaper om utrikespolitik och ekonomi begränsade. 

Jämför den med presentationen om Biden. Inte en enda åsikt presenteras.

Joe Biden har 33 år i senaten bakom sig där han representerar Delaware, en av USA:s minsta stater. Han har två gånger försökt bli nominerad till det demokratiska partiets presidentkandidat. I senaten har han varit ordförande i justitieutskottet och är för närvarande ordförande i utrikesutskottet. Utrikesfrågor anses också vara hans starkaste kort.

Låt oss titta på DN:s beskrivning av VP-kandidaternas inför deras debatt i veckan. Presentationerna är rätt långa så jag har i huvudsak klippt ut de delar som behandlar åsikter, så läs gärna hela. Först Paul Ryan:

Ryan är en stark förespråkare för att statsapparaten ska krympa och kosta mindre.
Sitt budskap har han sammanfattat i en plan med titeln ”Path to prosperity” (Vägen till välstånd). Den är ett radikalt recept för hur det galopperande underskottet i statsbudgeten skulle kunna åtgärdas. Sänkta inkomstskatter men färre avdrag är en del. Kostnaderna för sjukvård i de två systemen Medicaid och Medicare ska minskas dels genom att mer betalas privat, dels genom att delstaterna tar över. Tankarna har gjort Paul Ryan till en hjälte inom den högerradikala Tea Party-rörelsen som låg bakom de republikanska framgångarna i kongressvalet 2010.
Till det bidrog också hans ihärdiga kritik av president Obama och dennes reform av sjukförsäkringen.
För Romney fanns det flera poänger med att välja Paul Ryan som sin parhäst. Som katolik och uttalad abortmotståndare antas Ryan tilltala den kristna högern mer än Romney. . 

Joe Bidens (läs som sagt gärna hela):

I huvudsak hade han ägnat sig åt två områden. Det började med kriminalpolitik, bland annat skydd för kvinnofriden, och 17 år som ledamot i lagutskottet. Från 1997 var utrikesutskottet Bidens hemvist. ... Exempelvis gick han ut och deklarerade sitt stöd för homoäktenskap innan Vita huset hade någon officiell linje. 

Efter att ha läst dessa två profiler från 2008 och 2012 är det svårt att veta vad Biden egentligen tycker om något. De skriver en hel del om hans erfarenheter, men inte vad han tycker.

Ponera att media gjorde tvärtom. I huvudsak bara redovisade republikanska kandidaternas bakgrund och erfarenhet och istället lyfte fram deras åsikter, med fokus på sådant som kan vara kontroversiellt i Sverige. Presentationen av Biden skulle då kunna se ut så här.

Vicepresident Joe Biden är en veteran inom amerikansk politik. Senator sedan 1970-talet, två presidentkampanjer och snart fyra år som USA:s vicepresident. Han är förespråkare av dödsstraffet och drev 1994 igenom en utökning av vilka områden straffet kan tillämpas inom, han försvarar rätten för vanligt folk att bära vapen och var fram till 2012 motståndare till att homosexuella skulle få gifta sig. 

Detta är Joe Bidens faktiska åsikter, jag hittar inte på något.

Min poäng är inte att svensk media borde göra tvärtom mot idag och positivt särbehandla republikanerna, utan istället behandla dom lika. Beskriv båda sidors åsikter på ett likvärdigt sätt.

Det skulle inte göra att det plötsligt blev 79% som stödde Romney istället, det finns nog en klar majoritet för Obama och demokraterna i det här landet, men det skulle ge en mer nyanserad bild.

Det är i South Carolina det händer

Jösses! Nu händer det grejor.

• Rick Perry avslutar sin kampanj och endorsar Newt Gingrich.
• Gingrichs andra fru, Marianne, talar ut som skiljsmässan och Newts otrohet.
• Rick Santorum leder omräkningen av röster i Iowa när åtta distrikt kvarstår, och dessa röster är borta.
• Sarah Palin säger att hon skulle rösta på Gingrich om hon bodde i South Carolina.
• Michelle Bachmann tänker absolut inte stödja Gingrich.
• Och så fullständigt spöregnar det opinionsmätningar som överlag säger att Gingrich har momentum, och att Romney kan ha tappat ledningen i South Carolina.

Dessutom är det debatt i kväll! Den går på CNN med start klockan 02 svensk tid. Sjukt spännande!

Ditt och datt

Det dröjde bara ett par dagar så fick USA känna på Rick Perrys tuffa stil. På en fråga om USA:s centralbank och dess chef sa han:

"If this guy prints more money between now and the election, I don't know what y'all would do to him in Iowa, but we would treat him pretty ugly down in Texas.
I mean, printing more money to play politics at this particular time in American history, is almost treacherous, or treasonous, in my opinion."

Det ledde såklart till hård kritik, både från vänster och höger. President Bushs tidigare rådgivare Karl Rove är en av kritikerna.

Men Perry backar inte.

“I am passionate about the issue but I stand by what I said", säger han bara.

För de som följt honom i Texas är detta inget nytt. Han backar vanligtvis inte från hårda uttalanden, och det har funkat hittills. Bloggen TheFix tror att det kan funka bra även nu. Republikanska primärvalsväljare vill ha någon som slår hårt mot Obama. Men bloggen är mer tveksam om det funkar senare, när oberoende mittenväljare ska rösta i presidentvalet.

Michele Bachmanns kampanjstil ifrågasätts. När hon och Perry var samtidigt i Waterloo, dagen efter att hon vunnit Ames och han gett sig in i racet, skrev Politico en artikel om hur han utklassade henne. Han var på plats innan talet, gick runt och pratade med alla, medan hon väntade i bussen. Sedan hävdade hon att hon varit på en familjeträff och därför blivit sen. Men enligt släktingar var hon inte alls där. Hennes kampanj säger nu att hon var på en annan familjeträff.

Bachmann lyckades också pinsamt nog önska Elvis Presley grattis på födelsedagen igår. Hon pratar ofta om hur mycket hon gillar Elvis. Oturligt nog för henne var det hans dödsdag.

Det kanske tydligaste tecknet på att Rick Perry inledningsvis helt hade skrivit av en presidentkampanj var att han accepterade uppdraget som ordförande för de republikanska guvernörerna, RGA. Nu när han ändrat sig fick han också avsäga sig det uppdraget. Istället har vice ordförande Bob McDonnell valts, till vardags guvernör i Virginia. Jag var på fundraisingfrukost med McDonnell i Chicago i oktober, om det kan ni läsa här.

Washington Post har en bra analys av varför det inte funkade för Tim Pawlenty.

Sarah Palin har varit ute på bussresa igen. Senast, när hon åkte runt i nordöstra USA, var mediehysterin enorm. Nu har jag knappt läst en enda artikel om den nya resan som utgick från Iowa. Hon säger att ett beslut om en presidentkampanj kommer senast i september.

Mellan 190 och 250 miljoner dollar, uppskattar Romney-kampanjen kandidatens förmögenhet till.

Ames Straw Poll näst på agendan

Nu lägger vi förhandlingarna och omröstningar kring skuldtaket bakom oss och tittar vad som står näst på agendan.

Ames Straw Poll, lördagen den 13 augusti

Varje år då ett caucus (val) genomförs i Iowa så håller det republikanska partiet en så kallad straw poll i Ames året innan. En stad mitt i Iowa, fem mil från huvudstaden Des Moines. Straw pollen genomfördes första gången 1979.

Omröstningen sker i samband med en fundraisingmiddag för Iowas republikanska parti. De som är där får rösta. Inga andra.

Straw pollen har fått stor betydelse. En kandidat som vinner eller gör bra ifrån sig i Ames visar på en organisatorisk styra (det handlar om att få mycket folk till Ames som röstar på dig) och det kan ge ett stor medialt genomslag.

Tre av fem vinnare i Ames har senare vunnit Iowas caucus (George H. W. Bush, Bob Dole, George W. Bush). Två av dem vann också den republikanska nomineringen (Dole, Bush II). Förra gången, 2007, vann Mitt Romney i Ames, men lyckades vare sig vinna i Iowa eller den republikanska nomineringen. Istället visade Mike Huckabee, med en stark andraplats, att han var en spelare att räkna med. Han vann senare Iowas caucus.

Det handlar mycket om att slå eller leva upp till förväntningar. Gör du ett bra resultat, men det är sämre än förväntat, får du dålig media.

Skyhöga är förväntningarna på Michele Bachmann. Hon har ökat kraftigt i nationella undersökningar och lett i flera undersökningar i Iowa. Hon är född och uppvuxen i Waterloo, Iowa. Bachmann måste sannolikt vinna Iowas caucus om hon ska ha någon chans på den republikanska nomineringen, och då behöver hon visa styrka i Ames.

Tim Pawlenty är nog den kandidat som mest står på spel för inför Ames. Hans kampanj har haft stora problem de senaste veckorna han ger nästan inte ens utslag i opinionsmätningarna. En andra eller tredjeplats i Ames skulle kunna sparka liv i hans kampanj igen. Alla älskar en comeback. Samtidigt har hans kampanj - i min mening idiotisk - själva pratat om hur viktigt det är för honom att göra bra ifrån sig i Ames. Det höjer bara ribban för förväntningarna.

Mitt Romney, den nationella front runnern, ställer inte upp i Ames. Han som vann 2007 alltså. Det kostar mycket pengar och tid att tävla i Ames, och Romney satsar denna gång mer på New Hampshire snarare än Iowa. Han kommer dock att finnas med bland de kandidater som går att välja på.

Nio kandidater är valbara:

Michele Bachmann

Tim Pawlenty

Mitt Romney

Herman Cain

Rick Santorum

Ron Paul

Jon Huntsman

Thaddeus McCotter

Newt Gingrich

Sarah Palin och Rick Perry finns inte med, eftersom de inte officiellt tillkännagett någon presidentkampanj.

Diskussionen i Sjöström i P1

Intressant diskussion i P1 om de republikanska presidentkandidaterna. Vi tre som var med - Karin Henriksson, SvD, Viktor Bernhardtz, Dagens Arena och yours truly - var kanske lite för överens, men jag tyckte ändå vi redde ut det grundläggande om de olika kandidaterna.

Ni kan lyssna på sändningen här (cirka 13 min in).

Nu när jag lyssnar i efterhand så var det en sak kring Michele Bachmann som Viktor sa som jag inte kommenterade i programmet. Han sa att hon var oerhört tunn politiskt och skulle visa sig vara lika ute i det blå som Sarah Palin.

Det tror jag inte. Bachmann är känd för mer eller mindre häpnadsväckande uttalanden, mer eller mindre med substans och det är något sådant som jag tror kan komma att fälla henne. Det var det jag menade när jag drog en lans för att Tim Pawlenty inte är helt avskriven. Att Bachmann kan straffa ut sig på ett märkligt uttalande.

Men, min uppfattning är inte att politisk kunskap om sakfrågor kommer bli hennes fall. Det är i alla fall inte större risk för henne än någon av de andra kandidaterna.

Viktor menade att hon var väldigt politiskt oerfaren, men hon har väl ungefär lika mycket erfarenhet som Barack Obama hade när han ställde upp. Hon har suttit i representanthuset sedan 2006 och innan dess i Minnesotas senat sedan 2001. Före det politisk aktiv i skolfrågor och abortfrågor.

Jag nämnde också i radion att jag träffade Bachmann i november förra året. Om det mötet kan ni läsa här (och se tröjan på bild!). Läs gärna om mötet med Tim Pawlenty.

Ditt och datt

Det börjar hetta till mellan de republikanska presidentkandidaterna nu.

Hetast på gröten är Tim Pawlenty som har valt ut Michele Bachmann som huvudfiende. Under ett par veckor har han gett henne nålstick och hävdat att hennes track record i kongressen är "non existant". Till slut valde hon att slå tillbaka och nu pucklar de på varandra för fullt.

Jon Huntsman har istället siktet inställt på Mitt Romney. Huntsman har, likt Pawlenty, inte gjort något större avtryck i opinionsmätningarna och hans kampanjmanager sparkades/avgick förra veckan. Nu jämför han Romneys sätt att lösa budgetfrågor i Massachusetts med president Obamas. Tidigare har han attackerat Romney för hans svaga jobbskapar-record som guvernör.

Bachmann har fått börja känna av framgångarna nu. En story om hennes migränanfall tog flera dagar att hantera. Kan hon fungera som commander in chief när hon har migrän? Ja, menar Bachmann, nej menar en del andra. I samband med det var hennes livvakter lite hårdhänta med en reporter, vilket också såklart blev en story.

Som vanligt är det inte klart ännu i vilken ordning delstaterna kommer att hålla caucus och primärval. Några delstater - Florida, Michigan, Colorado, Georgia - pressar på för att komma in tidigt i processen, medan andra som kom ganska tidigt förra gången - New York, Kalifornien - har lagt sina val sent för att spara pengar. Kalifornien kommer inte att rösta förrän i juni, till exempel. Det kan mao mycket väl bli en långdragen nomineringsprocess.

Ames Straw Poll är det första testet av kampanjernas organisatoriska styrka i Iowa. Röstningen sker den 13 augusti och nu har man valt vilka kandidater som det går att rösta på. Rick Perry och Sarah Palin, som officiellt inte gett sig in i leken, får inte vara med. Men Mitt Romney, som meddelat att han inte kommer satsa något på Ames står med. Här är de nio namnen: Bachmann, Cain, Pawlenty, Paul, Santorum, McCotter, Romney, Huntsman och Gingrich.

Ed Koch är demokrat och tidigare borgmästare i New York och han är förbannad på president Obama. Så förbannad att han stödjer den republikanska kandidaten i valet om vem som ska ersätta Antony Weiner i representanthuset. Ilskan kommer från Obamas Israel-politik.

John McCains stora fundraisers i förra presidentvalet håller sig än så länge passiva. Endast en femtedel av dem har donerat pengar till någon av de nuvarande republikanska presidentkandidaterna.

Washington Post tittar närmare på vad kandidaterna brände pengar på under det senaste kvartalet. Gingrich la en halv miljon dollar på privatjet, Obama la nästan fem miljoner på fundraising, Pawlenty har anställt mycket personal i Iowa. Man kan också se att Obama-kampanjen verkar satsa på Microsoft, och Romney-kampanjen på Apple. Erkänn att om ni hade gissat, hade ni gissat på motsatsen.

Ny sammandrabbning ikväll

I kväll är det dags för den första riktiga sammandrabbningen mellan de republikanska presidentkandidaterna. CNN anordnar och platsen är New Hampshire.

Den debatt som gick av stapeln för några veckor sedan i South Carolina var bara en förfäktning eftersom bara en kandidat med verklig chans att vinna, Tim Pawlenty, deltog. I kväll är Michelle Bachmann, Newt Gingrich och Mitt Romney också med. Men fortfarande saknas några möjliga kandidater: Sarah Palin, Jon Huntsman, Rudy Giuliani och Rick Perry.

Läget inför kvällen är att Mitt Romney har stärkt sin position som front runner. Enligt Gallup får han nu stöd av 24% av republikanska primärvalsväljare, upp 7 procentenheter sedan en månad tillbaka. Gapet till tvåan Sarah Palin ökar eftersom hon bara väger in på 16%, upp 1 procentenhet.

Intressant att notera är att Rick Santorum skuttar uppåt från 2 till 6% och att Tim Pawlenty ligger still på 6%, trots ett ganska stort mediegenomslag. Newt Gingrich tappar föga förvånande från 9 till 5%.

Det finns flera intressanta saker att granska ikväll:

Newt Gingrichs kampanj imploderade förra veckan. Han behöver nog slå den ur parken ikväll för att ha någon chans att överleva.

Kan Michelle Bachmann bli ett alternativ till Sarah Palin? De slåss i stor utsträckning om samma väljare.

Hur mycket kommer de andra ge sig på Mitt Romney? Hittills har det mest bara varit nålstick mot front runnern, men igår gav Tim Pawlenty honom en bredsida, och kallade ObamaCare för ObamaNeyCare.

Och så klart Herman Cain. Han gjorde bra ifrån sig i första debatten och parkerar nu högt i opinionsmätningarna. Fortsätter han den positiva trenden?

Mitt Romney är presidentkandidat, igen

Förra gången han försökte var det Iowa som var det stora priset, delstaten han bara måste vinna. På slutet komma Mike Huckabee glidandes förbi och förstörde dagen. Mitt Romney vann inte nomineringen. När han nu försöker igen är det New Hampshire som blir hans måste-vinst.

På en bondgård i New Hampshire gav han sig officiellt in presidentkampanj, som han egentligen bedrivit oavbrutet sedan han förlorade senast. Jag träffade honom på ett annat ställe i New Hampshire för snart fyra år sedan. Ni kan läsa här om mitt intryck av honom då. Jag blev positivt överraskad.

När jag tittar på hans tal från igår ser jag att det mesta han säger är ungefär detsamma som för fyra år sedan. Att han är person som hela sitt liv har vänt en negativ utveckling till en positiv. I företag, i Olympiska spelen i Salt Lake City och i Massachussetts. Men valet för fyra år sedan handlade - i alla fall inledningsvis - mindre om ekonomin och mer om andra frågor. Irak-krig, utrikes- och säkerhetspolitik, invandring, och så vidare. Romney ligger mer rätt nu.

Han är också front runner. Inte någon överlägsen, inte någon självklar, men ändå front runner.

Föra fyra år sedan var han okänd och högg på allt. Nu är han välkänd och driver en smartare, tydligare kampanj. Han sätter sin egen agenda.

Igår fick vi också ett smakprov på hur både hans republikanska motståndare och hur demokraterna kommer bemöta honom.

Debbie Wasserman Schultz som är ny ordförande för demokraterna sa att om Romney vill se "failure" så behöver han bara titta i spegeln. Under hans tid som guvernör var Massachussetts tredje sämsta delstat i hela USA på att skapa jobb. Hon slog också på hans tidigare jobb som riskkapitalist och menade att han skrutit med att skurit ner i företag och sparkat anställda.

Sarah Palin åkte till Massachussetts och New Hampshire samma dag som Romney lanserade sin kampanj - vilket bara var "en tillfällighet" - och gav honom en känga över RomneyCare. Samma sak gjorde Rudy Giuliani, som också var i New Hampshire igår.

Det som talar för Rommey är att valets stora fråga - ekonomin - också är hans största styrka. Det som talar mot Romney är att det som republikanska primärvalsväljare är mest uppretade över är ObamaCare, som i många stycken är väldigt likt RomneyCare.

WTF? Giuliani leder!

Rudy Giuliani har då och då under de senaste två månaderna dryftat tankar på att återigen försöka vinna den republikanska nomineringen. Han var frontrunner i början av 2007, men sjönk som en sten och slutade med en vunnen delegat.

CNN:s senaste opinionsundersökning (pdf) lär glädja honom, oavsett hur han tänker göra den här gången.

Rudy Giuliani leder med 16% före Mitt Romney 15%, Sarah Palin 13%, Ron Paul 12%, Herman Cain 10%, Newt Gingrich 8%, Michelle Bachmann 7%, Tim Pawlenty 5%, Rick Santorum 2%, Jon Huntsman 1% och Gary Johnson 1%.

Giuliani kommer vara huvudtalare för det ett möte med det republikanska partiet i New Hampshire samma dag som Mitt Romney officiellt lanserar sin presidentkampanj där.

Återigen intressant att se så starka siffror för Herman Cain. The Atlantic skriver om hans bakgrund som ordförande för Federal Reserve Bank i Kansas.

Också intressant att notera hur urkassa siffror Huntsman får i denna mätning 1% - och i den senaste från Gallup, 2%. Han är inte känd bland väljarna, men det är inte Cain heller. Eller Pawlenty för del delen, även om han inte gör så värst mycket bättre ifrån sig. De väljare som känner till Huntsman gillar helt enkelt inte vad de ser.

Läs Johan Ingerö om Rudy, I och II

Romney, Palin, Paul i ledningen

Gallup kommer med den första mätningen efter att tunga kandidater som Mike Huckabee och Mitch Daniels (och Donald Trump) meddelat att de inte kandiderar.

Resultatet är att Mitt Romney leder med 17%, strax före Sarah Palin med 15%, därefter Ron Paul 10%, Newt Gingrich 9%, Herman Cain 8%, Tim Pawlenty 6%, Michelle Bachmann 5%, Jon Huntsman 2%, Gary Johnson 2% och Rick Santorum 2%.

Mest överraskande är Herman Cains stöd. Han är tämligen okänd, bara aningen mer känd än exempelvis Huntsman, men når ändå 8% jämfört med Huntsmans 2%. De som gillar Cain gillar honom väldigt starkt, visar en annan Gallup-undersökning. Cains starka siffror visar på suget efter någon utifrån politiken, tror jag.

De flesta har på senare tid räknat med att Sarah Palin inte kommer ställa upp. Nu kommer tecken som tyder på motsatsen. En filmare har producerat en två timmar lång film, som ska beskriva hennes framgångar som guvernör i Alaska, och anledningen till att hon slutade i förtid. Den kommer ha premiär i juni - i Iowa. Det går också rykten om att hon och Todd köpt ett stor gård i Arizona, som skulle kunna utgöra basen för en kampanj.

Sarah Palins nya hem?

Tio små presidentkandidater

De senaste veckorna har så tillslut det republikanska startfältet börjat formera sig på allvar. Men mest uppmärksamhet har riktats mot de kandidater som bestämt sig för att inte ställa upp.

I natt kom beskedet att ytterligare en väljer att låta bli: Indianas guvernör Mitch Daniels (som dagen innan fått en dörr i huvudet och tvingats sy). Innan honom har Mike Huckebee, Donald Trump och Haley Barbour sagt nej.

Daniels (t.v.) på den tiden han jobbade åt president Bush.

Men några finns det som vill: På måndag kommer Tim Pawlenty berätta i Iowa att han ställer upp. Herman Cain, som gjorde bra ifrån sig i den första TV-debatten, ställer även han upp. New Gingrich likaså, men han har fått en smått katastrofal start på kampanjen. Mitt Romney kommer göra samma sak snart. Han flexade sina finansiella muskler häromdagen genom att under en enda dag dra in över 10 miljoner dollar till kampanjen. Även Ron Paul, Gary Johnson och Rick Santorum ställer upp, men torde vara chanslösa på nomineringen. Jon Huntsman är på turné i New Hampshire, och är nog nära att bestämma sig för en kandidatur.

Kvar på staketet sitter Sarah Palin, och kanske till viss del Michelle Bachmann. Den senare har skjutit fram sitt avgörande, men verkar samtidigt ta alla nödvändiga steg för att kunna ställa upp.

Huckabee sa att han inte kände "the fire in the belly". Daniels hänvisade till familjen. Barbour likaså. Palin säger att hon känner "the fire in the belly", men är tveksam just på grund av familjen.

Familjen är både ett svepskäl och ett verkligt skäl. Det kan vara bekvämt att skylla på när det politiska inte riktigt talar för en kandidatur, men samtidigt kommer familj och bekanta utsättas för väldiga slitningar. Bachmann säger att hon förbereder sig och funderar genom att läsa "Game Change". Där hängs familjerna ut tämligen brutalt. Ni som bättre vill förstå processen kandidaterna och familjerna tvingas gå igenom bör läsa "What It Takes", om 1988 års presidentval.

Alla avhopp är naturligtvis bra nyheter för de kandidater som ställer upp, men såklart allra mest för Mitt Romney. Om även Sarah Palin bestämmer sig för stå över är han i stor ledning över tämligen okända kandidater. Nomineringen är hans att förlora.

Till sist: Det vidöppna läget på den republikanska sidan kan mycket väl locka in någon som tidigare sagt bestämt nej. Typ New Jerseys guvernör Chris Christie.

Boktips: Game Change

Nyligen kom beskedet att boken Game Change ska bli TV-serie, med Ed Harris i rollen som John McCain. Det är inte så svårt att förstå. Boken är skriven med ett ganska stort mått fantasi.

Den följer presidentkampanjerna för John Edwards, Barack Obama, Hillary Clinton och John McCain under primärval och efter nomineringarna.

Författarna menar att den bygger på ett stort antal intervjuer och huvuddragen i boken - och säkert också en del detaljer - stämmer bra. Men det finns också mycket som dessa två svårligen har fått reda på och snarare gissat sig till. Det gör inte boken mindre underhållande, tvärtom. Men ta den inte för någon sanningsenlig beskrivning.

Jag ska inte köra några spoilers men författarna ger en helt annan bild av John Edwards fru, Elizabeth, och beskriver utförligt Johns otrohetsaffär. De beskriver också rykten kring både John McCain och hans fru Cindy. Jag antar att TV-serien kommer göra det också. De skriver också mycket om utnämningen av Sarah Palin och den alltmer öppna striden mellan henne och några av McCains medarbetare. En strid som inte minst fortsatt efter kampanjens slut.

Köp boken, ta en nypa salt, läsk och popcorn så har du en underhållningen fixad en helg.

Läget i opinionen

Den republikanska nomineringen är fortsatt vidöppen. Men något har ändå hänt de senaste månaderna.

Tidigare var det tre personer som kunde kallas front runners: Mitt Romney, Mike Huckabee och Sarah Palin. Nu är det bara två: Romney och Huckabee. Palin har tappat både hos Gallup och CNN (pdf). Hos Pew (pdf) ligger hon även där på tredje plats.

Hos Gallup är Huckabee den som går starkast. Från 12% i september till 19% idag. Romney har i samma mätning tappat från 19 till 15%. Palin från 16 till 12%. Michelle Bachmann kom med i mätningen första gången i februari och gick då in direkt på 4%. Nu ligger hon på 5%, vilket är bättre än flera andra omtalade kandidater som Daniels (4%), Pawlenty (3%), Barbour (2%) och Huntsman (2%).

Hos CNN hade Palin i januari 19%, nu är hon nere i 13%. Före henne hittar vi återigen Mike Huckabee på 21% (21% i januari), Mitt Rommey på 19% (18%) och Newt Gingrich på 15% (10%). Daniels, Pawlenty och Barbour ligger även här på 2-3%.

Det har inget med den republikanska nomineringen att göra, men Bill Clintons popularitetssiffror hos Pew är uppe hans högsta nivå någonsin. 67% favorable, och 29% unfavorable. Det är högre än när han lämnade presidentposten 2001, 64-34. Det är också rejält högre än 2008 då han åkt land och rike runt och attackerade Barack Obama, när den demokratiska primärvalssäsongen var igång. Då var siffrorna 52-42 och en del trodde att han för evigt förstört sin ställning i det demokratiska partiet. Tydligen inte.

För en annan ex-president verkar det också ha vänt. George W Bush är visserligen inte uppe på plussiffror ännu, men trenden har definitivt vänt. 2008 var det bara 31% favorable och 65% unfavorable. Nu är siffrorna 54-42.

Ditt och datt

Det kan bli två Minnesotabor som tävlar om den republikanska nomineringen. Förutom Tim Pawlenty också kongressledamoten Michelle Bachmann. Hon har hintat flera gånger och rest flera gånger till till de tidigare delstaterna. Nu rapporterar CNN att hon kommer starta en exploratory committee i juni. Hon lade själv upp länken till artikeln på sin Facebook-sida, vilket väl får ses som någon sorts bekräftelse.

Haley Barbour sägs ha den skarpaste politiska hjärnan i det republikanska partiet. Trots det verkar han göra en del misstag. Det har tidigare skrivits om att han använt delstatens flygplan när han åker på rent partipolitiska saker runt om i landet. Visserligen klämmer han in delstatsbusiness samtidigt, så formellt är det säkert korrekt, men det ser inte så snyggt. Trots det använde han återigen flygplanet när han besökte CPAC nyligen.

Ron Paul funderar på att ställa upp i presidentvalet igen. Gör han inte det så kan vi mycket väl istället få se hans son, Rand Paul, som kandidat. Paul den yngre valdes så sent som i januari in i senaten.

Jon Huntsmans väntande presidentkampanj som finns i formen av en political action committee fortsätter att förbereda sig för ambassadörens hemkomst i april. Nu genom att anlita en medieköpare. Alltså en person som köper tid för teve- och radioreklam. Kyle Roberts heter han och på senare tid jobbat för senatorerna Marco Rubio och Jerry Moran samt guvernörskandidaten Meg Whitman. De har även biffat upp kommunikationsdelen rejält.

Intresset för presidentvalet är betydligt lägre än motsvarande tid för fyra år sedan. 2007 sa 24 procent att de följde valet noga, nu ligger siffran på 15 procent. Media rapporterar också mycket mindre. 2007 handlade 9-10 procent om valet, nu ungefär 1-2 procent.

Sarah Palin omtalas ofta som favoriten hos Tea Party-rörelsen. Det är inte bilden som kommer fram i en ny opinionsundersökning. Bland Tea Party-anhängare får Mitt Romney 24 procent av rösterna när det kommer till frågan vem de vill se som republikansk presidentkandidat. Han följs av Mike Huckabee på 19 procent, Newt Gingrich 15 procent, Ron Paul 13 procent och Sarah Palin bara 12 procent. Tim Pawlenty får fyra procent.

Vår gamla kompis Joe Heck, som jag skrivit om tidigare eftersom vi fanns på samma kampanjkontor i södra Las Vegas inför valet 2008, har tidigt kommit ut som Romney-supporter. Han stödde Mitt Romney redan 2008 och denne återgäldade stödet när Heck blev vald till representanthuset 2010.

Joe Heck en lördagmorgon i juli 2008, på kampanjkontoret i södra Las Vegas, då han kampanjade för att bli omvald som delstatssenator. Han förlorade, men gjorde comeback och är nu kongressledamot för Nevadas tredje distrikt.

Först ut: Tim Pawlenty

Minnesotas tidigare guvernör, Tim Pawlenty, blev först ut av de tunga kandidaterna att officiellt ge sig in i presidentkampanjen, genom att bilda en exploratory committee.

Det skedde genom en video som lades upp på Facebook:

T-Paw är 50 år gammal, född i St Paul, hans far körde mjölkbil, modern dog i cancer när Tim var femton år gammal. Han pluggade juridik vid University of Minnesota, och jobbade senare som arbetsmarknadsjurist. Vid universitetet träffade han Mary Anderson som han senare gifte sig med och tillsammans de har två tonårsdöttrar. Mary är aktiv i en baptistkyrka där också Tim gått med.

Politiken gav han sig in i första gången 1989 då han som 28-åring valdes in i den lilla staden Eagans City Council. 1992 valdes han i Minnesotas representanthus och blev majoritetsledare 1998. 2002 slog han ganska enkelt demokraternas kandidat och blev följaktligen guvernör i januari 2003. Omvalet 2006 blev tuffare. Demokraterna nådde stora framgångar över hela landet. I

Minnesota tog de över majoriteterna både i representanthuset och senaten, men Pawlenty klarade sig, även om han bara vann med en procentenhets marginal.

Redan 2005 nämndes Pawlenty i presidentspekulationer, men han meddelade att om han omvaldes så skulle han tjänstgöra hela perioden, fram till 2011. Pawlenty var en av John McCains tidiga supporters. Han delade ordförandeskapet i hans presidentkampanj och var en av fyra-fem slutliga kandidater till att bli McCains vicepresidentkandidat.

På senare tid har han noggrant förberett en presidentkandidatur. Via en political action committee har han donerat pengar till republikanska kandidater i hela landet. Som vice ordförande för de republikanska guvernörerna har han rest land och rike runt för att kampanja och hålla fundraisers. Flera resor till Iowa och New Hampshire har det blivit och den nästan obligatoriska boklanseringen - Courage To Stand - med efterföljande bokturné.

Så, hur ser hans chanser ut?

Han har en intressant story. En self made man, pappans arbetarbakgrund, den tuffa uppväxten, hockeyspelare. I lanseringsvideon säger Pawlenty:

“At a young age I saw up close the face of challenge, the face of hardship and the face of job loss. I know many Americans are feeling that way today. I know that feeling. I lived it.”

Han brukar säga att han vill republikanerna ska vara partiet för "Sam's Club, not the country club".

Pawlenty blev konservativ guvernör i en vänsterlutande delstat och har där lyckats balansera budgeten och sänka skatterna. Det kan imponera på väljarna. Samtidigt kan det i beslut och åsikter från den tiden finnas ammunition för motståndarna. Exempelvis han har gjort helt om i frågan om global uppvärmning. Då ville han ha lagstiftning för att komma tillrätta med problemet. Nu säger han rätt ut att han hade fel. Men frågan lär fortsätta jaga honom. I övrigt har inte mycket än så länge poppat upp från hans förflutna. Några höjda avgifter på exempelvis cigaretter, men annars inte så mycket.

Tim Pawlenty är inte favorit hos någon grupp. Det kan naturligtvis vara en svaghet att vara allas andra- eller tredjehandsval. Men det kan också bli den helt avgörande styrkan som gör att han vinner nomineringen. Representerar du en väljargrupp, så finns det andra grupper som inte gillar dig. Det kan bli svårt för dig att hämta stöd utanför gruppen. Och ingen grupp är troligen så stark att den på egen hand kan rösta fram sin kandidat. Så när deras kandidater faller bort, kan dessa väljare vända sig till Pawlenty. Han jobbar just nu hårt på att hålla sig väl med alla grupper. Tea Party-rörelsen (Tea-Paw), de socialkonservativa och de mer oberoende mittenväljarna. Han har en profil som gör det i alla fall teoretiskt möjligt att han kan vinna i både Iowa och New Hampshire. Mitt Romney är svag i Iowa, men stark i New Hampshire. Mike Huckabee och Sarah Palin tvärtom. Till exempel.

Pawlentys svaghet är att han - trots ganska aktivt kampanjande under ett par år - fortfarande är tämligen okänd hos väljarna och registerar inte stöd högre än 4-5 procentenheter. Därför är det nog klokt av honom att vara först ut.

En annan möjlig svaghet är hans brist på karisma. Speciellt när han ställs bredvid starka personligheter som Sarah Palin, Mike Huckabee, Newt Gingrich och Barack Obama.

T-Paw strax till höger om mitten - både i bilden och politiken?

Jag upplevde detta på nära håll i november när jag besökte Minnesota. Pawlenty kampanjade för Tom Emmer som ville efterträda honom som guvernör. På den lilla flygplatsen i Alexandria hade ett 50-tal personer samlats. Det blåste kalla vindar och till slut landade planet med Emmer och Pawlenty. Jag gick fram och hälsade på honom och bytte några ord. Han var väldigt trevlig och artig, men det saknades något. Den där kontakten jag fick med Mike Huckabee, eller den starka karisman jag kände hos John McCain och Barack Obama, den fanns inte. Han påminde om Rudy Giuliani som kändes som han helst hade varit någon annanstans när jag träffade honom i New Hampshire 2008.

Nu ska vi komma ihåg att detta var en kampanj för någon annan. Han kan ha haft en dålig dag. Men samtidigt, de riktiga proffsen har få - eller inga - dåliga dagar.

Varför spelar det här roll? Ska du vinna i Iowa och New Hampshire så innebär det att du personligen måste övertyga tusentals väljare. De träffar många kandidater, är inte det minsta imponerade, och ska du nå fram måste du ha något extra. Annars vinner du inte där - och vinner du inte där vinner du inte nomineringen.

Jag hoppas att jag får chansen att träffa honom igen nästa år i New Hampshire. För att se om det andra intrycket slår det första. Är det så skulle jag inte blir förvånad om republikanernas presidentkandidat heter Tim Pawlenty.

Ditt och datt

Mitt Romney fortsätter att leda överlägset i New Hampshire, så här ett år innan det är dags för "First in the Nation Primary". Han får 40% av rösterna i den senaste mätningen. Intressant nog återfinns Rudy Giuliani på andra plats, med 10%. Tim Pawlenty och Mike Huckabee får båda 7%. Sarah Palin skrapar bara ihop 6%.

Haley Barbour är den kandidat som fått mest negativa nyheter hittills. Nu är det TIME som påstår att han lobbade för Mexico 2001 och en amnesti för illegala invandrare i USA. Något som inte går hem speciellt väl i republikanska primärval. Han får nu förneka att han stödjer någon amnesti eller att han lobbat för det. Någon är ute efter Barbour, tidigare i år kom nyheter om att han använt delstatens flygplan på ett inte helt korrekt sätt.

Republikanska senatorn Jon Kyl har meddelat att han inte ställer upp för omval 2012. Han är i dag nummer två för republikanerna i senaten, där han suttit sedan 1995. Hans jobb, som whip i senaten, kommer bland andra John Cornyn från Texas och Lamar Alexander från Tennesse vilja ha. Republikanska kongressledamoten Jeff Flake har redan meddelat att han kandiderar i Arizona.

En annan som kanske kommer att ställa upp i senatsvalet i Arizona, eller i alla fall hade funderat på det tidigare, är demokraten Gabrielle Giffords. Kongressledamoten som sköts tidigare i år. Efter skjutningen har det alltså framkommit att hon planerade en sådan kampanj, och många hoppas att hon återhämtar sig såpass att hon kan göra det ändå.

Inte heller Jim Webb (D) från Virginia ställer upp för omval till senaten. Sedan tidigare vet vi att George Allen, som Webb slog 2006, kommer försöka återta sin gamla plats. Nu väntar alla på att Tim Kaine, demokraternas ordförande och tidigare guvernör i Virginia, ska meddela sina planer. Han har tidigare sagt - innan Webbs besked - att han var nöjd med sitt nuvarande jobb.

First Read tittar på republikanernas möjliga väg till majoritet i senaten. De behöver netto fyra platser (om de inte vinner presidentvalet) för att ta majoriteten. De fyra skulle kunna vara republikanskt lutande North Dakota där sittade demokratiska senatorn Kent Conrad pensionerar sig, Nebraska där Ben Nelson (D) ställer upp för omval men republikanerna har en stark kandidat i chefsåklagaren Jim Bruning, Montana där Jon Tester (D) ställer upp för omval men populära kongressledamoten Danny Rehberg utmanar honom och så då Virginia där George Allen har en god chans att vinna.

Sarah Palin anställer en stabschef, Michael Glassner. Något som tolkas som att hon börjar ladda för en presidentkamapanj. Han är tidigare rådgivare till senatorn och presidentkandidaten Bob Dole och jobbade med Sarah Palin i John McCains presidentkampanj.

Republikanska senatorn Olympia Snowe står på Tea Party-rörelsens lista över senatorer de tänker försöka byta ut 2012. Snowe är från Maine, en delstat som lutar åt demokraterna. Kanske kan de slå Snowe i republikanska primärvalet, men denne kandidat får sedan svårt att vinna valet i november.

CPAC 2011

I helgen hölls årets höjdpunkt för många konservativa i USA, Conservative Political Action Conference, CPAC. År som dessa, i upptakten till ett republikanskt primärval, är fokus extra stort på konferensen. De flesta möjliga kandidater var på plats, som Mitt Romney, Haley Barbour, Tim Pawlenty och Mitch Daniels. Några omöjliga också, som Donald Trump, Herman Cain och Ron Paul. Värt att notera är att Sarah Palin inte var på plats. Inte heller nykläckta senatorn Marco Rubio fanns på plats, men skickade en videohälsning till konferensen.

På slutet hålls alltid en omröstning om vilka deltagarna på konferensen skulle vilja se som republikansk presidentkandidat. Utfallet säger väldigt lite om vem som sedan faktiskt vinner nomineringen, men är rätt intressant ändå.

Årets vinnare (precis som förra året) är Ron Paul med 30 procent av rösterna, Mitt Romney kom in på andra plats med 23 procent. Ingen annan kom upp i tvåsiffrigt. Hela listan hittar ni nedan.

För en alldeles briljant rapporteringen och analys på svenska av talen på CPAC ska ni gå till Amerikanska nyhetsanalyser. Hittills ligger inlägg om 27 anföranden uppe på deras blogg.

Politico har rankat vinnare och förlorare från årets CPAC.

Ron Paul: 30 %
Mitt Romney: 23 %
Ron Johnson: 6 %
Chris Christie: 6 %
Newt Gingrich: 5 %
Tim Pawlenty: 4 %
Michele Bachmann: 4 %
Mitch Daniels: 4 %
Sarah Palin: 3 %
Herman Cain: 2 %
Mike Huckabee: 2 %
Rick Santorum: 2 %
John Thune: 2 %
Jon Huntsman: 1 %
Haley Barbour: 1 %
Övriga: 5 %
Osäkra: 1 %

Ditt och datt

Representanthuset har röstat för att riva upp sjukförsäkringsreformen, ObamaCare som dom kallar den. Eftersom det krävs att även den demokratisk kontrollerade senaten och att president Obama himsjälv inte lägger in veto så kommer den inte att rivas upp. Men det finns sätt för republikanerna att i alla fall tvinga fram en omröstning i senaten. First Read förklarar hur.

President Obama gör nu en hel del förändringar för att bemanna sin återvalskampanj, som kommer att drivas från Chicago, precis som förra gången. Julianna Smooth, Vita husets "social secretary" kommer leda hans fundraising som biträdande kampanjmanager. Jennifer O'Malley Dillon blir också bitrände kampanjmanager med ansvar för gräsrotsoperationen. Patrick Gaspard flyttar Vita husets politiska operation till DNC. Så gott som alla som ledde Obamas kampanj 2008, kommer vara med i ledningen 2012. På samma sätt agerade president Bush, medan president Clinton bytte ut stora delar av teamet. Troligen kommer Obama skicka in papprena och därmed officiellt bli kandidat i mars eller april.

Kinas president Hu Jintao är på besök i USA och välkomnades med en officiellt statsmiddag i Vita huset. Något han inte fick för fem år sedan på president Bushs tid. Men han har också fått möta den fria pressen, vilket han verkade uppleva som något jobbigt.

Senator Joe Lieberman har meddelat att han inte ställer upp för omval. Lieberman förlorade det demokratiska primärvalet i Connecticut 2006, och ställde då istället upp som oberoende kandidat. Han vann mycket tack vare att republikanerna drog tillbaka sitt aktiva stöd för sin egen kandidat. Det kommer inte hända igen, så Liebermans chanser var mycket små. Och gå tillbaka till demokraterna är nog uteslutet (han jobbar med demokraterna i senaten), inte minst eftersom han stödde McCain i presidentvalet. McCain tycker att Lieberman borde bli försvarsminister. Två kandidater har klivit fram och sagt att de ställer upp i demokraternas primärval, Chris Murphy (som lanserar med YouTube-video) och Susan Bysiewicz. Det blir troligen svårt för republikanerna att vinna platsen.

Även senator Kent Conrad från North Dakota har meddelat att han inte ställer upp för omval. Därmed får republikanerna en stor möjlighet att ta över platsen.

En som inte ger upp är senator Bill Nelson från Florida, som ställer upp för omval.

Det är många möjliga 2012-kandidater som rör på sig nu. Sarah Palin håller tal i Nevada och hennes medarbetare sonderar terrängen i Iowa. Mike Huckabee åker på bokturné, med flera stopp i Iowa.

En som inte är lika aktiv i Iowa som förra gången är Mitt Romney. Han har bara besökt delstaten två gånger sedan 2008. För det får han kritik. Time har för övrigt en längre artikel om Romney.

Det är tätt i toppen bland de möjliga republikanska kandidaterna. I en ny opinionsmätning får Huckabee 21%, Palin 19% och Romney 17%.

I South Carolina startar nu ett gäng konservativa en "Draft Pence"-rörelse för att få honom att ställa upp i presidentvalet.

Ron Paul, kongressledamot från Texas, och udda fågel i det republikanska primärvalet 2008, funderar på att ställa upp i senatsvalet 2012. Sittande senatorn Kay Bailey Hutchinson har nämligen meddelat att hon inte ställer upp för omval. Hans son, Rand Paul, valdes alldeles in i senaten.

Förre vicepresidenten Dick Cheney hyllar Mitch Daniels och menar att han skulle kunna göra ett bra jobb som president.

Rahm Emanuel har haft besök av president Clinton som hjälpt till att kampanja och hade dessutom dragit in över 10 miljoner dollar till den sista december.

Tidigare var det talmannen Nancy Pelosi som var republikanernas huvudfiende i media. Nu verkar de skifta fokus till Harry Reid.

Lyndon Johnson var noga med utformningen av sina kläder. Här är ett klipp när han ringer och beställer byxor...

Jon Huntsman, tidigare guvernör i Utah, skapade rubriker för ett par veckor sedan, efter att han hintade om att hans politiska karriär inte var över. Skulle han utmana president Obama 2012, trots att han nu jobbar som ambassadör åt honom i Kina? Det är inte särskilt troligt, av flera anledningar, men det finns en annan mer trolig förklaring: Senatsvalet 2012. I en mätning leder Huntsman stort (48%-21%) över sittande senatorn Orrin Hatch.

Byt ut Obama mot Bush

DN skriver:

"Parollen var ”Let’s move!”, och gick ut på till synes okontroversiella åtgärder som att föräldrar och skolor ska försöka få ungarna att äta mindre sockerladdad och fet skräpmat och röra på sig lite mer.

Men om det är en Obama som säger eller gör något så måste det vara fel, i varje fall för en del opinionsbildare och politiker."

Byt ut "Obama" mot "Bush" i det fetstilade meningen och fundera på hur troligt det hade varit att det skulle stått så i en DN-artikel.

Läs gärna hela artikeln, med ord som "högerpopulism", och fundera på hur opartisk den är. Den kunde lika gärna stått på debattsidan. Men, nu gäller det Sarah Palin (som alltså står för högerpopulismen) och då kan man kasta en del journalistiska regler överbord. Precis som på Bushs tid.

3+1 möjliga front runners

Någon riktig front runner för att vinna republikanernas nominering till president har inte utkristalliserat sig. Sarah Palin, Mitt Romney och Mike Huckabee ligger nästan jämnsides. Newt Gingrich hackar på precis bakom.

Sen är det ett hopp ner till en bunt andra kandidater med Tim Pawlenty, Haley Barbour, Mitch Daniels och John Thune i spetsen.

Vid det här laget för fyra år sedan hade fyra kandidater redan bildat exploratory committees och var därmed så gott som igång i kampanjen. Nu verkar det bli en rätt mycket senare start. Ingen kandidat har formellt gett sig in i racet, och av de som verkar tänkbara pratar om april-maj för ett beslut.

Quinnipiac har kollat på ställningen för den republikanska nomineringen och hur de tänkbara kandidaterna presterar i en match up mot Barack Obama. Mätningar så här tidigt säger inte mycket om hur det kommer gå i valet, men en del om stämningen just nu.

Hos republikanerna leder Palin med 19%, före Romney på 18%, Huckabee 17% och Gingrich 15%. Sen en bit efter hittar vi Pawlenty på 6% och ytterligare en bit efter honom Barbour, Daniels och Thune på 2% vardera.

Palin är starkast i gruppen utan college-examen, 22%, och Romney är starkast i gruppen med college-examen, 26%. Huackebee tar hem gruppen "born again evangelicals" med 26%, före Palins 20%.

Palin leder alltså knappt, men mot Obama presterar hon inte bäst. Obama slår henne 48-40, medan Romney slår Obama 45-44 och Huckabee förlorar knappt med 44-46.

Framförallt är det Palins svaga stöd hos de oberoende mittenväljarna som sänker henne mot Obama. Mot henne vinner Obama de oberoende med 44-37, medan han förlorar samma väljare med 35-46 mot Romney.

Palin skiljer sig också från Huckabee och Romney när väljarna får frågan om de gillar eller ogillar personen. För Palin säger 51% att de ogillar henne och 36 gillar, sammantaget -15. Romney hamnar på +12, 38-26, Huckabee på +16, 41-25. Även Newt Gingrich ligger dåligt till, -14, 30-43. Samtidigt, tittar vi bara på republikaner så har Palin högst gillar, 74%. Huckabee får 69%, Romney 64% och Gingrich 60%.

Här ser vi också de andra kandidaternas svaghet, få vet vem de är. Tim Pawlenty får 13-10, John Thune 7-5, Haley Barbour 12-12 och Mitch Daniels 10-8. De är även rätt okända inom republikanerna. Pawlenty får 25% gillar hos republikanska väljare, Thune 12%, Daniels 18% och Barbour 22%.

Palin ser alltså ut att ha en liten, liten fördel när det kommer till den republikanska nomineringen, men en nackdel när det gäller själva presidentvalet.