Rob Portman, Tim Pawlenty och Mike Huckabee

Rob Portman var länge den som flest trodde skulle bli Mitt Romneys vicepresidentkandidat. Han skämtade själv om det direkt i början av sitt tal.

Det sägs att jag var på Romneys shortlist, "I guess it wasn't short enough." Det föll platt.

Portman drog sedan upp ett antal skillnader mellan Romney och Obama. Romney har jobbat i näringslivet, Obama har det inte. Vem skulle ni vilja ha som investerade era pengar? frågade Portman.

Ett ganska illa genomfört tal. Han försökte för mycket, kom inte i synk med publiken och flera oneliners föll till marken, eftersom han inte lyckades få publiken att uppfatta att det var dags att klappa.

Det togs sig lite mot slutet och han fick publiken att skandera "no more years", som alternativ till "four more years", som demokraterna kommer ropa på deras konvent nästa vecka. Ändå, verkligen inget höjdartal.

Tim Pawlenty var, liksom Portman, på den där listan av vicepresidentkandidater, precis som han var 2008. Ingen besvikelse över att inte ha blivit vald märktes. Istället skämtade han friskt. Welcome to Obamas retirement party, inledde han glatt med.

Han fortsatte i den stilen: Obama har skapat fler ursäkter än jobb, Obama är som en tatuering, coolt när man var ung, men nu tänker man: what was I thinking?! Obama säger ge mig mer tid och pengar. Din tid är ute, och vi har slut på pengar!

Men var lite schyssta, sa han: Många människor misslyckas på sitt första jobb.

Han blev seriös också, men i huvudsak var det ett humoristiskt tal. Bra inlevelse, bra flyt och ett rätt igenom bra tal

Mike Huckabee är den person jag träffat och sett med bäst scennärvaro. Det var en njutning att besöka hans kampanjevent i New Hampshire för fyra år sedan. Han har en bra röst och ett flyt i talet som är medryckande, och han levererade ett bra tal.

Han riktade sig mot de evangelikala väljarna och drog bland annat upp Obamas konflikt med katolska kyrkan.

Ett snyggt tal, inte briljant, men Huckabee är skicklig och träffade rätt i bröstet på många av de socialkonservativa väljarna.

Höjdpunkter på republikanernas konvent

På grund av stormen Isaac har republikanerna, precis som för fyra år sedan, klämt ihop sitt konvent till tre dagar.

Jag kommer i huvudsak följa det på C-SPAN, CNN och Politico. Den officiella hemsidan är www.gopconvention2012.com och hashtag #gop2012. Ni får gärna använda #ampol också när ni twittrar.

Här är några av höjdpunkterna de tre kommande nätterna. Hela schemat hittar ni här.

Natten till onsdag

Klockan 02-03
Kelly Ayotte, senator, New Hampshire
Bob McDonnell, guvernör, Virginia

Klockan 03-04
Brian Sandoval, guvernör, Nevada
Artur Davis, kongressledamot, tidigare Obama-supporter

Klockan 04-05
Ann Romney, fru
Chris Christie, key note speaker och guvernör i New Jersey

Natten till torsdag

Klockan 02-03
John McCain, senator, Arizona
Rob Portman, senator, Ohio

Klockan 03-04
Tim Pawlenty, fd guvernör, Minnesota
Mike Huckabee, fd guvernör, Arkansas

Klockan 04-05
Condi Rice, fd utrikesminister, Kalifornien
Susana Martinez, guvernör, New Mexico
Paul Ryan, vicepresidentkandidat

Natten till fredag

Klockan 02-03
Jeb Bush, fd guvernör, Florida

Klockan 04-05
Marco Rubio, senator, Florida
Mitt Romney

T-Paw för Romney, Jindal för Perry

I kväll är det alltså debatt igen, nu i Florida (där även nästa debatt är 22 september). 

Dagen började med att Tim Pawlenty, som hoppade av efter straw pollen i Ames, gav sitt stöd till Mitt Romney:

"Mitt Romney has the most knowledge, the most capability, the most electability of any candidate in this race."

Rick Perry var inte sen att svara. Louisianas guvernör och republikanska framtidslöftet Bobby Jindal meddelade att han stödjer grannen Perry.

Dagen har bestått av ännu ett endorsement. Mitt Romney har endorsat Orrin Hatch i senatsracet i Utah. Det är intressant eftersom Hagel har ett problematiskt förhållande till Tea Party-rörelsen - och kvällens debatt är just en Tea Party-debatt.

Inför debatten ikväll har CNN presenterat en ny opinionsmätning genomförd från fredag till söndag. Rick Perry leder på 30%, följd av Mitt Romney 18%, Sarah Palin 15%, Ron Paul 13%, Newt Gingrich 5%, Herman Cain 5%, Michele Bachmann 4%, Rick Santorum 2%, Jon Huntsman 2%.

Notera alltså att Bachmann bara får 4%! I förra låg hon på 9%, i mitten av juli på 12%.

CNN-undersökningen frågar också hur väljarna ser på kandidaternas chans att slå Obama. Det argument som Romney vill använda mot Perry alltså. Tyvärr för Romney så tror folk, 42%, i den här undersökningen att Perry har störst chans. 26% tror det är Romney.

Positionerna börjar utmejslas

Kampen mellan Rick Perry och Mitt Romney började ta form i nattens debatt. Perry håller på att bli den som säger det som tilltalar kärnväljare till höger, Romney den som är mest valbar i november nästa år.

De gick loss mot varandra direkt i början om jobbskapande i Texas och Massachusetts  under tiden som guvernörer. Men det var senare, om pensionssystemet Social Security, som skillnaderna i position framträdde. Perry fick frågan om han fortfarande kallade pensionssystemet en "ponzi scheme" och andra hårda uttryck. Det gjorde han, minst sagt. Romney höll med om att pensionssystemet behövde reformeras, men han ville "save Social Security", inte lägga ner det och gick hårt åt Perry. Som återigen inte backade en millimeter. Ni kan se ordväxlingen i det här YouTube-klippet.

Frågan är naturligtvis vilken av dessa positioner som kommer fungera bäst för att vinna den republikanska nomineringen. Svaret, tror jag, är Mitt Romneys. Men det innebär i så fall att republikanska primärvalsväljare i stor utsträckning måste ha uppfattningen att Perry inte är valbar. Så är inte fallet idag. Det krävs alltså att Romney lyckas baxa Perry till den positionen.

Här är mina omdömen om samtliga debattörer:

Jon Huntsman

Han lyckades ta positionen som utmanaren till firma Perry-Romney. Ganska tidigt i debatten mellan de två om vem som skapat flest jobb i sin delstat kunde han säga att han hade faktiskt slog dem båda två. Utah var etta i jobbskapade när han var guvernör. Senare fick han upprepa sina ståndpunkter där han kritiserar de andra kandidaterna för att inte tro på vetenskap eller för att de påstår sig kunna sänka bensinpriset.
Det blev tydligt att han är den mest mitteninriktade kandidaten i racet, vilket nödvändigtvis inte kommer hjälpa honom nämnvärt.
Framträdandet var inte något genombrott, men det var ett steg i rätt riktning.

Michele Bachmann

Jag fascineras över att se hur snabbt kandidaterna kan bryta igenom och sedan försvinna. Bachmanns genombrott kom i debatten i New Hampshire. Även i förra debatten, i Iowa, var hon huvudperson då hon sparrade med Tim Pawlenty. Nu, i den tredje debatten, var hon fullständigt bortglömd. Vid ett tillfälle gick det tjugo minuter utan att hon sa ett ord. Hon hade inget sätt att komma in i debatten mellan Perry och Romney.
Det hon sa var det inget fel på. Men det skapade inga vågor på vattnet. Ingen brydde sig. Hennes kampanj har sedan Ames varit på väg utför. Den här debatten förstärkte det.

Newt Gingrich

Attackerade återigen programledarna (även de i förra debatten!) och media. Det ger fina applåder från publiken, men gör inte att man vill rösta på karln. Han var ändå bättre än i de tidigare debatterna. Mer på hugget med vad han vill göra, även om han samtidigt har en tendens att berätta hur han röstade på 80-talet om olika lagförslag. Jaja, du är tusen år gammal och har röstat för vartenda lagförslag sedan USA bildades, tänkte jag vid ett tillfälle.

Herman Cain

Som tidigare rätt bra. Han upprepade sin 9/9/9-plan för skatter. Ett någorlunda underhållande inslag, men fick inte till några riktiga fullträffar.

Rick Santorum

Kändes något mer avslappnad, men hade liksom inget budskap. Varför ska man välja honom framför de andra?

Ron Paul

I debatten kunde man se Pauls nya strategi (jämfört med tidigare presidentkampanjer) och hur den krockar skoningslöst med hans gamla. Paul har blivit sugen på att vinna. Han har klämt sig förbi Bachmann och ligger nu trea i opinionsmätningarna. Hans kampanj har attackerat Perry flera gånger senaste dagarna, och det gjorde Paul upprepade gånger även i debatten.
Samtidigt säger att han vi ska passa oss för att bygga ett staket mot Mexico för att hålla illegala invandrare ute, "det kan också hålla oss inne". Om det var ett skämt var det inget som fattade det. Han föreslog också att man skulle stänga av air condition för trupperna i Irak och Afghanistan som kostade USA 20 miljarder dollar per år.
Den typen av uttalanden gör att han inte tas på allvar.
Själva framträdandet var inte dåligt i övrigt, men inte någon av hans bättre debatter.

Mitt Romney

Stabil insats över hela debatten. Han tar inga onödiga strider med motståndarna utan fokuserar på Obama, men visade samtidigt att han stod upp efter sparringen med Perry. Framstod inte alls som nervös eller desperat nu när Perry har bränt förbi honom i opinionsmätningarna. Den typen av saker kanske inte spelar så stor roll för ett enskilt debattframträdande, men kan skapa en trygg bild hos väljarna över en längre tid. Som Obamas sätt att hålla sig lugn stod i kontrast mot McCains skjutande från höften under finanskrisen 2008.

Rick Perry

Stark inledning om jobben och stark avslutning om dödsstraffet (även om jag personligen hade väldigt svårt för en del av det han sa). Ett tag mitt i debatten hade han svårt att få orden att flyta på. Det gick på tomgång. Överlag ändå ett bra framträdande. Han backar inte från saker han har sagt, han utstrålar kraft och styrka. Precis som Romney kanske projicerar trygghet, så är det möjligt att väljarna känner att Perry är en stark ledare. Det i sig kan vara en väldig trygghet när det blåser snålt.

The Fix har i vanlig ordning utsett vinnare och förlorare.

Här är hela debatten:

Ditt och datt

Demokraterna har varit fenomenala på att vinna extrainsatta val till representanthuset. Möjligen kan de åka på pumpen denna gång. I Nevada ska en efterträdare till Dean Heller utses. Heller blev utsedd till senator av guvernören när John Ensign avgick. Politico rapporterar att den republikanska kandidaten hittills leder.

De guvernörer som hanterade orkanen Irene har fått godkänt för sina insatser. Katrina visade hur politiskt skadligt en hantering är som framstår som - eller är - för slapp.

En som inte klarar sig helt utan kritik är senator Chuck Schumer (D-NY). Han var utomlands när orkanen slog till och kritiseras av partikamrater för det.

Rick Perry, den nya front runnern, har börjat prata utrikespolitik. Inför en grupp veteraner sa han bland annat: "We should only risk shedding American blood and spending American treasure when our vital interests are threatened."

President Obama ska presentera ett jobbpaket nästa vecka. Hans rådgivare debatterar nu om han ska satsa på mindre åtgärder som han få igenom det republikanska representanthuset. Eller ett stort paket som drar upp skiljelinjerna med motståndarna. Washington Post skriver mer om det.

Stödet för den amerikanska insatsen i Libyen har ökat kraftigt senaste tiden. Enligt en mätning stödjer nu 54% av befolkningen insatsen, jämfört med 35% i juli. 52% tycker att president Obama hanterat situationen bra.

Mitt Romney passade på att ge Rick Perry ett nålstick - och oss en inblick i hans attacklinje mot Perry - när han nyligen besökte Texas: “I have spent most of my life outside of politics, dealing with real problems in the real economy. Career politicians got us into this mess, and they simply don’t know how to get us out.”

Perry har varit politiker sedan 1984.

Jon Huntsman får stöd i South Carolina i form av delstatens attorney general, Alan Wilson.

Senator Jim Inhofe från Oklahoma ger sitt stöd till Rick Perry.

Augusti är en läskig månad för politiken i USA. Det är paus i kongressarbetet i Washington. Istället är politikerna hemma i sina distrikt och träffar väljare. 2009 föddes i praktiken Tea Party-rörelsen just då. I år har det gått lugnare till, vilket TheFix anser är en seger för demokraterna.

Varie år rankas kongressledamöterna av flera olika organisationer, ofta utifrån hur konservativa eller liberala de är. Michele Bachmann tar sig i år in på topp tio över mest konservativa ledamöter enligt Heritage Action.

New Yorks tidigare guvernör George Pataki har pratat länge - utan att någon egentligen brytt sig - om att han ska ställa upp i presidentvalet. Nu meddelar han att det ska han inte. Nu väntar vi på att en annan New York:er ska göra samma sak - Rudy Giuliani.

Tim Pawlenty kastade ju in handduken efter Ames, men hans supportrar i Florida är lojala. De har enats om att inte stödja någon annan kandidat innan Pawlenty gör det.

Ditt och datt

Det dröjde bara ett par dagar så fick USA känna på Rick Perrys tuffa stil. På en fråga om USA:s centralbank och dess chef sa han:

"If this guy prints more money between now and the election, I don't know what y'all would do to him in Iowa, but we would treat him pretty ugly down in Texas.
I mean, printing more money to play politics at this particular time in American history, is almost treacherous, or treasonous, in my opinion."

Det ledde såklart till hård kritik, både från vänster och höger. President Bushs tidigare rådgivare Karl Rove är en av kritikerna.

Men Perry backar inte.

“I am passionate about the issue but I stand by what I said", säger han bara.

För de som följt honom i Texas är detta inget nytt. Han backar vanligtvis inte från hårda uttalanden, och det har funkat hittills. Bloggen TheFix tror att det kan funka bra även nu. Republikanska primärvalsväljare vill ha någon som slår hårt mot Obama. Men bloggen är mer tveksam om det funkar senare, när oberoende mittenväljare ska rösta i presidentvalet.

Michele Bachmanns kampanjstil ifrågasätts. När hon och Perry var samtidigt i Waterloo, dagen efter att hon vunnit Ames och han gett sig in i racet, skrev Politico en artikel om hur han utklassade henne. Han var på plats innan talet, gick runt och pratade med alla, medan hon väntade i bussen. Sedan hävdade hon att hon varit på en familjeträff och därför blivit sen. Men enligt släktingar var hon inte alls där. Hennes kampanj säger nu att hon var på en annan familjeträff.

Bachmann lyckades också pinsamt nog önska Elvis Presley grattis på födelsedagen igår. Hon pratar ofta om hur mycket hon gillar Elvis. Oturligt nog för henne var det hans dödsdag.

Det kanske tydligaste tecknet på att Rick Perry inledningsvis helt hade skrivit av en presidentkampanj var att han accepterade uppdraget som ordförande för de republikanska guvernörerna, RGA. Nu när han ändrat sig fick han också avsäga sig det uppdraget. Istället har vice ordförande Bob McDonnell valts, till vardags guvernör i Virginia. Jag var på fundraisingfrukost med McDonnell i Chicago i oktober, om det kan ni läsa här.

Washington Post har en bra analys av varför det inte funkade för Tim Pawlenty.

Sarah Palin har varit ute på bussresa igen. Senast, när hon åkte runt i nordöstra USA, var mediehysterin enorm. Nu har jag knappt läst en enda artikel om den nya resan som utgick från Iowa. Hon säger att ett beslut om en presidentkampanj kommer senast i september.

Mellan 190 och 250 miljoner dollar, uppskattar Romney-kampanjen kandidatens förmögenhet till.

Bör Mitt Romney satsa på Iowa?

Med Rick Perrys inträde och Tim Pawlentys utträde finns det nu de som tycker att Mitt Romney borde satsa på Iowa.

Mitt Romney satsade hårt i Iowa 2007 och 2008. Delstaten skulle bli hans stora avstamp mot nomineringen. Han pumpade in en miljon i Ames Straw Poll, vann den och kom några månader senare tvåa efter Mike Huckabee i Iowas caucus. John McCain som vann i efterföljande New Hampshire tog hem nomineringen.

Denna gång har Romney nästan helt struntat i Iowa. Det är New Hampshire, delstat nummer två att rösta, som är hans prioritet.

Anledningen är att Iowas väljare i större utsträckning än New Hampshire utgörs av socialkonservativa, den kristna högern slarvigt uttryckt. Med en bakgrund som abortmotståndare kunde han inte konkurrera med tidigare pingstpastorn Huckabee om dessa väljare. I år kan han inte konkurrera om dem mot Michele Bachmann och Rick Perry.

Men med Perrys inträde och Tim Pawlentys utträde är det en del som förespråkar att Romney borde omvärdera sin strategi och satsa i Iowa.

Deras tankar går så här:

Trots att socialkonservativa väljare utgör större andel av väljarna i Iowa än exempelvis New Hampshire så finns det gott om andra väljare också. Sådana som fokuserar mer på ekonomiska frågor exempelvis. Det var dessa som Pawlenty hoppades på. Nu när Perry och Bachmann kommer slåss om och sprida ut de socialkonservativas röster på två kandidater kan det räcka till en vinst om en kandidat, Romney, lyckas samla de flesta av de kvarvarande väljarna.

Huvudargumentet mot det är att Perry även kan vara tilltalande för de väljare som Romney satsar på. Risken är historien upprepar sig. Romney kommer ut efter Iowa som en förlorare.

Vad tycker ni? Bör han omvärdera och satsa på Iowa? Kommentera gärna!

Tim Pawlenty förtjänade ett bättre öde

Tim Pawlenty på Alexandrias flygplats i november förra året. Strax till höger om mitten på bilden. Ni ser honom knappt, han sticker inte ut. Det bidrog till hans fall.

Tim Pawlenty tar konsekvenserna av tredjeplatsen i Ames och kastar in handduken. I en telefonkonferens i morse med supporters och kampanjpersonal meddelade han att hans kampanj nu är över.

T-Paw var först ut av de tunga kandidaterna att lansera sin kampanj. Han hade förberett den länge och allting rullade på fint. Han stack ut hakan och påstod att USA kunde uppnå fem procents tillväxt. Han åkte till Iowa och sa åt dem att glömma stöd till etanol, till Florida och sa att pensionssystemet måste reformeras och till Wall Street och sa att de kunde glömma fler bail outs.

För detta fick han positiv respons från många republikanska tyckare. Han låg runt 4-5 % i mätningarna och rörde sig i några lite uppåt. Många trodde att han hade chans att bli Mitt Romneys främste utmanare.

Så kom ett ödesdigert dygn.

Dagen innan presidentdebatt i New Hampshire jämförde han Mitt Romneys sjukförsäkringsreform med Barack Obamas och kallade den Obamneycare. Ett säkert sätt att injicera frågan i debatten dagen därpå.

Mycket riktigt. Sjukförsäkringsfrågan kom upp. Men Pawlenty undvek att direkt attackera Romney.

Kritiken blev massiv. Han som under några veckor hade verkat så tuff backade nu. Samtidigt gjorde Michele Bachmann en strålande insats i debatten och gav sig formellt in i racet. Hon tog över en natt Pawlentys roll som utmanare till Romney.

Där efter har han inte återhämtat sig. Han bettade allt på en bra placering i Iowa. Det blev en avlägsen tredjeplats och han säger att han och Mary, frun, inte ser någon realistisk väg till segern.

När jag beskrev Pawlenty tidigare i år skrev jag så här:

"En annan möjlig svaghet är hans brist på karisma. Jag upplevde detta på nära håll i november när jag besökte Minnesota.

Pawlenty kampanjade för Tom Emmer som ville efterträda honom som guvernör. På den lilla flygplatsen i Alexandria hade ett 50-tal personer samlats. Det blåste kalla vindar och till slut landade planet med Emmer och Pawlenty. Jag gick fram och hälsade på honom och bytte några ord. Han var väldigt trevlig och artig, men det saknades något.

Den där kontakten jag fick med Mike Huckabee, eller den starka karisman jag kände hos John McCain och Barack Obama, den fanns inte.

Varför spelar det här roll? Ska du vinna i Iowa och New Hampshire så innebär det att du personligen måste övertyga tusentals väljare. De träffar många kandidater, är inte det minsta imponerade, och ska du nå fram måste du ha något extra. Annars vinner du inte där - och vinner du inte där vinner du inte nomineringen."

Yours truly tillsammans med Pawlenty på Alexandrias flygplats.

Personligen tycker jag det är väldigt tråkigt att han ger upp. Pawlenty var en av de kandidater som troligen skulle ha blivit en duglig president, tillsammas med Mitt Romney, Jon Huntsman och möjligen också Rick Perry (som jag inte känner tillräckligt bra ännu). Därför är det synd att sådana som Bachmann och Paul slår ut en sådan duglig person. Jag beundrar Bachmanns förmåga att förmedla och väcka känslor och Pauls principfasthet, men jag vill inte se dem som ledare för den fria världen.

Men, livet och presidentpolitik är inte rättvist. Du måste vara en bra kandidat för att få chansen att bli en bra president. Pawlenty klarade inte det.

Till sist: Detta behöver inte vara det sista vi ser av Pawlenty i det här racet. Han var en av de sista kandidaterna att bli John McCains vicepresidentkandidat. Jag utesluter inte att han hamnar på den platsen om ett år.

Norsk seger i Ames och Perry satsar på South Carolina

Kongressledamoten Michele Bachmann, med norskt ursprung, gjorde vad hon skulle göra, hon vann i Ames, Iowa, med Ron Paul tätt efter.

Paul lyckades alltså nästan knipa förstaplatsen, vilket just visar på det som är hans styrka: gräsrotsorganisationen.

Bachmann blir därmed den första kvinnan att vinna i Ames, och även den första sittande medlemmen av representanthuset (och även den första person med norskt ursprung kanske?)

För nytillkomna läsare (det har varit en del sådana på senare tid) kan jag tipsa om mitt möte med Bachmann i november förra året, som jag skrev om här.

Tim Pawlentys resultat, avlägsen trea, innebär troligen att han överlever och kan fortsätta kampanja, men det lär bli en nerskalad kampanj mot vad han tidigare planerat. Alltså var förväntningarna trots allt ganska höga på honom. En tredjeplats med 13,6% av rösterna är inte dåligt för någon som ligger på 1-2 procent i opinionen. Men man tycker att han har förutsättningar att prestera bättre och därför borde göra det.

I övrigt kan vara värt att notera att Rick Santorum gjorde hyfsat i från sig (utifrån förutsättningarna som sagt) med 9,9% av rösterna. Inte något lysande resultat, men han lever vidare.

1. Bachmann, 4823 röster, 28,6%
2. Paul, 4671 röster, 27,7%
3. Pawlenty, 2293 röster, 13,6%
4. Santorum, 1657 röster, 9,9%
5. Cain, 1456 röster, 8,6%
6. Perry, 718, 3,6%
7. Romney, 567, 3,4%
8. Gingrich, 385, 2,2%
9. Huntsman, 69 röster, 0,4%
10. McCotter, 35 röster, 0,2%

Intressant att notera är att Rick Perry, som inte stod på valsedeln, fick fler röster än Mitt Romney, som stod på valsedeln. Folk skrev alltså Perrys namn. Romney har inte satsat på Ames, som han gjorde 2007, men ändå ett litet nålstick i hans kampanj när en helt ny kandidat får fler röster på det sättet.

Rick Perry lanserade sin kampanj igår i South Carolina. Han drog sedan vidare till New Hampshire och kommer idag till Waterloo, Iowa (där Bachmann är född).

Perry i New Hampshire.

Jag tycker det är smart att sätta fokus på South Carolina. Delstaten har ofta stor betydelse för vem som vinner nomineringen (sedan 1980 har vinnare i delstaten också vunnit nomineringen). Det kan mycket väl bli så nästa år också. Iowa och New Hampshire kan komma att vinnas av två olika kandidater. Då blir South Carolina avgörande för vem som går in i supertisdagen med mest momentum.

Hittills har kandidaterna ägnat väldigt lite tid åt South Carolina. Om Perry gör tvärtom, vilket hans hans lansering antyder, kan det avgöra till hans fördel i februari, mars nästa år.

Perrys lanseringsvideo:

Rick Perry och Ames Straw Poll

Två stora händelser i dag i republikanska presidentkampanjen: Rick Perry kommer, i ett tal i South Carolina, meddela att han är presidentkandidat. Samtidigt gör flera av de andra kandidaterna upp i Ames Straw Poll. För några av kandidaterna står väldigt mycket på spel.

Rick Perry

Perry kliver in som tydlig tvåa i racet, han har placerat sig strax efter ledaren Mitt Romney i flera mätningar de senaste dagarna. Han är också det första verkliga hotet mot Romneys chans till nomineringen. Ingen av de andra kandidaterna har hittills visat upp en förmåga att på allvar kunna utmana Romney.

Romney fokuserar mycket på sin bakgrund som affärsman. Politiker är inte populära hos amerikanska väljarna nu. Och det är ett vapen han tänker använda mot Perry, som har en lång politisk karriär bakom sig. Han är landets just nu längst sittande guvernör, till exempel.

Jag har tidigare skrivit att Rick Perry har det starkaste argumentet av alla kandidater, inklusive president Obama.

En annan artikel som jag varmt kan rekommendera är Paul Burkas "Dear Yankee". Burka har följt Perry sedan 1980-talet.

Ames Straw Poll

Även detta har jag skrivit om tidigare.

Allting i dag handlar om förväntningar.

Förväntningarna är att Michele Bachmann ska vinna. Allt annat vore illa för henne. Skulle hon komma tre, eller sämre, blir det troligen ett hårt slag mot hennes kampanj och han kan lätt drunkna i svallvågorna från Rick Perry.

Förväntningarna på Tim Pawlenty är blandade. En del tror att han kan vinna, andra skulle se det som lyckat om han kom på en tredje eller fjärde plats, bara han inte är alltför långt efter de före honom. Skulle han sluta femma, sexa med få röster kan mycket väl hans kampanj vara över. Skulle han vinna eller komma tvåa är han med i racet igen.

Ron Paul är en joker i leken. Han kan mycket väl vinna, eftersom han har en ruggigt stark gräsrotskampanj. Men en vinst för honom skulle inte få lika stor betydelse som för en annan kandidat. Ingen tar Pauls chanser för att vinna nomineringen på allvar.

Resultatet kan ni förvänta er strax innan eller efter midnatt svensk tid.

Minnesota nice? Glöm det

Minnesota nice är ett uttryck som används för att beskriva Minnesotabornas milda, vänliga sätt. Det var inget som Minnesotaborna Tim Pawlenty och Michele Bachmann visade upp i nattens debatt i Ames, Iowa.

De upprepade sina attacker från tidigare i kampanjen. Pawlenty sa att Bachmanns resultat i kongressen var "non-existent". Hon slog tillbaka med att han förespråkat obligatorisk sjukförsäkring, infört handel med utsläppsrätter och sagt att "the era of small government is over". Det låter som Barack Obama, sa hon.

Pawlenty kontrade omedelbart med att Bachmann hade en historia av falska och felaktiga uttalanden, och att detta var ett av dem.

Pawlenty fick även en ny chans att attackera Mitt Romney.

I förra debatten, i New Hampshire, tvekade han inför samma chans, trots att han dagen innan kallat Romneys sjukförsäkringsreform för "Obamneycare". Det var ett förödande misstag och hans kampanj har haft stora problem sedan dess.

Nu backade han inte. Men det var duellen med Bachmann som fick störst uppmärksamhet efteråt.

Här är mina omdömen om debattörerna.

Tim Pawlenty

Gjorde det han behövde. Slog mot de andra och fick samtidigt fram sitt huvudbudskap, att han inte bara åstadkommit retorik, utan verkliga resultat. Trots hårda ord framstod han inte som otrevlig.

Den här typen av dueller är alltid riskabla och slår lätt tillbaka mot kandidaterna. Men Pawlenty har inget val. Hans kampanj måste vakna till liv, och då måste han chansa. Jag tycker han gick segrande ur duellen med Bachmann. Men det omdömet kan påverkas av att jag tycker Pawlenty är en mycket seriösare och bättre politiker än Bachmann.

Michele Bachmann

Hon hade inte en lika bra kväll som i New Hampshire, då allt gick hennes väg. Men hon klarade sig bra. Inga allvarliga misstag och hon försvarade sig effektivt mot Pawlenty.

I New Hampshire kändes det som om hon hade mer substans, hon pratade mer om tidigare erfarenheter i livet, om hur hon sitter i utskottet för underrättelsetjänsterna, osv. Nu blev det mycket retorik som kändes aningen tunn.

Mitt Romney

Varje debatt utan hårda attacker och misstag är för en front runner en lyckad kväll. Han dominerade inte debatten, men kryssade lugnt förbi eventuella minor i vattnet. Det var inte Pawlentys attack på hans sjukförsäkringsreform som blev huvudnumret, vilket är bra för Romney.

Han höll sig till sitt budskap: eftersom han har lång erfarenhet i affärslivet vet han hur jobb skapas, det vet inte Obama.

Jon Huntsman

Han gjorde inte så värst mycket större intryck än i debatten i New Hampshire - som han inte var med i. Gråa och tråkiga svar. Fick fram en del om hur välskött Utah var under hans tid som guvernör, men i övrigt inget genomslag.

Ron Paul

Tycker mig ana att han tonar ner sig lite och blir mer mainstream. Kanske har han vittring på riktiga framgångar bland väljarna och vill tilltala några fler än bara de egna hardcore-fansen.

Han är rätt bra att lyssna på, har ofta klara och tydliga svar och är duktig retoriskt. Kan bli lite långrandig, men som vanligt i huvudsak en frisk fläkt.

Newt Gingrich

Han bråkade konstant med utfrågarna. Det är mycket möjligt att frågorna är oschyssta och tagna ur sitt sammanhang, men det är inget som är exklusivt för Gingrich. I övrigt känns han mest som en kommentator, inte som en ledare. Han har stora kunskaper, det märks, men tycks ha fastnat i rollen som utomstående åsiktsmaskin.

Herman Cain

Återigen ett bra debattframträdande. Det märks dock att han är orutinerad. Att erkänna att han "nu vet mer om" situationen i Afghanistan och Palestina inger inte förtroende. Presidentkampanjen borde inte vara en del i utbildningen av en president.

Rick Santorum

Vinkade en gång till programledarna och påminde om att hans fanns med på scenen och ville debattera. Han kunde lika gärna ropat: "Hej, jag är en loser!".

Har nog egentligen åsikter som borde passa bra med viktiga väljargrupper, men framstår ändå som en nobody. Lite märkligt, men det är alltid känslan när jag ser honom.

Läs gärna också Johan Ingerös betyg på debattörerna och The Fix som utser vinnare och förlorare.

Här har ni första delen av debatten:

Ames Straw Poll näst på agendan

Nu lägger vi förhandlingarna och omröstningar kring skuldtaket bakom oss och tittar vad som står näst på agendan.

Ames Straw Poll, lördagen den 13 augusti

Varje år då ett caucus (val) genomförs i Iowa så håller det republikanska partiet en så kallad straw poll i Ames året innan. En stad mitt i Iowa, fem mil från huvudstaden Des Moines. Straw pollen genomfördes första gången 1979.

Omröstningen sker i samband med en fundraisingmiddag för Iowas republikanska parti. De som är där får rösta. Inga andra.

Straw pollen har fått stor betydelse. En kandidat som vinner eller gör bra ifrån sig i Ames visar på en organisatorisk styra (det handlar om att få mycket folk till Ames som röstar på dig) och det kan ge ett stor medialt genomslag.

Tre av fem vinnare i Ames har senare vunnit Iowas caucus (George H. W. Bush, Bob Dole, George W. Bush). Två av dem vann också den republikanska nomineringen (Dole, Bush II). Förra gången, 2007, vann Mitt Romney i Ames, men lyckades vare sig vinna i Iowa eller den republikanska nomineringen. Istället visade Mike Huckabee, med en stark andraplats, att han var en spelare att räkna med. Han vann senare Iowas caucus.

Det handlar mycket om att slå eller leva upp till förväntningar. Gör du ett bra resultat, men det är sämre än förväntat, får du dålig media.

Skyhöga är förväntningarna på Michele Bachmann. Hon har ökat kraftigt i nationella undersökningar och lett i flera undersökningar i Iowa. Hon är född och uppvuxen i Waterloo, Iowa. Bachmann måste sannolikt vinna Iowas caucus om hon ska ha någon chans på den republikanska nomineringen, och då behöver hon visa styrka i Ames.

Tim Pawlenty är nog den kandidat som mest står på spel för inför Ames. Hans kampanj har haft stora problem de senaste veckorna han ger nästan inte ens utslag i opinionsmätningarna. En andra eller tredjeplats i Ames skulle kunna sparka liv i hans kampanj igen. Alla älskar en comeback. Samtidigt har hans kampanj - i min mening idiotisk - själva pratat om hur viktigt det är för honom att göra bra ifrån sig i Ames. Det höjer bara ribban för förväntningarna.

Mitt Romney, den nationella front runnern, ställer inte upp i Ames. Han som vann 2007 alltså. Det kostar mycket pengar och tid att tävla i Ames, och Romney satsar denna gång mer på New Hampshire snarare än Iowa. Han kommer dock att finnas med bland de kandidater som går att välja på.

Nio kandidater är valbara:

Michele Bachmann

Tim Pawlenty

Mitt Romney

Herman Cain

Rick Santorum

Ron Paul

Jon Huntsman

Thaddeus McCotter

Newt Gingrich

Sarah Palin och Rick Perry finns inte med, eftersom de inte officiellt tillkännagett någon presidentkampanj.

Diskussionen i Sjöström i P1

Intressant diskussion i P1 om de republikanska presidentkandidaterna. Vi tre som var med - Karin Henriksson, SvD, Viktor Bernhardtz, Dagens Arena och yours truly - var kanske lite för överens, men jag tyckte ändå vi redde ut det grundläggande om de olika kandidaterna.

Ni kan lyssna på sändningen här (cirka 13 min in).

Nu när jag lyssnar i efterhand så var det en sak kring Michele Bachmann som Viktor sa som jag inte kommenterade i programmet. Han sa att hon var oerhört tunn politiskt och skulle visa sig vara lika ute i det blå som Sarah Palin.

Det tror jag inte. Bachmann är känd för mer eller mindre häpnadsväckande uttalanden, mer eller mindre med substans och det är något sådant som jag tror kan komma att fälla henne. Det var det jag menade när jag drog en lans för att Tim Pawlenty inte är helt avskriven. Att Bachmann kan straffa ut sig på ett märkligt uttalande.

Men, min uppfattning är inte att politisk kunskap om sakfrågor kommer bli hennes fall. Det är i alla fall inte större risk för henne än någon av de andra kandidaterna.

Viktor menade att hon var väldigt politiskt oerfaren, men hon har väl ungefär lika mycket erfarenhet som Barack Obama hade när han ställde upp. Hon har suttit i representanthuset sedan 2006 och innan dess i Minnesotas senat sedan 2001. Före det politisk aktiv i skolfrågor och abortfrågor.

Jag nämnde också i radion att jag träffade Bachmann i november förra året. Om det mötet kan ni läsa här (och se tröjan på bild!). Läs gärna om mötet med Tim Pawlenty.

Presidentkandidaterna reagerar på överenskommelsen

Eller försöker så mycket som möjligt reagera på ett sätt som ska rendera så lite uppmärksamhet som möjligt, är nog en korrektare beskrivning.

Mitt Romney, front runnern, väntade tolv timmar med att kommentera. Då meddelade han att han var mot uppgörelsen. Han stödjer istället republikanernas "Cut, Cap and Balance", som de röstade igenom i representanthuset innan John Boehners förslag som han hade så svårt att vinna stöd för.

Romney fokuserar också som vanligt på president Obama i sin kommentar:

"President Obama’s leadership failure has pushed the economy to the brink at the eleventh hour and 59th minute. While I appreciate the extraordinarily difficult situation President Obama’s lack of leadership has placed Republican members of Congress in, I personally cannot support this deal.”

Tim Pawlenty säger bara kort:

“This deal is nothing to celebrate."

Det är bara Michele Bachmann, som sitter i representanthuset, och Jon Huntsman som försökt komma med i debatten. Bachmann är en tydlig nej-röst och Huntsman lika tydlig ja-röst. Han stödde också John Boehners tidigare förslag.

De flesta presidentkandidaterna gör bedömningen att de tjänar på att hålla sig utanför processen i Washington. Den lämnar inga goda minnen hos väljarna och det är oftast en fördel för presidentkandidater att kampanja mot Washington, inte som en del av Washington.

- Representanthuset röstar före senaten och väntas rösta kl 14-15 i eftermiddag, alltså kl 20-21 svensk tid.

- Politico listar vinnare (McConnell, budgetnördar, moderata republikaner, osv) och förlorare (vänstern/Reid/Pelosi, 538 kongressledamöter, osv).

- Politico har också tittar närmare på detaljerna i det 74-sidiga dokumentet (pdf).

Expressen, DN, SvD, Aftonbladet.

Argumenten mot Romney ni kommer höra till leda

Mitt Romney är front runner och kommer vara den som angrips hårdast. Här är angreppspunkterna ni kommer höra till öronen blöder:

Obamneycare

Om just ordet Obamneycare kommer leva vidare är oklart, men Romney kommer angripas hårt för den sjukförsäkringsreform han genomförde i Massachusetts. Obamneycare var Tim Pawlentys ord för den, som han använde i en teve-intervju, men sedan inte följde upp med i teve-debatten kvällen därpå.

47:a i jobbskapande

When you look at the absolute increases in job creation, Utah led the way in the United States in terms of job creation," sa Jon Huntsman nyligen. "That, compared and contrasted with certain other states like Massachusetts, which I will just pull out randomly, not first, but 47th."

Jo, helt random. Att Massachussetts kom först på 47:e plats i jobbskapande under Romneys tid används alltså redan av hans republikanska motståndare, och skulle troligen bli huvudpunkten i demokraternas kritik av honom om han vinner nomineringen.

Romney gav hundratals personer sparken

När Romney utmanade Ted Kennedy om en plats i senaten 1994 utsattes han för en kanonad av negativa reklamfilmer. Alla på samma tema: Under Romneys tid som företagare gav han massvis med människor sparken och tjänade samtidigt själv miljontals dollar.

Politico har sammanställt filmerna som Kennedy körde. I dom pratar en del av de personer som fått sparken och blivit av med exempelvis sjukförsäkringen. Kolla får ni se, det är ganska effektivt.

Money, money, money

2011 års andra kvartal, var det första i årets presidentkampanj. Förra gången, 2007, var vi redan långt inne i kampanjerna, men nu har de precis startat. Nytt kvartal betyder att kampanjerna redovisar hur mycket fundraising de fått in. Pengarna är viktiga för en stark fortsatt kampanj, men också en signal om hur bra det går.

Tim Pawlenty skickar ut en signal om att det inte går så bra. 4,2 miljoner dollar under andra kvartalet. Kampanjen försöker spinna det genom att säga att kampanjen har mer tillgängliga pengar nu än vad vinnaren i Iowa (Huckabee) och vinnaren i New Hampshire (McCain) hade vid samma tidpunkt 2007.

Det är sant, och visar hur upp och ner det kan gå i presidentval. Men det raderar inte ut det faktum att Pawlentys kampanj inte lyfter.

Jon Huntsman startade sent, men har fått ihop 4,1 miljoner. Nästan hälften av den summan har han dock själv lånat ut till kampanjen, trots att han så sent som maj sa att han inte skulle göra det.

Ron Paul landar på runt 4,5 miljoner dollar, men kampanjen räknar fortfarande checkarna säger de.

Mitt Romney drog in över tio miljoner dollar en och samma dag och kommer presentera ett resultat på mellan 15-20 miljoner, säger kampanjen.

Hur mycket president Obama tillsammans med demokratiska partiet, som till stor del samkör sin fundraising, har fått in vet vi inte ännu. De hade satt upp ett mål på över 60 miljoner dollar, och troligen nått det. 493 000 personer gav till kampanjen.

Nu väntar alla på Michele Bachmanns siffror. Förväntningarna är höga. I senaste valet till representanthuset drog hon in 13,4 miljoner dollar. Mest av alla kandidater till representanthuset.

Romney och Bachmann tunga i Iowa

Des Moines Registers opinionsmätning för valet i Iowa är en av de mest betydelsefulla opinionsmätningarna, om inte den mest betydelsefulla. I dag presenterar de resultatet av årets första mätning och det är framförallt goda nyheter för Michelle Bachmann, och dåliga för Tim Pawlenty.

Mitt Romney leder på 23 procents stöd. Det är starkt, med tanke på att han denna gång i huvudsak fokuserar på New Hampshire, till skillnad från 2008. Det troliga är att han kommer tappa sin ledning så småningom, när andra kandidater som satsar hårdare på Iowa blir mer kända för väljarna.

Den stora vinnaren i mätningen är kongressledamoten från Minnesota, Michelle Bachmann. Hon väger in på imponerande 22 procent.

Hennes tajming är perfekt. I morgon håller hon det officiella event som lanserar hennes kampanj. Hon gör det i Waterloo, Iowa, där hon föddes för 55 år sedan. Att hon är född och bodde i Iowa i 13 år har hon inte missat att tala om för väljarna, och spelar säkert roll i hennes starka stöd. Men hennes politiska socialkonservativa profil passar också fint med väljarnas.

Mätningens stora förlorare är en annan Minnesota-bo, Tim Pawlenty. Han får bara 6 procents stöd. Detta trots att han under denna valcykel spenderat 26 dagar i Iowa, var den första kandidaten att köra TV- och radioreklam och har samlat ett högklassigt kampanjteam i delstaten.

Han har också, vilket han kanske ångrat, i ett uppmärksammat tal sagt till majsbönderna i Iowa att han inte stöder några subventioner av etanol. Normalt ett stort no-no om du vill göra bra ifrån dig i delstatens caucus.

Samtidigt kan Pawlentys dåliga resultat inte bara hängas upp på det. Han gör inte bra ifrån sig i någon mätning trots att de flesta hittills trott på hans kampanj. Han rankas alltid bland de med störst chans att vinna nomineringen, men hittills har det inte avspeglat sig på något sätt i opinionen.

I övrigt fortsätter Herman Cain att leverera fina siffror, 10 procent. Ron Paul 7, Rick Santorum 4 och Jon Huntsman 2.

Snacket på stan

Snacket på stan, typ Washington DC, är att den stora förloraren i gårdagens debatt är Tim Pawlenty och den stora vinnaren är Michelle Bachmann.

Fallet Pawlenty är intressant.

Jag har suttit och beundrat hur han har rullat ut sin kampanj. Han åkte runt till de tidiga delstaterna och "sa sanningar". Om subventioner till etanolproduktion till bönderna i Iowa, om reformering av pensionssystemet till pensionärer i Florida och om hårdare tag mot finansbolagen till finansvalparna på Wall Street.

Det har skapat debatt, nått genom bruset och han har fått mycket beröm av republikanska tyckare. Senast idag från Thomas Sowell. Den elit som är viktig att vinna tidigt i ett race.

Sedan åkte han till Obamas hemmaplan, Chicago, och berättade om sin ekonomiska plan. Han sa bland annat att USA kunde nå en tillväxt på fem procent. Det attackerades av många och försvarades av många.

Återigen smart för det skapar en debatt som nästan vinner sig själv. Att försvara en positiv vision är en strykeposition.

Så, dagen innan debatten i New Hampshire kallade han ObamaCare och RomneyCare för ObamNeyCare. På det sättet var det nästan garanterat att RomneyCare skulle komma upp i debatten (vilket det säkert gjort ändå) och att Pawlenty skulle figurera i den debatten.

Men, sedan gick något snett.

ObamNeyCare togs upp tidigt i debatten. Pawlenty undvek att kritisera Romney. Moderatorn undrade varför - och det var här misstaget kom. Pawlenty upprepade att han bara sagt vad president Obama sagt. Han sa det ganska defensivt, framstod nästan som lite rädd.

För detta är nu de flesta i tyckareliten överens om att Pawlenty var debattens förlorare. Han såg själv till att han hade smashboll, men vågade inte slå till och den gick i nätet.

Jag tror att Pawlenty-kampanjen tänkte så här:

Vi lyfter RomneyCare precis innan debatten, så det garanterat får utrymme. Vi passar då på att påpeka hur Barack Obama har sagt att RomneyCare för en förebild för ObamaCare. Samtidigt låter vi bli att bryta mot Ronald Reagans elfte budord - Thou shalt not speak ill of any fellow Republican - och kritiserar inte Romney direkt.

Inte alls en dum plan. Men den misslyckades eftersom moderatorn pressade Pawlenty, och han klarade inte av att anpassa sig. Hade han gett Romney ett tjuvnyp, exempelvis genom att hålla fram tvånget att skaffa sjukförsäkring, kanske han hade varit debattens vinnare istället.

Så slak är linan presidentkandidaterna balanserar på. Det här är ett spel på högsta nivå.

Omdömen för de republikanska debattörerna

Michelle Bachmann: Skulle hon klara att leverera på den här nivån? Svaret är ett klart och tydligt: ja! Inte nog med att stal showen med att i början av debatten berätta att hon nu officiellt är kandidat till att bli USA:s president. Hon levererade bra, lättförståeliga svar och lyckades samtidigt berätta mycket om sig själv (fem barn, tjugotre fosterbarn, ordförande för kongressens Tea Party Caucus, plats i representanthusets underättelseutskottet, slogs mot sitt eget parti när det kom till TARP, och så vidare).

Mitt Romney: Han fick känna på hur det är att vara front runner. De andra höll visserligen igen på kritik mot honom, men han fick inledningsvis en del kritiska frågor från moderatorn John King. Pawlentys "ObamNeyCare" berördes då till exempel och jag upplevde Romney som något defensiv, även om han svar var väl uttänkta och rätt bra.

Tim Pawlenty: Han håller skickligt på att rulla ut sin kampanj och en del frågor handlade om det han ville de skulle handla om, som om det är rimligt med fem procents tillväxt i USA. Han höll en helt okej nivå, men är inte den som slår bollen ut ur parken.

Newt Gingrich: Var tvungen att leverera på riktigt hög nivå för att inte sjunka snabbare i kvicksanden under honom. Det gjorde han inte. En del svar visade på hans detaljerade kunskaper, men överlag ganska grå.

Rick Santorum: Opinionsundersökningen inför debatten som visade att han ökat från två till sex procent kanske hade gett honom ökat självförtroende, för han var bättre än på länge. Lät säkrare och visade upp en del kunskaper och erfarenhet som väljarna nog gillar.

Herman Cain: Han förvånande många med ett seriöst och bra framträdande i den första debatten. I natt var han helt okej, men levererade inte på samma nivå som då. Han börjar trampa i klaveret ute i kampanjen och hans bristande kunskaper om utrikespolitik börjar synas. Dessutom märkliga uttalanden om muslimer.

Vad vi tar med oss från debatten är att gubbarna får passa sig. Michelle Bachmann är en seriös utmanare.

Vill ni se debatten, så börja med det här YouTube-klippet, i slutet kommer en länk upp till nästa klipp så ni enkelt kan se hela.

Ny sammandrabbning ikväll

I kväll är det dags för den första riktiga sammandrabbningen mellan de republikanska presidentkandidaterna. CNN anordnar och platsen är New Hampshire.

Den debatt som gick av stapeln för några veckor sedan i South Carolina var bara en förfäktning eftersom bara en kandidat med verklig chans att vinna, Tim Pawlenty, deltog. I kväll är Michelle Bachmann, Newt Gingrich och Mitt Romney också med. Men fortfarande saknas några möjliga kandidater: Sarah Palin, Jon Huntsman, Rudy Giuliani och Rick Perry.

Läget inför kvällen är att Mitt Romney har stärkt sin position som front runner. Enligt Gallup får han nu stöd av 24% av republikanska primärvalsväljare, upp 7 procentenheter sedan en månad tillbaka. Gapet till tvåan Sarah Palin ökar eftersom hon bara väger in på 16%, upp 1 procentenhet.

Intressant att notera är att Rick Santorum skuttar uppåt från 2 till 6% och att Tim Pawlenty ligger still på 6%, trots ett ganska stort mediegenomslag. Newt Gingrich tappar föga förvånande från 9 till 5%.

Det finns flera intressanta saker att granska ikväll:

Newt Gingrichs kampanj imploderade förra veckan. Han behöver nog slå den ur parken ikväll för att ha någon chans att överleva.

Kan Michelle Bachmann bli ett alternativ till Sarah Palin? De slåss i stor utsträckning om samma väljare.

Hur mycket kommer de andra ge sig på Mitt Romney? Hittills har det mest bara varit nålstick mot front runnern, men igår gav Tim Pawlenty honom en bredsida, och kallade ObamaCare för ObamaNeyCare.

Och så klart Herman Cain. Han gjorde bra ifrån sig i första debatten och parkerar nu högt i opinionsmätningarna. Fortsätter han den positiva trenden?