Ditt och datt

Sarah Palin ställer upp i presidentvalet "om det amerikanska folket vill det", sa hon i en webbvideosängning.

Men amerikanarna är inte lyriska. I alla fall inte enligt en undersökning i Wall Street Journal. Där säger visserligen 30% att de gillar Palin, men 48% gillar henne inte. Sämst av alla möjliga republikanska presidentkandidater. Mitt Romney får 21/30 (gillar/ogillar), Newt Gingrich 24/35, Mike Huckabee 26/25.

Enligt en annan undersökning tycker 16% av republikaner att Sarah Palin borde bli republikanernas presidentkandidat. Fast ännu fler tycker att Mitt Romney ska bli det. Han får 19%, Palin 16%, Mike Huckabee 12% och Newy Gingrich 9%.

Ytterligare en lista över politiska reklamfilmer från den pågående säsongen. En av de mest udda inledningarna i en reklamfilm står Christine O'Donnell för: "I'm not a witch." Hon är republikansk senatskandidat i Delaware. Uttalandet har bakgrund att hon 1999 i ett TV-program sa att hon "I dabbled into witchcraft."

Guvernörsvalet i Kalifornien där demokraten Jerry Brown har haft en hyfsat betryggande ledning över republikanen Meg Whitman. Det kanske ändras nu när en medarbetare till Brown kallat Whitman för hora, i en konversation med Brown. Det hela läckte ut och Browns kampanj har bett om ursäkt.

Whitman har för övrigt slagit rekord. Aldrig har någon satsat så mycket egna pengar på en politisk kampanj i USA. Hittills har hon spenderat 119 miljoner dollar. Det tidigare rekordet var på 108 miljoner och inhaddes av New Yorks borgmästare, Michael Bloomberg.

En som vet vad som kan hända om man säger något dumt i en valkampanj är George Allen. Han var senator från Virginia och pratades ofta om som republikansk presidentkandidat. Det var innan han kallade en kille för "macaca", ungefär apa, vid ett kampanjevent. Filmen på detta spreds och Allens förlorade mot Jim Webb. Nu tyder mycket på att Allen tänker försöka göra comeback 2012.

Rick Santorum är en tidigare senator som visat tydliga tecken på att han kommer göra ett frest på presidentposten. Nu startar han en political action committee i Iowa, som ska stödja republikanska kandidater. Iowa är, som bekant, först ut i när respektive parti ska välja presidentkandidat och extra viktig för de socialkonservativa, dit Santorum tillhör.

Allt har inte gått på räls när Rahm Emanuel börjat sin kampanj i Chicago. Han har gett sig ut på en "Tell It Like It Is"-tour och åker runt och pratar med folk på gatan. En del är arga över president Obamas politik som Emanuel tvingas försvara och media från första dagens kampanjande var inte lysande. Speciellt bilderna på Emanuel när han spritar händerna och gnuggar frenetiskt, efter att han skakat hand med folk, kanske inte är optimala.

Slagfältet

Amerikanska val skiljer sig ju från svenska eftersom det handlar väldigt mycket om enskilda valkretsar. I valet till senaten hela delstater, samma sak med guvernörsval och i valet till representanthuset mindre valkretsar i delstaterna. Båda partierna har flera nationella kampanjorganisationer: RNC och DNC är partiorganisationerna och kan gå in lite var de känner för, NRSC och DSCC jobbar med senatsvalen, NRCC och DCCC med valet till representanthuset och RGA och DGA med guvernörsvalen.

De samlar in pengar och pytsar ut dessa, i form av TV-reklam huvudsakligen, där de tycker att stålarna gör mest nytta. Man kan få reda på rätt mycket om hur partierna tänker och vilken situation de befinner sig i genom att studera var och hur mycket pengar de satsar.

I valet till representanthuset satsar de respektive kommittéerna pengar i totalt 71 distrikt. Att demokraterna är rejält på defensiven märks genom att 66 av dessa distrikt innehavs idag av demokrater, bara fem av republikaner. DCCC får alltså i huvudsak försöka försvara sina platser och kan vinna få nya. Republikanerna behöver vinna netto 39 platser för att nå majoritet.

I senatsvalet är läget liknande. DSCC satsar för demokraternas räkning pengar i nio delstater. Bara två av dessa tillhör republikanerna, Missouri och Kentucky. Republikanerna, NRSC, satsar i fyra delstater varav tre tillhör demokraterna. Intressant är också att se var de inte satsar pengar. DSCC satsar inget i Indiana, Arkansas och North Dakota. Alla tre har demokratiska senatorer, men ligger under så pass mycket att man gör bedömningen att pengarna vore bortkastade.

Det kan finnas andra anledningar till att man inte satsar pengar i vissa delstater: utomstående grupper. En ny sådan grupp, som snabbt har blivit mäktig, är American Crossroads. Startad av bland andra Karl Rove och Ed Gillespie, tidigare ordförande för republikanska partiet, RNC. Deras satsningar gör att NRSC kan låta bli att satsa i vissa delstater. NRSC har hittills inte spenderat något alls i Missouri, men American Crossroads har pumpat in 1,8 miljoner dollar där.

Hos Washington Post kan ni kolla var kommittéerna och utomstående grupper satsar pengar, t.ex. American Crossroads. Ni kan också kolla hur opinionen ser ut över landet, vilka delstater och distrikt respektive parti kan vinna och var det är osäkert vem som vinner.

Bästa reklamfilmerna

The Fix listar de tio bästa reklamfilmerna i år. Här är mina tre favoriter:

15 sekunder kan räcka långt. Marco Rubios korta reklamfilm mot Charlie Crist i det republikanska primärvalet är grymt effektiv. Rubio fick Crist att hoppa av primärvalet och bli oberoende kandidat. Nu leder Rubio över Crist och demokraten Meek.

Joe Sestak är inte sämre han när han gör rent hus med Arlen Specter i demokraternas primärval i Pennsylvania. Specter hade något år tidigare bytt parti och backades av upp av Barack Obama, men efter ett sådant uttalande som han gör i filmen spelade det ingen roll.

Precis som Scott Brown i Massachusetts använde Scott Walker sin bil som symbol för vem han är: En average Joe som tycker det ska vara lite mer sunt förnuft i politiken. Han vann det republikanska primärvalet och blev deras kandidat till guvernörsposten i Wisconsin. Just nu leder han ganska klart över demokraten Tom Barrett.

Rahm Emanuel lämnar, Pete Rouse tar över

Idag blir det offentligt att president Obamas stabschef, Rahm Emanuel, lämnar sin post för att istället försöka bli borgmästare i Chicago.

Den som tar över efter Emanuel i Vita huset är, i alla fall tillfälligt, Pete Rouse. Han har jobbat i Washington-politiken sedan 1971.

2004 bjöd en ung senator vid namn Barack Obama honom på lunch och bad honom att bli hans stabschef i senaten. Jag vet inte om Rouse skrattade honom rakt i ansiktet, men han tackade i alla fall nej. Att gå från att vara stabschef till minoritetsledaren i senaten, Tom Daschle, till att vara det för den nyaste senatorn skulle vara ett klar steg neråt. Rouse var dessutom en mycket mäktig stabschef. Han kallades den 101:a senatorn på grund av sitt inflytande. Visserligen hade Daschle precis förlorat valet och inte lyckats bli omvald, men Rouse sa ändå klart nej. Obama gav sig inte och tydligen såg Rouse något i nykomlingen från Chicago. Efter ett tag accepterade han och nu, sex år senare blir hans alltså stabschef för Obama igen, men nu till president Obama.

Rouse skrev planen för Obamas första tid i senaten. Han skrev sedan planen för hur Obama skulle få igång den jättelika operationen som en presidentkampanj är, och han besatte den med rutinerat folk som han lärt känna genom åren. När Obama sedan såg ut att bli president skrev han planen för hur han skulle ta över Vita huset och hela maktapparaten.

Hittills har han varit en av tre senior advisors till presidenten och bland annat hanterat frågan om stängningen av fånglägret i Guantanmo. Om du ringer honom på mobiltelefonen och han inte svarar får du höra ett meddelande inspelat av Rahm Emanuels barn. Om han svarar, och du vill hamna på god fot med honom, prata då om katter. Han älskar katter, speciellt av rasen Maine Coon.

And we're back!

Den svenska valrörelsen är över. Jag har sovit igen lite senaste dagarna och är nu redo att blicka fram mot mellanårsvalet i början av november och framförallt presidentvalet 2012.

Ja, det är snart dags för presidentval nu igen. Efter valet i november kommer de republikanska kandidaterna på allvar börja komma ut på banan. En som redan hintat rejält om att han är intresserad är senatorn från South Dakota, John Thune.

"I'm getting a very full look at it, " säger han i en intervju i konservativa Weekly Standard.

Favoritbloggen TheFix menar att Thune har en chans om de republikanska primärvalsväljarna vill ha en kandidat som republikanernas svar på Barack Obama. Thune blev känd hos de amerikanska väljarna, framförallt republikaner, när han slog sittande demokratiska ledaren i senaten, Tom Daschle, 2004. Thune får väldigt starkt stöd av den nuvarande, republikanska, ledaren i senaten, Mitch McConnell:

“I think he’s an extraordinary talent, and I hope that he will run and win.”

Men det finns gott om ammunition för motståndarna att använda: Han röstade för TARP, har jobbat som lobbyist, han har ingen nationell politisk profil och han försvarar så kallade earmarks. Och i det nuvarande politiska klimatet i USA, med en mycket stark misstro mot politiker i Washington, är det ingen drömsits att vara senator.

Vi nordbor har en speciell anledning att hålla lite extra koll på John Thune. Namnet Thune kommer från den gård i Norge som hans far och farbror emigrerade från i början av 1900-talet. Familjen hette egentligen Gjelsvik, men bytte eftersom det var så svårt för amerikanarna att uttala. En norrbagge i Vita huset? Den som lever får se.

Situation Room

Vita husets Situation Room har vi alla sett otal gånger i TV-serier och filmer. Det är där det händer. I denna lilla film kan du se hur det ser ut i verkligheten.

Startfältet börjar klarna

Igår var det primärval på en hel del ställen runt om i USA. Vilken republikan som ska utmana vilken demokrat, och vice versa, börjar klarna.

I Nevada, som jag håller ett lite extra öga på, vann Sharron Angle den republikanska nomineringen. För ett par månader sedan fanns hon inte ens på kartan, men efter misstag från då ledande Sue Lowden och stöd från Tea Party-rörelsen har hennes stöd stigit snabbt.

Angles vinst är en bra nyhet för Harry Reid. Han har legat klart under i mätningarna mot både Lowden och den andra republikanska kandidaten Danny Tarkanian, men mot Angle som står långt till höger, ligger han lika.

Ska bli intressant att se om Tea Party-rörelsen klarar att plocka den mest åtråvärda skalpen, senatens majoritetsledare.

Det var också primärval om vem som skulle få representera republikanerna i höstens guvernörsval i Nevada. Sittande guvernören, Jim Gibbons, är republikan men har haft en tuff mandatperiod. Skandalerna har kommit i strid ström. Han förlorade också nomineringen till utmanaren Brian Sandoval.

I Kalifornien blir det verkställande direktörer mot politiker. Båda republikanerna som vann nomineringarna till senaten respektive guvernör har bakgrund i näringslivet. Meg Whitman var VD för eBay och Carly Fiorina dito för HP.

I Arkansas kämpade sittande demokratiska senatorn Blanche Lincoln mot en kraftsatsning från fackföreningarna som stödde utmanaren Bill Halter. Trots 10 miljoner dollar i satsade pengar mot Lincoln vann hon över Halter.

The Fix sammanfattar kvällens övriga primärval.